Delad ekonomi

[Inte_Ung]

Tycker en ska vara försiktig med att minimera den som inte är lik en själv.

Jag ser inte något problem att ha enskild ekonomi om det funkar för de det berör.

Måste gemensam kassa vara normen?

Nej inte alls.
Vi har var sin ekonomi i mitt nuvarande förhållande.
Inte en enda liten pidevitt är gemensam.

 

[Inte_Ung]

Jag är inte så bra på att hålla i pengar, men om en partner skulle dela ut mina egenhändigt ihoptjänade pengar som fickpengar skulle jag se det som ett övergrepp!

Även om din partner fick pengarna att räcka till allt som du drömt om?

Jag levde så under mitt tidigare äktenskap. Min man skötte hela vår ekonomi och jag hade en väl tilltagen fickpeng. Min lön fördes förutom fickpengar över till makens konto. Det är tack vare hans goda finansiella sinne som jag i dag har det så bra med en egen gård och en ekonomi utan stress.

 

[Sofie.S]

Varför har man delad ekonomi om man är gifta?

Läste du inte ursprungsinlägget ordentligt? Den ena av har en dyr hobby.

 

[Görel]

Även om din partner fick pengarna att räcka till allt som du drömt om?

Jag levde så under mitt tidigare äktenskap. Min man skötte hela vår ekonomi och jag hade en väl tilltagen fickpeng. Min lön fördes förutom fickpengar över till makens konto. Det är tack vare hans goda finansiella sinne som jag i dag har det så bra med en egen gård och en ekonomi utan stress.

Ja. Partnern får gärna berätta hur men inte kontrollera mina pengar.

 

[Linn-Nora]

Jag ser inte något problem att ha enskild ekonomi om det funkar för de det berör.

Måste gemensam kassa vara normen?

Och jag ser inga problem med att ha gemensam ekonomi om det funkar för de det berör.

Måste enskild ekonomi vara normen?

Jag tycker det är exakt så, man får diskutera med sin partner och jobba fram det som funkar bäst. För vissa enskild, för andra gemensam, för en tredje nån mix.

Tycker det är tydligt i den här tråden att det finns ganska många olika sätt att lägga upp en fungerande ekonomi på.

 

[Inte_Ung]

Ja. Partnern får gärna berätta hur men inte kontrollera mina pengar.

Vi flyttade ihop som väldigt unga och gjorde allt tillsammans. När vi kom på att vi ville ha barn så gifte vi oss. Vid tiden för att exmaken skötte hela vår ekonomi så hade vi levt tillsammans i 7 år. Så det var ju inte något som vi började med direkt så att säga.

 

[Thera]

Tycker också många resonerar märkligt i det där att gå ner i tid, framförallt när man har barn.
Tjänar inte båda föräldrarna på att barnen får mer tid med en av dem och kortare dagar på förskola/fritids?

Oavsett barn, vill nån gå ner i tid av andra skäl hade jag tänkt att då behöver nog den här personen det, då får vi ta att vi får mindre pengar att röra oss med.
Om han inte spontant köper båtmotorer eller skotrar, men då hade vi nog inte varit i ett förhållande från första början.

 

[Inte_Ung]

Tycker det är tydligt i den här tråden att det finns ganska många olika sätt att lägga upp en fungerande ekonomi på.

Även för samma person.
Jag har det ju helt olika i mina olika relationer.
Förutsättningarna är inte lika.

 

[Kiwifrukt]

Jag tror att generositet mot sin partner och partnerns intressen är del i hur långa förhållanden fungerar.

Att använda alla de gemensamma pengarna för sitt eget nöje är egoistiskt och inte generöst.

Fast det har jag inte sagt. Gemensamma kostnader är jag helt för att man betalar gemensamt. Det ska inte en person behöva göra varje gång. Däremot tycker jag att jag har rätt till ett eget liv även om jag är i ett förhållande. Jag hade känt mig övervakad konstant och ärligt talat dragit mig för att köpa saker jag vill ha som inte gynnar båda om det hade varit hans pengar också. Så vill inte jag leva och du kan aldrig få mig att vilja leva så, vad du än säger. Om det gör mig till egoist i dina ögon så är det fine med mig.

 

[Luff]

Sen kan det ju hända olyckor också. Du och sambon har genensam ekonomi. Ungefär lika löner. Inga barn. Inga papper skrivna. Ni bor i hans gamla lägenhet. Du betalar mat o inredning - det där som behövs varje månad. Hen hyran eftersom det var så från början. Ni sparar till hus på ett konto som står i hens namn. Ni har också genom åren sparat ihop till ett nytt badrum som höjt värdet på lägenheten. Hen har flera dyra cyklar som hen köpt nu när hen hade råd eftersom ni är två som bidrar till hushållet. Så dör hen knall o fall. Vad har du då?

 

[Mabuse]

Ja jag fattar ju att det också funkar. För mig känns det bara smidigare att ha det gemensamt och sen behöver jag inte fundera överhuvudtaget mer
Att hålla reda vem som betalat när och vad kräver ju mer tänkande än att bara dra det gemensamma kortet.

Vi håller inte reda på det. Utan det är mer ”det känns som han har betalat mycket på sistone, jag kan ta den här notan”.

Att inte ha egna pengar skulle vara otänkbart för mig. Bara tanken är motbjudande. Eller att jag skulle ha tillgång till hans sparade pengar som jag inte lyft ett finger för. Plus att vi placerat pengarna olika, slog vi ihop besparingarna måste vi ju komma överens om det också.

 

[Mabuse]

Fast det har jag inte sagt. Gemensamma kostnader är jag helt för att man betalar gemensamt. Det ska inte en person behöva göra varje gång. Däremot tycker jag att jag har rätt till ett eget liv även om jag är i ett förhållande. Jag hade känt mig övervakad konstant och ärligt talat dragit mig för att köpa saker jag vill ha som inte gynnar båda om det hade varit hans pengar också. Så vill inte jag leva och du kan aldrig få mig att vilja leva så, vad du än säger. Om det gör mig till egoist i dina ögon så är det fine med mig.

Exakt. Jag köper en del som inte är strikt nödvändigt. Om det vore hans pengar jag gjorde av med för att t ex köpa en stickling bara jag vill ha, så skulle det kännas fel. Varför ska han betala för något han inte alls har glädje av?

 

[eventingmania]

Läste du inte ursprungsinlägget ordentligt? Den ena av har en dyr hobby.

Spelar väl ingen roll vad för hobby man har. Typ varenda hästtjej har en dyrare hobby än sin partner så det är ju inga konstigheter.

Frågan jag ställde var varför man har delad ekonomi om man är gifta och det har ju ganska många redan svarat på baserat på deras erfarenheter.

 

[Mabuse]

Jag tror att grejen är att man inte behöver hålla reda på vad som betalat vad, utan att man har system för det eller kör varannan gång när man är ute och äter tex.

Precis så. Man höftar lite.

 

[Thera]

Exakt. Jag köper en del som inte är strikt nödvändigt. Om det vore hans pengar jag gjorde av med för att t ex köpa en stickling bara jag vill ha, så skulle det kännas fel. Varför ska han betala för något han inte alls har glädje av?

Men han får titta på sticklingen, eller har du ett eget rum med bara dina blommor?

Eller att jag skulle ha tillgång till hans sparade pengar som jag inte lyft ett finger för.

Jag handlar för hans pengar, han handlar för mina, men vi tänker inte så, det är våra pengar för vi har valt att leva ihop.

 

[LadyCovergirl]

Men han får titta på sticklingen, eller har du ett eget rum med bara dina blommor?

Det bygger ju på att man har åtminstone ett visst intresse av blommor. Jag tycker att blommor är helt ointressant så det ger mig exakt noll att jag får titta på en stickling.
Med det resonemanget så ska ju min partner betala på hästarna för han får ju titta på dem och jag ska betala för min partners fiskegrejer.

 

[Görel]

Sen kan det ju hända olyckor också. Du och sambon har genensam ekonomi. Ungefär lika löner. Inga barn. Inga papper skrivna. Ni bor i hans gamla lägenhet. Du betalar mat o inredning - det där som behövs varje månad. Hen hyran eftersom det var så från början. Ni sparar till hus på ett konto som står i hens namn. Ni har också genom åren sparat ihop till ett nytt badrum som höjt värdet på lägenheten. Hen har flera dyra cyklar som hen köpt nu när hen hade råd eftersom ni är två som bidrar till hushållet. Så dör hen knall o fall. Vad har du då?

Det scenariot har jag sett i verkligheten. Ena parten betalar in ett miljonbelopp på den andra parterns konto för ett gemensamt köp. Den andra partnern omkommer i en olycka innan man hunnit genomföra köpet. Dennes anhöriga står som arvtagare och den överlevande parten hade i princip förlorat sitt livs besparingar. Vet inte hur det löste sig.

 

[Thera]

Med det resonemanget så ska ju min partner betala på hästarna för han får ju titta på dem och jag ska betala för min partners fiskegrejer.

Det är ju det som är poängen med gemensam ekonomi. Jag betalar hans, han betalar mitt, eller rättare sagt - vi betalar vårt. Inget ditt och mitt utan vi bidrar till vårt gemensamma liv tillsammans.

 

[Luff]

Ett skötsamt par i trettioårsåldern bor ihop sen något år i en lägenhet som ägs av hans mamma. Dom flyttar in där gemensamt. Han dör i en olycka. Mamman kommer och slänger ut tjejen innan begravningen ens ägt rum. Hon kontrollerade noga så tjejen bara tog det hon köpt själv.

 

[Amha]

Ett skötsamt par i trettioårsåldern bor ihop sen något år i en lägenhet som ägs av hans mamma. Dom flyttar in där gemensamt. Han dör i en olycka. Mamman kommer och slänger ut tjejen innan begravningen ens ägt rum. Hon kontrollerade noga så tjejen bara tog det hon köpt själv.

Så jävla vidrigt beteende! Usch! Att man ens kan med att leva med sig själv efter något sådant Där blir det tydligt hur viktigt det är att skriva papper/gifta sig.

Tänker ibland på hur man som arvtagare på minst dåliga sätt löser såna grejer när personerna man ärver lever ihop med människor de på pappret så att säga har som hyresgäster. Har otroligt svårt att tro att jag skulle hiva ut någon på det viset och kontrollera på det så noga men självklart ska personen ut så småningom, om man inte är villig att hyra ut bostaden åt dem. Man lär ju dock ge dem en chans att hitta nytt och låta dem plocka på sig prylar de köpt gemensamt tänker jag.