Min syster har samma erfarenhet. Mammografi samma dag, fick sitta kvar och vänta på svar, in igen och fick ta biopsi och prov på läckande vätska. Svar ett par dagar senare. Sjukt effektivt! Det är så vården ska vara
Tänk om ivf kunde vara lika effektivt
Mvh Miks
Det är väl alla dina galna hormoner som vanligt :/
Här var det också snabba ryck och det även efter att läkaren var nästan 100 på att det var ofarligt. Men som han sa "Bättre en koll för mycket än en för lite".
Så var det för mig också. Jag sa själv att jag var hyfsat säker på att det var en cysta, och läkaren höll med. Men för säkerhets skull ville de kolla.
Min var inte ens en cysta utan en infekterad liten knöl. Stor som en stor ärta. Men likväl lika obehagligt.
Besöken på psyk har dock enbart varit JÄTTEbra för mig så på ett sätt har jag MA:t att tacka för att jag äntligen fått hjälp med sådant jag hade behövt hjälp för redan för 20 år sedan. Jag måste också säga att min läkare och alla inblandade på kvinnokliniken har varit helt fantastiska, vilket jättefint bemötande och kunskap de har. Och tack och lov att de "tvingade" mig att gå till deras kurator fastän jag totalt skräckslagen försökte undvika det och att hon dessutom var fantastisk och såg till att jag slussades vidare. )Hej alla
Här är fortfarande inga bebisförsök (fortfarande inte så stabil psykiskt) men jag tänkte om någon undrat hur det gått att ge en uppdatering, det kan vara någon här med samma problem tänker jag och det verkar inte skrivas så mycket om det.
Jag fick ju min MA i januari. Mensen kom aldrig igång och efter besök hos läkaren i början på sommaren så konstaterade han att jag troligtvis har ashermans syndrom, vilket betyder att livmoderväggarna "klibbat" ihop så att inte livmoderhinnan kan utvecklas och det kan inte bli någon mens i princip. Han satte då in en kopparspiral för att med tvång försöka tvinga isär livmoderväggarna, gjorde duktigt ont eftersom man får provocera in den för att få den på plats. Efter sommaren har mensen fortfarande inte kommit igång och jag får utskrivet hormoner för att försöka tvinga igång mensen någon vecka innan återbesök, det hjälper inte. På undersökningen är livmodern fortfarande ihop"klistrad" och läkaren beslutar att han vill gå in med kamera för att kunna justera spiralen lite (den sitter någon centimeter för "kort" in) och för att se om han kan se öppningarna till äggledarna.
Ett par veckor efter så åker jag in för operation/undersökning. Sövs ner och läkaren + en extra läkare är med. Efteråt får jag veta att operationen misslyckades (läkaren hade förvarnat innan att det är svårt att få spiralen på plats och att det krävs kamera och mycket precision), spiralen perforerade livmoderväggen och jag läggs in för observation över natten, spiralen är då borttagen. Läkarna kan inte se någon ingång till äggledarna och min läkare börjare bli orolig att jag inte ska kunna bli gravid på naturlig väg och säger att han ska boka in undersökning på röntgen för att se om passagen är öppen till äggledare och är det inte det så vill han skicka mig vidare till linköping eftersom han inte kan hjälpa mig längre på vårt sjukhus (han är överläkare på kvinnokliniken och således "högsta hönset").
Någon vecka efter är det återbesök och allt ser bra ut efter perforeringen och tid bokas för att med kontrastvätska se om det är fri passage. När de ska sätta in "ballongen" man använder att spruta in kontrastvätskan kan de knappt fylla den alls utan att det gör svinont så jag antar att livmodern fortfarande är väldigt trång (ihopvuxen). På röntgen kan de iaf se att äggledarna är normala och att passagen är fri (alltid något).
Efter det så har jag fått brev från min läkare (som fastställt Ashermans syndrom) att han skickat remiss till Linköping angående mitt fall. Så läget nu är att jag väntar på någon slags kontakt från dom. Jag vet inte alls vad planen är men jag gissar efter vad jag läst att man måste gå in med kamera igen och denna gång ta bort ärrvävnad och försöka få isär livmoderväggarna men jag hoppas på mer info när de hör av sig.
Som sagt så vet jag inte alls vad jag står i barnfrågan just nu, jag har inte mått så bra i år så jag har haft fullt upp att ta hand om mig själv men tanken på att något skulle vara dysfunktionellt och trasigt i mig känns givetvis inte bra oavsett om jag vill ha barn eller inte. Det är också enormt stressande att inte riktigt veta vad man vill i den här röran, tiden tickar ju och ska de nu hålla på att reda ut mina chanser till fertilitet så hade det ju känts bra att veta vad man vill så att man, om man nu vill, kan stå på sig om hjälp att bli gravid om det skulle bli struligt.
Jaja, slut på novellen. Det känns lite sjukt att vi för ett år sedan var inställda på att bli föräldrar och att vi på julafton berättade för mina föräldrar och att vi nu ett år senare hunnit med x antal besök på sjukhuset och att jag blivit inskriven på pysk, påbörjat väntan på utredning för ev. diagnos och varit på x antal besök hos min kurator/KBT-terapeut. Behöver jag säga att det varit ett svajigt år?!
Jag hoppas att jag jag snart på något sätt kan komma på hur jag vill göra med allt men jag tänker att det kanske bli lite lugnare när jag fått utredning och att jag får börja med att se vad dom säger i linköping.
Nu skuttar jag ut från tråden igen och önskar er alla stort lycka till med era bebisverkstäder.
Kram och God Jul
heartOj vilken historia.Hej alla
Här är fortfarande inga bebisförsök (fortfarande inte så stabil psykiskt) men jag tänkte om någon undrat hur det gått att ge en uppdatering, det kan vara någon här med samma problem tänker jag och det verkar inte skrivas så mycket om det.
Jag fick ju min MA i januari. Mensen kom aldrig igång och efter besök hos läkaren i början på sommaren så konstaterade han att jag troligtvis har ashermans syndrom, vilket betyder att livmoderväggarna "klibbat" ihop så att inte livmoderhinnan kan utvecklas och det kan inte bli någon mens i princip. Han satte då in en kopparspiral för att med tvång försöka tvinga isär livmoderväggarna, gjorde duktigt ont eftersom man får provocera in den för att få den på plats. Efter sommaren har mensen fortfarande inte kommit igång och jag får utskrivet hormoner för att försöka tvinga igång mensen någon vecka innan återbesök, det hjälper inte. På undersökningen är livmodern fortfarande ihop"klistrad" och läkaren beslutar att han vill gå in med kamera för att kunna justera spiralen lite (den sitter någon centimeter för "kort" in) och för att se om han kan se öppningarna till äggledarna.
Ett par veckor efter så åker jag in för operation/undersökning. Sövs ner och läkaren + en extra läkare är med. Efteråt får jag veta att operationen misslyckades (läkaren hade förvarnat innan att det är svårt att få spiralen på plats och att det krävs kamera och mycket precision), spiralen perforerade livmoderväggen och jag läggs in för observation över natten, spiralen är då borttagen. Läkarna kan inte se någon ingång till äggledarna och min läkare börjare bli orolig att jag inte ska kunna bli gravid på naturlig väg och säger att han ska boka in undersökning på röntgen för att se om passagen är öppen till äggledare och är det inte det så vill han skicka mig vidare till linköping eftersom han inte kan hjälpa mig längre på vårt sjukhus (han är överläkare på kvinnokliniken och således "högsta hönset").
Någon vecka efter är det återbesök och allt ser bra ut efter perforeringen och tid bokas för att med kontrastvätska se om det är fri passage. När de ska sätta in "ballongen" man använder att spruta in kontrastvätskan kan de knappt fylla den alls utan att det gör svinont så jag antar att livmodern fortfarande är väldigt trång (ihopvuxen). På röntgen kan de iaf se att äggledarna är normala och att passagen är fri (alltid något).
Efter det så har jag fått brev från min läkare (som fastställt Ashermans syndrom) att han skickat remiss till Linköping angående mitt fall. Så läget nu är att jag väntar på någon slags kontakt från dom. Jag vet inte alls vad planen är men jag gissar efter vad jag läst att man måste gå in med kamera igen och denna gång ta bort ärrvävnad och försöka få isär livmoderväggarna men jag hoppas på mer info när de hör av sig.
Som sagt så vet jag inte alls vad jag står i barnfrågan just nu, jag har inte mått så bra i år så jag har haft fullt upp att ta hand om mig själv men tanken på att något skulle vara dysfunktionellt och trasigt i mig känns givetvis inte bra oavsett om jag vill ha barn eller inte. Det är också enormt stressande att inte riktigt veta vad man vill i den här röran, tiden tickar ju och ska de nu hålla på att reda ut mina chanser till fertilitet så hade det ju känts bra att veta vad man vill så att man, om man nu vill, kan stå på sig om hjälp att bli gravid om det skulle bli struligt.
Jaja, slut på novellen. Det känns lite sjukt att vi för ett år sedan var inställda på att bli föräldrar och att vi på julafton berättade för mina föräldrar och att vi nu ett år senare hunnit med x antal besök på sjukhuset och att jag blivit inskriven på pysk, påbörjat väntan på utredning för ev. diagnos och varit på x antal besök hos min kurator/KBT-terapeut. Behöver jag säga att det varit ett svajigt år?!
Jag hoppas att jag jag snart på något sätt kan komma på hur jag vill göra med allt men jag tänker att det kanske bli lite lugnare när jag fått utredning och att jag får börja med att se vad dom säger i linköping.
Nu skuttar jag ut från tråden igen och önskar er alla stort lycka till med era bebisverkstäder.
Kram och God Jul
Åh herregud... Jag har tänkt på dig, men jag har inte frågat då jag tänkte att du kanske vill hålla dig borta från tråden. Tack för din uppdatering, och vi håller alla tummarna för att det ska lösa sig på bästa sätt. God jul på dig också!Hej alla
Här är fortfarande inga bebisförsök (fortfarande inte så stabil psykiskt) men jag tänkte om någon undrat hur det gått att ge en uppdatering, det kan vara någon här med samma problem tänker jag och det verkar inte skrivas så mycket om det.
Jag fick ju min MA i januari. Mensen kom aldrig igång och efter besök hos läkaren i början på sommaren så konstaterade han att jag troligtvis har ashermans syndrom, vilket betyder att livmoderväggarna "klibbat" ihop så att inte livmoderhinnan kan utvecklas och det kan inte bli någon mens i princip. Han satte då in en kopparspiral för att med tvång försöka tvinga isär livmoderväggarna, gjorde duktigt ont eftersom man får provocera in den för att få den på plats. Efter sommaren har mensen fortfarande inte kommit igång och jag får utskrivet hormoner för att försöka tvinga igång mensen någon vecka innan återbesök, det hjälper inte. På undersökningen är livmodern fortfarande ihop"klistrad" och läkaren beslutar att han vill gå in med kamera för att kunna justera spiralen lite (den sitter någon centimeter för "kort" in) och för att se om han kan se öppningarna till äggledarna.
Ett par veckor efter så åker jag in för operation/undersökning. Sövs ner och läkaren + en extra läkare är med. Efteråt får jag veta att operationen misslyckades (läkaren hade förvarnat innan att det är svårt att få spiralen på plats och att det krävs kamera och mycket precision), spiralen perforerade livmoderväggen och jag läggs in för observation över natten, spiralen är då borttagen. Läkarna kan inte se någon ingång till äggledarna och min läkare börjare bli orolig att jag inte ska kunna bli gravid på naturlig väg och säger att han ska boka in undersökning på röntgen för att se om passagen är öppen till äggledare och är det inte det så vill han skicka mig vidare till linköping eftersom han inte kan hjälpa mig längre på vårt sjukhus (han är överläkare på kvinnokliniken och således "högsta hönset").
Någon vecka efter är det återbesök och allt ser bra ut efter perforeringen och tid bokas för att med kontrastvätska se om det är fri passage. När de ska sätta in "ballongen" man använder att spruta in kontrastvätskan kan de knappt fylla den alls utan att det gör svinont så jag antar att livmodern fortfarande är väldigt trång (ihopvuxen). På röntgen kan de iaf se att äggledarna är normala och att passagen är fri (alltid något).
Efter det så har jag fått brev från min läkare (som fastställt Ashermans syndrom) att han skickat remiss till Linköping angående mitt fall. Så läget nu är att jag väntar på någon slags kontakt från dom. Jag vet inte alls vad planen är men jag gissar efter vad jag läst att man måste gå in med kamera igen och denna gång ta bort ärrvävnad och försöka få isär livmoderväggarna men jag hoppas på mer info när de hör av sig.
Som sagt så vet jag inte alls vad jag står i barnfrågan just nu, jag har inte mått så bra i år så jag har haft fullt upp att ta hand om mig själv men tanken på att något skulle vara dysfunktionellt och trasigt i mig känns givetvis inte bra oavsett om jag vill ha barn eller inte. Det är också enormt stressande att inte riktigt veta vad man vill i den här röran, tiden tickar ju och ska de nu hålla på att reda ut mina chanser till fertilitet så hade det ju känts bra att veta vad man vill så att man, om man nu vill, kan stå på sig om hjälp att bli gravid om det skulle bli struligt.
Jaja, slut på novellen. Det känns lite sjukt att vi för ett år sedan var inställda på att bli föräldrar och att vi på julafton berättade för mina föräldrar och att vi nu ett år senare hunnit med x antal besök på sjukhuset och att jag blivit inskriven på pysk, påbörjat väntan på utredning för ev. diagnos och varit på x antal besök hos min kurator/KBT-terapeut. Behöver jag säga att det varit ett svajigt år?!
Jag hoppas att jag jag snart på något sätt kan komma på hur jag vill göra med allt men jag tänker att det kanske bli lite lugnare när jag fått utredning och att jag får börja med att se vad dom säger i linköping.
Nu skuttar jag ut från tråden igen och önskar er alla stort lycka till med era bebisverkstäder.
Kram och God Jul
Lycka till med allt!Hej alla
Här är fortfarande inga bebisförsök (fortfarande inte så stabil psykiskt) men jag tänkte om någon undrat hur det gått att ge en uppdatering, det kan vara någon här med samma problem tänker jag och det verkar inte skrivas så mycket om det.
Jag fick ju min MA i januari. Mensen kom aldrig igång och efter besök hos läkaren i början på sommaren så konstaterade han att jag troligtvis har ashermans syndrom, vilket betyder att livmoderväggarna "klibbat" ihop så att inte livmoderhinnan kan utvecklas och det kan inte bli någon mens i princip. Han satte då in en kopparspiral för att med tvång försöka tvinga isär livmoderväggarna, gjorde duktigt ont eftersom man får provocera in den för att få den på plats. Efter sommaren har mensen fortfarande inte kommit igång och jag får utskrivet hormoner för att försöka tvinga igång mensen någon vecka innan återbesök, det hjälper inte. På undersökningen är livmodern fortfarande ihop"klistrad" och läkaren beslutar att han vill gå in med kamera för att kunna justera spiralen lite (den sitter någon centimeter för "kort" in) och för att se om han kan se öppningarna till äggledarna.
Ett par veckor efter så åker jag in för operation/undersökning. Sövs ner och läkaren + en extra läkare är med. Efteråt får jag veta att operationen misslyckades (läkaren hade förvarnat innan att det är svårt att få spiralen på plats och att det krävs kamera och mycket precision), spiralen perforerade livmoderväggen och jag läggs in för observation över natten, spiralen är då borttagen. Läkarna kan inte se någon ingång till äggledarna och min läkare börjare bli orolig att jag inte ska kunna bli gravid på naturlig väg och säger att han ska boka in undersökning på röntgen för att se om passagen är öppen till äggledare och är det inte det så vill han skicka mig vidare till linköping eftersom han inte kan hjälpa mig längre på vårt sjukhus (han är överläkare på kvinnokliniken och således "högsta hönset").
Någon vecka efter är det återbesök och allt ser bra ut efter perforeringen och tid bokas för att med kontrastvätska se om det är fri passage. När de ska sätta in "ballongen" man använder att spruta in kontrastvätskan kan de knappt fylla den alls utan att det gör svinont så jag antar att livmodern fortfarande är väldigt trång (ihopvuxen). På röntgen kan de iaf se att äggledarna är normala och att passagen är fri (alltid något).
Efter det så har jag fått brev från min läkare (som fastställt Ashermans syndrom) att han skickat remiss till Linköping angående mitt fall. Så läget nu är att jag väntar på någon slags kontakt från dom. Jag vet inte alls vad planen är men jag gissar efter vad jag läst att man måste gå in med kamera igen och denna gång ta bort ärrvävnad och försöka få isär livmoderväggarna men jag hoppas på mer info när de hör av sig.
Som sagt så vet jag inte alls vad jag står i barnfrågan just nu, jag har inte mått så bra i år så jag har haft fullt upp att ta hand om mig själv men tanken på att något skulle vara dysfunktionellt och trasigt i mig känns givetvis inte bra oavsett om jag vill ha barn eller inte. Det är också enormt stressande att inte riktigt veta vad man vill i den här röran, tiden tickar ju och ska de nu hålla på att reda ut mina chanser till fertilitet så hade det ju känts bra att veta vad man vill så att man, om man nu vill, kan stå på sig om hjälp att bli gravid om det skulle bli struligt.
Jaja, slut på novellen. Det känns lite sjukt att vi för ett år sedan var inställda på att bli föräldrar och att vi på julafton berättade för mina föräldrar och att vi nu ett år senare hunnit med x antal besök på sjukhuset och att jag blivit inskriven på pysk, påbörjat väntan på utredning för ev. diagnos och varit på x antal besök hos min kurator/KBT-terapeut. Behöver jag säga att det varit ett svajigt år?!
Jag hoppas att jag jag snart på något sätt kan komma på hur jag vill göra med allt men jag tänker att det kanske bli lite lugnare när jag fått utredning och att jag får börja med att se vad dom säger i linköping.
Nu skuttar jag ut från tråden igen och önskar er alla stort lycka till med era bebisverkstäder.
Kram och God Jul
Hej alla
Här är fortfarande inga bebisförsök (fortfarande inte så stabil psykiskt) men jag tänkte om någon undrat hur det gått att ge en uppdatering, det kan vara någon här med samma problem tänker jag och det verkar inte skrivas så mycket om det.
Jag fick ju min MA i januari. Mensen kom aldrig igång och efter besök hos läkaren i början på sommaren så konstaterade han att jag troligtvis har ashermans syndrom, vilket betyder att livmoderväggarna "klibbat" ihop så att inte livmoderhinnan kan utvecklas och det kan inte bli någon mens i princip. Han satte då in en kopparspiral för att med tvång försöka tvinga isär livmoderväggarna, gjorde duktigt ont eftersom man får provocera in den för att få den på plats. Efter sommaren har mensen fortfarande inte kommit igång och jag får utskrivet hormoner för att försöka tvinga igång mensen någon vecka innan återbesök, det hjälper inte. På undersökningen är livmodern fortfarande ihop"klistrad" och läkaren beslutar att han vill gå in med kamera för att kunna justera spiralen lite (den sitter någon centimeter för "kort" in) och för att se om han kan se öppningarna till äggledarna.
Ett par veckor efter så åker jag in för operation/undersökning. Sövs ner och läkaren + en extra läkare är med. Efteråt får jag veta att operationen misslyckades (läkaren hade förvarnat innan att det är svårt att få spiralen på plats och att det krävs kamera och mycket precision), spiralen perforerade livmoderväggen och jag läggs in för observation över natten, spiralen är då borttagen. Läkarna kan inte se någon ingång till äggledarna och min läkare börjare bli orolig att jag inte ska kunna bli gravid på naturlig väg och säger att han ska boka in undersökning på röntgen för att se om passagen är öppen till äggledare och är det inte det så vill han skicka mig vidare till linköping eftersom han inte kan hjälpa mig längre på vårt sjukhus (han är överläkare på kvinnokliniken och således "högsta hönset").
Någon vecka efter är det återbesök och allt ser bra ut efter perforeringen och tid bokas för att med kontrastvätska se om det är fri passage. När de ska sätta in "ballongen" man använder att spruta in kontrastvätskan kan de knappt fylla den alls utan att det gör svinont så jag antar att livmodern fortfarande är väldigt trång (ihopvuxen). På röntgen kan de iaf se att äggledarna är normala och att passagen är fri (alltid något).
Efter det så har jag fått brev från min läkare (som fastställt Ashermans syndrom) att han skickat remiss till Linköping angående mitt fall. Så läget nu är att jag väntar på någon slags kontakt från dom. Jag vet inte alls vad planen är men jag gissar efter vad jag läst att man måste gå in med kamera igen och denna gång ta bort ärrvävnad och försöka få isär livmoderväggarna men jag hoppas på mer info när de hör av sig.
Som sagt så vet jag inte alls vad jag står i barnfrågan just nu, jag har inte mått så bra i år så jag har haft fullt upp att ta hand om mig själv men tanken på att något skulle vara dysfunktionellt och trasigt i mig känns givetvis inte bra oavsett om jag vill ha barn eller inte. Det är också enormt stressande att inte riktigt veta vad man vill i den här röran, tiden tickar ju och ska de nu hålla på att reda ut mina chanser till fertilitet så hade det ju känts bra att veta vad man vill så att man, om man nu vill, kan stå på sig om hjälp att bli gravid om det skulle bli struligt.
Jaja, slut på novellen. Det känns lite sjukt att vi för ett år sedan var inställda på att bli föräldrar och att vi på julafton berättade för mina föräldrar och att vi nu ett år senare hunnit med x antal besök på sjukhuset och att jag blivit inskriven på pysk, påbörjat väntan på utredning för ev. diagnos och varit på x antal besök hos min kurator/KBT-terapeut. Behöver jag säga att det varit ett svajigt år?!
Jag hoppas att jag jag snart på något sätt kan komma på hur jag vill göra med allt men jag tänker att det kanske bli lite lugnare när jag fått utredning och att jag får börja med att se vad dom säger i linköping.
Nu skuttar jag ut från tråden igen och önskar er alla stort lycka till med era bebisverkstäder.
Kram och God Jul
Jag har aldrig testat med temp. Det känns så väldigt osäkert, tycker jag. Min temp är ju olika varje gång jag mäter.
Jag testade en cykel och kände väl att stickorna var ett säkrare kort så fortsatte inte.
Googla på ägglossningstickor så får du upp en massa olika ställenJag har aldrig mätt så att jag vet hur det brukar vara för min del. Försöker lista ut ett sätt att lära känna min ägglossning
Tack för info!
