Ensamma Mammor? Var är Papporna?

Nej. Isf skulle alla barn hos bögpar vara vanvårdade och misskötta och så är det ju verkligen inte.
Men just dessa kanske saknar defekten som gör att Pappor inte kan ta hand om sina barn?
Det är ju inte "alla män" som är sopiga Pappor utan bara ett fåtal som verkar vara helt och totalt inkapabla som föräldrar.
Det finns ju massor av bra Pappor också men ändå så överger allt för många män sina barn.
 
När någon påstår att det är genetiska fel på män så ja 😅

Vad löser det att påstå att orsaken är genetiska fel?
Då kan ju alla latmaskar använda det som ursäkt. Jag är född till mansgris, kan inte hjälpa det 🙃
Ja det är dumt att dela ut frikort för att vara en skitstövel.
 
När någon påstår att det är genetiska fel på män så ja 😅

Vad löser det att påstå att orsaken är genetiska fel?
Då kan ju alla latmaskar använda det som ursäkt. Jag är född till mansgris, kan inte hjälpa det 🙃

På vilket sätt?

Jag tror det handlar om uppfostran och samhällets syn på män snarare än fel på män. Jag tror de är som vem som helst, men de lyckas smita undan eftersom de har smitit undan i årtionden. Någon annan har ju ordnat det. För, det är en sådan tur att, om inte pappan gör det så gör ju mamman. Det vet alla. Inklusive papporna.

Ja alltså, det jag menar med att det är fel på män, är inte att det är något genetiskt fel/avvikelse. Utan att män på riktigt är dumma i huvudet. Korkade. Trögfattade.

Så absolut handlar det om samhällets syn och uppfostran på hur män och kvinnor ”ska vara”. Men samtidigt kan man inte enbart lägga ansvar på uppfostran. Dom måste själva ta ansvar när dom är vuxna. Ingen annan.
 
Ja alltså, det jag menar med att det är fel på män, är inte att det är något genetiskt fel/avvikelse. Utan att män på riktigt är dumma i huvudet. Korkade. Trögfattade.

Så absolut handlar det om samhällets syn och uppfostran på hur män och kvinnor ”ska vara”. Men samtidigt kan man inte enbart lägga ansvar på uppfostran. Dom måste själva ta ansvar när dom är vuxna. Ingen annan.
Å andra sidan behöver de inte då kvinnan tar det ansvaret för att barnet inte ska fara illa.
 
Men just dessa kanske saknar defekten som gör att Pappor inte kan ta hand om sina barn?
Det är ju inte "alla män" som är sopiga Pappor utan bara ett fåtal som verkar vara helt och totalt inkapabla som föräldrar.
Det finns ju massor av bra Pappor också men ändå så överger allt för många män sina barn.

Kan och kan. De vill väl inte, det vill inte jag heller 🤷
Låter väl trevligt i teorin, sen i praktiken är det skitjobbigt och tråkigt så då kan man ju göra något annat istället, mamman kommer ju ändå ta hand om ungen.

Skillnaden är att jag vet att jag skulle vara en usel förälder med absolut noll intresse för ungen så därför skaffar jag inga.
 
Men är det något fel på män?
Någon del som fattas eller tillsätts i Y-kromosomen?
Typ en "Egoist-gen".
Nej det tror jag inte, Y-kromosomen är relativt begränsad på så sätt att den har ganska få aktiva gener, den har förlorat över 90% av sina ursprungliga gener. Den kan inte ta tillbaka förlorad genetisk information via rekombination heller eftersom den inte matchar X kromosomen. Så att det skulle sitta någon otroligt avgörande gen där som aldrig tidigare upptäckts har med andra ord ganska låg sannolikhet. Den är ju inte ointressant för det utan tvärtom ganska väl studerad, och det har varit diskussioner över årtionden om huruvida människans Y kromosom kommer dö ut eller inte om ett antal miljoner år. (Nu lutar man väl åt att den kanske inte kommer göra det eftersom den klarat av att behålla så pass många gener sen bland annat vi och schimpanserna utvecklades åt olika håll från vårt gemensamma ursprung, Y ser ganska annorlunda ut för schimpanserna till exempel.) Sen är det klart att vetenskapliga upptäckter sker hela tiden men nja... det finns andra förklaringar som nog är rimligare än att det skulle sitta någon oupptäckt liten egoist-gen och trycka där någonstans.
 
Könsroller är en social konstruktion. Vilket vi ser om vi studerar stereotypiska könsroller inte bara ur ett globalt perspektiv utan även ett historiskt. Att säga att män är mindre ansvarstagande pga av en gen är därför felaktig.

Om vi bara tittar på Sverige så har den traditionella mansrollen utvecklats och förändrats kontinuerligt. Att som pappa vara föräldraledig öht var för bara en generation eller två helt otänkbart, liksom att vara föräldraledig var det. På den tiden var kvinnor (notera medelklass) hemmafruar. Fäder avskiljdes från barn och andra hushållsuppgifter. De levde i en parallell värld från hushållet som var kvinnors suveräna domän.

Forskning har visat hur viktigt det är med tidig anknytning till ett barn, jag är därför för en delad föräldraförsäkring eftersom det 'tvingar' den manliga partnern att vid ett otroligt viktigt stadie av utveckling och anknytning vara hemma med sitt barn. Möjligtvis kommer det också att avhjälpa lite av den strukturella ojämlikhet vad gäller löne och karriärutveckling som finns idag. Jag tror att ibland är nödvändigt att samhället/staten som måste gå in och med tvång ändra människors beteende och tankar. Ett annat exempel är fackföreningsrörelsen och hur de drev kravet, åtta timmars arbete, åtta timmas fritid, åtta timmars sömn. Innan dess fanns inte den tanken alls, arbetstagare jobbade så mycket, hårt och länge till de (svält)löner arbetsgivaren var villig att betala. Numera har Sverige en myriad av lagar angående anställningsskydd, lönearbete, barnarbete och liknande som vi tar för givet (vilket vi inte bör göra btw).

Könsrollerna befäster vi i stunden barnet är fött, och ärligen är det till en stor del kvinnor som gör det likväl som män. Det är även kvinnor som vidmakthåller ansvaret för de 'mjuka' värderingarna som senare skapar ensamma mammor och frånvarande män som inte tar ekonomiskt eller personligt ansvar för sina barn. Ja, jag tror att lagstadgat tvång och morot är det enda som kommer avhjälpa det, iaf till viss del.
 
Könsroller är en social konstruktion. Vilket vi ser om vi studerar stereotypiska könsroller inte bara ur ett globalt perspektiv utan även ett historiskt. Att säga att män är mindre ansvarstagande pga av en gen är därför felaktig.

Om vi bara tittar på Sverige så har den traditionella mansrollen utvecklats och förändrats kontinuerligt. Att som pappa vara föräldraledig öht var för bara en generation eller två helt otänkbart, liksom att vara föräldraledig var det. På den tiden var kvinnor (notera medelklass) hemmafruar. Fäder avskiljdes från barn och andra hushållsuppgifter. De levde i en parallell värld från hushållet som var kvinnors suveräna domän.

Forskning har visat hur viktigt det är med tidig anknytning till ett barn, jag är därför för en delad föräldraförsäkring eftersom det 'tvingar' den manliga partnern att vid ett otroligt viktigt stadie av utveckling och anknytning vara hemma med sitt barn. Möjligtvis kommer det också att avhjälpa lite av den strukturella ojämlikhet vad gäller löne och karriärutveckling som finns idag. Jag tror att ibland är nödvändigt att samhället/staten som måste gå in och med tvång ändra människors beteende och tankar. Ett annat exempel är fackföreningsrörelsen och hur de drev kravet, åtta timmars arbete, åtta timmas fritid, åtta timmars sömn. Innan dess fanns inte den tanken alls, arbetstagare jobbade så mycket, hårt och länge till de (svält)löner arbetsgivaren var villig att betala. Numera har Sverige en myriad av lagar angående anställningsskydd, lönearbete, barnarbete och liknande som vi tar för givet (vilket vi inte bör göra btw).

Könsrollerna befäster vi i stunden barnet är fött, och ärligen är det till en stor del kvinnor som gör det likväl som män. Det är även kvinnor som vidmakthåller ansvaret för de 'mjuka' värderingarna som senare skapar ensamma mammor och frånvarande män som inte tar ekonomiskt eller personligt ansvar för sina barn. Ja, jag tror att lagstadgat tvång och morot är det enda som kommer avhjälpa det, iaf till viss del.
Nu är det ändå svårt att säga att det band som de flesta mammor får till sina garanterat biologiska barn de burit och därmed fått enorma hormondoser av är en social konstruktion? Evolutionärt så är det heller inget konstigt att mammor har lättare att knyta tätt an till sina barn eftersom det garanterat är en bra investering. Pappan å sin sida kan teoretiskt sett råka lägga energi på att försörja någon annan mans barn. Så att säga att det bara beror på socialt konstruerade könsroller är en enorm förenkling. Sen har vi i ett modernt samhälle helt andra möjligheter till att dela lika på de uppgifter som följer med barnen än vad det varit historiskt och även förstås kontrollera att man är pappa till barnet om man tycker att sådant är viktigt.
 
Nu är det ändå svårt att säga att det band som de flesta mammor får till sina garanterat biologiska barn de burit och därmed fått enorma hormondoser av är en social konstruktion? Evolutionärt så är det heller inget konstigt att mammor har lättare att knyta tätt an till sina barn eftersom det garanterat är en bra investering. Pappan å sin sida kan teoretiskt sett råka lägga energi på att försörja någon annan mans barn. Så att säga att det bara beror på socialt konstruerade könsroller är en enorm förenkling. Sen har vi i ett modernt samhälle helt andra möjligheter till att dela lika på de uppgifter som följer med barnen än vad det varit historiskt och även förstås kontrollera att man är pappa till barnet om man tycker att sådant är viktigt.

Det finns väl forskning som visar att hud-mot-hud främjar hormoner kopplat till omhändertagande. Det kan pappor ägna sig åt. Jag skulle gissa att även adopterade barn med skilda föräldrar är hos sina mammor mer än sina pappor.

Det stod väl inte att det _bara_ är den sociala konstruktionen som är förklaringen?
 
Könsroller är en social konstruktion. Vilket vi ser om vi studerar stereotypiska könsroller inte bara ur ett globalt perspektiv utan även ett historiskt. Att säga att män är mindre ansvarstagande pga av en gen är därför felaktig.

Om vi bara tittar på Sverige så har den traditionella mansrollen utvecklats och förändrats kontinuerligt. Att som pappa vara föräldraledig öht var för bara en generation eller två helt otänkbart, liksom att vara föräldraledig var det. På den tiden var kvinnor (notera medelklass) hemmafruar. Fäder avskiljdes från barn och andra hushållsuppgifter. De levde i en parallell värld från hushållet som var kvinnors suveräna domän.

Forskning har visat hur viktigt det är med tidig anknytning till ett barn, jag är därför för en delad föräldraförsäkring eftersom det 'tvingar' den manliga partnern att vid ett otroligt viktigt stadie av utveckling och anknytning vara hemma med sitt barn. Möjligtvis kommer det också att avhjälpa lite av den strukturella ojämlikhet vad gäller löne och karriärutveckling som finns idag. Jag tror att ibland är nödvändigt att samhället/staten som måste gå in och med tvång ändra människors beteende och tankar. Ett annat exempel är fackföreningsrörelsen och hur de drev kravet, åtta timmars arbete, åtta timmas fritid, åtta timmars sömn. Innan dess fanns inte den tanken alls, arbetstagare jobbade så mycket, hårt och länge till de (svält)löner arbetsgivaren var villig att betala. Numera har Sverige en myriad av lagar angående anställningsskydd, lönearbete, barnarbete och liknande som vi tar för givet (vilket vi inte bör göra btw).

Könsrollerna befäster vi i stunden barnet är fött, och ärligen är det till en stor del kvinnor som gör det likväl som män. Det är även kvinnor som vidmakthåller ansvaret för de 'mjuka' värderingarna som senare skapar ensamma mammor och frånvarande män som inte tar ekonomiskt eller personligt ansvar för sina barn. Ja, jag tror att lagstadgat tvång och morot är det enda som kommer avhjälpa det, iaf till viss del.
Jag är helt för att pappor ska kunna få lika stor del av föräldraledigheten som mammor. Men det kan inte vara ett totalt tvång, pga de, visserligen ganska få, pappor som helt enkelt inte klarar av det.

Ska de barnen då omhändertas, i stället för att låta mamman ta en större del av föräldraledigheten?

Då talar jag om fall där pappan verkar helt verklighetsfrånvänd, och tillexempel inte har gett babyn flaska under de timmar mamman var borta, med motiveringen "jag kan ju inte amma" trots att flaska och mjölkpulver står på köksbordet och babyn gärna dricker ur flaska.
Eller inte hämtar det äldre barnet på dagis trots att det är stängningsdags och dagis ringt, då han var hemma med babyn, för han hade så mycket att göra.
Eller lämnar en fyraåring ensam hemma i flera timmar, för barnet surade och ville inte följa med.
Eller vägrar använda bilstol, för han känner minsann inget barn som dött i bilolycka.

Då måste mamman få möjlighet att sköta sina barn på egen hand, utan den inkompetenta pappan som vägrar lära sig.

Och, så jag tillägger, det ska givetvis vara möjligt åt andra hållet också. En pappa jag känner har sina barn på heltid, efter att mamman börjat missbruka läkemedel och i ruset misshandlat babyn.
 
Nu är det ändå svårt att säga att det band som de flesta mammor får till sina garanterat biologiska barn de burit och därmed fått enorma hormondoser av är en social konstruktion? Evolutionärt så är det heller inget konstigt att mammor har lättare att knyta tätt an till sina barn eftersom det garanterat är en bra investering. Pappan å sin sida kan teoretiskt sett råka lägga energi på att försörja någon annan mans barn. Så att säga att det bara beror på socialt konstruerade könsroller är en enorm förenkling. Sen har vi i ett modernt samhälle helt andra möjligheter till att dela lika på de uppgifter som följer med barnen än vad det varit historiskt och även förstås kontrollera att man är pappa till barnet om man tycker att sådant är viktigt.

Min mamma är alltså inte min mamma eftersom hon inte födde fram mig? Ok.
 
Kan och kan. De vill väl inte, det vill inte jag heller 🤷
Låter väl trevligt i teorin, sen i praktiken är det skitjobbigt och tråkigt så då kan man ju göra något annat istället, mamman kommer ju ändå ta hand om ungen.

Skillnaden är att jag vet att jag skulle vara en usel förälder med absolut noll intresse för ungen så därför skaffar jag inga.
Jo men om det är som med färgseende, det sitter i X-kromosomen att ta hand om sina barn.
Om då den egenskapen saknas så har kvinnor dubbel uppsättning och därmed större chans att ha en fungerande funktion för att ta hand om avkomman.
Medan män bara har en uppsättning och därför oftare saknar egenskapen.

Det är ju då lämpligt att låta bli att föröka sig.
Men män ser det inte som något problematiskt då Mamman ju tar hand om saken.
 
Min mamma är alltså inte min mamma eftersom hon inte födde fram mig? Ok.
Anknytning har faktiskt inte med graviditet och förlossning att göra.
Det kan t.o.m. vara svårare att knyta an till ett barn efter svår graviditet och gräslig förlossning.
Min sambo är man och hans anknytning till barnen är oerhört stark.
Och då är två inte ens hans utan mina sedan tidigare.
 
file:///C:/Users/PC/Downloads/mwermuth,+editorial_Rentzou+&+Slutsky+(2)+mw+format.pdf

Intressant artikel som tar upp just faderskap och dess roll och vilken forskning som redan gjorts. Slutsatsen är att det krävs mycket mer forskning om pappor och papprollen i framtiden och att den bör ske utifrån ett maskulint perspektiv. Varför ses mannen fortfarande som försörjaren vars roll det är att förse familjen med materiella resurser, medan moderns fokuserar på känslomässigt och kulturellt omhändertagande och generellt ansvar för barnet.
 
Min mamma är alltså inte min mamma eftersom hon inte födde fram mig? Ok.
Var har jag nämnt din mamma? Jag pratar om hur människor och deras hormoner har utvecklats ur ett evolutionärt perspektiv. Självklart finns det gott om individer som har hand om barn som inte är deras biologiska och knyter an till dem utmärkt ändå.
 
Jag är adopterad och har därmed inga genetiska eller hormonella anknytningar till min mamma.
Vi pratar om helt olika saker. Jag pratar generellt om hur människor utvecklats under tusentals år. Det innebär inte att andra saker inte är möjligt, bara att det generellt och på gruppnivå är lättare för en kvinna att knyta an till sitt biologiska barn hon fött själv ur ett generellt hormonellt perspektiv. Sen fungerar det inte alltid friktionsfritt heller, självklart finns det individuella skillnader. Det jag vände mig emot var att könsroller enbart var en social konstruktion eftersom det inte är det på gruppnivå för människan som art.
 
Jo men om det är som med färgseende, det sitter i X-kromosomen att ta hand om sina barn.
Om då den egenskapen saknas så har kvinnor dubbel uppsättning och därmed större chans att ha en fungerande funktion för att ta hand om avkomman.
Medan män bara har en uppsättning och därför oftare saknar egenskapen.

Det är ju då lämpligt att låta bli att föröka sig.
Men män ser det inte som något problematiskt då Mamman ju tar hand om saken.

Det har jag väldigt svårt att tro.
Tror mer det handlar om ointresse och ovilja.
Att skaffa barn är fortfarande så himla normstyrt och många skaffar barn för att man ska utan att tänka så himla mycket på om man verkligen vill och har engagemanget och viljan som krävs.
Som man är det dessutom bra mycket lättare att slippa undan ansvaret.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 581
Senast: Enya
·
Relationer Min son (26 år) är sambo med en jämnårig tjej, de har fått två underbara barn (3,5 år och 2 år). Nu till problemet, tjejen har inget...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
10 867
Senast: Oh_really
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 284
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 936
Senast: Anonymisten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp