Det börjar om, som om jag inte fanns ( fortsättning)

[cirkus]

Men ge mig ett svar, VAD gör jag fel. Jag är ju ärlig med min vänskap, med att vara intresserad av andra människor, med att fråga dem hur de mår mm

Och vad är då problemet?
Att du inte tycker att andra är lika bra på att vara vän som du?

 

[aprilmaj]

Jag har själv tyckt att offerkoftan är oh så skön och snygg och perfekt så när jag slutligen skulle ta av den i terpain blev kallt som satan när verkligheten kom in som en nordanvind men med offerkoftan på kan man inte heller bli skönt värmd av solen och få fina fräknar.

TS har inte en terapeut (har hon sagt i alla fall) som kan hjälpa henne i den processen. Än.

 

[Fyrkanten]

Men ok, ska försöka sansa mig och inte bete mig som ett stampande barn..Vi tar bort ordet försöker och ersätter det med att jag alltid hjälper dem som behöver. Det är inget jag gör för att få något tillbaka, men likväl anser jag att vänskap handlar om att finnas där även i problem. Håller ni inte med?

Det spelar ju ingen roll vem jag är, jag är en person som är snäll, vill ställa upp, gärna hjälper mina medmänniskor. Här får jag svar att jag är ett offer, att jag inte står upp för mig, att jag är mesig, inte är äkta mm. Jag är 100% äkta, jag vill vara en snäll person. Att jag är snäll är inte detsamma att jag vill bli utnyttjad, inte vara något värd, inte att någon ser mig.

 

[Aliche]

TS har inte en terapeut (har hon sagt i alla fall) som kan hjälpa henne i den processen. Än.

Nej jag är medveten om det men jag förklarade hur det var för mig. Jag har också sagt upprepade gånger att jag tror att en terapeut är den enda som objektivt och effektivt kan hjälp TS

 

[Squie]

Det spelar ju ingen roll vem jag är, jag är en person som är snäll, vill ställa upp, gärna hjälper mina medmänniskor. Här får jag svar att jag är ett offer, att jag inte står upp för mig, att jag är mesig, inte är äkta mm. Jag är 100% äkta, jag vill vara en snäll person. Att jag är snäll är inte detsamma att jag vill bli utnyttjad, inte vara något värd, inte att någon ser mig.

Det spelar jättestor roll om vem du är! Min känsla utifrån den här tråden och den gamla är att du aldrig släpper in någon. Aldrig bjuder in, aldrig visar vem du är. För mig handlar det om rädsla och att inte veta vem man är.

Jag håller med @Aliche , att den enda som kan hjälpa dig med dina funderingar om få rätsida på tankegångar är ett proffs. Terapi. Hur tänker du kring det?

 

[stjarnhimmel]

Men ok, ska försöka sansa mig och inte bete mig som ett stampande barn..Vi tar bort ordet försöker och ersätter det med att jag alltid hjälper dem som behöver. Det är inget jag gör för att få något tillbaka, men likväl anser jag att vänskap handlar om att finnas där även i problem. Håller ni inte med?

Det spelar ju ingen roll vem jag är, jag är en person som är snäll, vill ställa upp, gärna hjälper mina medmänniskor. Här får jag svar att jag är ett offer, att jag inte står upp för mig, att jag är mesig, inte är äkta mm. Jag är 100% äkta, jag vill vara en snäll person. Att jag är snäll är inte detsamma att jag vill bli utnyttjad, inte vara något värd, inte att någon ser mig.

Ok.. och hur ska då det förändras? Om du inte vill bli utnyttjad?
Har du fått några idéer av tråden?

 

[Fyrkanten]

Blir för mycket tårar här nu, jag får ge upp tråden innan jag går under. Säger inte att ni har fel, men jag kan tyvärr inte ta till mig era tips, då de flesta handlar om att allt jag gör är fel. Jag förstår inte hur det är fel att vara snäll, hjälpsam och omtänksam mot sina medmänniskor...

 

[Modest]

Men ok, ska försöka sansa mig och inte bete mig som ett stampande barn..Vi tar bort ordet försöker och ersätter det med att jag alltid hjälper dem som behöver. Det är inget jag gör för att få något tillbaka, men likväl anser jag att vänskap handlar om att finnas där även i problem. Håller ni inte med?

Det spelar ju ingen roll vem jag är, jag är en person som är snäll, vill ställa upp, gärna hjälper mina medmänniskor. Här får jag svar att jag är ett offer, att jag inte står upp för mig, att jag är mesig, inte är äkta mm. Jag är 100% äkta, jag vill vara en snäll person. Att jag är snäll är inte detsamma att jag vill bli utnyttjad, inte vara något värd, inte att någon ser mig.

Om jag hade känt mig utnyttjad av mina vänner (oavsett anledning) så hade jag slutat umgås med dem ganska snart. Vad tillför de för positivt till ditt liv?

 

[Fyrkanten]

Ok.. och hur ska då det förändras? Om du inte vill bli utnyttjad?
Har du fått några idéer av tråden?

Nä, jag har inga ideer. I min egna värld trodde jag att egenskaper som snäll, pålitlig, ärlig. juste, trevlig, hjälpsam räckte..

 

[Alexis]

Men ok, ska försöka sansa mig och inte bete mig som ett stampande barn..Vi tar bort ordet försöker och ersätter det med att jag alltid hjälper dem som behöver. Det är inget jag gör för att få något tillbaka, men likväl anser jag att vänskap handlar om att finnas där även i problem. Håller ni inte med?

Det spelar ju ingen roll vem jag är, jag är en person som är snäll, vill ställa upp, gärna hjälper mina medmänniskor. Här får jag svar att jag är ett offer, att jag inte står upp för mig, att jag är mesig, inte är äkta mm. Jag är 100% äkta, jag vill vara en snäll person. Att jag är snäll är inte detsamma att jag vill bli utnyttjad, inte vara något värd, inte att någon ser mig.

Handlar inte vänskap om att tycka om varandra?

Tycker du om dina vänner? Ser du dina vänner som de är och inte genom något förskönande filter? Eller ser du ner på dem för att de inte är som du? Jag tror att om du inte ser dem som de är, de kan mycket väl vara skitstövlar och då måste du se dem som det, eller om du inte 100% tycker om dem för dem de är, då känner de av det.

Det betyder inte att du är fel på något sätt, bara att du inte kan komma nära någon du inte ser som hen verkligen är eller någon du inte tycker om.

 

[stjarnhimmel]

Nä, jag har inga ideer. I min egna värld trodde jag att egenskaper som snäll, pålitlig, ärlig. juste, trevlig, hjälpsam räckte..

Men eftersom du startade trådarna känner du ju att något inte fungerar?
Kan det inte då vara bra att få andras åsikter?
Förstår du skillnaden mellan att vara snäll och bli utnyttjad?

 

[tanten]

Blir för mycket tårar här nu, jag får ge upp tråden innan jag går under. Säger inte att ni har fel, men jag kan tyvärr inte ta till mig era tips, då de flesta handlar om att allt jag gör är fel. Jag förstår inte hur det är fel att vara snäll, hjälpsam och omtänksam mot sina medmänniskor...

Tack för att du säger att du blir tårar!
Det är äkta känsla! Det är bra.

Som jag skrev - vi vill dig så innerligen väl!!

När du sansat lite; läs tråden några gånger till. Jag och fler med mig har försökt att verkligen nå in till dig och försöka förstå vad vi menar. Vi har inte lyckats och det är i alla fall jag innerligen ledsen för. Ingen försöker vara dum mot dig. INGEN.

Men vi vill få dig att tänka. Och att tänka annorlunda.

Sköt om dig.

Och försök komma iväg och prata med någon....

 

[vallhund]

Blir för mycket tårar här nu, jag får ge upp tråden innan jag går under. Säger inte att ni har fel, men jag kan tyvärr inte ta till mig era tips, då de flesta handlar om att allt jag gör är fel. Jag förstår inte hur det är fel att vara snäll, hjälpsam och omtänksam mot sina medmänniskor...

Hoppas att du uppdaterar oss när du gråtit färdigt o haft tid att smälta alla svar o frågor du fått i tråden.

 

[Fan of Bill]

Blir för mycket tårar här nu, jag får ge upp tråden innan jag går under. Säger inte att ni har fel, men jag kan tyvärr inte ta till mig era tips, då de flesta handlar om att allt jag gör är fel. Jag förstår inte hur det är fel att vara snäll, hjälpsam och omtänksam mot sina medmänniskor...

Snälla Fyrkanten, det är INGEN här som säger att DU Eva Maria Pettersson (eller vad du heter?) är fel som människa! Det vi säger är att om Fyrkanten gör si så är det mycket möjligt att människorna i Fyrkantens närhet uppfattar det så.

Alltså, vi dömer INTE ut dig, vi försöker hjälpa dig, men du verkar inte vara förmögen att förstå vad vi menar.

Givetvis vill INGEN att du ska vara ensam och känna dig som ensammast i världen! Vi blir beklämda av det allihopa som försöker HJÄLPA dig. Men det är så svårt för oss, för du klarar inte att ta till dig budskapet vi vill förmedla till dig.

INGEN TYCKER ATT DET ÄR FEL ATT VARA SNÄLL, HJÄLPSAM OCH OMTÄNKSAM MOT SINA MEDMÄNNISKOR!

Ingen har sagt det, ingen tycker det. Men du förstår inte vad vi säger.

 

[Aliche]

Men ok, ska försöka sansa mig och inte bete mig som ett stampande barn..Vi tar bort ordet försöker och ersätter det med att jag alltid hjälper dem som behöver. Det är inget jag gör för att få något tillbaka, men likväl anser jag att vänskap handlar om att finnas där även i problem. Håller ni inte med?

Det spelar ju ingen roll vem jag är, jag är en person som är snäll, vill ställa upp, gärna hjälper mina medmänniskor. Här får jag svar att jag är ett offer, att jag inte står upp för mig, att jag är mesig, inte är äkta mm. Jag är 100% äkta, jag vill vara en snäll person. Att jag är snäll är inte detsamma att jag vill bli utnyttjad, inte vara något värd, inte att någon ser mig.

Nej ingen VILL bli utnyttjad men ibland kan det vara svårt att se skillnaden på att känna behov av bekräftelse och bli utnyttjad. Vidare är det ofta svårt att inse att just behovet av bekräftelse är en stor del av varför man gör saker.

Nu tänker jag prata om något som fortfarande är väldigt jobbigt för mig men för att illustrera vad jag menar:
jag lät min pappa under nästan 25 år utnyttja mig till allt möjligt (psykiskt), jag hjälpte till med allt och lite till, ställde upp på vad som helst och låtsades tycka allt han var intresserad av va jätteroligt, lyssnade, stöttade, peppade, höll med, sa aldrig emot eller ifrån. Jag svalde villigt hans tysta missnöje i att jag inte var bra nog, tog allt pissigt beteende, hans totala brist på intresse för mig och brist på empati. Jag gjorde allt det trots att jag aldrig fick ett korn av något tillbaka för jag desperat ville ha bekräftelse på att jag var en snäll dotter, en bra dotter, en intressant dotter, en värdig dotter. Det spillde redan i väldigt ung ålder över så jag var likadan mot alla i min omgivning och jag blev en given dörrmatta och upplevde precis allting av det du beskriver. Det tog mig 25 år, uppkomsten av en kronisk sjukdom och en depression för att inse verkligheten och satan som den sved men om jag fortsatt ignorera grunden till mitt beteende hade det aldrig någonsin blivit bättre. Jag intalade mig att jag var en snäll person, jag var ju bara hjälpsam och generös varför insåg ingen det? Det var ju inte jag som hade någon del i felet utan det var andra som var otacksamma och som inte såg hur fantastisk jag var. Nu i efterhand ser jag att ingen blev min nära vän för jag släppte aldrig in någon för jag skämdes omedvetet för den psykiska misshandel jag blev utsatt för av min pappa. Jag tänkte, omedvetet, att om jag är den snällaste, mest lojala, mest hjälpsamma vännen så kommer de gilla mig för det jag gör och då slipper jag dela med mig av den jag är.

Nu vet jag ingenting om din bakgrund eller eventuella trauman eller liknande men förminska inte dig själv och dina känslor genom att låtsas att det inte är så farligt och handikappa inte dig själv genom att inte våga ta tag i roten till problemet och rycka upp den j*veln och bränna den.

Sen vill jag komma med motargument när du säger att du är 100% äkta att det är du inte när du uppehåller en fasad inför dina medmänniskor att du aldrig blir sårad fast du blir det.

 

[stjarnhimmel]

Jag tror jag pratar för alla i tråden när jag säger att vi blir ledsna av att se dig bli utnyttjad.
Vi säger att du är värd så mycket mer! Du förtjänar bättre!

Men det du måste inse är att snäll är bra att vara. Men du blir utnyttjad. Och du säger ju själv att du mår dåligt av det...

Mitt tips är att ta det lugnt och sluta läs tråden nu. Sen ringde ger du imorgon till vårdcentralen och ber att få prata med någon.

Jag önskar dig verkligen allt gott.

 

[aprilmaj]

dubbelt

 

[Fyrkanten]

Må hända att jag gör fel, men ärligt, jag förstår inte era budskap. "Ni" säger så olika, jag fattar inte på riktigt. I mitt hjärta är jag en så kallad snäll person. Jag vill ställa upp på personer. jag vill vara en bra vän, jag vill hjälpa om jag kan. Är det fel? Gör det mig till ett offer?

När jag säger ifrån, är det när folk verkligen sårar eller är elaka, då anser jag att det är rätt, men förlåter dem ändå. Alla kan ha en dålig dag, tappa tålamodet och bara de ber om ursäkt eller förklarar så förlåter jag.

När mina vänner ber om hjälp, finns jag till 100%. Klart de har en sängplats, får låna pengar, får komma hit och snacka när de vill. Jag har aldrig bett om den hjälpen, men hoppas att de finns där om jag behöver någon gång. Det är naturligtvis inte det första jag tänker om vänner, men en självklarhet att ge och ta.

Nu är det faktiskt så att mina vänner inte är mina största problem, utan släkten. Det är de som förminskar, gör mig till åtlöje, som inte ser mig för den jag är.

Här har jag hjälpt dem med djurvakt, gräsklippning, målat staket, bjudit in på fest, ställt upp som barnvakt och alltid vart tillgänglig. Tillbaka får jag bara att jag inte finns. De pratar inte med mig mer än när de behöver hjälp, de låtsas som att jag inte finns när det är "trevligheter" på gång. Och betyder något, likväl som jag i ursprungsinlägget skrev att jag inte finns och betyder något.När festligheter kommer när jag inte kan, när det är mitt fel att jag inte kan dessutom. När kalas bjuds in och ingen vill prata med mig, när ingen säger hejdå när man går ( förra tråden).

 

[stjarnhimmel]

Må hända att jag gör fel, men ärligt, jag förstår inte era budskap. "Ni" säger så olika, jag fattar inte på riktigt. I mitt hjärta är jag en så kallad snäll person. Jag vill ställa upp på personer. jag vill vara en bra vän, jag vill hjälpa om jag kan. Är det fel? Gör det mig till ett offer?

När jag säger ifrån, är det när folk verkligen sårar eller är elaka, då anser jag att det är rätt, men förlåter dem ändå. Alla kan ha en dålig dag, tappa tålamodet och bara de ber om ursäkt eller förklarar så förlåter jag.

När mina vänner ber om hjälp, finns jag till 100%. Klart de har en sängplats, får låna pengar, får komma hit och snacka när de vill. Jag har aldrig bett om den hjälpen, men hoppas att de finns där om jag behöver någon gång. Det är naturligtvis inte det första jag tänker om vänner, men en självklarhet att ge och ta.

Nu är det faktiskt så att mina vänner inte är mina största problem, utan släkten. Det är de som förminskar, gör mig till åtlöje, som inte ser mig för den jag är.

Här har jag hjälpt dem med djurvakt, gräsklippning, målat staket, bjudit in på fest, ställt upp som barnvakt och alltid vart tillgänglig. Tillbaka får jag bara att jag inte finns. De pratar inte med mig mer än när de behöver hjälp, de låtsas som att jag inte finns när det är "trevligheter" på gång. Och betyder något, likväl som jag i ursprungsinlägget skrev att jag inte finns och betyder något.När festligheter kommer när jag inte kan, när det är mitt fel att jag inte kan dessutom. När kalas bjuds in och ingen vill prata med mig, när ingen säger hejdå när man går ( förra tråden).

Om du låter folk utnyttja dig och du mår dåligt av hur de behandlar dig... Ja då gör du ju dig till ett offer eftersom du inte gör ngt för att förändra det.
Vill du inte vara ett offer säger du ifrån när du blir utnyttjad.

 

[Aliche]

Må hända att jag gör fel, men ärligt, jag förstår inte era budskap. "Ni" säger så olika, jag fattar inte på riktigt. I mitt hjärta är jag en så kallad snäll person. Jag vill ställa upp på personer. jag vill vara en bra vän, jag vill hjälpa om jag kan. Är det fel? Gör det mig till ett offer?

När jag säger ifrån, är det när folk verkligen sårar eller är elaka, då anser jag att det är rätt, men förlåter dem ändå. Alla kan ha en dålig dag, tappa tålamodet och bara de ber om ursäkt eller förklarar så förlåter jag.

När mina vänner ber om hjälp, finns jag till 100%. Klart de har en sängplats, får låna pengar, får komma hit och snacka när de vill. Jag har aldrig bett om den hjälpen, men hoppas att de finns där om jag behöver någon gång. Det är naturligtvis inte det första jag tänker om vänner, men en självklarhet att ge och ta.

Nu är det faktiskt så att mina vänner inte är mina största problem, utan släkten. Det är de som förminskar, gör mig till åtlöje, som inte ser mig för den jag är.

Här har jag hjälpt dem med djurvakt, gräsklippning, målat staket, bjudit in på fest, ställt upp som barnvakt och alltid vart tillgänglig. Tillbaka får jag bara att jag inte finns. De pratar inte med mig mer än när de behöver hjälp, de låtsas som att jag inte finns när det är "trevligheter" på gång. Och betyder något, likväl som jag i ursprungsinlägget skrev att jag inte finns och betyder något.När festligheter kommer när jag inte kan, när det är mitt fel att jag inte kan dessutom. När kalas bjuds in och ingen vill prata med mig, när ingen säger hejdå när man går ( förra tråden).

Jag tror att mycket av problematiken ligger i att du fastnat i vad andra gör och säger och hur det får dig att känna. Försök istället ta nästa steg och ta tag i:
Fråga: Hur ska jag förändra det här?
Svar: Terapeut är nog det mest effektiva.
Varför: Du kan inte längre se varken dig själv eller andra objektivt. Du har en bestämd bild av vem du är och du har en bestämd bild av hur andra uppfattar dig och behandlar dig. Du kan inte se förbi något av det och därför kan du inte förändra situationen.