Dejtingtråden nr 30!

[Voeux]

Om jag hade haft en profil på dejtingapp så hade det nog stått: "Jag är hetero och avskyr män som grupp, unkna könsroller och förväntningar på att leva upp till dem. Jag tänker inte försörja dig eller bli försörjd, jag är livrädd för fysisk kontakt om jag inte efter mkt om och men väljer den själv, jag har PMS eller andra humörsvängningar 3 av 4 veckor, jag jobbar för jämnan och utöver det har jag djur som upptar min tid. Kärlek som sådan är i bästa fall prio 10 på listan om den ens uppstår, jag är dålig på att kompromissa och jag har dåligt tålamod. Jag går under jorden ibland och orkar inte höra av mig. Ibland har jag jättemkt energi och är intensiv och vill umgås jämt och hitta på saker hela tiden, kanske tom pussas.
Jag förväntar mig att du står ut med mig trots alla mina brister. Annars orkar jag inte med dig. Du ska ha ett eget liv och egna intressen och inte sura för att jag har mitt. Jag gör allt bäst själv och har oerhört svårt att ta in nån i mitt liv öht, än mindre känna tillit och berätta nåt om mig själv innan jag känner dig utan och innan. Du ska kunna ta hand om din egen skit i ditt eget hem och laga din egen mat, fatta när det är dags att duscha, borsta tänderna eller bara hålla sig undan.
Här är några bilder på mina djur, mina favoritlastbilar och bilder från mitt jobb med stora maskiner och energianläggningar. Jag hatar att vara med på bild så du får se en på mig i full kemdräkt and that's it."


Jag förstår varför jag inte har dejtingappar. Skulle ju inte få göra annat än avvärja alla svar...

Fanns en anledning till att jag aldrig hade någon beskrivning

 

[_Taggis_]

...fan, jag glömde ju det yttre:

"Du får inte vara för smal för då känner jag mig tjock. Du får inte vara för vältränad för då känner jag mig lat. Och du får inte vara för stor för då blir jag rädd och du får inte vara för lång för då pratar du över mitt huvud. Kort går bra, då kanske vi är jämnlånga. Men du får inte gnälla om jag blir för lång i högklackat. Du ska helt enkelt vara lagom"

 

[Sezziyanen]

Pratade nyss med en av mina tjejvänner som bor i ett annat land. Hon tyckte en snubbe hon träffat var jättehärlig och var intresserad, förutom att han var alldeles för kort (178cm). Hon är 164 . Hon hatar att vara jämnlång med killar när hon använder klack, då "känner hon sig som en jätte" och "det är så jävla weird att pussas i jämnhöjd" (för att citera).

Sån öppenhet tycker jag är härlig, haha.

Här är det inget som händer på dejtingfronten. Den mest intressanta jag pratat med på sistone bor lite långt bort för nån spontanpromenad eller dyl. Och den jag skulle träffa igen, som verkar rätt härlig iofs, hör inte av sig mer än väldigt sällan och kortfattat. Meh.

 

[_Taggis_]

Pratade nyss med en av mina tjejvänner som bor i ett annat land. Hon tyckte en snubbe hon träffat var jättehärlig och var intresserad, förutom att han var alldeles för kort (178cm). Hon är 164 . Hon hatar att vara jämnlång med killar när hon använder klack, då "känner hon sig som en jätte" och "det är så jävla weird att pussas i jämnhöjd" (för att citera).

Jag brukar stå på tå eller på ett trappsteg så jag slipper vara så långt under. Jag tror han är max 173... minns inte. Alla är liksom alltid så jävla mkt längre än mig så det kvittar. Problemet är detsamma. Jag är inte ens 160.

 

[Sezziyanen]

Jag brukar stå på tå eller på ett trappsteg så jag slipper vara så långt under. Jag tror han är max 173... minns inte. Alla är liksom alltid så jävla mkt längre än mig så det kvittar. Problemet är detsamma. Jag är inte ens 160.

Det var det jag frågade henne om, jag tyckte det var intressant hur hon tyckte att en kille var alldeles för kort för henne fastän han var 14cm längre.. Spelade ingen roll att han var längre, han var fortfarande alldeles för kort

 

[parellikusken]

Jag är strax över 170 cm och har typ bara träffat kortare tjejer. Är så van vid det att när jag väl träffar någon i min längd känns det lite konstigt..

 

[Red_Chili]

Pratade nyss med en av mina tjejvänner som bor i ett annat land. Hon tyckte en snubbe hon träffat var jättehärlig och var intresserad, förutom att han var alldeles för kort (178cm). Hon är 164 . Hon hatar att vara jämnlång med killar när hon använder klack, då "känner hon sig som en jätte" och "det är så jävla weird att pussas i jämnhöjd" (för att citera).

Sån öppenhet tycker jag är härlig, haha.

Här är det inget som händer på dejtingfronten. Den mest intressanta jag pratat med på sistone bor lite långt bort för nån spontanpromenad eller dyl. Och den jag skulle träffa igen, som verkar rätt härlig iofs, hör inte av sig mer än väldigt sällan och kortfattat. Meh.

Så var jag förut. Hade så mycket komplex att om killen jag träffade inte var mycket större än mig så kände jag mig enorm och oattraktiv, oavsett hur han såg på mig. Vågar inte lova att det är helt borta ens nu, men klart mindre märkbart och det är SÅ skönt.

 

[mysboll]

Så var jag förut. Hade så mycket komplex att om killen jag träffade inte var mycket större än mig så kände jag mig enorm och oattraktiv, oavsett hur han såg på mig. Vågar inte lova att det är helt borta ens nu, men klart mindre märkbart och det är SÅ skönt.

Så var det med killen jag träffade en snabbis nu. Han är smal, vältränad och kort (dock längre än mig). Jag kände mig som en JÄTTE! Men det värsta var helt klart att jag fick noll bekräftelse..

 

[Nahar]

Jag är kort kille, 170 cm. Det är måååånga tjejer som inte vill ha mig enbart för den saken (nåja, har väl inte gjort någon empirisk undersökning men har ändå många erfarenheter som talar för att det är den avsevärt största faktorn). Lite tråkigt tycker jag, men tar det inte personligt. Det är samhället som pushar ideal, inte så mycket att göra åt. Störde mig när jag var yngre på att jag är så mycket kortare än mina bröder, men inte för att de får mer tjejer än jag (det har de aldrig fått, faktiskt) utan mer för att jag såg upp till dem mycket för att de är äldre än mig. Faktum kvarstår dock att ytterst få tjejer jag dejtat varit mer än någon cm längre än mig, de allra flesta mycket kortare.

 

[Masqueradee]

Jag är kort kille, 170 cm. Det är måååånga tjejer som inte vill ha mig enbart för den saken (nåja, har väl inte gjort någon empirisk undersökning men har ändå många erfarenheter som talar för att det är den avsevärt största faktorn). Lite tråkigt tycker jag, men tar det inte personligt. Det är samhället som pushar ideal, inte så mycket att göra åt. Störde mig när jag var yngre på att jag är så mycket kortare än mina bröder, men inte för att de får mer tjejer än jag (det har de aldrig fått, faktiskt) utan mer för att jag såg upp till dem mycket för att de är äldre än mig. Faktum kvarstår dock att ytterst få tjejer jag dejtat varit mer än någon cm längre än mig, de allra flesta mycket kortare.

Jag kan ta dig!
Mvh 161cm lång som tröttnat på nackspärr vid hångel ^^

 

[Nahar]

Jag kan ta dig!
Mvh 161cm lång som tröttnat på nackspärr vid hångel ^^

Men vem ska hämta alla grejer på högsta hyllan? Nää jag vill ha nån som är minst 180 cm

 

[Sigvard]

Jag kan ta dig!
Mvh 161cm lång som tröttnat på nackspärr vid hångel ^^

Eller hur!

Gillar korta killar. ”Alla” jag varit ihop med har varit korta.

 

[Ramona]

Då var jag singel igen. Ju mer jag lärde känna killen ju sämre blev han. Sånt är så tråkigt.

 

[Sezziyanen]

Så var jag förut. Hade så mycket komplex att om killen jag träffade inte var mycket större än mig så kände jag mig enorm och oattraktiv, oavsett hur han såg på mig. Vågar inte lova att det är helt borta ens nu, men klart mindre märkbart och det är SÅ skönt.

Hm, intressant att du tolkar detta som att min vän har komplex. För så var inte riktigt fallet. Eller var jämförelsen mellan er bara att ni kände er stora i relation till killen men av olika anledningar?

 

[Red_Chili]

Så var det med killen jag träffade en snabbis nu. Han är smal, vältränad och kort (dock längre än mig). Jag kände mig som en JÄTTE! Men det värsta var helt klart att jag fick noll bekräftelse..

Usch. Sådant är inte kul
När jag kände mig (nästan) som värst så råkade det bli att jag hade en pojkvän som var väldigt smal och med allmänt tanig kroppsbyggnad. Han tyckte att jag var fantastisk och gjorde sitt absolut bästa för att visa det, men jag kände mig alltid hemsk ändå. Många år sedan nu, men minns fortfarande känslan.

Nu när jag träffar unga klättraren så har det ibland blivit att det dykt upp dumma tankar i skallen som att jag inte borde få känna mig så bekväm med honom eller att på något sätt vara fysiskt nära honom, just för att han är otroligt vältränad och jag inte är det (och han har dessutom en i mina ögon perfekt kroppsbyggnad. Helvete så snygg han är ). Men, nu kan jag iaf stoppa tankarna och istället fokusera på hur allt känns, tänka på hur mycket jag trivs med honom och hur tydligt det är att han gillar mig. Hade han inte varit tydlig med att han gillar mig hade nog hjärnspökena snabbt kommit tillbaka, men då hade vi troligen inte träffats så som vi gör nu heller.

Jag hoppas att du också får träffa någon att känna dig riktigt bekväm med snart!

 

[Red_Chili]

Hm, intressant att du tolkar detta som att min vän har komplex. För så var inte riktigt fallet. Eller var jämförelsen mellan er bara att ni kände er stora i relation till killen men av olika anledningar?

Jag vet inte varför din vän absolut vill ha stora män, eftersom du inte skrev något om det.

 

[Mineur]

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag älskar att min sambo är åt det kortare hållet (171 cm)! För mig som är 160 cm innebär det att mitt ansikte passar perfekt in i gropen mellan halsen och nyckelbenet när vi kramas, istället för att mötas av en hård bröstkorg som det gör när jag t.ex. kramar min bror på (184 cm)

 

[Sezziyanen]

Jag vet inte varför din vän absolut vill ha stora män, eftersom du inte skrev något om det.

Men menade du att det var pga komplex som hon har? Jag kan ha missförstått, men det lät så för mig i ditt inlägg. Isf undrar jag hur du kan veta`eller bedöma det?

 

[Masqueradee]

Men vem ska hämta alla grejer på högsta hyllan? Nää jag vill ha nån som är minst 180 cm

Meh... So close

 

[Viva]

Jag dejtar inte för tillfället utan kör på säkra kort. Börjat träffa en man jag träffade lite för ett år sen men som rann ut i sanden. Vi hänger mest vilket är trevligt. Han har sambo och är nöjd med det, jag är nöjd med att bo själv så känns skönt att veta att han inte helt plötsligt kommer vilja ha ett "riktigt" förhållande och flytta in typ.

Den andra relationen är mer ny fast vi har känt varandra länge så får väl se vad som händer även om vi är överens om att vi inte skulle passa i ett förhållande.