Ensamstående och ekonomi (utbruten från Elpriserna)

[sjoberga]

Jag har läst igenom hela trådenfrån början och kom att tänka på mina närmaste grannar under en period. Tre kvinnor med tillsammans fem barn. Ensamstående av olika anledningar.

De hade lärt känna varandra gennom barnens dagis och funnet ut att de i stort sett delade samma problem, lågavlönade jobb, dåligt nätverk. Alla tre hade en ambition om att studera och på sikt förbättra livsituationen. De slog sig ihop, flyttade till en större våning och delade på fasta och matkostnader och hjälpte varandra med barnpassnig och jobbade extra vid sidan om när de kommit igång med studierna, Journalisthögskolan, Socialhögskolan och sjuksköterskeskolan.

Som regel var det alltid någon hemma med barnen utanför dagistid, men om det "krisade" ryckte deras snälla granne (jag) in.

Det krävde en del insats, kreativitet och samarbete men alla tre klarade det och gick vidare.

Det går alltså. Jag tycker nog att @LadyCovergirl och @BernT får oförtjänt hård kritik för att de försöker nyansera debatten och visa att offerkoftan inte passar alla.

Jag tycker inte att ett endaste inlägg har utgjort ett ”nyanserande” av debatten. Alldeles precis tvärtom har de allra flesta inläggen dömt stenhårt utifrån premisser man tagit från sitt alldeles egna liv.

 

[lil-sis]

Jag har läst igenom hela trådenfrån början och kom att tänka på mina närmaste grannar under en period. Tre kvinnor med tillsammans fem barn. Ensamstående av olika anledningar.

De hade lärt känna varandra gennom barnens dagis och funnet ut att de i stort sett delade samma problem, lågavlönade jobb, dåligt nätverk. Alla tre hade en ambition om att studera och på sikt förbättra livsituationen. De slog sig ihop, flyttade till en större våning och delade på fasta och matkostnader och hjälpte varandra med barnpassnig och jobbade extra vid sidan om när de kommit igång med studierna, Journalisthögskolan, Socialhögskolan och sjuksköterskeskolan.

Som regel var det alltid någon hemma med barnen utanför dagistid, men om det "krisade" ryckte deras snälla granne (jag) in.

Det krävde en del insats, kreativitet och samarbete men alla tre klarade det och gick vidare.

Det går alltså. Jag tycker nog att @LadyCovergirl och @BernT får oförtjänt hård kritik för att de försöker nyansera debatten och visa att offerkoftan inte passar alla.

Ja med rätt omständigheter.
Det har ingen sagt emot.

De alla tre hade uppenbarligen förutsättningar att vara sociala och läsa högre utbildning.

 

[Enya]

Jag har läst igenom hela trådenfrån början och kom att tänka på mina närmaste grannar under en period. Tre kvinnor med tillsammans fem barn. Ensamstående av olika anledningar.

De hade lärt känna varandra gennom barnens dagis och funnet ut att de i stort sett delade samma problem, lågavlönade jobb, dåligt nätverk. Alla tre hade en ambition om att studera och på sikt förbättra livsituationen. De slog sig ihop, flyttade till en större våning och delade på fasta och matkostnader och hjälpte varandra med barnpassnig och jobbade extra vid sidan om när de kommit igång med studierna, Journalisthögskolan, Socialhögskolan och sjuksköterskeskolan.

Som regel var det alltid någon hemma med barnen utanför dagistid, men om det "krisade" ryckte deras snälla granne (jag) in.

Det krävde en del insats, kreativitet och samarbete men alla tre klarade det och gick vidare.

Det går alltså. Jag tycker nog att @LadyCovergirl och @BernT får oförtjänt hård kritik för att de försöker nyansera debatten och visa att offerkoftan inte passar alla.

Och jag ser ibland liknande fast personer som använder far- och morföräldrar och syskon. Det är rätt vanligt i tex invandrartäta områden att ha generationsboende, och om man inte bor ihop så bor man nära och umgås nära fortfarande, och hjälper varandra. Det är ingen som påstår att det inte går. Bara att det är vanskligt att säga att alla kan och att inte ha någon förståelse för andra människors situation. Det är så himla mycket som spelar in, som gör att en person har det som hen har det och fattar de beslut som fattas. Många gånger påverkar en känsla av uppgivenhet, att man inte ser någon annan framtid osv.

Det förändrar man inte genom att helt oförstående på situationen och mekanismerna för hur det blivit som det blivit, slå sig för bröstet och säga att "de flesta kan faktiskt", "ingen offerkofta", "inte tycka synd om dem", "det är bara att.." osv.

Vill man förändra får man möta personen där den är först. Inte ställa sig över.

 

[Sonic76]

Ja fattar, men låter orimligt att vara skuldsatt för livet för 500k. Är man skötsam, har fast heltidsjobb med ok lön och inte tagit några nya krediter i närtid kan jag inte se varför man skulle nekas hopbakslån. Låter helt skevt isf

Betalningsanmärkningar
De stoppar en från hopbakslån

 

[Tranan]

jag är ensamstående singel pappa till en 21 årig son.
Jag tar ansvar för att han behöver mig, och kommer troligen att behöva det över all skådlig tid.
Men jag har en stor portion tur.
ar bra med inkomst och boende.
men tråden är hår fin.
om detta hade varit några år tidigare hade jag varit körd.
totalt och heltekande körd upp en flod utan en paddel.
för 5 år sedan tjänade jag 55 tusen på ett år. nu betydligt mer.
men man måste vara ödmjuk, det finns så många sätt som allt kan gå åt skogen!

 

[athena]

Betalningsanmärkningar
De stoppar en från hopbakslån

Men de försvinner ju?

 

[Helly]

Betalningsanmärkningar
De stoppar en från hopbakslån

Vad tufft det låter? Antar att du kollat upp skuldsanering?

 

[Johanna1988]

Jag har läst igenom hela trådenfrån början och kom att tänka på mina närmaste grannar under en period. Tre kvinnor med tillsammans fem barn. Ensamstående av olika anledningar.

De hade lärt känna varandra gennom barnens dagis och funnet ut att de i stort sett delade samma problem, lågavlönade jobb, dåligt nätverk. Alla tre hade en ambition om att studera och på sikt förbättra livsituationen. De slog sig ihop, flyttade till en större våning och delade på fasta och matkostnader och hjälpte varandra med barnpassnig och jobbade extra vid sidan om när de kommit igång med studierna, Journalisthögskolan, Socialhögskolan och sjuksköterskeskolan.

Som regel var det alltid någon hemma med barnen utanför dagistid, men om det "krisade" ryckte deras snälla granne (jag) in.

Det krävde en del insats, kreativitet och samarbete men alla tre klarade det och gick vidare.

Det går alltså. Jag tycker nog att @LadyCovergirl och @BernT får oförtjänt hård kritik för att de försöker nyansera debatten och visa att offerkoftan inte passar alla.

Det är ingen som skrivit någonstans att det inte går för någon. Men man kanske ska kliva ner från sina höga hästar och sluta utgå från sitt egna liv , och faktiskt förstå att världen och livet inte är svartvitt.

Skulle jag gå och säga till kvinnorna jag möter på det skyddade boendet, "Men hallå, du skulle inte ha skaffat dig barn om du inte kunde ta hand om dem!" Där de pengar man kanske hade går till att hålla sig gömd? Där man inte har ett socialt nät för att du inte kan ha det.

Det är många som har det som dina grannar, men du måste ju också inse att det finns många andra som inte har det så, även om inte du känner några?

 

[MJLee]

Det första Buke måste göra är att stoppa favoritrådet, dumpa! Hur vidrig karln än är och vad han än gör så behövs han ekonomiskt om man har barn, särskilt flera. För att överleva ekonomiskt så behövs han. Ja nu är jag drastisk, men kvinnojourerna kan lika gärna släcka ner, förutom för de kvinnor som blivit lämnade.

Så vi är tillbaka till 1800-talet där kvinnor var beroende av männen för sitt uppehälle om de inte råkade vara rika vilket var en minoritet. De teg och led vid fysisk och psykisk misshandel eftersom han ändå försörjde familjen och annars blev det allmosor och om man hade tur ett lågbetalt arbete på en fabrik. Handlade på krita, flyttade ibland mitt i natten för att man inte kunde betala hyran och de äldre barnen, och vi pratar barn, fick ta ansvar som surrogatföräldrar. Tog vilken karl som helst eftersom då gick ekonomin kanske ihop.

 

[Thomasine]

Det är ingen som skrivit någonstans att det inte går för någon. Men man kanske ska kliva ner från sina höga hästar och sluta utgå från sitt egna liv , och faktiskt förstå att världen och livet inte är svartvitt.

Skulle jag gå och säga till kvinnorna jag möter på det skyddade boendet, "Men hallå, du skulle inte ha skaffat dig barn om du inte kunde ta hand om dem!" Där de pengar man kanske hade går till att hålla sig gömd? Där man inte har ett socialt nät för att du inte kan ha det.

Det är många som har det som dina grannar, men du måste ju också inse att det finns många andra som inte har det så, även om inte du känner några?

Mitt inlägg var ett exempel på hur man kan lösa ett problem. Jag är fullständigt klar över att det inte är en lösning som passar alla eller ens är möjlig. Och ingenstans står det att man inte skall skaffa barn man inte kan ta hand om. Venkigst tillskriv mig inte motiv jag inte har.

För övrigt, jo jag har god insikt i kvinnor på skyddat boende, jag bidrar med juridisk rådgivng till ett skyddat boende och vet att världen inte är savart/vit

 

[Tranan]

Det första Buke måste göra är att stoppa favoritrådet, dumpa! Hur vidrig karln än är och vad han än gör så behövs han ekonomiskt om man har barn, särskilt flera. För att överleva ekonomiskt så behövs han. Ja nu är jag drastisk, men kvinnojourerna kan lika gärna släcka ner, förutom för de kvinnor som blivit lämnade.

Så vi är tillbaka till 1800-talet där kvinnor var beroende av männen för sitt uppehälle om de inte råkade vara rika vilket var en minoritet. De teg och led vid fysisk och psykisk misshandel eftersom han ändå försörjde familjen och annars blev det allmosor och om man hade tur ett lågbetalt arbete på en fabrik. Handlade på krita, flyttade ibland mitt i natten för att man inte kunde betala hyran och de äldre barnen, och vi pratar barn, fick ta ansvar som surrogatföräldrar. Tog vilken karl som helst eftersom då gick ekonomin kanske ihop.

En sanningens ord!

 

[karamelldrottningen]

Lite märklig tråd detta. Förstår knappt vad vissa här gafflar om Klart att många blir påverkade när ekonomin ändras som att elpriserna drastiskt höjs! Och är man då en ensamstående mamma med flera barn och inte kanske har det så fett ekonomiskt redan från början så märks det direkt i den personens ekonomi.

 

[Enya]

Lite märklig tråd detta. Förstår knappt vad vissa här gafflar om Klart att många blir påverkade när ekonomin ändras som att elpriserna drastiskt höjs! Och är man då en ensamstående mamma med flera barn och inte kanske har det så fett ekonomiskt redan från början så märks det direkt i den personens ekonomi.

Det är det folk gafflar om.... det ska inte märkas, det skulle man tänkt på innan, man ska ju själv ta ansvar för sina ungar och inte skaffa fler än man kan ta hand om osv....

 

[karamelldrottningen]

Det är det folk gafflar om.... det ska inte märkas, det skulle man tänkt på innan, man ska ju själv ta ansvar för sina ungar och inte skaffa fler än man kan ta hand om osv....

Det kan ju ha varit ett helt annat läge när barnet eller barnen var mindre. Någon kan ha blivit sjuk. Man blivit av med jobbet eller vad som helst. Eller så har man haft svårt att studera vidare och gnetat med ett lågavlönat arbete och gjort rätt för sig i alla år men då hyra, mat mm blir dyrare så finns mindre och mindre marginaler kvar.

 

[karamelldrottningen]

Och någon måste ju jobba med de jobben som ger minst betalt. Gärna de med erfarenhet också och inte bara gröna ungdomar

 

[Gnist]

Det kan ju ha varit ett helt annat läge när barnet eller barnen var mindre. Någon kan ha blivit sjuk. Man blivit av med jobbet eller vad som helst. Eller så har man haft svårt att studera vidare och gnetat med ett lågavlönat arbete och gjort rätt för sig i alla år men då hyra, mat mm blir dyrare så finns mindre och mindre marginaler kvar.

Inställningen från vissa är att det är bara att lösa problemet, plugga samtidigt som man jobbar heltid/så mycket man kan samt rodda barnen själv och klättra på samhälsstegen, för det har minsann de/nån de känner gjort..

Dvs folk kan inte sätta sig in i att alla människor har olika förutsättningar och att de flesta som lever på marginalerna inte "bara kan".

 

[Enya]

Och någon måste ju jobba med de jobben som ger minst betalt. Gärna de med erfarenhet också och inte bara gröna ungdomar

Och om man väljer att jobba med låglönejobb ska man alltså inte skaffa barn....var också resonemanget.....

 

[Enya]

Det kan ju ha varit ett helt annat läge när barnet eller barnen var mindre. Någon kan ha blivit sjuk. Man blivit av med jobbet eller vad som helst. Eller så har man haft svårt att studera vidare och gnetat med ett lågavlönat arbete och gjort rätt för sig i alla år men då hyra, mat mm blir dyrare så finns mindre och mindre marginaler kvar.

Det är så mycket som kan förändras under livet faktiskt. Det blir inte alltid som planerat.Det är tyvärr den biten som är svår att förstå också.

 

[miumiu]

Mitt tips till folk som gärna sitter och teoretiserar och dömer andra för att de inte ’rycker upp sig’ är att lägga den energin på att läsa på lite. Det finns mycket forskning kring fattigdom och social utsatthet, samverkan av olika faktorer med mera. Till exempel som någon nämnde är det dyrt att vara fattig, det blir svårare att fatta långsiktiga beslut och leva sunt ju fattigare man är (det är basic nervsystem stuff), och det är ganska vanligt med survivor bias dvs. ”kan jag kan väl vem som helst” - att man ser sig själv som ett bevis på att det inte finns några strukturella hinder.

Tycker bara det blir så otroligt förmätet och arrogant att närma sig den här problematiken utifrån att andra ska bevisa för en att de har legitima anledningar - i ens egna, helt subjektiva och ofta väldigt oinformerade ögon - att ha det svårt. Att tro att man själv fattar så otroligt smarta beslut och att det är därför man lyckas, snarare än att man faktiskt har tur i en värld som är väldigt orättvis, eller att man själv jobbar så mycket hårdare än alla andra. I en tillvaro på marginalerna finns ofta inget utrymme för förändring. Alls. Att tro sig ha rätt att ha åsikter om folks energidryckskonsumtion är för mig att tappa en del av respekten för en annan människas integritet. Alla människor har rätt till små glädjeämnen och de behövs ännu mer när man har väldigt lite.

Sen undrar jag lite hur de som tycker att det bara är att lämna de underbetalda ’kvinnoyrkena’ tror att samhället skulle klara sig om folk faktiskt gjorde det. Själva jobbet behövs ju. Så vilka grupper ska istället ta dessa platser, vilka människor anser man förtjänar att vara underbetalda?

Nej, jag förstår inte hur man tror att man ens har tillräcklig inblick eller förståelse i någon annans liv för att kunna göra några ”det är väl bara att…”-uttalanden. (Och nej jag tycker inte lösningen är att be enskilda individer avslöja en massa intima detaljer om sin situation i media.)

Alltså tack för detta inlägget, blir fan förbluffad över den arrogans och oförmåga till perspektivbyte som flera användare uppvisar här. Vad du, eller någon du känner har trollat fram för rikedomar ur aska och rännsten säger exakt ingenting om någon annans situation än just din egen.

 

[detordnarsig]

Det är så mycket som kan förändras under livet faktiskt. Det blir inte alltid som planerat.Det är tyvärr den biten som är svår att förstå också.

Ja, och det bör man ha i åtanke och därmed ha reservplaner/backup och dessa behöver justeras och ändras under livets gång.

Det blir aldrig som man tänkt sig, men det till största del upp till en själv hur man tar sig vidare. Sen är det såklart inte rättvist hur svårt det är för olika personer att göra det, jag är helt införstådd med att alla har olika förutsättningar, men många förutsättningar skapar man själv. För den som inser att det största ansvaret för sig själv (och sina eventuella barn)ligger hos en själv går det antagligen bättre än hos någon som avvaktar att handla själv i väntan på att den icke önskvärda situationen individen befinner sig i ska lösa sig av sig själv, eller helst av någon annan, utan någon eget initiativ.