Jag är helt för att pappor ska kunna få lika stor del av föräldraledigheten som mammor. Men det kan inte vara ett totalt tvång, pga de, visserligen ganska få, pappor som helt enkelt inte klarar av det.
Ska de barnen då omhändertas, i stället för att låta mamman ta en större del av föräldraledigheten?
Då talar jag om fall där pappan verkar helt verklighetsfrånvänd, och tillexempel inte har gett babyn flaska under de timmar mamman var borta, med motiveringen "jag kan ju inte amma" trots att flaska och mjölkpulver står på köksbordet och babyn gärna dricker ur flaska.
Eller inte hämtar det äldre barnet på dagis trots att det är stängningsdags och dagis ringt, då han var hemma med babyn, för han hade så mycket att göra.
Eller lämnar en fyraåring ensam hemma i flera timmar, för barnet surade och ville inte följa med.
Eller vägrar använda bilstol, för han känner minsann inget barn som dött i bilolycka.
Då måste mamman få möjlighet att sköta sina barn på egen hand, utan den inkompetenta pappan som vägrar lära sig.
Och, så jag tillägger, det ska givetvis vara möjligt åt andra hållet också. En pappa jag känner har sina barn på heltid, efter att mamman börjat missbruka läkemedel och i ruset misshandlat babyn.