Ensamstående och ekonomi (utbruten från Elpriserna)

[Voeux]

Ja. Jag skrev att livet händer ibland och att dessa föräldrar självklart ska få stöd från samhället. Jag anser självklart inte heller att vi ska tvinga kvinnor till abort. Det torde vara ett fåtal personer som detta gäller.

Nu blir det ju anekdotiskt. Men i min lilla bekantskapskrets så finns det flera ensamstående mammor som har valt att skaffa barn trots dåliga förutsättningar (inget jobb, ingen utbildning och inget sparkapital) när barnet blev till. Det jag menar är att det är deras val, och då måste de ta konsekvenserna för det valet. Det som gör det så svårt i detta läge är att barnen inte ska behöva bli straffade, utan bör garanteras en trygg uppväxt. Jag har inga svar på hur det ska gå till, men jag tror inte att viljan att betala skatt och bidra till att ensamstående föräldrar får det lättare ökar om vi inte samtidigt kan diskutera kring föräldrarnas ansvar.

Det är ju som du säger svårt, för såvida vi inte ska tvångssterilisera människor eller tvinga dem till abort så finns från och med den stund barnet föds en ny människa som måste få de bästa förutsättningarna i livet. Av etiska skäl främst givetvis, men även för att barnet ska få förutsättningar att klara försörjning och annat i framtiden. Om vi skippar stöd till barnets föräldrar är sannolikheten stor att behovet av stöd kommer gå i arv, om och om igen.

 

[Trist]

Det är ju som du säger svårt, för såvida vi inte ska tvångssterilisera människor eller tvinga dem till abort så finns från och med den stund barnet föds en ny människa som måste få de bästa förutsättningarna i livet. Av etiska skäl främst givetvis, men även för att barnet ska få förutsättningar att klara försörjning och annat i framtiden. Om vi skippar stöd till barnets föräldrar är sannolikheten stor att behovet av stöd kommer gå i arv, om och om igen.

Men det går i arv. Oavsett ekonomiskt stöd. Det är generationer i familjer/släkter där det är kutym att inte försörja sig av egen kraft.

Eller menar du annat stöd än ekonomiskt?

 

[escodobe]

Det borde politiker fundera över och väljare. Hur kunde Sverige få så många att studera för 60-80 år sedan?

Vad menar du? Den genomsnittliga Utbildningsnivån har HÖJTS rejält de senaste 50 åren, mycket beroende på att de "enklaste" jobben som inte kräver nån utbildning i stort sett nästan helt försvunnit.

 

[Trist]

Vad menar du? Den genomsnittliga Utbildningsnivån har HÖJTS rejält de senaste 50 åren, mycket beroende på att de "enklaste" jobben som inte kräver nån utbildning i stort sett nästan helt försvunnit.

Jag svarade på socialt arv avseende utbildning.

 

[escodobe]

Jag svarade på socialt arv avseende utbildning.

Men det går inte ihop med det du skriver i andra stycket. Det fanns väldigt mycket förre men högre utbildning för 75 år sedan än idag.

Hur man lyckas bryta socialt arv, jo man satsar på utbildning, socialtjänsten SFI och arbetsförmedlingen. Man gör om samhall så att det fyller sitt syfte igen osv

 

[Breaktown]

Nu blir det ju anekdotiskt. Men i min lilla bekantskapskrets så finns det flera ensamstående mammor som har valt att skaffa barn trots dåliga förutsättningar (inget jobb, ingen utbildning och inget sparkapital) när barnet blev till.

Och jag som trodde av de flesta i dagens Sverige insett att jungfrufödsel är en biologisk omöjlighet.

 

[Voeux]

Men det går i arv. Oavsett ekonomiskt stöd. Det är generationer i familjer/släkter där det är kutym att inte försörja sig av egen kraft.

Eller menar du annat stöd än ekonomiskt?

Vilken familj man kommer ifrån påverkar ens möjligheter i framtiden oavsett om det är svårigheter eller privilegier som följer med. De gånger behov av bidrag går i generation är det garanterat på grund av ärva svårigheter och inte på grund av att fullt kapabla människor skiter i att arbeta på grund av familjekultur. Enstaka undantag är inte intressant för diskussionen.

Jag menar både bidrag och andra stödinsatser.

 

[Trasten]

Ja. Jag skrev att livet händer ibland och att dessa föräldrar självklart ska få stöd från samhället. Jag anser självklart inte heller att vi ska tvinga kvinnor till abort. Det torde vara ett fåtal personer som detta gäller.

Nu blir det ju anekdotiskt. Men i min lilla bekantskapskrets så finns det flera ensamstående mammor som har valt att skaffa barn trots dåliga förutsättningar (inget jobb, ingen utbildning och inget sparkapital) när barnet blev till. Det jag menar är att det är deras val, och då måste de ta konsekvenserna för det valet. Det som gör det så svårt i detta läge är att barnen inte ska behöva bli straffade, utan bör garanteras en trygg uppväxt. Jag har inga svar på hur det ska gå till, men jag tror inte att viljan att betala skatt och bidra till att ensamstående föräldrar får det lättare ökar om vi inte samtidigt kan diskutera kring föräldrarnas ansvar.

Jag vet många som fick barn innan de hade sparkapital och utbildning. Som jobbade och pluggade samtidigt när barnen var små. De visste inte innan om de skulle få ihop det men de var friska och hade socialt kapital, alltså de var rustade för att klara det och tur eller skicklighet gjorde att de bedömde sin förmåga korrekt.

Ditt inlägg är ett exempel på hur man använder anekdoter och sedan även framför vart man vill komma så att det finns något att svara på.

Så hur ska vi få dem att ta ansvar? Man kan t.ex. fråga sig vad det var som fick dem att missbedömma sin förmåga eller vad som hindrar dem från att få ihop sina liv. Och försöka ändra på samhället så att det händer mer sällan.

Antingen genom att göra det enklare att lyckas eller genom att göra konsekvenserna hårdare om man misslyckas.

Vi kan även fundera över var gränsen för ansvaret ska gå. Ska föräldrar själva utbilda sina barn eller ska samhället göra det? Ska man behöva spara ihop själv föräldraledigheten eller ska samhället betala? Ska man behöva gå överallt eller ska man tillåtas använa fordon som förstör miljön för alla? Ska man bli försörjd om man blir sjuk och hur sjuk ska man behöva vara?

Jag är inte så rädd för att folk blir mer oansvariga av ekonomisk trygghet. Men även om det vore så att några fler skulle ta noll ansvar för sina liv om man ökade tryggheten lite, så tycker jag att det är värt det.

Om en stor andel av de ensamstående mammorna inte klarar av att försörja sig beror det ju på något i systemet. Kanske kräver systemet ett rimligt ansvar och ensamstående mammor som statiatisk grupp är helt enkelt mindre ansvarstagande än andra. Eller så finns det något man kunde ändrat på så att ensamstående mammor klarade sig utan försörjningstöd.

Det blev ett långt inlägg om allt möjligt.

Min poäng som jag tänkte från början var att jag inte ser den konstruktiva fortsättningen på att påpeka att vissa individer inte tar ansvar. Vad är nästa steg? Strukturer kan vi ju förändra, men kan vi göra något åt att vissa, ett fåtal, gör ansvarslösa val i livet?

 

[Trist]

Vilken familj man kommer ifrån påverkar ens möjligheter i framtiden oavsett om det är svårigheter eller privilegier som följer med. De gånger behov av bidrag går i generation är det garanterat på grund av ärva svårigheter och inte på grund av att fullt kapabla människor skiter i att arbeta på grund av familjekultur. Enstaka undantag är inte intressant för diskussionen.

Jag menar både bidrag och andra stödinsatser.

Det du skriver är inte sant, det är inte, allt som oftast, garanterat att det är fullt kapabla människor som skiter i att arbeta.

Man skulle önska att det inte är så. Men tyvärr....
Du önskar något... som alla vill. Men det ser inte ut så.

 

[lil-sis]

Det du skriver är inte sant, det är inte, allt som oftast, garanterat att det är fullt kapabla människor som skiter i att arbeta.

Man skulle önska att det inte är så. Men tyvärr....
Du önskar något... som alla vill. Men det ser inte ut så.

Du menar att de flesta som lever på bidrag och behöver vända ut och in på sina liv varje månad år ut och år in är fullt arbetsföra människor som inte har någon lust att arbeta?

 

[Trist]

Du menar att de flesta som lever på bidrag och behöver vända ut och in på sina liv varje månad år ut och år in är fullt arbetsföra människor som inte har någon lust att arbeta?

Nej. Det har jag inte uttryckt.

 

[Voeux]

Det du skriver är inte sant, det är inte, allt som oftast, garanterat att det är fullt kapabla människor som skiter i att arbeta.

Man skulle önska att det inte är så. Men tyvärr....
Du önskar något... som alla vill. Men det ser inte ut så.

Du får gärna lägga fram stöd för ditt påstående. Det är ju inte så att man bara får bidrag hur som helst utan grund och villkor. Ditt påstående skulle innebära att våra myndigheter är fullkomligt inkompetenta som bara inte märker hur alla lurar dem jämt. Men du vet ju bättre såklart. Jag fattar att det finns bidragsfuskare som slinker igenom systemet och det är ett problem men det är inte dessa vi pratar om i denna tråd.

 

[Trist]

Jag förstår inte varför vi återkommer till att "man har ett ansvar om man väljer att skaffa barn."
God dag yxskaft? Finns det fler öppna dörrar vi ska slå in medan vi ändå håller på?

Det är ju ingen i tråden som påstått att man ska skaffa barn på måfå, rycka på axlarna och hoppas att det löser sig.
Men vi pratar ju om ensamstående morsor med knaper ekonomi här och nu. Jag tror ingen planerar att bli ensamstående mamma som behöver vända på pengarna? Och även om någon sådan enstaka skulle finnas, så kan ju dessa ovanliga exemplar knappast vara utgångspunkten i diskussionen. Då negligerar man ju de desto fler som faktiskt kämpar för att få en annan tillvaro.

Det som däremot tycks glömmas bort i diskussionen är att man kan ha det välställt med både ekonomi, arbete och relation när barnet föds. Sen ska man försörja denna i 18 år. Arton år. Förstår ni allt som kan hända under dessa år? Flytt, skilsmässa, separation, dödsfall, sjukdom, uppsägning, sjukskrivning, husförsäljning, etc etc etc etc. Listan kan ju göras hur lång som helst och har givetvis en inverkan på ekonomin. Det man har idag, kan faktiskt tas ifrån en imorgon. Eller nästa vecka. Hur mycket ska man egentligen behöva preppa sig för? Är det oansvarigt att skaffa barn om man inte är innehavare av ett ordentligt startkapital först?

Jag förstår faktiskt inte alls hur man kan sitta och dilla om "ansvar" för att ensamstående mammor kan få det knapert för att bensin-, mat- och elpriser nu skjuter i höjden vilket faktiskt var utgångspunkten i frågan. Det säger väl sig självt att även om man får ekonomin att gå runt i vanliga fall så kan det nu få helt andra konsekvenser på grund av faktorer man verkligen inte kan styra.

Du får gärna lägga fram stöd för ditt påstående. Det är ju inte så att man bara får bidrag hur som helst utan grund och villkor. Ditt påstående skulle innebära att våra myndigheter är fullkomligt inkompetenta som bara inte märker hur alla lurar dem jämt. Men du vet ju bättre såklart. Jag fattar att det finns bidragsfuskare som slinker igenom systemet och det är ett problem men det är inte dessa vi pratar om i denna tråd.

Jag har inte skrivit att man bara får bidrag.... men att det ofta går i arv. Hur livet ter sig

Jad tycker det du skrev om hur du och din man bidrar glatt med er skatteinbetalningar inte har med diskussion att göra alls. Varför skriver man det?

 

[lil-sis]

Nej. Det har jag inte uttryckt.

Vad var det du menade?

 

[Trist]

Vad var det du menade?

Läs igen.

 

[Inte_Ung]

Men det går i arv. Oavsett ekonomiskt stöd. Det är generationer i familjer/släkter där det är kutym att inte försörja sig av egen kraft.

Eller menar du annat stöd än ekonomiskt?

Det är inte riktigt så det fungerar.
Utan det är svårigheterna som går i arv.
T.ex. ADHD, Autism och psykisk ohälsa.
Eller IQ för all del.

Det går ju betydligt lättare att lära sig saker med ett högre IQ och frånvaro av diagnoser.

(Så vi låter bli att ställa diagnoserna så går det nog bättre?)

 

[Voeux]

Jad tycker det du skrev om hur du och din man bidrar glatt med er skatteinbetalningar inte har med diskussion att göra alls. Varför skriver man det?

Om du nu inte anser att det har med diskussionen att göra varför har du nu tagit upp det i tre inlägg?

 

[Trasten]

Som ni ser klarar sig de allra flesta emsamstående mammor sig utan försörjningsstöd. Men gruppen sticker absolut ut i statistiken.

Är dessa människor mindre ansvaratagande än andra? Eller är detta ett symptom på en ojämlikhet i systemet? Kan skillnaden mellan ensamstående mammor och sammanboende föräldrar bero på att samhället inte är designat med hänsyn till ensamstående mammor?

Skillnaden mellan ensamstående män och ensmstående kvinnor, beror det på att fler mammor brister i sitt ansvar? Eller har de det svårare? Skulle de tänkt på det innan?

Vissa kanske tycker att det är bra att det finns ekonomiska incitament till att hålla ihop förhållanden. Att det är ett pris de som är ensamma får betala. Andra tycker att skillnaden på hur väl folk klarar sig ska jämnas ut genom systemet.

 

[Voeux]

Det är inte riktigt så det fungerar.
Utan det är svårigheterna som går i arv.
T.ex. ADHD, Autism och psykisk ohälsa.
Eller IQ för all del.

Det går ju betydligt lättare att lära sig saker med ett högre IQ och frånvaro av diagnoser.

(Så vi låter bli att ställa diagnoserna så går det nog bättre?)

Trygghet, kontakter, läxhjälp, föreningsliv och sammanhang, uppfostran mm. spelar också in. En är ju inte ett blankt papper varken när man föds eller flyttar hemifrån.

En vän på universitetet sa en klok sak gällande arv. Vi pratade om ”equal opportunity” som är ett så nött begrepp inom stadsvetenskapen. Han sa att livet är som monopol, även om vi börjar med lika förutsättningar så är det inte lika bara ett varv senare, och det är förbaskat svårt att komma ikapp.

 

[Sonic76]

Men de försvinner ju?

När man har skulder hos kfm på en halv mille?