Det börjar om, som om jag inte fanns ( fortsättning)

[labb]

När någon har ställt upp, sagt Ja öppnat plånboken, vaktat katten, alltid kommit på släktkalaset, bakat tårta mm mm. När sedan den personen börjar säga Nej jag kan inte så blir omgivningen ofta sura eftersom omgivningen har blivit vana vid att X finns tillgänglig. Det kommer lägga sig när släkt och vänner upptäcker att X är samma Goa person som innan men med tillägget att hen ser sitt eget värde på ett annat sätt och säger Ja för att hen vill och inte för att hen känner sig tvungen.

Och då kan de också kanske få erfara att hon inte längre bryr sig om dem lika mycket.

 

[stjarnhimmel]

Jag menade att det omdöme som "förmer" och "upptagen" inte var hur hon ärligt uppfattas utan mer något personen sa för att försvara sitt eget handlande. För om man verkligen tycker att en släkting vill vara "förmer" så låter man väl inte denne utföra diverse sysslor åt en själv?

tja... det finns säkert folk som ändå vill ha sysslor gjorda... som tycker det är bekvämt,..

 

[cirkus]

Men ok, ska försöka sansa mig och inte bete mig som ett stampande barn..Vi tar bort ordet försöker och ersätter det med att jag alltid hjälper dem som behöver. Det är inget jag gör för att få något tillbaka, men likväl anser jag att vänskap handlar om att finnas där även i problem. Håller ni inte med?

Det spelar ju ingen roll vem jag är, jag är en person som är snäll, vill ställa upp, gärna hjälper mina medmänniskor. Här får jag svar att jag är ett offer, att jag inte står upp för mig, att jag är mesig, inte är äkta mm. Jag är 100% äkta, jag vill vara en snäll person. Att jag är snäll är inte detsamma att jag vill bli utnyttjad, inte vara något värd, inte att någon ser mig.

För handlar inte vänskap om att finnas där hela tiden. ibland så funkar det inte. Ibland så funkar det. Man har lite olika faser och flyt i livet när man orkar vara där för andra och när man inte kan och orkar.

Jag har en vän som till och från mått redigt jävligt, då orkar hon inte så mycket mer än att överleva och jag vet att hon är innerligt tacksam för all hjälp och alla initiativ även om hon inte har förmåga att tacka just då ens. Visst ett tack är lite, men jag vet att hon blir glad för detta även om hon varken tackar alla gånger eller ens orkar ta emot hjälp eller haka på initiativ. Det handlar inte om att hon inte ser mig eller andra vänner, det handlar om hennes ork och mående. När sen energin kommer tillbaka hos henne står jag inte där och räknar upp allt som jag gjort bara för att få bekräftelse eller ens tack - det behövs inte. Jag vet att uppskattningen finns. Jag har inget behov av att just hon ska vara den axeln jag kanske behöver nångång, det kan hända och det kan inte hända. Men inget jag vare sig förväntar mig eller kräver för att vi ska kallas vänner. Det är vi ändå.

 

[tara]

Ett gott råd...

Att vara snäll är lite som att vara rik.

Att vara snäll och hjälpsam mot precis allt och alla hur de än behandlar dig är lite som att säga att "Hej allihopa, jag har en hög med pengar på banken att göra av med".

Sedan tar folk dig på orden och det är inte alltid andra ens har samma hög med pengar på banken att dela med sig av till dig. Eller så har de det men vill inte dela med sig, för så ser världen ut. Vissa är egoister, vissa utnyttjar andra, vissa tar sina chanser.

Grejen med dig är inte att du gör fel, det är inte fel att vara snäll eller generös, grejen är att du tror att första bästa person som tar emot det du ger automatiskt ska bli en bra vän för att du är en så himla bra vän. Så är det inte, så ser liksom inte verkligheten ut. Det funkar inte så. Du måste lära känna folk, se vad de går för, om de är något att ha, se både det bra och dåliga hos dem och kunna säga ärligt att deras goda sidor långt väger över deras brister, och verkligen tycka om dem och aktivt välja dem för att kalla dem vänner.

Det kan vara så att din släkt inte accepterar dig för den du är och yadayadayada, och samma sak gäller där: är det så att du verkligen förklarat för dem att du tycker om dem, om det liksom framgått att du menar det, att du värdesätter dem som personer, och de fortfarande behandlar dig som skit är det bara att tacka för sig.

Det är därför jag frågar dig om du GILLAR dina vänner och alla andra du gör saker för, vad har de för fantastiska egenskaper som väger upp deras otacksamhet, vad är det för speciellt med dem, har du verkligen kommit nära dem och är de värda din vänskap?

Om de inte är värda din hjälpsamhet och du inte gillar dem är det bara att stänga banken, sluta ge och hjälpa hela tiden, du tar ju illa upp om folk inte ger tillbaka, det kan jag förstå, inte fan skulle jag vända ut och in på mig själv för vilket rövarpack som helst, och då ska du inte heller fortsätta ge till vem som helst för du mår bara dåligt av det.

@Fyrkanten jag ska inte lägga mig i egentligen för jag har ingen lösning.... Och då inser jag plötsligt att jag motsäger mig själv. Ursäkta för det. Det Alexis skriver ovan verkar väl klokt.

Jag blir också lite förvånad över hur många som ska förändra dig. Hur var det med "rocka sockor " som var så himla inne i lördags. Efter den lördagen har jag bevittnat folk som har hotat och förtalat, faktiskt dödshot, på internet. Förmodligen samma folk som rockade sockor i lördags.

Har du provat att bo i ett annat land med en annan, öppnare kultur. Grekerna är t ex kända för en trevlig, öppen kultur, många svenskar har hittat ro i Grekland. Nu har de ont om jobb etc men du kanske kunde hjälpa dem att komma igång. Finns säkert andra, amerikanare , USA, canada, är ju också en lite annan attityd. I England regnar det väl bara. Byt kultur kanske?

Annars är du rädd för att bli ensam , vilket du kommer bli om du börjar ställa krav, skaffa hund och häst. Folk kanske är avundsjuka. Skaffar du häst blir de ännu mer avundsjuka. Jag vet inte om jag skriver mer i tråden.

 

[Smulu]

Du kanske skulle tänka lite mer Pay it forward än tjänster och gentjänster? @Fyrkanten. Det är en fin egenskap att vara hjälpsam och generös. var dock inte mer hjälpsam o h generös än att du mår bra i dig själv oavsett när om och hur eventuell uppskattning kommer.
Var dej själv så kommer de människor som gillar sådana personer som dej att gilla dej. Det går inte att vara alla till lags.
Lika lite som du kan vara på två platser samtidigt.

 

[corzette]

Jag förstår inte TS frågeställning ens... Man kan inte köpa vänskap... Oavsett vad man slänger in som betalningsmedel... Spelar ingen roll för mej om en person är stenrik, snällare än Bamse eller hjälpsammare än Moder Teresa... Har jag inget "intresse" i en person blir jag ändå inte vän med den personen... Sen blir jag för den sakens skull inte heller vän med "elaka" personer om TS nu tror det. Jag blir vän med någon för att de är roliga och har nåt gemensamt intresse/värderingar.

Min släkt begränsas till Farmor, mamma, pappa och syster, det finns säkert en värld av släktingar (tex kusiner bara 20 min bilväg bort) utöver detta men inget som jag har det minsta intresse av... Och då har jag kontakt med min farmor för att pappa bor där nu. Och honom undviker jag helst också kontakt med. Jag har inget som helst behov att vara "bästis" med min farmor tex. Jag vet att det finns många som har jättebra kontakt med sina släktingar, jag är inte en av dem som behöver det.

 

[hastflicka]

Att vara "snall" ar lite som att titta pa en ko som idisslar. Trakigt. Jag har ocksa haft "snalla" personer i min omgivning. Personer som ofta erbjuder sig att passa katter eller hundar, vattna blommor eller vad det nu kan vara. Om personen ERBJUDER sig innebar det inte i min uppfattning att jag nodvandigtvis behover bjuda in den till nasta middag eller resa. Jag tenderar att ta folk "at face value" och tror pa vad de sager istallet for att soka efter gomda meningar.

Med den har traden kan jag titta i backspegeln och se ett par bekanta genom aren som kanske kande det som TS. De erbjod sig ofta att gora saker som de forstod att jag kunde tankas behova ... men om man fragade mig var de personerna i min yttre bekanskaps krets. Personer som blev bjudna till storre tillstallningar, men inte nagon jag skulle ringa och kolla att de kunde komma pa datumet innan jag bokade in festen.
Jag kommer faktiskt ihag flera ganger nar jag erbjudit mig att bade barnvakta (i en vecka i ett fall) och gora annat for manniskor jag inte var nara van med, dar jag inte alls forvantade mig mer an nagra minuters glatt samsprak nasta gang vi sags.

 

[Alexis]

Jag har ocksa haft "snalla" personer i min omgivning. Personer som ofta erbjuder sig att passa katter eller hundar, vattna blommor eller vad det nu kan vara. Om personen ERBJUDER sig innebar det inte i min uppfattning att jag nodvandigtvis behover bjuda in den till nasta middag eller resa. Jag tenderar att ta folk "at face value" och tror pa vad de sager istallet for att soka efter gomda meningar.

Ja herregud, det här påminner mig igen om kompisen jag nämnde tidigare i tråden som jag tyckte ts spontant påminde lite om, som gärna erbjöd sig att göra saker, gav komplimanger, var allmänt hjälpsam, han ser sig absolut som snäll och som en mycket bra vän. Ja det är han ju också visserligen eftersom han alltid ställer upp men som sagt eftersom vi inte har så mycket gemensamt spelar det egentligen ingen roll vad han gör, hur snäll han än är så kommer vi liksom aldrig bli nära vänner. Nära vänskap är väl en slags personkemi, du kan kräva någons nära vänskap lika lite som du kan kräva att någon blir kär i dig "för jag är så himla snäll och gör allt för dig".

Hursomhelst. En period bjöd han mig ofta på mat, jag tackade glatt ja för jag hade inte så mycket pengar just då och åt bara tråkig billig mat, inte för att det han bjöd på var någon rysk kaviar heller direkt.

Så en dag undrade han om jag inte kunde betala för den där maten han hade gett mig? Jag blev chockad! Jag trodde han bjöd! Sedan fick jag höra att han gjort något liknande med flera av våra gemensamma vänner, sådär i efterhand velat ha pengar eller gentjänster för saker han gjort för dem. Oftast kräver han inte något tillbaka, som sagt ser de flesta honom som en snäll typ inklusive han själv, men ibland beter han sig som om vi är i maffian eller något, som om vi blir skyldiga varandra gentjänster varje gång vi gör något snällt för varandra.

 

[tara]

Vet inte om ni minns mig, anonymt nick som gjorde en tråd om att jag blir behandlad som luft. Flera av svaren i den tråden gjorde mig både uppmärksam och ledsen. Fick lite olika svar, men några gick ut på att jag gjorde mig själv till offer och aldrig sa ifrån. Jag har försökt det nu, men allt fortsätter i samma väg.

Flera händelser har inträffat sen sist jag skrev, och jag blir bara mer och mer förminskad.

Idag kom stöten som åter fick bägaren att rinna över, att jag inte betyder något. Jag har haft samtal med en familjemedlem om hur jag upplever saker, hur jag skulle vilja ha det och vad jag anser är fel. Jag blev gravt ifrågasatt, fick veta att personen bara är sådan och inte kommer ändra sig för att jag tycker den gör fel. Det gjorde mig ledsen, men samtidigt ett uppvaknande som fick mig att tänka att jag då vet var personen står, att jag inte behöver bry mig mer. Lättnad och sorg i detsamma, men ändå ett sätt att gå vidare. Vi bestämde ändå att vi skulle ge varandra en chans.

För några dagar sedan får jag samtalet av just denna person att det ska ordnas till fest och att jag är bjuden. Hela släkten ska bjudas in och det ska vara underhållning, dricka, fest, tjo och tjim. Jag får mest ont i magen, det är ju mest släkten jag blir förminskad av, de som aldrig pratar med mig, som inte tycker jag säger något viktigt, som behandlar mig som luft. Jag försöker låta positiv, som att det är en trevlig invit jag uppskattar. Får veta att det finns 3 datum att välja mellan just nu, då det ska hyras lokal och den är ledig då. EN av dessa dagar kan inte jag, jag är bjuden på en väninnas 50-årsfest och har redan tackat ja. Inget konstigt, det lät som att personen faktiskt tog hänsyn till just mig och frågade om jag kunde något av dessa 3 datum. Jodå, jag kan de andra två datumen svarar jag.

Idag får jag veta, de har bokat datumet jag inte kan. Känner lättnad att slippa gå, men kan ändå inte rå för att det känns som att det var medvetet gjort. Samtalet såg ut ungefär såhär. - Hej, är allt bra? - Jo tack, det är bra nu, jag har legat sjuk en vecka, men är på benen igen. Fortfarande lite matt, men det går åt rätt håll. -Jaja, alla är vi sjuka ibland. Jo, festen du vet, vi har bokat in det datumet du inte kunde, jag är ledsen. -Ok, ja, det bestämmer ju ni när ni ska ha festen, men då måste jag tacka nej, jag är upptagen. -Jo du vet, det funkade inte med familjen *********, de var upptagna annars. - Inga problem, klart ni ska ta det när det passar er bäst.- Ja, och sen kommer ju ******- nya partner också, vi måste ju få träffa honom. Det kommer bli så kul att fixa detta för hela släkten, och vet du vad, vi ska utomlands snart också.- Åh vad kul för er, vart bär det iväg?- Åh, din syster frågade om vi skulle följa med när de åker till Lanzarote, ska bli så kul att få umgås med alla i familjen i en hel vecka. - Hm, ja, hoppas ni får kul, det är ju alltid skönt att komma iväg lite. OCH HÄR SA JAG IFRÅN- Varför frågar ingen mig om jag vill följa med också, tillhör inte jag familjen? - Men snälla du, klart du gör, men nu har de ju frågat oss och vi ska följa med, du har aldrig frågat oss och du kan ju inte ens komma på festen vi bjuder in till, du är alltid upptagen och vill visa dig förmer än oss andra. HÄR KLICKADE JAG AV TELEFONEN, sitter åter ledsen och förbannad med gråten i halsen. VAD har jag gjort alla, jag som alltid försöker vara snäll och trevlig?

Har du läst på om härskartekniker ? Jag tycker att du kanske är utsatt för härskartekniker. Det är 4 och 5 jag tänker på. Läs på om mottekniker och fundera på hur du intellektualiserar problemen. Kanske gå någon kurs? Finns mycket på internet annars. Härskartekniker är vanligt oavsett kön och det bara råkade vara så att genderforskningen såg forskningsområdet först.

http://www.umearegionen.se/uterum/a.../harskartekniker.4.c562a9a13b3c135dd0573.html

 

[Badger]

Fast jag känner för min del att släkten klumpas ihop till en oformlig massa. Har TS verkligen varit hundvakt och lånat ut pengar till alla och envar? Eller är det så att även släkten består av flera personer, som samtliga har fått fel uppfattning om TS?

Det är ju farligt att inte se människor som personer, utan som grupp. Särskilt om man anser sig felbehandlad.

Det känns som att släkten behöver väldigt mycket hjälp och umgås väldigt ofta. Känns också som att de ger varandra mycket, som kanelbullar på tröskeln osv. Så de är kanske lite speciella. (Man brukar ju vilja hjälpa till och så men jag tycker det inte händer mer än någon gång om året att en person flyttar eller behöver kattvakt.)

Det kan ju finnas andra diskrepanser än just hjälpsamheten (såvida de inte tycker det är snorkigt att alltid ge hjälp men aldrig be om hjälp - som att säga att man är rik liksom.). Någonting som ligger utanför ts ändå. "Förmer och upptagen".

Upptagen, (två personer hade sagt att du var mycket upptagen) om du (ts) hjälper väldigt mycket så kanske du måste säga nej till mycket? Eftersom det tar så mycket tid att hjälpa. Eller så berättar du om allt du gör så att du låter upptagen och de bara tror att det inte är någon idé att fråga dig.

Förmer, kan det vara någonting du inte tänkt på här som de tycker betyder att du tror du är förmer. (Jag har tex råkat ut för det när jag tyckte några kusiner var coolare än vad jag var, men det resulterade i att deras föräldrar trodde jag tyckte jag var "förmer". Jag hade inte insett att jag bodde i en större stad osv osv så jag tänkte inte på det när jag pratade. Så när jag pratade UPP till dem trodde de att jag talade Ned istället.). Kort sagt är du snygg klär dig väldigt väl? Är doktorerad i ngt coolt ämne. Tjänar massa pengar/har ett jobb som gör att folk tror du tjänar pengar. Bor du i en "finare" stad utan att ha tänkt på det osv osv. Om du gör det så tänk på att de kanske ser dig som lite bättre och därmed gärna vill trycka tillbaka dig lite. Detta trots att du inte ser dig som ett dugg bättre. Jmf filmen om tjejen som kom tillbaka till släkten i Dalarna.

I övrigt tycker jag bara du ska hjälpa de du vill hjälpa och bara ge så dyra presenter du har råd med (för dyra presenter kan få folk att bli nervösa, bättre med ngt lagom, inte ge dyraste eller finaste på festen utan precis medianpresenten eller ngt intetsägande.).