Jag tycker att vi ska prata om förutsättningarna. Nu är det generellt alltså, finns alltid undantag, åt båda hållen, måste tilläggas, det är ju buke...
Är man ett barn i en familj med:
*två närvarande föräldrar
*två högutbildade föräldrar
*två högavlönade föräldrar
*ett socialt nätverk
*bra boendemiljö (tex villa i lugnt och tryggt bostadsområde)
*avsaknad av våld i familjen
så har man bättre förutsättningar än någon som växer upp med:
*ensamstående förälder
*endast mamma
*lågutbildad/saknar utbildning
*arbetslös förälder
*lågavlönad förälder
*avsaknat av socialt nätverk
*våld i familjen
*sämre boendemiljö (tex lägenhet i otrygghet flerfamiljshusområde)
Barn som växer upp i trygga hem med två föräldrar med stabil ekonomi har bättre förutsättningar att klara skolan. Det ÄR faktiskt så. Inte bara för att föräldrarna är rent faktiskt mer engagerade i barnens skolgång utan för att de ställer KRAV på att barnen ska klara av det. Det finns flera vuxna i barnens närhet som kan stötta, inte bara vad gäller skolan utan om allt. Har man problem i skolan kan de här föräldrarna också skrika högst om skolans skyldigheter att hjälpa deras barn, och det redan innan det slirat ut alldeles. Samma gäller allt som sker i de här barnens liv. Som förälder har man utbildat sig, man förstår vikten av utbildning och vad det betyder i ens liv, den är inte sekundär.
Föräldrar som är ensamma, med låg eller ingen utbildning, låg eller ingen inkomst har inte alltid förmågan att skrika tillräckligt högt för sina barn. För det första kanske de inte ens VET skolans skyldigheter, för det andra orkar de kanske inte, för det tredje har de kanske inte riktigt sett problemet innan det blev stort. Har man 1000 problem som måste lösas så zoomar man ut lite grann och kan inte hantera allt på samma gång. Även om man vill.
Som förälder kan man ha vuxit upp med att skolan har kommit i andra hand vilket många gånger är något som tyvärr märks av till barnen, något man måste ta sig igenom för att bli vuxen liksom.
Alla måste kämpa för att ta sig igenom en utbildning, men om man inte har fått lära sig från bröstmjölken att skolan är viktig för ens framtida liv så är det svårt att finna någon vidare driv för att förmå sig att ta sig igenom en utbildning. Man måste ha med sig lugnet och tryggheten för att klara av det. Vuxna att vända sig till. Likasinnade runt om som också pluggar och resonerar om att utbildning är viktigt.
Ett exempel. Skolan är inte viktig i min familj. Man föredrar och favoriserar de barnen som "arbetar med kroppen och händerna". Min son som har läshuvud och ville bli något där man använde huvudet och inte fysiskt arbeta fick inte hjälpa till med saker och mobbades för att han ville ha ett annat yrke osv. Plötsligt vände hans åsikt och han sökte sig till fordonsprogrammet och ska bli lastbilschaufför istället. Alla var då nöjda över beslutet.....
Precis! Det svåra i ekvationen är att det ofta är dom som är sämst rustade som hamnar i situationer som är svåra! Dom börjar liksom på minus redan från början.
Jag kan till exempel klara mig på väldigt liten inkomst under en tid.
MEN
1. Risken att jag tvingas till det är mindre än för många av dom som hamnar i svåra ekonomiska problem eftersom jag har det sociala kapitalet som sett till att jag vet hur tex Arbetsförmedlingen, försäkringskassan och a-kassan fungerar. MÅNGA saknar den här baskunskapen, de får den inte hemifrån och den den de borde få i skolan har de antingen inte fått eller av en eller annan orsak inte tagit till sig. Eller så har de inte förmågan att lyckas fylla i blanketter rätt och/eller följa alla, rätt snåriga regler. Det kan bero på psykisk ohälsa, fysisk ohälsa, att man inte förstår språket eller i många fall - byråkratin.
2 Jag har en "bail out" i form av möjligheten CSN Jag har betyg och har tidigare alltid klarat mina CSNpoäng och kan i värsta fall klara mig ett halvår eller två på att lösa nån kurs bara för att få in pengar.
3.
Jag har ett en bra förmåga att planera OCH Jag har impulskontroll (om jag måste). Det här är så otroligt viktigt och något som vi som kan det här av oss själva kan ha så svårt att förstå att en del människor har jättestora problem med något som för många är lika enkelt som att andas. Lika stora problem som om jag skulle bänkpressa 120 kilo, det räcker liksom inte med att jag vill det. Förmågan saknas ( i dagsläget)
Det gör att jag kan passa på att köpa saker på rea även om behovet inte finns just nu, jag kan lägga upp en budget och följa den. Jag kan leta reda på billiga recept, jag vet att det finns olika säsonger på grönsaker och kan anpassa min matlagning efter detta, jag kan (nu ljuger jag lite för jag ) leta reda på stoppar i dagsläget huvudet i sanden gällande el, men jag har råd att göra det...) förmånligaste elavtal.
Jag har tillräckliga kunskaper i matematik och hushållsekonomi som gör kan göra riktig research när jag skaffar ny mobil så att jag inte tecknar idiotavatal osv. Lycka till med det när du knappt vet vad ordet procent betyder!
Ni anar inte hur många personer som inte har en aning hur till exempel räntor,jämförelsepriser osv fungerar.
3. Jag är frisk och har inga barn. Det gör till exempel att jag kan ta kollektivtrafiken och åka och storhandla i en billig butik. Alltså dessa föräldrar som själva har ont överallt och dessutom behöver släpa runt på 3 gnälliga ungar varav en typ alltid är sjuk och en annan har tre diagnoser och knappt går att ha i möblerade rum - tro fasiken att de handlar på den närmaste men svindyra butiken istället för att åka två bussbyten bort och handla nästan hela månadens mat på en gång.
och så vidare. Jag kan hålla på i evigheter.
