Ensamstående och ekonomi (utbruten från Elpriserna)

[Voeux]

Man får ju inte heller glömma att barnen har inte valt vilken familj de fötts in i, oavsett vad en tycker om deras föräldrars val i livet. Det är samhällets ansvar att alla barn får sina behov tillgodosedda, de har egna rättigheter separat från sina föräldrar. Både jag och min man betalar mycket skatt och det gör jag gärna så att dessa familjer kan få de bidrag som behövs och inget barn behöver leva i total fattigdom. Vissa föräldrar är sopor, säkerligen, de allra flesta är det nog inte. Jag har sett på nära håll hur folks ekonomi kan gå utför av skäl som bör anses vara utom personens kontroll. Det är lätt att kasta första stenen.

 

[Reville]

Jag har inte tolkat något av inläggen från den sidan som pepp, snarare som att se ner på. Bara för att jag kan bör andra kunna. Typ så. Definitivt inte pepp.

Jag tänker också att folk här måste bli bättre på att ”snälltolka” text och inte utgå från vad de tror och gissar att folk menar. Fråga istället för att attackera liksom.

(Detta är inte riktat specifikt till dig @Enya, utan generellt)

 

[Trist]

Alla kan kanske inte bli höginkomsttagare, men det krävs ju inte heller för att försörja sig själv och en mängd barn anpassat utifrån ens ekonomi och övriga situation. Och skattepengarna är ju inte det största problemet, utan de barnens som växer upp i icke självförsörjande hem ”lidande”, eftersom de får leva med de konsekvenser föräldrarnas val att skaffa fler barn är de kan försörja medför.

Och även det är "ärftligt ". Där måste det ske en förändring.

Det borde politiker fundera över och väljare. Hur kunde Sverige få så många att studera för 60-80 år sedan?

 

[Trist]

Det är precis som att folk sitter och skäller på mammor för att dessa matar barnkrossar-maskinen i samhället istället för att fråga sig varför vi ställt en barnkrossar-maskin där till att börja med.

Va?

 

[Marje]

Okej. Jag tror att det är svårt att nå fram med sitt pepp om man inte först visar att man förstår problemet. Då tolkas det lätt som att man menar att den som har problemet är den som ÄR problemet. Jag respekterar faktiskt åsikten att folk får skylla sig själva. Men då får man stå för den och fortsätta ett steg till.

Jag håller med om att det blir ointressant om man bara fortsätter upprepa sina argument. Jag försöker ju göra det intressantare genom att ringa in en väg vidare till nästa steg i argumentationen. Men det blir ju ointressant om jag fortsätter upprepa frågan också. Får väl lugna mig och se om någon annan vill svara.

Jag tror att det många argumentera för i tråden är individens eget ansvar, och i förlängningen ansvaret för sina barn. Självklart kan ens livssituation förändras pga. långvarig arbetslöshet och sjukdom och då ska samhället ställa upp fullt ut. Men det är ändå alltför många som väljer att skaffa barn trots att de inte har förutsättningarna för att ge sina barn ett bra liv. Här vill jag påpeka individens ansvar att försörja sig själv och sitt barn. Samhällets ansvar ska vara en nödlösning, och inte innebära att individen kan fortsätta med dåliga livsval.

I praktiken så blir det dock betydligt mer problematiskt. Samtidigt som jag vill att föräldrarna (BÅDA) ställs till svars för sitt beslut att skaffa barn som de inte kan/vill försörja, så MÅSTE barnet få en bra uppväxt och stöd från samhället när föräldrarna brister. Barnen ska aldrig behöva betala priset för dåliga föräldrar. Jag vill tro att man kan göra mycket genom att ändra på hur stödinsatserna utformas, ex. mer riktade till barnet och inte föräldrarna, krav på motprestationer från föräldrarna och ökat studiebidrag till föräldrar. En självklar del bör även vara att det ska vara lättare för den ena föräldern att få ensam vårdnad om den andra ändå inte fullgör sina föräldraskyldigheter, och därmed möjliggöra flytt pga arbete m.m.

 

[Gnist]

Jag tror att det många argumentera för i tråden är individens eget ansvar, och i förlängningen ansvaret för sina barn.

Du har missat att det är inte "många" som driver "skyll dig själv-linjen"..

 

[Marje]

Du har missat att det är inte "många" som driver "skyll dig själv-linjen"..

Wow. Det var det du ville ta med dig från mitt inlägg. Men visst. Jag tror att det några, likt mig, argumenterar för.

 

[Trist]

Man får ju inte heller glömma att barnen har inte valt vilken familj de fötts in i, oavsett vad en tycker om deras föräldrars val i livet. Det är samhällets ansvar att alla barn får sina behov tillgodosedda, de har egna rättigheter separat från sina föräldrar. Både jag och min man betalar mycket skatt och det gör jag gärna så att dessa familjer kan få de bidrag som behövs och inget barn behöver leva i total fattigdom. Vissa föräldrar är sopor, säkerligen, de allra flesta är det nog inte. Jag har sett på nära håll hur folks ekonomi kan gå utför av skäl som bör anses vara utom personens kontroll. Det är lätt att kasta första stenen.

Det är föräldrars ansvar att tillgodose barns behov. Sen kan det behövas stöd. Tyvärr visar det sig alltför ofta att stödet från samhället inte kan kompensera ett uselt hem.

Många barn lever i fattigdom trots bidrag. Hur hjälper vi dessa?

 

[Trasten]

Jag tror att det många argumentera för i tråden är individens eget ansvar, och i förlängningen ansvaret för sina barn. Självklart kan ens livssituation förändras pga. långvarig arbetslöshet och sjukdom och då ska samhället ställa upp fullt ut. Men det är ändå alltför många som väljer att skaffa barn trots att de inte har förutsättningarna för att ge sina barn ett bra liv. Här vill jag påpeka individens ansvar att försörja sig själv och sitt barn. Samhällets ansvar ska vara en nödlösning, och inte innebära att individen kan fortsätta med dåliga livsval.

I praktiken så blir det dock betydligt mer problematiskt. Samtidigt som jag vill att föräldrarna (BÅDA) ställs till svars för sitt beslut att skaffa barn som de inte kan/vill försörja, så MÅSTE barnet få en bra uppväxt och stöd från samhället när föräldrarna brister. Barnen ska aldrig behöva betala priset för dåliga föräldrar. Jag vill tro att man kan göra mycket genom att ändra på hur stödinsatserna utformas, ex. mer riktade till barnet och inte föräldrarna, krav på motprestationer från föräldrarna och ökat studiebidrag till föräldrar. En självklar del bör även vara att det ska vara lättare för den ena föräldern att få ensam vårdnad om den andra ändå inte fullgör sina föräldraskyldigheter, och därmed möjliggöra flytt pga arbete m.m.

Ja detta är ju mycket enklare att svara på än mycket annat i tråden! Tack för det

Tanken att individer kommer göra sämre val och ta mindre ansvar ifall vi skyddar dem från konsekvenserna av sina dåliga val och bristande ansvar, är ju logiskt begriplig. Den tanken utgår ju ifrån att individer i vårt samhälle har stora möjligheter att förändra sin situation. Där kan man ju ha ett mer eller mindre socioekonomiskt perspektiv.

Håller absolut med om att man även måste se barnens perspektiv och vill absolut ha stöd till barnfamiljer för att utjämna de orättvisor vi ärver från våra föräldrar.

Vad jag inte håller med om är att se barnen som en kostnad för samhället. (Här blir det lite KL) Nu föds det 1.67 barn per kvinna i Sverige. Om alla som är vuxna nu ska kunna gå i pension och leva i nån slags välfärd så behövs ju de yngre generationerna. Hur många barn skulle födas i Sverige om enbart de som vet att de kan försörja barnen hela uppväxten skaffar barn? Om alla som är osäkra på att de klarar förändringar i konjunkturen, förändrad hälsa, eventuell utbrändhet, våld i familjen, förändringar på arbetsmarknad och bostadsmarknad, energipriser med mera med mera, om alla de avstår barn, hur skulle samhället bli om 30 år? Vilka ska vårda pensionärerna? Vilka ska arbeta i skolorna? Vilka ska utgöra samhället?

Många av oss som lever idag gör ju det för att generationer innan oss har skaffat barn. Och i väldigt många fall visste de ju inte hur det skulle gå och många barn har fått lämnas till släktingar eller främlingar och många har svultit ihjäl. Ändå har folk valt att fortplanta sig. Hur många av oss skulle vara födda ifall de som inte hade egendom nog att på förhand veta om de skulle klara sig skaffat barn?

Du har missat att det är inte "många" som driver "skyll dig själv-linjen"..

Jag tolkar det som hon menar många i samhället i stort inte just i denna tråd. Och jag tycker nog att jag stöter på rätt många som driver skyll dig själv-linjen. Men det kan vara så att jag provocerar fram detta hos folk också

 

[Voeux]

Det är föräldrars ansvar att tillgodose barns behov. Sen kan det behövas stöd. Tyvärr visar det sig alltför ofta att stödet från samhället inte kan kompensera ett uselt hem.

Många barn lever i fattigdom trots bidrag. Hur hjälper vi dessa?

Eftersom du släpper förbi mitt argument som korsdrag och byter fokus genom att peka på en helt annan fråga så hoppar jag att svara på detta.

 

[Trist]

Ja detta är ju mycket enklare att svara på än mycket annat i tråden! Tack för det

Tanken att individer kommer göra sämre val och ta mindre ansvar ifall vi skyddar dem från konsekvenserna av sina dåliga val och bristande ansvar, är ju logiskt begriplig. Den tanken utgår ju ifrån att individer i vårt samhälle har stora möjligheter att förändra sin situation. Där kan man ju ha ett mer eller mindre socioekonomiskt perspektiv.

Håller absolut med om att man även måste se barnens perspektiv och vill absolut ha stöd till barnfamiljer för att utjämna de orättvisor vi ärver från våra föräldrar.

Vad jag inte håller med om är att se barnen som en kostnad för samhället. (Här blir det lite KL) Nu föds det 1.67 barn per kvinna i Sverige. Om alla som är vuxna nu ska kunna gå i pension och leva i nån slags välfärd så behövs ju de yngre generationerna. Hur många barn skulle födas i Sverige om enbart de som vet att de kan försörja barnen hela uppväxten skaffar barn? Om alla som är osäkra på att de klarar förändringar i konjunkturen, förändrad hälsa, eventuell utbrändhet, våld i familjen, förändringar på arbetsmarknad och bostadsmarknad, energipriser med mera med mera, om alla de avstår barn, hur skulle samhället bli om 30 år? Vilka ska vårda pensionärerna? Vilka ska arbeta i skolorna? Vilka ska utgöra samhället?

Många av oss som lever idag gör ju det för att generationer innan oss har skaffat barn. Och i väldigt många fall visste de ju inte hur det skulle gå och många barn har fått lämnas till släktingar eller främlingar och många har svultit ihjäl. Ändå har folk valt att fortplanta sig. Hur många av oss skulle vara födda ifall de som inte hade egendom nog att på förhand veta om de skulle klara sig skaffat barn?


Jag tolkar det som hon menar många i samhället i stort inte just i denna tråd. Och jag tycker nog att jag stöter på rätt många som driver skyll dig själv-linjen. Men det kan vara så att jag provocerar fram detta hos folk också

Resonemang om antal barn/kvinna är komplex. BNP per capita minskar, då hjälper det inte med barnafödande..

Vet du hur många, som räknas, i arbetsför ålder, inte försörjer sig av egen kraft? Då hjälps ju inte barnafödande eller att en del "tvingas arbeta". Sistnämnda är också komplext.

 

[Voeux]

Jag tror att det många argumentera för i tråden är individens eget ansvar, och i förlängningen ansvaret för sina barn. Självklart kan ens livssituation förändras pga. långvarig arbetslöshet och sjukdom och då ska samhället ställa upp fullt ut. Men det är ändå alltför många som väljer att skaffa barn trots att de inte har förutsättningarna för att ge sina barn ett bra liv. Här vill jag påpeka individens ansvar att försörja sig själv och sitt barn. Samhällets ansvar ska vara en nödlösning, och inte innebära att individen kan fortsätta med dåliga livsval.

I praktiken så blir det dock betydligt mer problematiskt. Samtidigt som jag vill att föräldrarna (BÅDA) ställs till svars för sitt beslut att skaffa barn som de inte kan/vill försörja, så MÅSTE barnet få en bra uppväxt och stöd från samhället när föräldrarna brister. Barnen ska aldrig behöva betala priset för dåliga föräldrar. Jag vill tro att man kan göra mycket genom att ändra på hur stödinsatserna utformas, ex. mer riktade till barnet och inte föräldrarna, krav på motprestationer från föräldrarna och ökat studiebidrag till föräldrar. En självklar del bör även vara att det ska vara lättare för den ena föräldern att få ensam vårdnad om den andra ändå inte fullgör sina föräldraskyldigheter, och därmed möjliggöra flytt pga arbete m.m.

En graviditet kan ju vara oplanerad eller till och med oönskad också. Det finns grupper i samhället där kunskapen om preventivmedel brister, det är tabu att göra abort samt andra anledningar till att abort inte är ett alternativ mm. så även om jag i sak håller med om att man inte ska skaffa barn om man inte kan försörja dem, så finns det ju även här många faktorer som kan bidra till att barn kommer till.

 

[Enya]

När ska föräldrar få skaffa barn då? När anser bukefalister att man är kapabel att ge barn ett bra hem, var går gränsen? Vad gör man om livet skiter sig och man hamnar under gränsen? Vad är tillfälligt? En dag, en månad, sex månader tre år? Vad händer om det blir permanent? Vad gör vi med flyktingar som flyr hit med barn redan och som inte har jobb på stående fot? Hur länge ska deras situation vara ok? Ska man sedan ta barnen? Om ett år? två? Om föräldrarna inte har utbildning och jobb med en inkomst över en viss gräns så det inte räknas som fattigdom? Ska barn till arbetslösa adopteras bort vid förlossningen? Om man har risk för utmattningsdepression, tex tidigare har haft det, tidigare har varit deprimerad eller tidigare varit långvarigt sjukskriven för psykisk ohälsa, ska barn till de föräldrarna plockas vid förlossningen? Innebär en sjukskrivning för depression, utmattningssyndrom eller liknande att barnen man redan har också tas om hand och adopteras bort med omedelbar verkan?

Vilka föräldrar är det som inte kan ta hand om sina barn och som skaffa barn trots att de inte kan ta hand om de barn de redan har? Jag ser inte jättemånga faktiskt. Jag ser föräldrar som trillar i gropar då och då, där samhället tillfälligt får stötta upp.

Att vissa barn får leva i fattigdom är så det är i dag, det kan man inte bestämma bort. Riktig fattigdom, syns däremot inte lika mycket av.

 

[Trist]

Eftersom du släpper förbi mitt argument som korsdrag och byter fokus genom att peka på en helt annan fråga så hoppar jag att svara på detta.

Jag tyckte jag svarade på ditt inlägg
Vilket var ditt argument som jag missade.


Och duktigt att ni betalar så mycket skatt.

 

[Voeux]

Och duktigt att ni betalar så mycket skatt.

Kom igen? Om du vill diskutera får du snygga till din diskussionsteknik. Just nu skippar jag.

 

[Trasten]

Resonemang om antal barn/kvinna är komplex. BNP per capita minskar, då hjälper det inte med barnafödande..

Vet du hur många, som räknas i arbetsför ålder, inte försörjer sig av egen kraft? Då hjälps ju inte barnafödande eller att en del "tvingas arbeta"med gräsliga resultat.

Vi har ca 5,6 miljoner personer i arbetsför ålder i Sverige och ca 4,9 miljoner anställda personer. Några av de som inte är anställda är egenföretagare. Andra försörjer sig på kapital (alltså försörjer sig inte själva utan blir försörjda av det ekonomiska systemet). Några är sjukskrivna och andra är sjuka utan att kunna bli sjukskrivna. Några har kanske gjort så "dåliga livsval" att de inte är anställningsbara. Eller vill inte arbeta. De allra flesta i arbetsför ålder arbetar dock!

Jag är övertygad om att de föräldrar som inte vet att de kommer klara ekonomin om de blir sjuka eller om arbetsmarknaden, bostadsmarknaden eller konjunkturen kraftigt förändras till största delen föder barn som kommer att förvärvsarbeta i framtiden.

Sen tycker jag att samhället finns till för människorna och inte att människorna finns till för att förvärvsarbeta, men det är ju en ideologisk fråga snarare. Och så tycker jag väl inte att de som t.ex. gjort stora pengar på bostadsmarknaden inte har skapat dessa pengar av egen kraft utan lever på andra. Men även det är delvis ideologiskt.

 

[Trist]

Jag tyckte jag svarade på ditt inlägg
Vilket var ditt argument som jag missade.


Och duktigt att ni betalar så mycket skatt.

Sorgligt att prata om att "vi betalar mycket skatt:. Vad har det med saken att göra?

 

[Marje]

Ja detta är ju mycket enklare att svara på än mycket annat i tråden! Tack för det

Tanken att individer kommer göra sämre val och ta mindre ansvar ifall vi skyddar dem från konsekvenserna av sina dåliga val och bristande ansvar, är ju logiskt begriplig. Den tanken utgår ju ifrån att individer i vårt samhälle har stora möjligheter att förändra sin situation. Där kan man ju ha ett mer eller mindre socioekonomiskt perspektiv.

Håller absolut med om att man även måste se barnens perspektiv och vill absolut ha stöd till barnfamiljer för att utjämna de orättvisor vi ärver från våra föräldrar.

Vad jag inte håller med om är att se barnen som en kostnad för samhället. (Här blir det lite KL) Nu föds det 1.67 barn per kvinna i Sverige. Om alla som är vuxna nu ska kunna gå i pension och leva i nån slags välfärd så behövs ju de yngre generationerna. Hur många barn skulle födas i Sverige om enbart de som vet att de kan försörja barnen hela uppväxten skaffar barn? Om alla som är osäkra på att de klarar förändringar i konjunkturen, förändrad hälsa, eventuell utbrändhet, våld i familjen, förändringar på arbetsmarknad och bostadsmarknad, energipriser med mera med mera, om alla de avstår barn, hur skulle samhället bli om 30 år? Vilka ska vårda pensionärerna? Vilka ska arbeta i skolorna? Vilka ska utgöra samhället?

Många av oss som lever idag gör ju det för att generationer innan oss har skaffat barn. Och i väldigt många fall visste de ju inte hur det skulle gå och många barn har fått lämnas till släktingar eller främlingar och många har svultit ihjäl. Ändå har folk valt att fortplanta sig. Hur många av oss skulle vara födda ifall de som inte hade egendom nog att på förhand veta om de skulle klara sig skaffat barn?


Jag tolkar det som hon menar många i samhället i stort inte just i denna tråd. Och jag tycker nog att jag stöter på rätt många som driver skyll dig själv-linjen. Men det kan vara så att jag provocerar fram detta hos folk också

Kostnad idag. Investering imorgon. Och det är absolut intressanta frågeställningar, som jag inte har några svar på. Men antagandet om att barn behövs för att samhället ska fungera beror på rådande ekonomiska system, och utgår vi från att det ska bestå så behöver vi en ökande befolkning. Jag skulle dock gärna se att rådande ekonomiska system ifrågasätts mer, men det hör hemma i någon annan tråd.

Jag är överens med dig om att det är orimligt att kräva att folk inte ska skaffa barn om de inte kan garantera barnens försörjning till barnet är 20 år. Det jag vänder mig emot är att det är alltför många som väljer att skaffa barn trots att de inte har bra förutsättningar för det ens när barnet föds. Inte att det händer något på vägen, utan att det aldrig har funnits bra förutsättningar. Det är alltför många som väljer att skaffa barn med olämpliga partners, utan att någon av föräldrarna har arbete eller utbildning, utan sparkapital eller ens en hållbar bostadsituation. En förutsättning för välfärdssamhället borde vara att alla individer ska försörja sig själva, och samhället ska stötta där det behövs. Även om jag inte håller med om högerns retorik, så finns det en poäng i att viljan att betala skatt blir urholkad ju fler oansvariga personer som får bidrag.

Tilläggas bör att jag anser att barnen alltid ska få en bra uppväxt, även om jag inte anser att detta sker idag och gärna hade sett stora förändringar avseende bidrag, och möjligheter att placera och omhänderta barn. Jag anser inte heller att det är en jakt på bidragsfuskar (som högern argumentart för) som är lösningen, utan att försöka hitta bättre och mer riktade stödinsatser.

 

[Marje]

En graviditet kan ju vara oplanerad eller till och med oönskad också. Det finns grupper i samhället där kunskapen om preventivmedel brister, det är tabu att göra abort samt andra anledningar till att abort inte är ett alternativ mm. så även om jag i sak håller med om att man inte ska skaffa barn om man inte kan försörja dem, så finns det ju även här många faktorer som kan bidra till att barn kommer till.

Ja. Jag skrev att livet händer ibland och att dessa föräldrar självklart ska få stöd från samhället. Jag anser självklart inte heller att vi ska tvinga kvinnor till abort. Det torde vara ett fåtal personer som detta gäller.

Nu blir det ju anekdotiskt. Men i min lilla bekantskapskrets så finns det flera ensamstående mammor som har valt att skaffa barn trots dåliga förutsättningar (inget jobb, ingen utbildning och inget sparkapital) när barnet blev till. Det jag menar är att det är deras val, och då måste de ta konsekvenserna för det valet. Det som gör det så svårt i detta läge är att barnen inte ska behöva bli straffade, utan bör garanteras en trygg uppväxt. Jag har inga svar på hur det ska gå till, men jag tror inte att viljan att betala skatt och bidra till att ensamstående föräldrar får det lättare ökar om vi inte samtidigt kan diskutera kring föräldrarnas ansvar.

 

[Fruentimber]

Jag förstår inte varför vi återkommer till att "man har ett ansvar om man väljer att skaffa barn."
God dag yxskaft? Finns det fler öppna dörrar vi ska slå in medan vi ändå håller på?

Det är ju ingen i tråden som påstått att man ska skaffa barn på måfå, rycka på axlarna och hoppas att det löser sig.
Men vi pratar ju om ensamstående morsor med knaper ekonomi här och nu. Jag tror ingen planerar att bli ensamstående mamma som behöver vända på pengarna? Och även om någon sådan enstaka skulle finnas, så kan ju dessa ovanliga exemplar knappast vara utgångspunkten i diskussionen. Då negligerar man ju de desto fler som faktiskt kämpar för att få en annan tillvaro.

Det som däremot tycks glömmas bort i diskussionen är att man kan ha det välställt med både ekonomi, arbete och relation när barnet föds. Sen ska man försörja denna i 18 år. Arton år. Förstår ni allt som kan hända under dessa år? Flytt, skilsmässa, separation, dödsfall, sjukdom, uppsägning, sjukskrivning, husförsäljning, etc etc etc etc. Listan kan ju göras hur lång som helst och har givetvis en inverkan på ekonomin. Det man har idag, kan faktiskt tas ifrån en imorgon. Eller nästa vecka. Hur mycket ska man egentligen behöva preppa sig för? Är det oansvarigt att skaffa barn om man inte är innehavare av ett ordentligt startkapital först?

Jag förstår faktiskt inte alls hur man kan sitta och dilla om "ansvar" för att ensamstående mammor kan få det knapert för att bensin-, mat- och elpriser nu skjuter i höjden vilket faktiskt var utgångspunkten i frågan. Det säger väl sig självt att även om man får ekonomin att gå runt i vanliga fall så kan det nu få helt andra konsekvenser på grund av faktorer man verkligen inte kan styra.