Könsroller är en social konstruktion. Vilket vi ser om vi studerar stereotypiska könsroller inte bara ur ett globalt perspektiv utan även ett historiskt. Att säga att män är mindre ansvarstagande pga av en gen är därför felaktig.
Om vi bara tittar på Sverige så har den traditionella mansrollen utvecklats och förändrats kontinuerligt. Att som pappa vara föräldraledig öht var för bara en generation eller två helt otänkbart, liksom att vara föräldraledig var det. På den tiden var kvinnor (notera medelklass) hemmafruar. Fäder avskiljdes från barn och andra hushållsuppgifter. De levde i en parallell värld från hushållet som var kvinnors suveräna domän.
Forskning har visat hur viktigt det är med tidig anknytning till ett barn, jag är därför för en delad föräldraförsäkring eftersom det 'tvingar' den manliga partnern att vid ett otroligt viktigt stadie av utveckling och anknytning vara hemma med sitt barn. Möjligtvis kommer det också att avhjälpa lite av den strukturella ojämlikhet vad gäller löne och karriärutveckling som finns idag. Jag tror att ibland är nödvändigt att samhället/staten som måste gå in och med tvång ändra människors beteende och tankar. Ett annat exempel är fackföreningsrörelsen och hur de drev kravet, åtta timmars arbete, åtta timmas fritid, åtta timmars sömn. Innan dess fanns inte den tanken alls, arbetstagare jobbade så mycket, hårt och länge till de (svält)löner arbetsgivaren var villig att betala. Numera har Sverige en myriad av lagar angående anställningsskydd, lönearbete, barnarbete och liknande som vi tar för givet (vilket vi inte bör göra btw).
Könsrollerna befäster vi i stunden barnet är fött, och ärligen är det till en stor del kvinnor som gör det likväl som män. Det är även kvinnor som vidmakthåller ansvaret för de 'mjuka' värderingarna som senare skapar ensamma mammor och frånvarande män som inte tar ekonomiskt eller personligt ansvar för sina barn. Ja, jag tror att lagstadgat tvång och morot är det enda som kommer avhjälpa det, iaf till viss del.
Jag är helt för att pappor ska kunna få lika stor del av föräldraledigheten som mammor. Men det kan inte vara ett totalt tvång, pga de, visserligen ganska få, pappor som helt enkelt inte klarar av det.
Ska de barnen då omhändertas, i stället för att låta mamman ta en större del av föräldraledigheten?
Då talar jag om fall där pappan verkar helt verklighetsfrånvänd, och tillexempel inte har gett babyn flaska under de timmar mamman var borta, med motiveringen "jag kan ju inte amma" trots att flaska och mjölkpulver står på köksbordet och babyn gärna dricker ur flaska.
Eller inte hämtar det äldre barnet på dagis trots att det är stängningsdags och dagis ringt, då han var hemma med babyn, för han hade så mycket att göra.
Eller lämnar en fyraåring ensam hemma i flera timmar, för barnet surade och ville inte följa med.
Eller vägrar använda bilstol, för han känner minsann inget barn som dött i bilolycka.
Då måste mamman få möjlighet att sköta sina barn på egen hand, utan den inkompetenta pappan som vägrar lära sig.
Och, så jag tillägger, det ska givetvis vara möjligt åt andra hållet också. En pappa jag känner har sina barn på heltid, efter att mamman börjat missbruka läkemedel och i ruset misshandlat babyn.