M
mooi
Jag tänker att en ferrari som BARA är just en ferrari är ju drömmen, dvs arbetsvillig kvick och lätt, dom växer ju inte på träd, är väldigt attraktiva och inte billiga. Speciellt inte hos ett proffs som vet hur attraktiva dessa hästar är... Därför tänker den cyniska delen av mig att jag skulle dra åt mig öronen lite om säljaren var villig till att pruta och försökte att pusha på (tex att råka nämna att xxx-proffsryttare är vääääldigt intresserad) det behöver naturligtvis inte vara ngt fuffens men tyvärr har man ju genom åren blivit lite skadad...
Att en ryttare som du Mooi skulle klara en lite tuffare Ferrari tvivlar jag inte på, men man bör ställa sig frågan om man tycker att det är värt det. Tänker också på att det kanske fanns ngt med din magkänsla som sa att de ev fanns ngt annat under huven på denna häst eftersom du trots allt funderade på om du skulle klara det?
ang fetad text: säljaren är inte särskilt intresserad av att gå ner i pris, jag har dock lagt ett bud och så får vi se om de tar det. Nämnda proffsryttare är jag inte förvånad över/känns inte som ett försäljningsknep att den varit i kontakt med denna säljare, ryttaren var bl.a hos mig förra året för att kolla på tillridnings/försäljningshästen jag hade hemma då och h*n är ofta ute efter yngre förmågor.
ang understruken text: min magkänsla var ändå bra. Jag tror att den känslan kom lite av att jag kände mig ganska ringrostig och det blev tydligt att hästen var väldigt snabb i reaktionen och på att ta egna initiativ/prova om det var "detta" jag ville. Dock var känslan att -efter att man ridit ihop sig med denna hästen så har man en häst som är väldigt rolig att jobba med, inget kändes svårt -mer än att sitta ordentligt i en stor galopp Den reagerade inte genom att bli "upprörd" när det blev fel tex utan var redan på nästa försök då.
Jag har tidigare haft en Ferrari av det jobbiga slaget. En mkt överambitiös häst som dessutom var ganska stressad inombords, inte accepterade andra ryttare än mig + någon enstaka mer, blev det "fel" nånstans så blockerade hon sig och gjorde terre á terre t medan svetten rann, och i hantering var det som att leda ett fullblod på väg till startboxen -varje dag. Väldigt trevlig att rida när man fick ner henne på jorden (kan väl tillägga att jag var 16 år när jag fick henne, så det är ju 10 år sedan och jag BÖR ha blivit lite duktigare på dessa år). Idag hade jag inte sålt henne.
Även hästen jag hade hemma förra året var mer åt detta hållet, mycket nerver och "snabb" på alla sätt du kan tänka dig, känslig och t ex obalans från ryttaren kunde medföra en resa genom ridhuset... men gav en otrolig ridkänsla, känslan av att det är LÄTT -och jag tyckte ju redan då att hade den hästen varit ett sto, och jag inte redan haft 2 hästar (dock visste jag ju inte då hur det skulle gå senare) så hade jag inte släppt den.
Oavsett vilken häst det blir, så tror jag att jag vid eventuella kommande provridningar kommer leta efter en liknande känsla som helgens provridning gav.