En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 8

[Kanintant]

Jag har funderat över hur det gått för dig, så jag tackar för uppdateringen!
Jag hoppas det löser sig för dig, det har hänt mycket på kort tid. Massor med kramar!heart

Tack! Ja mycket på kort tid, hoppas på ett bättre år 2016 med lite mindre kaos.*kram*

Jag hoppas ni får den hjälp som behövs och så småningom blir föräldrar @Kanintant

Tack, jag hoppas också att hjälpen fortsätter bra framåt också och att vi iaf har möjlighet att få barn om vi vill.

Oj vilken historia.

Många kramar och God Jul tillbaka!

Kram!

Åh herregud... Jag har tänkt på dig, men jag har inte frågat då jag tänkte att du kanske vill hålla dig borta från tråden. Tack för din uppdatering, och vi håller alla tummarna för att det ska lösa sig på bästa sätt. God jul på dig också!

Ja i början så var det jobbigt att hänga i tråden så det var skonsammare att låta bli och just nu känns tde inte så relevant men jag gissar att jag kommer tillbaka när tiden är rätt. Tack, kan nog behövas några tummar.

Lycka till med allt!

Tack

Jag skulle utgå ifrån att jag vill bli gravid och således få det ordentligt utrett och behandlat. Att sedan inte vilja ha barn ändå i slutändan blir ju då ett eget beslut.

Ja det gör jag för jag vet hur snabbt jag kan ändra mig (ja, dessvärre hänger beslutet på mig, sambon vill) och jag vill verkligen få det utrett när vi ändå håller på. Det kan vara så att jag vill försöka igen ganska snart nu när jag börjat må bättre så det är lika bra att de kollar upp ordentligt. Precis, man vill kunna bestämma själv oavsett vad valet blir.

 

[Hyldeblomst]

Hej @Kanintant , även jag har tänkt på dig och undrat hur det går för dig. Vilket tufft år du har haft. Vill bara önska lycka till, jag hoppas att du/ni fortsatt får den hjälp som behövs och att allt ordnar sig på bästa sätt!
Kram och god jul!

 

[malumbub]

Grattis på tårtadagen, @Tora!


Fortfarande ingen tydlig ÄL på stickor och fortfarande något som skulle kunna tolkas som att ÄL är på g.

 

[Tora]

Grattis på tårtadagen, @Tora!


Fortfarande ingen tydlig ÄL på stickor och fortfarande något som skulle kunna tolkas som att ÄL är på g.

Tack!

Du får säga åt din kropp på skarpen nu! Sätt ner foten och visa vem dom bestämmer!

 

[Hemligast]

Nu är remiss skickad till rätt instans för utredning ☺ då är det bara att vänta nu då.

Läkaren vi var hos idag lät iallafall positiv och han är specialist inom makens handikapp. Så vi får hoppas att vi bara behöver lite hjälp på traven för att kunna bli föräldrar ☺

 

[Hemligast]

Förresten, läkaren nämnde spermiedonation som alternativ OM det skulle vara det som fallerar..

Vi diskuterade det i bilen sen och sådär lite utan att ha tänkt igenom det ordentligt tyckte maken att det absolut är ett alternativ. Jag är mer tveksam..det känns som att det blir orättvist, att det blir mitt barn biologiskt men inte makens.. Då känns det bättre att adoptera..
Det är ju verkligen att gå händelserna i förväg, men känns ändå som att det är bra att väcka tanken..

Är det någon mer här som har "behövt" fundera på detta?

 

[Hemligast]

Förresten, läkaren nämnde spermiedonation som alternativ OM det skulle vara det som fallerar..

Vi diskuterade det i bilen sen och sådär lite utan att ha tänkt igenom det ordentligt tyckte maken att det absolut är ett alternativ. Jag är mer tveksam..det känns som att det blir orättvist, att det blir mitt barn biologiskt men inte makens.. Då känns det bättre att adoptera..
Det är ju verkligen att gå händelserna i förväg, men känns ändå som att det är bra att väcka tanken..

Är det någon mer här som har "behövt" fundera på detta?

 

[Tora]

Förresten, läkaren nämnde spermiedonation som alternativ OM det skulle vara det som fallerar..

Vi diskuterade det i bilen sen och sådär lite utan att ha tänkt igenom det ordentligt tyckte maken att det absolut är ett alternativ. Jag är mer tveksam..det känns som att det blir orättvist, att det blir mitt barn biologiskt men inte makens.. Då känns det bättre att adoptera..
Det är ju verkligen att gå händelserna i förväg, men känns ändå som att det är bra att väcka tanken..

Är det någon mer här som har "behövt" fundera på detta?

Just om detta problem finns det en hel del vettiga trådar på familjeliv.
(Det känns nästan som om jag hädar när jag nämner vettig och familjeliv i samma mening )

Sen är det väl en här på Buke som gjort äggdonation. Hon finns nog i Höst 2015 tråden. Var det tvillingar hon fick? Känner att det finns en risk att jag blandar ihop graviditeterna här på Buke

 

[em-pirre]

Förresten, läkaren nämnde spermiedonation som alternativ OM det skulle vara det som fallerar..

Vi diskuterade det i bilen sen och sådär lite utan att ha tänkt igenom det ordentligt tyckte maken att det absolut är ett alternativ. Jag är mer tveksam..det känns som att det blir orättvist, att det blir mitt barn biologiskt men inte makens.. Då känns det bättre att adoptera..
Det är ju verkligen att gå händelserna i förväg, men känns ändå som att det är bra att väcka tanken..

Är det någon mer här som har "behövt" fundera på detta?

Jag vill absolut inte adoptera, men donation är ett vettigt alternativ. Jag följde tjejen här på buke som adopterade, och den processen vill jag aldrig tvingas genomgå. (Vad hette hon? Någon grön avatar, typ blad?)

 

[Ms_Antrop]

Förresten, läkaren nämnde spermiedonation som alternativ OM det skulle vara det som fallerar..

Vi diskuterade det i bilen sen och sådär lite utan att ha tänkt igenom det ordentligt tyckte maken att det absolut är ett alternativ. Jag är mer tveksam..det känns som att det blir orättvist, att det blir mitt barn biologiskt men inte makens.. Då känns det bättre att adoptera..
Det är ju verkligen att gå händelserna i förväg, men känns ändå som att det är bra att väcka tanken..

Är det någon mer här som har "behövt" fundera på detta?

Vi har behövt fundera på det Min sambo är ju steriliserad sen 7 år tillbaka (har 4 barn och tänkte att han inte behövde befolka hela världen själv, typ . Dessutom tänkte han sig inte riktigt ett scenario där han blir tillsammans med nån som är 16 år yngre och inte har några barn.). Vi kollade upp om det gick att operera tillbaka, men det hade gått för lång tid och sen har vi pratat om både donation och adoption. Dock tittade vi aldrig närmare på adoption i.o.m att sambon är 46, så det kan bli knepigt att få igenom det...
Hursom, sambon tycker inte att det är nått konstigt alls med donation, han är helt trygg med att det ändå är hans barn. Mina tankar har väl gått så att det har känts konstigt i det avseendet att man går hela sitt liv och tänker att man skaffar ju barn med den man är tillsammans med - och det är självklart att barnet ärver drag från båda osv... så det var det som kändes lite konstigt om det nu inte skulle vara min sambo som var biologisk pappa. Hans barn är så himla fina och jättelika honom, så det kändes lite sorgligt om inte vårat skulle vara det.
Men på det stora hela så skulle jag också vara cool med det, mycket tack vare att min sambo är så cool med det

Men nu ska vi testa med IVF först och hoppas att det går bra, så jag får min lilla "mini-Nisse" (sambon heter Niclas, men kallas för Nisse ). Läkarna tror inte att det ska vara några som helst problem med att ta ut och använda sambons spermier, på kliniken har dom aldrig vart med om att det inte finns några spermier att använda trots att mannen vart steriliserad i många år.

 

[lil-sis]

Jag vill absolut inte adoptera, men donation är ett vettigt alternativ. Jag följde tjejen här på buke som adopterade, och den processen vill jag aldrig tvingas genomgå. (Vad hette hon? Någon grön avatar, typ blad?)

Jag vill absolut inte adoptera, men donation är ett vettigt alternativ. Jag följde tjejen här på buke som adopterade, och den processen vill jag aldrig tvingas genomgå. (Vad hette hon? Någon grön avatar, typ blad?)

Poppinella.

 

[Kanintant]

Hej @Kanintant , även jag har tänkt på dig och undrat hur det går för dig. Vilket tufft år du har haft. Vill bara önska lycka till, jag hoppas att du/ni fortsatt får den hjälp som behövs och att allt ordnar sig på bästa sätt!
Kram och god jul!

Tack! *kramar*

 

[Cynthia]

Hej på er igen. Sedan äp i fredags har jag haft en lugn men småjobbig helg och två sönderstressade arbetsdagar. Direkt efter äp och ytterligare något dygn drygt kände jag att det var ordentligt ömt och att det fanns ett sår inuti mig som det ömmade och stramade i. Sedan gick det över och jag kände att trycket i äggstockarna ökat igen till ungefär samma som innan äp. Det trycket har sedan gradvis övergått till värk, tillfälliga skarpa ilningar och en enorm uppblåsthet i magen. Måndag och tisdag har varit tidvis plågsamt att vara på jobbet. Det känns hela tiden som att jag har en sprängfylld blåsa, trots att jag kissar ofta för att slippa det extra trycket de skulle ge. Jag kan äta som vanligt men hela magen känns som en ballong, jag rapar oftare än vanligt utan direkt anledning. Det känns som jag skulle vilja rapa upp flera liter luft och på så sätt tömma magen. Magen verkar i övrigt fungera som den ska och toalettbesöken är inga problem. Samtidigt sitter största delen av smärtan över nedre delen av magen. Musklerna ömmar så det gör ont att vrida sig i sängen på natten. Det är mycket obekvämt så fort jag behöver böja mig och trycka ihop magen.

Har ni någon idé om vad detta kan bero på? Jag ska fråga på kliniken när det är dags för ET om tre timmar.

Kan det vara för att livmodern börjat jobba efter alla hormoner? Kan det vara någon kvarhängande bieffekt efter drogerna jag fick vid äp? Jag är inte van att ha ont i magen och tycker detta är skitjobbigt helt enkelt.

 

[lil-sis]

Hej på er igen. Sedan äp i fredags har jag haft en lugn men småjobbig helg och två sönderstressade arbetsdagar. Direkt efter äp och ytterligare något dygn drygt kände jag att det var ordentligt ömt och att det fanns ett sår inuti mig som det ömmade och stramade i. Sedan gick det över och jag kände att trycket i äggstockarna ökat igen till ungefär samma som innan äp. Det trycket har sedan gradvis övergått till värk, tillfälliga skarpa ilningar och en enorm uppblåsthet i magen. Måndag och tisdag har varit tidvis plågsamt att vara på jobbet. Det känns hela tiden som att jag har en sprängfylld blåsa, trots att jag kissar ofta för att slippa det extra trycket de skulle ge. Jag kan äta som vanligt men hela magen känns som en ballong, jag rapar oftare än vanligt utan direkt anledning. Det känns som jag skulle vilja rapa upp flera liter luft och på så sätt tömma magen. Magen verkar i övrigt fungera som den ska och toalettbesöken är inga problem. Samtidigt sitter största delen av smärtan över nedre delen av magen. Musklerna ömmar så det gör ont att vrida sig i sängen på natten. Det är mycket obekvämt så fort jag behöver böja mig och trycka ihop magen.

Har ni någon idé om vad detta kan bero på? Jag ska fråga på kliniken när det är dags för ET om tre timmar.

Kan det vara för att livmodern börjat jobba efter alla hormoner? Kan det vara någon kvarhängande bieffekt efter drogerna jag fick vid äp? Jag är inte van att ha ont i magen och tycker detta är skitjobbigt helt enkelt.

Jag hade som sagt rejält ont efter äp och hade i förväg sjukskrivit mig så jag kunde ligga i sängen, det var bra för mig. Klingade av från kvällen dag två efter äp. Hade inte kunnat jobba.

 

[lil-sis]

Har fått brösten och lymfkörtlar från halsen och nedåt ordentligt klämda. Inga konstigheter även om mina bröst är väldigt knöliga vilket jag redan vet

Mammografi om två veckor, läkaren kollar direkt och kan komplettera med ultraljud (sannolikt) och punktion (mindre sannolikt) direkt om det skulle behövas.

Men so far so good, kort och gott.

Migrän idag, inte helt oväntat...

Igår hade jag ont i båda äggstockarna

 

[em-pirre]

Hej på er igen. Sedan äp i fredags har jag haft en lugn men småjobbig helg och två sönderstressade arbetsdagar. Direkt efter äp och ytterligare något dygn drygt kände jag att det var ordentligt ömt och att det fanns ett sår inuti mig som det ömmade och stramade i. Sedan gick det över och jag kände att trycket i äggstockarna ökat igen till ungefär samma som innan äp. Det trycket har sedan gradvis övergått till värk, tillfälliga skarpa ilningar och en enorm uppblåsthet i magen. Måndag och tisdag har varit tidvis plågsamt att vara på jobbet. Det känns hela tiden som att jag har en sprängfylld blåsa, trots att jag kissar ofta för att slippa det extra trycket de skulle ge. Jag kan äta som vanligt men hela magen känns som en ballong, jag rapar oftare än vanligt utan direkt anledning. Det känns som jag skulle vilja rapa upp flera liter luft och på så sätt tömma magen. Magen verkar i övrigt fungera som den ska och toalettbesöken är inga problem. Samtidigt sitter största delen av smärtan över nedre delen av magen. Musklerna ömmar så det gör ont att vrida sig i sängen på natten. Det är mycket obekvämt så fort jag behöver böja mig och trycka ihop magen.

Har ni någon idé om vad detta kan bero på? Jag ska fråga på kliniken när det är dags för ET om tre timmar.

Kan det vara för att livmodern börjat jobba efter alla hormoner? Kan det vara någon kvarhängande bieffekt efter drogerna jag fick vid äp? Jag är inte van att ha ont i magen och tycker detta är skitjobbigt helt enkelt.

Det är nog äggstockarna som ömmar. Blåsorna fylls och gör att det spänner och blir trångt. Och sen har du ju x antal hål inuti dig också. Progesteronet gör också att man kan bli svullen och få magen. Likadant med östrogenet.

 

[Halali]

Förresten, läkaren nämnde spermiedonation som alternativ OM det skulle vara det som fallerar..

Vi diskuterade det i bilen sen och sådär lite utan att ha tänkt igenom det ordentligt tyckte maken att det absolut är ett alternativ. Jag är mer tveksam..det känns som att det blir orättvist, att det blir mitt barn biologiskt men inte makens.. Då känns det bättre att adoptera..
Det är ju verkligen att gå händelserna i förväg, men känns ändå som att det är bra att väcka tanken..

Är det någon mer här som har "behövt" fundera på detta?

Vi funderade redan innan mannen lämnat prov och var båda överens om att adoption är osannolikt och likaså donation. Det ska vara vårt eller så låter vi bli. Jag tänker inte bära någon annans ägg då det inte känns rätt och spermadonation hade jag bara kunnat tänka mig med känd donator men där är mannen mer tveksam. Låter säkert egoistiskt men jag är lite nojig rent medicinskt med okänd donator och har flera i bekantskapskretsen som genomgått adoptionskarusellen och den har jag inte ork eller vilja att kasta mig in i. Men tycker det är fantastiskt att möjlighet finns för de som vill!

 

[Halali]

Safir - ÄL 15/9 BIM 29/9, Försök nr 14, 28 år, inga barn
tolksele - ÄL 29/10, BIM 12/11 försök nr 1, 26 år, inga barn
viadukt - ÄL 4/12, BIM 16/12 försök nr 2, 28 år, inga barn.
Monkie - ÄL ?24/12, BIM 7/1, 34 år, två barn .
em-pirre - FET3 10/12

lil-sis - FET1 i slutet av januari -16...
Firar snart 3 år av försök.

malumbub - seriöst sedan 2014, 33 år, inga barn. PCOS. Provera-behandling.

Ackio - PCOS bekräftat 1/10. Behandlar med Provera och ska göra 6 mån för sedan återbesök och diskutera vidare.

Cynthia - IVF, ET 16/12, TD 27/12. 31 år, inga barn

Halali - Första möte IVF-kliniken 1/2. Endometrios samt hypofystumör som stör hormonerna. 31, aldrig varit gravid.

Humla - PCOS, Primolut Nor start 11/12- sen Letrozol, försökt 8 mån, 30 år, inga barn.

Vinkelina- gravid på första försöket, missfall vecka 11-fostret har troligen dött ett par veckor innan. Väntar nu på kroppens omstart, 31 inga barn.

Ms_Antrop - Börjar långa protokollet 30/12. 30 år, gravid 1 gång för 2 år sen (MF v.11). Ny sambo som är steriliserad. Inga barn, sambon har 4 barn sen tidigare.

Thalbaz - Väntar på ÄL efter första omgången pergotime, ett MF, 27 år, inga barn.

Is- väntar på kontakt för barnlöshetsutredning. Minst Tre månaders väntetid bara för attkomma till en första kontakt


Då kom kallelsen med massa frågor. Blir ju intressant att fylla i detta. Sista mens, april -15. O bara en kort rad för vilka operationer man genomgått, ujuj, blir att kladda på baksidan Än bättre när mannen ska komma ihåg sina barnsjukdomar, han som inte minns vad han åt till frukost. Typiskt att jag skulle börjat nytt jobb just den dagen men de får fasen acceptera att det inte blir av. Detta är min prio nu.

 

[Cynthia]

Tack @em-pirre och @lil-sis då är det nog hela förklaingen. Jag trodde inte drt skulle kännas så mycket nu fem dagar senare. Och smärtan har som sagt förändrats. Men det har blivit klart bättre bara under dagen idag.

Jag ruvar nu en finfin blastocyst enligt läkaren. De övriga befruktade äggen hade varit lite långsamma i början men vi ska få besked i morgon om det blev några till frysen.

 

[Kilauea]

Jag har en fundering om IVF, gäller framförallt @em-pirre . Hoppas det är ok.
Du skrev att du nu fått en 6-dagars blastocyst. Varför har man valt det och vad hoppas man att det ska ge för skillnad gentemot den vanliga (?) 5-dagars (eller hur gamla brukar de vara nära man sätter in dem)?

Håller tummarna för dig, @Cynthia