Och en partner som har en karriär och ett liv förutom barnen och karriären? Utan att föräldrar, syskon eller vänner måste hoppa in på regelbunden basis för att få deras vardagsliv att gå ihop?
Alla vill inte ha en karriär, men det går utmärkt att ha ett fint liv med en partner som jobbar 7-skift.
Jag kunde driva en härlig skogslösdrift, tre egna hästar, 5 inhyrda, höns, katt och 1 barn och i princip leva mitt drömliv "jobbmässigt" tack vare att exet jobbade som han gjorde.
Varannan vecka kunde vi spendera hela dagar med att bygga och fixa, varannan vecka skötte jag bara driften.
Dock så är det så att jag inte gillar att bo som ensam vuxen, så ett tag hade vi även en inhyrd människa och en höst hade vi ett helt gäng liftande hippies som bodde hos oss
. Jag gillar sällskap.
Min livssituation numera, är att jag har en sambo som hybridjobbar och jag pluggar på distans eller deltidsjobbar. Jag är autistisk och klarar verkligen inte heltidsjobb, jag går sönder av att handskas med alla intrycken. Kontor/större arbetsplats är en absolut mardröm, sist jag försökte så kunde jag efter 1 år inte längre läsa saga för mitt barn på kvällen, började gråta av att försöka pressa hjärnan till det.
Så min partner får "stå ut med" att jag inte är en karriärskvinna, utan en anarkokommunistisk tradwife
.
Vi är olika. Alla passar inte in i den mall som samhället säger är norm, och kommer aldrig att göra det, oavsett om det är 50-talets hemmafru eller 00-talens karriärskvinna.
Diversitet är något bra, och jag tror vi får ett bättre fungerande samhälle om vi bygger för att främja just diversitet.