Ensamma Mammor? Var är Papporna?

[Verdandi]

Det gjorde man för en del år sedan där pappan fick en sk jämställdhetsbonus (vilket naturligtvis även gällde om mamman hade högre lön) för sina föräldradagar för att kompensera den minskade inkomsten. Den togs bort 2017. Och bonus och uppmuntran hjälper inte i de fall där pappan använder sina föräldradagar för att kontrollera kvinnan genom barnen.

Jag tror fortfarande att det enda som skulle hjälpa är lagstadgad delad föräldraförsäkring. Man ska inte behöva locka med bonusar och uppmuntran för att få männen att ta ut föräldraledighet och ta lika mycket ansvar för sitt barn som kvinnan. Och därmed skapa bättre anknytning till sitt barn, vilket i sin tur bör leda till större ansvar senare i barnets liv.

Nej tack! Det är pengar i sjön och på mammans och framförallt barnets bekostnad.
De pappor som är bra föräldrar och partners tar oftast redan ut sin föräldraledighet.

Resten är på en glidande skala av att vara kassa. Får de fler dagar så plockar de bara ut pengarna och låter mamman sköta precis allt som vanligt. Eller så är de hemma med barnet, men glömmer bort att de är förälder när de sitter i framför dator/mobil och låter barnen ta hand om sig själva.

Det skulle möjligen behövas körkort i föräldraskap. Det skulle förhoppningsvis sortera bort dem som inte mäktar att ta på sig vuxenrollen som förälder.

 

[Noxos]

Ja det är ett utmärkt vapen, ett vanligt vapen att ta till hos de pappor som inte fungerar som pappor. Jag är glad att det inte var någon lag på halva halva när mitt yngsta var liten. Han tog ju redan ut föräldraledigt utan att ha sitt barn. Han vägrade att ha henne. Han förbjöd mig att sätta henne på förskola, och samtidigt att lämna bort henne till någon + att han själv inte skulle ha henne, men tog ut föräldraledigt. Hur försörjer man sig? Vad var hans önskan i det agerandet, om inte att bara förstöra?

Jag kom runt det i och med att ansöka om förskola via nätet var nytt och på en blankett krävdes båda vårdnadshavares underskrift men just då inte via nätet, så hon fick förskoleplats ändå alltså... Därtill ringde jag FK och berättade om föräldraledigt utan barn... Och så ringde jag honom och berättade om hur lite han hade henne, alla problem han ställde till med och att jag ville ha ensam vårdnad och bad honom komma och skriva under detta på familjerätten. Detta gjorde han. Och därmed försvann en hel del problem.

Känner igen. Men det tog betydligt längre tid. Och vi har ff gemensam vårdnad vilket ofta ställer till problem (vägrar skriva på papper etc).
Lyckligtvis har han numera noll umgänge, pga olämplig. (Barnet vill inte längre ha kontakt. Inte pappan heller.)

 

[Inte_Ung]

Socialtjänsten och familjerätten har aldrig haft möjlighet till att fatta liknande beslut. Det skulle i så fall vara en domstol, och för det krävs en lagändring. I förarbetena till denna måste det tas upp vad som räknas som omständigheter då man ifråntas rätten till föräldraledighet. Därefter måste det göras polisanmälningar som åklagare leder till åtal och som genom att behandlas i flera instanser kan leda till prejudikat. Och då har det gått något år och barn riskerar att fara illa under tiden.

Det måste finnas något annat sätt.
Vilken lagändring behövs?

 

[Inte_Ung]

Ingen av dessa myndigheter kan besluta om umgänge alternativt föräldraledighet. De kan bara vägleda.
Familjerätten ger samarbetssamtal.
Polisen agerar ang misshandel av barnet, inte modern. Barnet har fortfarande "rätt" att träffa den andra föräldern oavsett om hen utsatt partnern för fysiskt och/ eller psykiskt våld. (Läs, den andra vårdnadshavarens umgängesrätt är jävligt svår att avtala bort.).

Jo men gällande föräldraledigheten så kan man ju besluta att den skall följa med boendeföräldern och inte som nu bara vid ensam vårdnad.
En förändring i hur ensam vårdnad skall tilldelas kan ju också hjälpa.
Att de olämpliga föräldrarna i högre grad skulle förlora vårdnaden om sina barn.

 

[Görel]

Det måste finnas något annat sätt.
Vilken lagändring behövs?

Hur då?

 

[Inte_Ung]

Nej tack! Det är pengar i sjön och på mammans och framförallt barnets bekostnad.
De pappor som är bra föräldrar och partners tar oftast redan ut sin föräldraledighet.

Det handlar också om hur samhället ser på föräldraskap.
Att få Pappa att vara lika starkt som Mamma.
Arbetsgivare tycker fortfarande i dag att män skall jobba och kvinnor är andra klassens anställda då de ju kommer att vara borta när de får barn.

https://kollega.se/soka-jobb/1-av-10-kvinnor-far-fragor-om-graviditet-pa-jobbintervjun
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/8Qd2qG/lo-kvinnor-vi-tvingas-valja-mellan-vara-barn-och-jobbet
https://www.publikt.se/nyhet/familjebildning-paverkar-kvinnors-karriar-22467

Om inkomsterna skall bli jämställda så måste föräldraskap påverka män och kvinnor lika mycket.

 

[Inte_Ung]

Hur då?

T.ex.att föräldradagar kopplas till boendet eller att ensam vårdnad blir vanligare.
Att som olämplig förälder ha någon sorts beslutanderätt över sitt barn känns helt fel.

 

[Görel]

T.ex.att föräldradagar kopplas till boendet eller att ensam vårdnad blir vanligare.
Att som olämplig förälder ha någon sorts beslutanderätt över sitt barn känns helt fel.

Ensam vårdnad har alla ogifta mammor från början.
Gemensam vårdnad har alla gifta föräldrar från början. Vid skilsmässa fortsätter det per automatik om föräldrarna inte är överens om att det ska vara annorlunda.

 

[Inte_Ung]

Ensam vårdnad har alla ogifta mammor från början.
Gemensam vårdnad har alla gifta föräldrar från början. Vid skilsmässa fortsätter det per automatik om föräldrarna inte är överens om att det ska vara annorlunda.

Ja då så har ju de ogifta mammorna hela makten över föräldradagarna.

"Om du har ensam vårdnad​

Föräldrapenning betalas ut i 480 dagar för ett barn. I 390 dagar baseras ersättningen på den inkomst du har (dagar på sjukpenningnivå). De övriga 90 dagarna är ersättningen 180 kronor per dag (dagar på lägstanivå).
Om du har ensam vårdnad om barnet har du rätt till alla 480 dagarna. De första 180 dagarna som tas ut för barnet måste vara dagar på sjukpenningnivå."
https://www.forsakringskassan.se/privatperson/foralder/foraldrapenning

För de övriga föräldrarna så borde det vara lättare att förlora vårdnaden om man är olämplig som förälder.

 

[Badger]

Nej tack! Det är pengar i sjön och på mammans och framförallt barnets bekostnad.
De pappor som är bra föräldrar och partners tar oftast redan ut sin föräldraledighet.

Resten är på en glidande skala av att vara kassa. Får de fler dagar så plockar de bara ut pengarna och låter mamman sköta precis allt som vanligt. Eller så är de hemma med barnet, men glömmer bort att de är förälder när de sitter i framför dator/mobil och låter barnen ta hand om sig själva.

Det skulle möjligen behövas körkort i föräldraskap. Det skulle förhoppningsvis sortera bort dem som inte mäktar att ta på sig vuxenrollen som förälder.

Det där kan rimligen inte vara så himla vanligt.

Har sett på kollegor där det var väldigt bra med pappamånaderna och att det var just under dessa som pappan faktiskt knöt an till barnen på riktigt och blev en vårdnadstagare.

Nu låter det lite på sista två sidorna som att folk vill att mamman ska ha så många månader som möjligt själv och att man är mot alla möjliga eventuella lösningar på att föra över dagarna i de fall då pappan är en dålig pappa, utan det är bäst att bara ge allt till mamman. Då slipper vi ju dessutom en förändring i kulturen mot bättre faderskap antar jag.

 

[MJLee]

Jag brukar säga, med glimten i ögat, att samma villkor och krav skulle behövas för bio-födslar som hos adoptioner. Innan du får adoptera krävs en otroligt grundlig utredning där ingenting är för intimt, sexliv, ekonomi, utredning av ditt sociala umgänge och familj/vänner. Till viss del bekosta det själva, vilket går på några hundra tusen och ett av kraven, bl.a är att barnet måste ha eget rum. Krav att gå kurser - där de börjar med att säga, ditt barn kommer säga att det hatar dig och att du inte är deras förälder.

Ett par vet jag fick nej eftersom de uppgav att de aldrig bråkade. Ett annat par som bodde i Vasastan tvingades flytta eftersom det var en tvåa, osv. Du vill verkligen ha barn. För att 'tillverka' ett barn (inte surrogat utan IVF som var uppe i en annan tråd) behövs det en särskild psykosocial prövning innan sociala myndigheter godkänner proceduren och där man noga utreder föräldrarna. Barnets bästa är den avgörande faktorn.

https://www.socialstyrelsen.se/glob...nt/artikelkatalog/kunskapsstod/2016-12-36.pdf

 

[Badger]

Jag brukar säga, med glimten i ögat, att samma villkor och krav skulle behövas för bio-födslar som hos adoptioner. Innan du får adoptera krävs en otroligt grundlig utredning där ingenting är för intimt, sexliv, ekonomi, utredning av ditt sociala umgänge och familj/vänner. Till viss del bekosta det själva, vilket går på några hundra tusen och ett av kraven, bl.a är att barnet måste ha eget rum. Krav att gå kurser - där de börjar med att säga, ditt barn kommer säga att det hatar dig och att du inte är deras förälder.

Ett par vet jag fick nej eftersom de uppgav att de aldrig bråkade. Ett annat par som bodde i Vasastan tvingades flytta eftersom det var en tvåa, osv. Du vill verkligen ha barn. För att 'tillverka' ett barn (inte surrogat utan IVF som var uppe i en annan tråd) behövs det en särskild psykosocial prövning innan sociala myndigheter godkänner proceduren och där man noga utreder föräldrarna. Barnets bästa är den avgörande faktorn.

https://www.socialstyrelsen.se/glob...nt/artikelkatalog/kunskapsstod/2016-12-36.pdf

Självklart är man emot detta, men med glimten i ögat är det en intressant fundering.

 

[Roheryn]

Det är tufft för ensamma Mammor nu.
Politikerna tjatar om det mest hela tiden.
Men var är Papporna?
Har de verkligen inget ansvar för sina barn?
Inte ens ekonomiskt?

Och har ensamma Pappor inga problem med inflationen?
Är de ekonomiskt skyddade mot det på något vis?

Hur blev det så här?

Hälsningar /Modstulen.

Det där har jag tänkt på en hel del. Jag var i flera år "ensam mamma" med en dotter i tonåren. Men som du säger så hade ju hennes pappa ett ekonomiskt ansvar för henne (som han tog), och jag var och är dessutom höginkomsttagare, så det var ju verkligen inte synd om mig. Nu är dottern vuxen och har sitt eget ansvar, men även när hon var i tonåren hade vi det bra, mat på bordet varje dag, tak över huvudet, resor när vi ville och två hästar. Så det kändes ju minst sagt märkligt när politiker hävde ur sig saker som gick ut på att det var så tufft för och synd om ensamstående mammor. För mig en blandning av att känna mig förolämpad och att skämmas! Vore ju på något sätt bättre att göra skillnad på folk som har det tufft på riktigt (både ensamstående och sammanboende) och såna som faktiskt varken har det särskilt tufft eller behöver samhällets hjälp eller hänsyn (som jag).

 

[Jeps]

Och sen vore det bra om vi alla visade dessa ej ansvarstagande pappor vad vi tycker om deras slapphet genom att säga det rakt ut. Men det är knappast tillräckligt.

Nu gör jag en klassiker och skriver utan att ha läst igenom hela tråden.
Men det här gäller ju även pappor som bor i hop med sina barn. Hur många säger inte att de ska "passa" sina barn, som om att det var något speciellt att göra. Det har jag nog aldrig hört en mamma säga.
Vi har strukturer i samhället som är djupt rotade och behövs ändras på.

 

[LadyCovergirl]

Det där har jag tänkt på en hel del. Jag var i flera år "ensam mamma" med en dotter i tonåren. Men som du säger så hade ju hennes pappa ett ekonomiskt ansvar för henne (som han tog), och jag var och är dessutom höginkomsttagare, så det var ju verkligen inte synd om mig. Nu är dottern vuxen och har sitt eget ansvar, men även när hon var i tonåren hade vi det bra, mat på bordet varje dag, tak över huvudet, resor när vi ville och två hästar. Så det kändes ju minst sagt märkligt när politiker hävde ur sig saker som gick ut på att det var så tufft för och synd om ensamstående mammor. För mig en blandning av att känna mig förolämpad och att skämmas! Vore ju på något sätt bättre att göra skillnad på folk som har det tufft på riktigt (både ensamstående och sammanboende) och såna som faktiskt varken har det särskilt tufft eller behöver samhällets hjälp eller hänsyn (som jag).

Det där knyter jag an till. Är ensamstående förälder och har så varit sedan dottern var knappt två år gammal. (Således ganska precis i tio år.) Skillnaden är dock att hennes pappa inte betalar något underhåll, och heller inte behöver göra det, utan jag får underhåll direkt från FK.
Dock är det inte ett dugg synd om mig. Precis som i ert fall så har vi två hästar, reser osv. Det blir ett felriktat fokus genom att "tycka synd om" just ensamstående mammor utan att ta hänsyn till andra som kanske behöver insatserna.
Lite som att det ofta upprepas att det är synd om pensionärer men mina föräldrar är det absolut inte ett dugg synd om

 

[Görel]

Ja då så har ju de ogifta mammorna hela makten över föräldradagarna.

"Om du har ensam vårdnad​

Föräldrapenning betalas ut i 480 dagar för ett barn. I 390 dagar baseras ersättningen på den inkomst du har (dagar på sjukpenningnivå). De övriga 90 dagarna är ersättningen 180 kronor per dag (dagar på lägstanivå).
Om du har ensam vårdnad om barnet har du rätt till alla 480 dagarna. De första 180 dagarna som tas ut för barnet måste vara dagar på sjukpenningnivå."
https://www.forsakringskassan.se/privatperson/foralder/foraldrapenning

För de övriga föräldrarna så borde det vara lättare att förlora vårdnaden om man är olämplig som förälder.

Problemet ligger i att det för många som bor tillsammans är det naturligt att pappan också blir vårdnadshavare. Många tänker att det är ett sätt att få pappan delaktig, vilket det också är många gånger.

Det knepiga är att det som blir väldigt positivt i vissa sammanhang blir väldigt negativt i andra.

Om man ska kunna förlora vårdnaden måste det vara en domstol som gör det, och det förekommer redan idag vid utredningar om vårdnad, boende och umgänge.

 

[Görel]

Jag brukar säga, med glimten i ögat, att samma villkor och krav skulle behövas för bio-födslar som hos adoptioner. Innan du får adoptera krävs en otroligt grundlig utredning där ingenting är för intimt, sexliv, ekonomi, utredning av ditt sociala umgänge och familj/vänner. Till viss del bekosta det själva, vilket går på några hundra tusen och ett av kraven, bl.a är att barnet måste ha eget rum. Krav att gå kurser - där de börjar med att säga, ditt barn kommer säga att det hatar dig och att du inte är deras förälder.

Ett par vet jag fick nej eftersom de uppgav att de aldrig bråkade. Ett annat par som bodde i Vasastan tvingades flytta eftersom det var en tvåa, osv. Du vill verkligen ha barn. För att 'tillverka' ett barn (inte surrogat utan IVF som var uppe i en annan tråd) behövs det en särskild psykosocial prövning innan sociala myndigheter godkänner proceduren och där man noga utreder föräldrarna. Barnets bästa är den avgörande faktorn.

https://www.socialstyrelsen.se/glob...nt/artikelkatalog/kunskapsstod/2016-12-36.pdf

Jag har tänkt på det själv flera gånger, eftersom jag utrett såna ansökningar.

Vad gäller krav som storlek på bostad så kommer många av kraven från länderna som lämnar barn för adoption. Det finns också andra krav som BMI, längd på äktenskap och andra saker.

 

[sjoberga]

Nu gör jag en klassiker och skriver utan att ha läst igenom hela tråden.
Men det här gäller ju även pappor som bor i hop med sina barn. Hur många säger inte att de ska "passa" sina barn, som om att det var något speciellt att göra. Det har jag nog aldrig hört en mamma säga.
Vi har strukturer i samhället som är djupt rotade och behövs ändras på.

Jag har inte hört någon pappa säga det IRL, men jag har hört/läst talas om att det förekommer och det är väl ett symptom. Jag håller helt klart med, vi behöver ändra strukturer som griper igenom både jämställdhet och fördelning av resurser. Nu var tråden med utgångspunkt i de ensamstående mammorna där en större andel än andra hushåll befinner sig under fattigdomsgränsen.

 

[Breaktown]

Det där knyter jag an till. Är ensamstående förälder och har så varit sedan dottern var knappt två år gammal. (Således ganska precis i tio år.) Skillnaden är dock att hennes pappa inte betalar något underhåll, och heller inte behöver göra det, utan jag får underhåll direkt från FK.
Dock är det inte ett dugg synd om mig. Precis som i ert fall så har vi två hästar, reser osv. Det blir ett felriktat fokus genom att "tycka synd om" just ensamstående mammor utan att ta hänsyn till andra som kanske behöver insatserna.
Lite som att det ofta upprepas att det är synd om pensionärer men mina föräldrar är det absolut inte ett dugg synd om

Jag kanske missförstår något, men varför skulle han inte behöva betala om du nu får underhåll?
Att FK betalar ut underhållsstöd i de fallen föräldern som ska betala inte samarbetar är ju inte samma sak som att den föräldern inte behöver betala? FK kräver ju sen den föräldern som ska betala på pengarna?

 

[Inte_Ung]

Om man ska kunna förlora vårdnaden måste det vara en domstol som gör det, och det förekommer redan idag vid utredningar om vårdnad, boende och umgänge.

Då verkar det ju vara där som problemet skall lösas.
Om man är en kass förälder så förlorar man bestämmanderätten över sitt barn.
Det går ju att skruva på det så att kraven på föräldrar blir högre.