Delad ekonomi

[Lovisaleonora]

Ja jag fattar ju att det också funkar. För mig känns det bara smidigare att ha det gemensamt och sen behöver jag inte fundera överhuvudtaget mer
Att hålla reda vem som betalat när och vad kräver ju mer tänkande än att bara dra det gemensamma kortet.

Det förutsätter att en har det som i just ert förhållande. När det inte går att dra kortet, för den andra parten har köpt en båtmotor hen bara MÅSTE ha, så det blir till att panta flaskor resten av månaden - då börjar det finnas fog att se över om det kan vara vettigt att ha egen ekonomi.

Alla har heller inte samma gemensamma ekonomiska förutsättningar.

 

[escodobe]

Ja jag fattar ju att det också funkar. För mig känns det bara smidigare att ha det gemensamt och sen behöver jag inte fundera överhuvudtaget mer
Att hålla reda vem som betalat när och vad kräver ju mer tänkande än att bara dra det gemensamma kortet.

Fast i mitt läge skulle det vara mycket jobbigare att behöva tänka efter hur mycket pengar som kan tänkas finnas på det där kortet. Jag vet ju hur mycket jag har på mitt kort, hur mycket månad som är kvar och på ett ungefär vilka kostnader som kommer framåt, tex att systerdottern fyller år, jag behöver troligtvis nya vinterdäck i höst och jag brände 1900 på en ny dyklampa igår, vilket var lite för för mycket men en så bra deal att jag allt får ta det lite piano med nöjesutgifterna ett tag.

Men jag har ju ingen aning om vad min partner har haft för utgifter förra vecka och vad han planerar att ha för utgifter framöver?

Hur ska jag då bara "kunna dra ett gemensamt kort" om jag inte vet hur ekonomin ser ut nästa vecka?

 

[escodobe]

Ja jag fattar ju att det också funkar. För mig känns det bara smidigare att ha det gemensamt och sen behöver jag inte fundera överhuvudtaget mer
Att hålla reda vem som betalat när och vad kräver ju mer tänkande än att bara dra det gemensamma kortet.

Jag tror att grejen är att man inte behöver hålla reda på vad som betalat vad, utan att man har system för det eller kör varannan gång när man är ute och äter tex.

 

[vemsomhelst123]

Jag och min sambo har betalat procentuellt sedan vi flyttade ihop. Bara för att jag tjänar mindre betyder det inte att jag jobbar mindre hårt. Vi är dessutom ett par och lever tillsammans och vi vill kunna ha samma levnadsstandard. Nu ska vi få barn i vinter och jag går hem på graviditetspenning redan i veckan. Då väljer vi att slå ihop vår ekonomi helt. Den som är hemma med/inför barnet kommer ju tjäna betydligt mindre än den andre men inte göra mindre jobb, snarare tvärtom. Då känns det orimligt att den personen inte ska kunna spara eller lägga pengar på sig själv alls under lång tid, och den andre kan leva som vanligt. Då kommer vi ha ett gemensamt lönekonto, gemensamt sparkonto och varsitt privatkonto där vi lägger in lika mkt ”strösselpengar” var varje månad. Så vi inte alltid behöver ”försvara” våra onödigare köp för varandra, och för att kunna köpa en present utan att det syns till exempel. Vi kommer ha varsina pensionsspar också såklart. Den som är hemma med barnet kommer vi spara lite mer pension åt under den tiden, för att kompensera för det som går förlorat från arbetsgivaren.

Så gör vi med. Jag tycker det funkar bra. Vi får kanske lite mer än strösselpengar, tex betalar vi själva om vi äter ute med andra och köper kläder tex. Skönt att ha egna pengar.

 

[vemsomhelst123]

Varför har man delad ekonomi om man är gifta?

Man kan ju oxå som vi ha helt olika ekonomiska förutsättningar från början. Jag tjänar lite mer men min sambo har haft mer tur i livets lotteri. Jag förstår att han inte vill ”ge bort” sitt arv, och att han kan lägga pengar på vissa saker jag tycker är onödiga, jag vill spara mer privat, han har sitt på det torra. Då passar det oss bättre att ha någon slags mellanting där allt gemensamt betalas gemensamt och vi får lika mycket privata pengar varje månad att investera hur vi vill. Hand pengar förvaltar sig själva på ett annat sätt än vad mina gör, jag vill investera när han kan konsumera. Vi är förvisso inte gifta men har barn ihop.

 

[Lovisaleonora]

Varför har man delad ekonomi om man är gifta?

Varför skulle en inte ha det, med argumentet att en är gift?

 

[MiniLi]

Det förutsätter att en har det som i just ert förhållande. När det inte går att dra kortet, för den andra parten har köpt en båtmotor hen bara MÅSTE ha, så det blir till att panta flaskor resten av månaden - då börjar det finnas fog att se över om det kan vara vettigt att ha egen ekonomi.

Alla har heller inte samma gemensamma ekonomiska förutsättningar.

Ja, i ett sånt fall skulle ju båtmotorn bekostas från personens egna sparkonto utifrån hur vi gör. Det är smidigt. Men oavsett så skulle jag inte fixa att vara i en relation med någon som köper en båtmotor utan att ha koll på att pengarna räcker till allt annat också. Jag har varit i en relation tidigare där personen gjorde av med mkt av våra gemensamma pengar, men som jag ser det så är det personens ansvarslöshet alt bristande respekt som är problemet då.
Så tänker jag iaf

Fast i mitt läge skulle det vara mycket jobbigare att behöva tänka efter hur mycket pengar som kan tänkas finnas på det där kortet. Jag vet ju hur mycket jag har på mitt kort, hur mycket månad som är kvar och på ett ungefär vilka kostnader som kommer framåt, tex att systerdottern fyller år, jag behöver troligtvis nya vinterdäck i höst och jag brände 1900 på en ny dyklampa igår, vilket var lite för för mycket men en så bra deal att jag allt får ta det lite piano med nöjesutgifterna ett tag.

Men jag har ju ingen aning om vad min partner har haft för utgifter förra vecka och vad han planerar att ha för utgifter framöver?

Hur ska jag då bara "kunna dra ett gemensamt kort" om jag inte vet hur ekonomin ser ut nästa vecka?

Jag upplever inte att det är något problem alls. Men det kommer ganska naturligt för oss att vi pratar om inköp, inte för att vi måste redovisa eller kontrollera varandra utan för att ingen av oss brukar lägga större summor på saker som inte dyker upp i samtal. Sådär som man pratar om det mesta i livet.
Och i just vårt fall har vi också egna sparkonton för väldigt dyra saker + att vi tar från vårt eget sparkonto om vi prompt vill köpa en viss sak en månad när det egentligen inte finns utrymme i den gemensamma budgeten. För vår del löser det sig av sig självt.

Jag tror att grejen är att man inte behöver hålla reda på vad som betalat vad, utan att man har system för det eller kör varannan gång när man är ute och äter tex.

För oss funkade inte det pga ojämna inkomster. Och jag minns knappt vad jag åt till lunch så det skulle oavsett vara en prövning att komma ihåg vem som betalade sist

 

[eventingmania]

Gemensamt konto kan väl vara bra, men ha alltid ett eget konto. Sätt inte in Lönen direkt på det gemensamma kontot utan gör en överföring dit.
Ge inte varandra total insyn i allt ni gör. Tillexempel telefonen har funktion för spårning använd den inte hela tiden utan när det finns fog.
Jag är gift men min man behöver inte veta om jag gick förbi stan på hemvägen och tog en fika.

I Sverige kan säkert vem som helst öppna konto. Men i vissa länder kan man t.ex inte öppna bankkonto om man inte har en anställning. Vilket drabbar de som kanske behöver det mest.

 

[Görel]

Gemensamt konto kan väl vara bra, men ha alltid ett eget konto. Sätt inte in Lönen direkt på det gemensamma kontot utan gör en överföring dit.
Ge inte varandra total insyn i allt ni gör. Tillexempel telefonen har funktion för spårning använd den inte hela tiden utan när det finns fog.
Jag är gift men min man behöver inte veta om jag gick förbi stan på hemvägen och tog en fika.

För att förtydliga så jobbar jag själv som relationsvåldshandläggare och skyddar och stöttar personer som lever i våldsamma och kontrollerande relationer. Flera av de jag hjälpt att komma ur relationen skulle kunna ha gjort det på egen hand om partnern inte haft full insyn i personens ekonomi.

 

[Bulldoozer]

Precis.
Det kryper i hela min kropp när jag läser inlägg om att sambon betalar mer, tar större räkningar, etc.

Jag personligen har ett alldeles för stort kontrollbehov för att kunna leva i en relation där vi inte betalar lika mycket var. Jag vill veta att jag har råd med min livsstil oavsett om jag har en partner eller ej, något annat skulle jag inte känna mig bekväm med.

Nu är de så att maken betalar mer eller typ nästan alla räkningar.
Det betyder ju inte automatiskt att jag inte skulle ha råd att gå ifrån honom. Det ju ren självbevarelsedrift att jag jobbar så hög procent att jag har en vettig inkomst (som är pensionsgrundande) fast jag egentligen skulle kunna gå ner i tid då vi klarar oss bra på hans lön. Sen har jag helt enkelt insett efter 16 år tillsammans att han är fullständigt värdelös på att lägga undan pengar oavsett vad han har i lön och att det smidigast att han typ betalar allt än att jag tjatar på att han ska spara så står jag för sparandet så vi har buffert, råd med renoveringar och annat. Sen så har jag eget sparande i fonder då jag inte vill stå på bar backe OM vi skulle separera eller om han skulle gå bort före mig så jag slipper bli fattigpensionär i framtiden. Han behöver inte den tryggheten för han har en helt annan inkomst, försäkringar och extra pension via jobbet så han skulle klara sig bra utan mig.

 

[eventingmania]

Vi är gifta men två separata personer.

Vi har gemensamt sparande, kreditkort och ett gemensamt konto för saker som huslån och elräkningen.
Så jag antar att vi har någon slags delad gemensam ekonomi.

Jag har inte velat ha allt i en pott. Jag vill känna att jag rår om mig själv, trots att jag är gift. Det handlar inte om någon rädsla för skilsmässa eller nåt sånt, jag tycker bara om att vara en individ med egna grejer och pengar.

Jag gillar oxå egna pengar men förstår inte konceptet delad ekonomi som i att betala boendekostnader proportionenligt efter inkomster etc.

Man kan ju oxå som vi ha helt olika ekonomiska förutsättningar från början. Jag tjänar lite mer men min sambo har haft mer tur i livets lotteri. Jag förstår att han inte vill ”ge bort” sitt arv, och att han kan lägga pengar på vissa saker jag tycker är onödiga, jag vill spara mer privat, han har sitt på det torra. Då passar det oss bättre att ha någon slags mellanting där allt gemensamt betalas gemensamt och vi får lika mycket privata pengar varje månad att investera hur vi vill. Hand pengar förvaltar sig själva på ett annat sätt än vad mina gör, jag vill investera när han kan konsumera. Vi är förvisso inte gifta men har barn ihop.

Om man inte är gifta tycker jag det är ett annat ballgame. Vill man däremot gifta sig och skydda sina tillgångar kan man ju skriva äktenskapsförord

I det stora hela var jag bara nyfiken för i min värld innebär gift att man delar typ allt for better or worse liksom. Men i slutändan ska ju alla göra som de känner sig bekväma med

 

[Inte_Ung]

Vad var problemet med att ha varsitt konto?

Man kan ha varsina konton även med gemensam ekonomi.
Jag har numera egna varsina konton till olika saker alldeles på egen hand.
Typ 10 konton på 3 olika banker.
Och ja, jag använder alla.

 

[Inte_Ung]

Fast för mig hade ju en golfutrustning varit helt orimligt onödig eftersom jag 1) inte spelar golf och 2) inte har den minsta lust att börja göra det heller? På precis samma sätt som en hovslagarräkning eller ett par dyra ridbyxor inte fyller minsta funktion för en icke-hästägande sambo.

Min sambos nöjen som gör honom glad är inte onödigt för mig.
Jag spelar inte heller golf.
Mina nöjen som gör mig glad är inte heller onödiga för min sambo.

Är det inte viktigt för dig att din partner är glad och lycklig?

 

[Inte_Ung]

Det förutsätter att en har det som i just ert förhållande. När det inte går att dra kortet, för den andra parten har köpt en båtmotor hen bara MÅSTE ha, så det blir till att panta flaskor resten av månaden - då börjar det finnas fog att se över om det kan vara vettigt att ha egen ekonomi.

Jag skulle ju inte klara av att leva tillsammans med någon som fungerar så illa när det gäller ekonomi.
Så det skulle ju inte hända.

 

[Lovisaleonora]

Jag skulle ju inte klara av att leva tillsammans med någon som fungerar så illa när det gäller ekonomi.
Så det skulle ju inte hända.

Fast andra kanske löser det genom att leva ihop men ha separat ekonomi. Och det är inte fel i min bok.

 

[Kiwifrukt]

Är det inte viktigt för dig att din partner är glad och lycklig?

Jo naturligtvis om jag hade någon. Det är därför jag förespråkar att han får lägga sin lön på sånt som han gillar, oavsett vad och hur ointressant jag tycker att det är. Och inte att han ska behöva avstå det för att jag fick en svindyr veterinärräkning den månaden som åt upp allt. Jag vill inte låta bli att köpa något jag vill ha för att han fick feeling och köpte en båtmotor för alla pengar heller.

Anledningar som @Görel med flera nämnt om full insyn och våldsamma relationer får mig inte direkt att bli mer sugen på att vara för helt gemensam ekonomi.

Uppenbart tycker vi väldigt olika om det här, jag säger inte att det inte funkar för vissa. Jag är inte en av dem, utan att för den sakens skull beröva min partner lycka eller egna intressen. Men jag kommer aldrig gå med på gemensam ekonomi. Jag hade förmodligen vunnit på det eftersom män tyvärr i regel tjänar mer, men jag vill som någon annan skrev vara en egen individ och inte helt ihopsydd med honom.

 

[Inte_Ung]

Fast andra kanske löser det genom att leva ihop men ha separat ekonomi. Och det är inte fel i min bok.

Nej det är absolut inte fel.
Personen kan ju ha massor av andra fina egenskaper.
Men det handlar ju då mera om skademinimering än rättvisa.

Ett annat sätt att skademinimera är ju att den som kan sköta en ekonomi tar hand om hela den gemensamma ekonomin. Och den ekonomiskt hopplösa får fickpengar.

 

[Inte_Ung]

Jag hade förmodligen vunnit på det eftersom män tyvärr i regel tjänar mer, men jag vill som någon annan skrev vara en egen individ och inte helt ihopsydd med honom.

Jag tror att generositet mot sin partner och partnerns intressen är del i hur långa förhållanden fungerar.

Att använda alla de gemensamma pengarna för sitt eget nöje är egoistiskt och inte generöst.

 

[Lovisaleonora]

Nej det är absolut inte fel.
Personen kan ju ha massor av andra fina egenskaper.
Men det handlar ju då mera om skademinimering än rättvisa.

Ett annat sätt att skademinimera är ju att den som kan sköta en ekonomi tar hand om hela den gemensamma ekonomin. Och den ekonomiskt hopplösa får fickpengar.

Tycker en ska vara försiktig med att minimera den som inte är lik en själv.

Jag ser inte något problem att ha enskild ekonomi om det funkar för de det berör.

Måste gemensam kassa vara normen?

 

[Görel]

Nej det är absolut inte fel.
Personen kan ju ha massor av andra fina egenskaper.
Men det handlar ju då mera om skademinimering än rättvisa.

Ett annat sätt att skademinimera är ju att den som kan sköta en ekonomi tar hand om hela den gemensamma ekonomin. Och den ekonomiskt hopplösa får fickpengar.

Jag är inte så bra på att hålla i pengar, men om en partner skulle dela ut mina egenhändigt ihoptjänade pengar som fickpengar skulle jag se det som ett övergrepp!

För mig finns bara alternativet att man har en del gemensam ekonomi och en del privat.