Nu kommer ett kanske rörigt inlägg, vilket beror på att jag har trettiofem tankar som snurrar i skallen samtidigt. Som några av er vet har jag gästat tråden frekvent för några år sedan, men efter ett missfall i v. 12 som kom efter 1,5 års försök att bli gravida tog den relationen jag då hade slut. Sedan träffade jag en ny man som jag nu lever med, och vi har pratat mycket om att vi båda vill ha barn någon gång framöver. Tanken var att sluta med preventivmedel nu i vår, men eftersom min kropp blev helt bananas av p-staven åkte den ut redan i november. Då började vi skydda oss med kondom, och allt var lugnt.
Jag, som gått igenom en lång tid av barnförsök, äl-tester osv. tyckte att jag hade stenkoll på när jag har äl, mens och när det är säkrare perioder för sex. Någonstans runt jul hade vi således sex, och jag var helt övertygad om att ägglossningen var över för mer än en vecka sedan, och tyckte att vi definitivt kunde skippa kondomen. Sagt och gjort.
Men, nu sitter jag här på cykeldag 35 och undrar om jag tabbat mig fullständigt. Jag hade trott att mensen skulle kommit för 5-6 dagar sedan, men här händer ingenting... ju senare mensen blir, desto mer inser jag att jag måste tagit fel på tiden för ägglossning. Ingen av oss minns exakt när vi hade det oskyddade sexet (det var nog två-tre tillfällen några dagar efter varandra), men det måste varit för ca 2 veckor sedan. Jag har ju som sagt inte haft direkt lätt att bli gravid innan, så det känns helt osannolikt att något skulle hänt.
Kroppen beter sig ungefär som innan mens- stora ömma bröst och ovanligt svullen mage. Dock inga finnar i ansiktet, vilket jag alltid brukar få ett par dagar innan. För en-två veckor sedan upplevde jag också en lätt rodnad/irritation i underlivet som jag aldrig haft förr, men tänkte inte mer på det. Den har hängt kvar lite grann, men är bättre nu.
Igår tog jag ett äl-test (det hade jag ett gammalt hemma), men det visade absolut ingenting.
Vad sjutton ska man tro? Har jag tabbat mig fullständigt med tiden, eller är jag bara skengravid?