Jag har inte orkat räkna på riktigt men jag tycker det är märkligt att det inte ska gå att få ihop scheman och bemanningar med 13 timmar långa pass utan att det ska krävas längre pass, eller tätare än med 11 timmars vila mellan?
Detta är då för personlig assistans och ambulans och liknande, de arbetsplatser som måste ha täckning alla timmar året om men inte kräver ojämn bemanning (fler morgon och kväll som t ex hemtjänst och sjukvård kräver):
13 timmar x 2 personer = 26 timmar = hela dygnet täckt och med överlapp av passen för att överföra information.
13 timmars pass x 3 per vecka = 39 timmar = heltid (typ, en timme kompetensutveckling eller friskvård eller vad man nu vill)
För medarbetaren:
3 långa arbetspass, med 11 timmars vila mellan och 3,5 dygn ledighet mellan ”arbetssjoken”
För arbetsgivaren:
60 pass per månad täcker dygnet runt hela tiden = 5 anställda på heltid täcker en dygnet runt bemanning (men krävs vikarier för sjukdom och semester etc)
Jag är på samma linje som
@the_connemara i grunden.
Det känns som om det naturliga är att lagstiftning om vila för arbetstagaren (liksom våra semesterlagar och begränsningen av arbetstid etc) är bra för oss som jobbar. Sen har jag förstått att det finns problem med schemaläggningen och att det inte passar alla, så visst vore det bra med frihet för ARBETSTAGAREN att välja annorlunda. Men att arbetsgivaren ska få välja bort dygns- eller veckovila känns orimligt.