Det börjar om, som om jag inte fanns ( fortsättning)

[Lovisaleonora]

JSer ni mig utifrån, så är jag en positiv, glad, aktiv kvinna, med många vänner. Det betyder inte att jag är något av det. Jag är ensam, jag är ledsen över att vara den jag är, har inga mål i livet som tar mig framåt.

Men hur kan du förvänta dig att folk ska gilla dig när du hela tiden vägrar att låta dem känna dig? Själv hade jag blivit lite förolämpad och illa till mods när folk förställer sig i mitt umgänge. SÄRSKILT om de bara jamsar med, och sedan visar en annan sida. Det tycker jag är oerhört obehagligt och falskt.

Jag bara undrar varför min egna person är så dålig, så tråkig, så ointressant, så intetsägande, så värdelös att jag inte betyder något för någon annan när jag verkligen anstränger mig för andra?

Det är kanske JUST FÖR att du anstränger dig för andra, som det blir så här? Jag känner aldrig att jag anstränger mig för andra. Aldrig.

 

[cirkus]

Jag uppskattar personen som är snälla, som ger något tillbaka, som finns där lika mycket som jag finns där tillbaka. Vänner är dem som finns i vått och torrt, likväl jag finns för dem.

För mig är det otroligt svårt att mäta vänskap som du gör att det alltid ska komma nånting tillbaka. Du har inte tänkt på att de kanske uppfattar sig som att de ger saker tillbaka, men du kanske inte ser och värdesätter samma saker?

 

[Fan of Bill]

Men hur kan du förvänta dig att folk ska gilla dig när du hela tiden vägrar att låta dem känna dig? Själv hade jag blivit lite förolämpad och illa till mods när folk förställer sig i mitt umgänge. SÄRSKILT om de bara jamsar med, och sedan visar en annan sida. Det tycker jag är oerhört obehagligt och falskt.

Nja,inte falskt... Jag hade nog snarare tolkat det beteendet som att det är en svag osäker följare till människa som inte riktigt vet vilket ben hen ska stå på för att vara till lags.

 

[tanten]

Jag uppskattar personen som är snälla, som ger något tillbaka, som finns där lika mycket som jag finns där tillbaka. Vänner är dem som finns i vått och torrt, likväl jag finns för dem.

Vi är nära pudelns kärna här tror jag.
Du uppskattar människor som GER tillbaka. Vänner som finns i vått och torrt.

Alltså - ett givande och tagande.

Jag upprepar som en papegoja. Vänskap handlar inte om att ge eller få.
Vänskap handlar om att vara. Vara sig sjäv, samexistera, träffas för att man vill det, inte för att utbyta tjänster.

Konkret fråga som du inte behöver svara på utan bara reflektera över - hur skulle ett möte med dina vänner se ut om du inte gav dem något eller gjorde någon tjänst?

 

[Lovisaleonora]

Nja,inte falskt... Jag hade nog snarare tolkat det beteendet som att det är en svag osäker följare till människa som inte riktigt vet vilket ben hen ska stå på för att vara till lags.

Jag uppfattar det som falskt, jag har ett par i min närhet som gör exakt så. Smilar upp och jamsar med, och jag tycker det är så obehagligt att jag kryper ur skinnet. Och bakvägen eller senare får jag reda på hur hemsk jag är som inte har förstått hur gärna Stina ville åka med till Ullared eller gå med på middagen, trots att Stina bara varit glad och hälsat oss lycklig resa när jag berättade att vi ska åka på tisdag.

Det är för mig extremt falskt. Att först berätta hur bra allt är och sedan sätta en kniv i ryggen långt senare. Usch.

 

[Fyrkanten]

Snälla.
Läs det vi skrivit. Långsamt.

Du upprepar dig och vi har redan svarat. Antigen läser du inte eller så förstår du inte?

Nä, jag förstår inte, allvarligt. Jag är tillmötesgående, ger inviter, bjuder in folk. Jag hjälper till, jag finns där för att lyssna, ev ge råd. Jag försöker bjuda till vid släktsammankomster, jag erbjuder mig mina tjänster jag är bra på, jag försöker ge av mig själv, både genom att vara mig själv, skratta, vara rolig och uppskatta andra. Jag kommer med förslag, inbjudningar och aktiviteter.

Tydligen gör jag allt fel, men jag förstår inte. Ska jag inte vara snäll, inte bjuda till, inte finnas för andra, aldrig ställa upp? Är det det som är fel?

 

[Modest]

Nä, jag förstår inte, allvarligt. Jag är tillmötesgående, ger inviter, bjuder in folk. Jag hjälper till, jag finns där för att lyssna, ev ge råd. Jag försöker bjuda till vid släktsammankomster, jag erbjuder mig mina tjänster jag är bra på, jag försöker ge av mig själv, både genom att vara mig själv, skratta, vara rolig och uppskatta andra. Jag kommer med förslag, inbjudningar och aktiviteter.

Tydligen gör jag allt fel, men jag förstår inte. Ska jag inte vara snäll, inte bjuda till, inte finnas för andra, aldrig ställa upp? Är det det som är fel?

Det handlar väl om att du ska göra det för att du vill och inte för att få något tillbaka? Vilket många i tråden redan skrivit före mig.

 

[Fyrkanten]

Vi är nära pudelns kärna här tror jag.
Du uppskattar människor som GER tillbaka. Vänner som finns i vått och torrt.

Alltså - ett givande och tagande.

Jag upprepar som en papegoja. Vänskap handlar inte om att ge eller få.
Vänskap handlar om att vara. Vara sig sjäv, samexistera, träffas för att man vill det, inte för att utbyta tjänster.

Konkret fråga som du inte behöver svara på utan bara reflektera över - hur skulle ett möte med dina vänner se ut om du inte gav dem något eller gjorde någon tjänst?

Fast här handlar det om hur relationen är just för tillfället. I vanliga fall är det frid och fröjd, umgås glatt, festar, skrattar och bara är. Men alla har vi problem mellan varven och det är väl där jag beskriver att jag finns för dem, likväl som jag vill ha tillbaka det av vänner i samma situation.

 

[cirkus]

Nä, jag förstår inte, allvarligt. Jag är tillmötesgående, ger inviter, bjuder in folk. Jag hjälper till, jag finns där för att lyssna, ev ge råd. Jag försöker bjuda till vid släktsammankomster, jag erbjuder mig mina tjänster jag är bra på, jag försöker ge av mig själv, både genom att vara mig själv, skratta, vara rolig och uppskatta andra. Jag kommer med förslag, inbjudningar och aktiviteter.

Tydligen gör jag allt fel, men jag förstår inte. Ska jag inte vara snäll, inte bjuda till, inte finnas för andra, aldrig ställa upp? Är det det som är fel?

Du gör allt det där och du förväntar dig att alla andra ska behandla dig precis likadant - annars tycker du inte att de är lika bra vänner som du är?

Du ska vara DU. Gillar du inte att ställa upp så gör inte det. Gillar du inte att komma med förslag - gör inte det.

 

[Fyrkanten]

Det handlar väl om att du ska göra det för att du vill och inte för att få något tillbaka? Vilket många i tråden redan skrivit före mig.

Probem är väl något som dyker upp, inget man vill . Självklart vill jag vara en vän som stöttar och hjälper i dessa situationer. Men är man vänner så räknar jag kallt med att jag får tillbaka detsamma

 

[stjarnhimmel]

Nä, jag förstår inte, allvarligt. Jag är tillmötesgående, ger inviter, bjuder in folk. Jag hjälper till, jag finns där för att lyssna, ev ge råd. Jag försöker bjuda till vid släktsammankomster, jag erbjuder mig mina tjänster jag är bra på, jag försöker ge av mig själv, både genom att vara mig själv, skratta, vara rolig och uppskatta andra. Jag kommer med förslag, inbjudningar och aktiviteter.

Tydligen gör jag allt fel, men jag förstår inte. Ska jag inte vara snäll, inte bjuda till, inte finnas för andra, aldrig ställa upp? Är det det som är fel?

Du ska inte göra det för att få bekräftelse tillbaka. Och du ska inte bygga ditt värde på den bekräftelsen.

 

[Fan of Bill]

Nä, jag förstår inte, allvarligt. Jag är tillmötesgående, ger inviter, bjuder in folk. Jag hjälper till, jag finns där för att lyssna, ev ge råd. Jag försöker bjuda till vid släktsammankomster, jag erbjuder mig mina tjänster jag är bra på, jag försöker ge av mig själv, både genom att vara mig själv, skratta, vara rolig och uppskatta andra. Jag kommer med förslag, inbjudningar och aktiviteter.

Tydligen gör jag allt fel, men jag förstår inte. Ska jag inte vara snäll, inte bjuda till, inte finnas för andra, aldrig ställa upp? Är det det som är fel?

Vad händer om du ringer nån och frågar om ni ska se en film ihop?

Klarar du det? Att bara sitta och hänga i soffan, käka chips eller vad man vill och glo på film tillsammans med nån som du gärna vill vara med? Eller blir det fel sort sätt att umgås på?

 

[Modest]

Probem är väl något som dyker upp, inget man vill . Självklart vill jag vara en vän som stöttar och hjälper i dessa situationer. Men är man vänner så räknar jag kallt med att jag får tillbaka detsamma

Jag tror inte att det är grunden för en schysst vänskap. För mig är det snarare en trevlig sidoeffekt av en god relation; inte alls på det viset att "nu har jag har hjälpt X/föreslagit Y ett visst antal gånger, så nu är det hens tur".

 

[Aliche]

@Fyrkanten Fast du skriver hela tiden att du försöker vara en massa saker för andra, du rabblar allt som du tycker att du är för andra, du skriver ingenting om vem DU är utan att blanda in någon annan.
Och precis som @Squie säger är vi många som ställt motfrågor och det gör vi för att skapa eftertanke, belysa andra frågor och infallsvinklar och det gör vi för att hjälpa men det enda du besvarar är saker som du tolkar som negativa mot dig och att vi säger åt dig att vara elak vilket INGEN i tråden har gjort. Du verkar väldigt motsträvig när det gäller att tänka utanför den destruktiva låda du sitter i nu och visst, den lådan är trygg men den är inte så hälsosam.
Varför är du så motvillig att förändra något? Att se dig själv med andras ögon och kanske inse eller lära dig något? Att låta någon med det som yrke hjälpa dig att förändra din livssituation? Du är ju inte nöjd med ditt liv som det är nu men du vill inte göra något för att förändra det för du tycker inte att det är du som ska behöva ändra något utan det är alla andra som ska förändras.

Hur har du tänkt dig att andra ska uppfatta dig annorlunda när det viktigaste för dig verkar vara att fasaden utåt är perfekt och skinande istället för att visa vem du egentligen är? Varför är det så farligt att låta andra se DIG? Hur har du tänkt dig att någon form av genuin vänskap ska kunna uppstå med någon när du hellre visar hur snäll och hjälpsam och användbar du är istället för att släppa in folk till din person, till dina tankar och känslor?
Att vara hundvakt, kattvakt, banvakt, husvakt, Bed&Breakfast, bank, psykolog och allt annat du rabblat upp att du gör är INTE att automatiskt vara en vän. Det är att vara en oavlönad anställd.
Vill man ha vänner måste man släppa in dem i allt det som inte går att mäta i tjänster, släppa in de i allt det där som du kämpar så hårt för att dölja för alla.
Jag hade inte velat ha en vän som bara gör en massa saker för mig men aldrig berättar om sina tankar, känslor, drömmar, problem, svårigheter, aldrig släpper garden och låter fasaden falla och visar det som är kvar. Jag hade inte velat ha en vän som inte ifågasätter mig när jag gör eller beter mig konstigt/fel, som bara säger ja och duktig till allt jag gör- det blir platt och opersonligt väldigt fort. Någon som lyssnar på mig men aldrig delar med sig av sig själv.

 

[Fyrkanten]

Sista inlägget från mig. Jag inser med alla era svar att det är jag som ska tänka efter, det är jag som gör fel, jag som är "falsk" och "otäck" vän som är snäll och vill väl. Det är jag som inbjuder till att folk utnyttjar mig, och att vara snäll är inte detsamma att man kan få detsamma tillbaka. Att vara hjälpsam är lika med att få andra att göra samma sak.

Ursäkta mig, mina inlägg misstolkas helt, så tack för mig i detta. Ska verkligen göra mitt bästa att ljuga, aldrig ställa upp, aldrig hjälpa, aldrig vara trevlig, aldrig ge av mig själv så någon annan får det lättare. Ska aldrig mer ge en blomma i uppskattning, aldrig gratta någon på födelsedagen som inte grattat mig. Ska heller aldrig ringa någon att fråga hur det är, eftersom de aldrig ringer mig. Världen är underbar!

 

[Alexis]

Alltså får jag fråga varför du gör allt detta för folk du inte gillar och som inte verkar uppskatta dig?

Jag har en kompis som påminner lite om dig, han har gjort en del för mig, ok, kommer med förslag på saker att göra, ok, ger komplimanger, absolut, ställer upp, japp, men det känns inte som att han ser och uppskattar MIG, mig som person, därför umgås vi inte så ofta. Vi har inte mycket gemensamt liksom, jag tror om jag öppnade upp mig totalt för honom skulle han bli chockad för han är så fast vid allt han vill att jag ska vara.

Lite så uppfattar jag dig här i din tråd, jag känner dig inte så jag går ju bara efter den.

 

[aprilmaj]

Men är man vänner så räknar jag kallt med att jag får tillbaka detsamma

De personerna kanske inte tänker som du?

 

[tanten]

Probem är väl något som dyker upp, inget man vill . Självklart vill jag vara en vän som stöttar och hjälper i dessa situationer. Men är man vänner så räknar jag kallt med att jag får tillbaka detsamma

Och där går det fel tror jag.

bara för att du ställer upp om nåt inträffar så innebär det inte att du kan kräva någon gentjänst för det.

Jag undrar också om stöttar och hjälper innebär praktiska saker eller att du erbjuder en axel och ett lyssnande öra? Erbjuder du känslor, eller är du en hundhjälps-firma?

Jag har ett gäng personer jag utbyter tjänster med. En granne t.ex. Men han är inte min vän! Vi hjälps åt med det praktiska. Grannsamverkan.Det har inget med vänskap att göra.

Du måste lära dig skilja på vilka som är dina vänner och vilka som är dina bekanta.

För mig låter det som om (kanske har jag fel?) du har en drös bekanta som du ställer upp och gör tjänster åt. Men har du vänner?

Om de inte finns där för dig - är de dina vänner då? Eller är du bara nån man kan ringa till om man behöver ett handtag? Du ger säkert sken av att du gillar att göra de där tjänsterna?

 

[Lovisaleonora]

Ursäkta mig, mina inlägg misstolkas helt, så tack för mig i detta. Ska verkligen göra mitt bästa att ljuga, aldrig ställa upp, aldrig hjälpa, aldrig vara trevlig, aldrig ge av mig själv så någon annan får det lättare.

Det går nog att dra en del slutsatser om detta. Vi är inte din släkt, vi är helt främmande människor som bara går på det du skriver och hur du upplevs utifrån det du gestaltar här. Är du sann i det du skriver? Då får vi ju en sann bild av det, och diskuterar utifrån vad vi tycker om det vi ser.

Jag ställer upp med det jag kan, gör det jag kan MEN jag skulle aldrig göra det för att jag vill ha samma tillbaka. Jag gör det för att jag kan och vill, just då. Inte för att att få tillbaka något. Osjälviskt ger jag. Blir jag besviken, slutar jag möjligen ge, men jag ältar inte saken. Jag konstaterar att det inte var vad jag hade trott, och går vidare. Jag värderar inte. Jag uppskattar vänner, men förväntar mig inte att de ska bära mig och mitt liv på sina händer.

Våga ta en titt på ditt eget ansvar för ditt eget liv. Det är enda sättet att få till stånd en förändring. Du kan bara ändra dig själv.

 

[Squie]

Sista inlägget från mig. Jag inser med alla era svar att det är jag som ska tänka efter, det är jag som gör fel, jag som är "falsk" och "otäck" vän som är snäll och vill väl. Det är jag som inbjuder till att folk utnyttjar mig, och att vara snäll är inte detsamma att man kan få detsamma tillbaka. Att vara hjälpsam är lika med att få andra att göra samma sak.

Ursäkta mig, mina inlägg misstolkas helt, så tack för mig i detta. Ska verkligen göra mitt bästa att ljuga, aldrig ställa upp, aldrig hjälpa, aldrig vara trevlig, aldrig ge av mig själv så någon annan får det lättare.

Misstänkte vi skulle hamna är. Jag ser det som att du inte är redo för förändring.

Våga gå i terapi, våga möt DIG, våga ta reda på vem du är, vem du är för dig själv.