Dygnsvila

[the_connemara]

På mitt jobb, statligt, räknas vid vilande natt hälften av timmarna. Alltså om det är vilande 00-07 räknas det som arbetstid 3,5 timme. Blir det störning är det kval övertid för den tiden. (För fastanställda/vikariat.)

Det låter rätt rimligt eller hur tycker ni det funkar?

 

[clusia]

Ledsen men jag hänger inte alls med. Mig veterligen är jag emot att man inte hinner pendla, äta och sova mellan sina arbetspass alternativ kan tvingas jobba inom kritiska yrken i 24 h i sträck eller liknande.

Jag förstår nog faktiskt inte vad du menar i så fall med dina svar till @athena_arabians

Många reser långt och ligger borta på jobb. Dom vill inte jobba kortare dagar för att få längre dygnsvila och därmed vara borta ännu mer från sina familjer.

 

[the_connemara]

Och jag tror inte det är arbetstiderna som är problemet alls där utan resten av arbetsmiljön, tex personalbrist, dålig löns osv.

Och du tycker alltså det är rätt att ändra schemaform istället för arbetsmiljön, trots att så många som jobbar i dag så här säger att de trivs med sitt schema som de har? Jag hör sällan folk gnälla över schemat som sådant, utan mer över arbetsmiljön, och personalbrist.

Jag säger att inget händer ju uppenbarligen och det låter som att problemen bara blir värre och värre väl? Då tycker jag iaf det är helt fel att inte åtminstone försöka göra något. Rättigheter att hinna pendla, äta och vila mellan arbetspassen låter inte som något helt taget ur det blå.

 

[nullo-modo]

Även med 11h dygnsvila så behöver det teoretisk inte innebära 8h 5dagar i veckan. Finns ju 13h för jobb och raster även utan att tumma på 11h dygnsvila.

 

[athena_arabians]

Jag förstår nog faktiskt inte vad du menar i så fall med dina svar till @athena_arabians

Många reser långt och ligger borta på jobb. Dom vill inte jobba kortare dagar för att få längre dygnsvila och därmed vara borta ännu mer från sina familjer.

Exakt. När en ligger borta på jobb finns det ju inget att göra sas och familjen är ju inte där - dvs det är bättre att jobba så mycket som möjligt.

 

[the_connemara]

Men vi är inte alla lika. Personligen gillar jag adrenalinpåslaget när det händer saker snabbt, problem ska lösas dygnet runt och det ibland är rätt höga insatser. Jag har haft kontakt med personer som jobbat som politiska sekreterare och inom påverkansorganisationer... de svarar alltid, dygnet runt. Det är inte en typ av jobb för alla men för några av oss galningar är det ett drömjobb.

Särbon kommer inte att kunna jobba till pensionen pga kroppen, nej. Men han kan inte ha ett skrivbordsjobb (det kräver utbildning, något han aldrig varit intresserad av plus att han är dyslektiker med trolig ADHD - sitta still är inte hans grej). Lägg sedan till att han har ingen chef över sig så det är väldigt fritt (klart han har chefer... men de är på över 100 mils avstånd för tillfället).

Vi är till viss del våra jobb och måste vara det för att vara bra på dem.

Ännu en sak att vara sjuk nyfiken över! Hur många kommer detta faktiskt leda till positiva förändringar på sikt vs hur många fungerar det faktiskt inte för och behöver avsteg. Som @Sharpless nämnde verkade det ju egentligen vara mer öppet för flexibilitet än det tolkats här tex.

 

[the_connemara]

Jag förstår nog faktiskt inte vad du menar i så fall med dina svar till @athena_arabians

Många reser långt och ligger borta på jobb. Dom vill inte jobba kortare dagar för att få längre dygnsvila och därmed vara borta ännu mer från sina familjer.

Även med 11h dygnsvila så behöver det teoretisk inte innebära 8h 5dagar i veckan. Finns ju 13h för jobb och raster även utan att tumma på 11h dygnsvila.

Exakt. När en ligger borta på jobb finns det ju inget att göra sas och familjen är ju inte där - dvs det är bättre att jobba så mycket som möjligt.

Då hänger jag med @clusia tack!

Ang att ligga borta skrev jag ju en helt öppen fråga om vad som varit rimliga gränser där. 11 h ger ju att man kan ha 13 h arbetsdagar tex.

 

[the_connemara]

Exakt. När en ligger borta på jobb finns det ju inget att göra sas och familjen är ju inte där - dvs det är bättre att jobba så mycket som möjligt.

Ja och där är ju gränsen väl snarare en säkerhetsrisk utifrån bransch och längd borta (alltså pass på raken) tänker jag.

 

[athena_arabians]

Ännu en sak att vara sjuk nyfiken över! Hur många kommer detta faktiskt leda till positiva förändringar på sikt vs hur många fungerar det faktiskt inte för och behöver avsteg. Som @Sharpless nämnde verkade det ju egentligen vara mer öppet för flexibilitet än det tolkats här tex.

Helt ärligt är jag inte så nyfiken över det att jag känner att jag behöver krossa några ägg för att ta reda på det (bildligt talat då). Jag är nämligen rädd för att det kommer att bli följden av det hela.

Dvs folk som inte vill ha ändringen kommer att jobba kvar och må skit eller så slutar de. En lose-lose situation.

Edit: Vi pratar faktiskt om människor och inte några naturvetenskapliga experiment.

 

[LadyCovergirl]

Halva tiden + ersättning vid störning låter ju betydligt bättre än halva tiden utan extra ersättning, eller ersättning utan tid. Vågar jag gissa att @LadyCovergirl jobbar ien mansdominerad bransch medan jag och @Galant inte gör det?

Gissa kan du men det stämmer inte
År 2021 var det 46 procent kvinnliga anställda.

 

[skiesabove]

Det gör ju barn till en omöjlighet om man inte har en partner som kan dra hela lasset varannan vecka. En partner som då måste jobba enbart på de tider det finns barnomsorg.

Japp precis så. Men man får en lön som gör att partnern inte behöver jobba, och varannan vecka kan man åka iväg tillsammans, göra större projekt osv.

Det är ett annat liv än två kontorsnissars.

 

[LadyCovergirl]

Det låter rätt rimligt eller hur tycker ni det funkar?

Jodå, folk som har vilande natt är generellt sett nöjda
Jag hade det i några år och tyckte att det funkade bra. Numera har jag vaken natt (4+3 på sex veckor) och tycker iofs att det också funkar bra

 

[Enya]

Jag säger att inget händer ju uppenbarligen och det låter som att problemen bara blir värre och värre väl? Då tycker jag iaf det är helt fel att inte åtminstone försöka göra något. Rättigheter att hinna pendla, äta och vila mellan arbetspassen låter inte som något helt taget ur det blå.

Men alla har det inte så? Och det lär knappast bli en förändring på det med ett ändrat schema? Var ska personalen komma ifrån till sjukvården? Läkare till exempel? Kan du skaka fram läkare redo till tjänst på ett par månader nu?

En liten jämförelse- det är som att om jag gör en sallad till barnen och de säger att de inte tycker om den pga att det är lök i och jag säger "jag tar bort gurkan då" och gör det och serverar den till dem. Bättre? Löstes problemet? Jag förstår inte hur man tror man kan lösa ett problem genom att pilla i det som verkar vara minst problem på arbetsplatsen och i arbetsmiljön. Det är rätt bakvänt.

 

[skiesabove]

Särbon har kollegor som bytt jobb just för att de inte velat vara borta från barnen så länge.

Särbon har också kollegor som slutade jobba borta i veckorna som blivit tillbakajagade av sin partner... det finns förhållanden som mår bäst av att inte slita på varandra konstant

Ja jag tror det var därför det höll så länge som det gjorde mellan mig och exet . Varannan vecka och ingen stress den veckan var lagom hahhah.

 

[skiesabove]

Jag bara tycker det känns som en konstig diskussion att för att kunna arbeta inom vissa branscher (som jag förstår på svaren redan inte får in tillräckligt med peronal) så måste man vara livegen sitt jobb typ? Och samtidigt beskriver ni ju flera jobb som att det är så slitigt att man aldrig orkar till pensionen. Jag tycker det känns som att vi slits ut med orimliga villkor.

Det lustiga är att det är dom här jobben som bär vårt samhälle. Det är vården, brandmän, och de inom gruvindustrin (utan gruvindustrin försvinner typ halva Sveriges BNP).

Det är också jobb som attraherar de som är lite annorlunda, de vars en arbetsdag ändå är en "förstörd dag" så för att ha ett liv och en chans till mental hälsa så vill man maximera antalet lediga dagar.

Och det är jobb som sliter fysiskt på kroppen, man håller inte till pensionen, det finns ingen väg runt det, om vi inte vill fyrdubbla lönerna så att de som har riktigt fysiska jobb bara behöver jobba 25%.

Och det kan ju "vi" vilja så mycket vi kan, men det kommer aldrig att ske. För det är dom här yrkerna som ägarna tjänar storpengen på, och de vill inte släppa sina vinster (alternativt de drivs av skattepengar och ingen vill få radikalt höjd skatt).

 

[athena_arabians]

Ja jag tror det var därför det höll så länge som det gjorde mellan mig och exet . Varannan vecka och ingen stress den veckan var lagom hahhah.

Jag och särbon har ju provat att nästan bo ihop... det var inte bra

 

[Lingon]

Japp precis så. Men man får en lön som gör att partnern inte behöver jobba, och varannan vecka kan man åka iväg tillsammans, göra större projekt osv.

Det är ett annat liv än två kontorsnissars.

50-talet ber om sin kvinnosyn tillbaka... skulle det där du skriver om vara en positiv sak?? Mannen (för det är oftast mannen) åker iväg och jobbar och den lilla frun stannar hemma vid spisen och föder barn och tar hand om hemmet. Tills den dagen då hon inte längre trivs med det men inte har ekonomin att skiljas och ingen möjlighet att skaffa en karriär eftersom hennes man inte är där och kan hjälpa till med de gemensamma barnen.

 

[athena_arabians]

Det lustiga är att det är dom här jobben som bär vårt samhälle. Det är vården, brandmän, och de inom gruvindustrin (utan gruvindustrin försvinner typ halva Sveriges BNP).

Det är också jobb som attraherar de som är lite annorlunda, de vars en arbetsdag ändå är en "förstörd dag" så för att ha ett liv och en chans till mental hälsa så vill man maximera antalet lediga dagar.

Och det är jobb som sliter fysiskt på kroppen, man håller inte till pensionen, det finns ingen väg runt det, om vi inte vill fyrdubbla lönerna så att de som har riktigt fysiska jobb bara behöver jobba 25%.

Och det kan ju "vi" vilja så mycket vi kan, men det kommer aldrig att ske. För det är dom här yrkerna som ägarna tjänar storpengen på, och de vill inte släppa sina vinster (alternativt de drivs av skattepengar och ingen vill få radikalt höjd skatt).

Jag har träffat rätt många diamantborrare vid det här laget... och det verkar ibland som att det är ett krav att de måste vara dyslektiker och ha ADHD för att jobba som det (något särbon säger själv också!)

Dvs de har hittat ett jobb som passar dem utmärkt när de skulle ha svårt att jobba med något annat och som dessutom inte kräver anpassningar för att de ska klara det.

 

[athena_arabians]

50-talet ber om sin kvinnosyn tillbaka... skulle det där du skriver om vara en positiv sak?? Mannen (för det är oftast mannen) åker iväg och jobbar och den lilla frun stannar hemma vid spisen och föder barn och tar hand om hemmet. Tills den dagen då hon inte längre trivs med det men inte har ekonomin att skiljas och ingen möjlighet att skaffa en karriär.

Hehe, jag vet kvinnor som åker iväg och jobbar veckoskift också (dumperförarna i gruvorna är i allmänhet kvinnor). Sedan kan jag säga att kvinnorna i Norrlands inland är mycket kapabla och självständiga (och har egna jobb!). De kommer från en lång rad kvinnor vars män legat borta på jobb.

 

[Lingon]

Hehe, jag vet kvinnor som åker iväg och jobbar veckoskift också (dumperförarna i gruvorna är i allmänhet kvinnor). Sedan kan jag säga att kvinnorna i Norrlands inland är mycket kapabla och självständiga (och har egna jobb!). De kommer från en lång rad kvinnor vars män legat borta på jobb.

Jo, men återigen, det kräver att man inte vill ha barn/djur som kräver tid. Alt har en partner som är villig att dra ett stort lass på hemmaplan. Jag hade definitivt som varit det. Jag har också rätt att ha ett liv. Jag är inte någons hemmafru.