Dejtingtråden nr 30!

[_Taggis_]

Jo men det är ju lite jag också menar, han har ju inte blivit kvar på lagret utan verkligen kommit längre än så Jag syftar mer på (i mitt fall) män som nöjer sig med något enklare och inte vill framåt, det är inte tillräckligt intressant/attraktivt.

Han hoppar in och tar ströjobb ibland för att dryga ut kassan, eller gjorde iaf tills nyligen. Nåväl. Min poäng med inlägget var att det inte nödvändigtvis saknas driv för att en inte gör nån häftig yrkeskarriär. Och för mig är det drivet i sig sm är attraktivt. sen vad en drivs av det skiter jag nog ganska hårt i, så länge en lever av sin egen inkomst.

 

[Zinfernia]

Sånt löser banken åt en. Jag skulle aldrig i mitt liv betala för nån annan även om jag har pengarna. Jag skulle heller inte avstå att köpa ett hus för att partnern inte har samma kapital. Banken får se till att göra en rättvis uppdelning av lånet helt enkelt. Jag har å andra sidan inga drömmar om en tiomiljonersvilla, jag nöjer mig med en för tre.

Jo men det jag syftar på är ju att jag i såna fall kanske måste avstå från något jag egentligen vill ha om min partner inte kan bidra med ungefär lika mycket i kontantinsats. Det räcker tyvärr inte med 3 miljoner för ett hus hyfsat nära stan här, man får hosta upp mer än så

 

[Martin72]

Jag och mitt ex äger ett stort hus (inget skryt) som är kan vi säga på gräddhyllan i vår stad , hyrde en sjukt dyr lägenhet i samma stad innan , samma inkomst under flera år då som nu och vi var samma personer oavsett vi hyrde eller ägde, just saying

 

[Fetaost]

Jag tror det är jäkligt lätt att bara se det ytliga i dejting som bilar, boendet, båtar resor mm och tro att det på något sätt presenterar personens personlighet och liv. Jag är så pass gammal att jag vet att bakom de flådigaste fasaderna döljer sig oftast de största skulderna. Och de med fetast löner lever oftast vidlyftigast i en tro på att skiter det sig så ska det lösa sig på något mirakulöst sätt.
Jag kommer från ett sånt förhållande där exet tjänade tre gånger så mycket som mig men ändå alltid var pank. Det tog några år innan fasaden rämnade och jag bestämde mig att aldrig mer låsa mig till ägande.

 

[Bison]

Jag som bott i hyresrätter, ägt en fancy villa och nu bor i hyresrätt igen kan nöjt konstatera att hyresrätt hos en bra hyresvärd är det som passar mig bäst
Jag är bekväm av mig och tycker det är så skönt att slippa ansvar.
Har ingen strävan att göra bostadskarriär och trivs bäst med att bo hyfsat liet.
Som tur är tänker V likadant

 

[Elektronen]

Hur tar du reda på en dejts ekonomiska möjligheter?

Jag tänker att enda sätter att veta är vad de har på banken, i utgifter, inkomster och i skulder och det känns ju wired att fråga om
De finns de som tjänar asbra och har stort fint hus men har skulder över öronen och noll koll och de som lever motsattsen.

På tinder har jag har flera gånger fått frågan om jag bor i hyresrätt eller bostadsrätt. Den frågan kommer ju ofta efter vart man bor. Så då gör väl många antaganden om ens ekonomi.

 

[Fetaost]

På tinder har jag har flera gånger fått frågan om jag bor i hyresrätt eller bostadsrätt. Den frågan kommer ju ofta efter vart man bor. Så då gör väl många antaganden om ens ekonomi.

Tog upp frågan med min särbo ikväll hur han ser på saken (han har det där som huset, leksakerna, bilen mm)
Han svarade att en kvinna med siktet på hus och ägande hade han dumpat direkt för han hade inte litat på att det var han som person som var huvudmålet. Han hade känt att det var den ekonomiska tryggheten som lockade och i det hade han kännt sig låst ifall han hade haft nya drömmar som lockat längre fram.

Jag tror också på lika barn leka bäst. Men inte att det handlar om pengar utan om humor, grundvärderingar, intressen, vilja och icke vilja. Någon man är lycklig och trygg i urfattig som rik, frisk som sjuk. För ekonomi kan svänga snabbt.

 

[Elektronen]

Tog upp frågan med min särbo ikväll hur han ser på saken (han har det där som huset, leksakerna, bilen mm)
Han svarade att en kvinna med siktet på hus och ägande hade han dumpat direkt för han hade inte litat på att det var han som person som var huvudmålet. Han hade känt att det var den ekonomiska tryggheten som lockade och i det hade han kännt sig låst ifall han hade haft nya drömmar som lockat längre fram.

Jag tror också på lika barn leka bäst. Men inte att det handlar om pengar utan om humor, grundvärderingar, intressen, vilja och icke vilja. Någon man är lycklig och trygg i urfattig som rik, frisk som sjuk. För ekonomi kan svänga snabbt.

Nej det är väl klart att ingen vill känna att man är den andres ekonomiska trygghet.
När jag gjorde slut med min exsambo bodde vi i hans bostadsrätt och jag skulle ju då snabbt hitta någonstans att bo i Stockholm mitt sista år på universitetet.
Så att ha en bostadsrätt är för mig en stor trygghet.

Det är klart att det är många grundläggande saker som är viktigare än ekonomi. Men har man väldigt olika syn på ekonomi finns nog risk för konflikter.

 

[Gotthard]

Jag har liknande preferenser som @Zinfernia. Vill ha en man som äger sitt boende, en strävan framåt i arbetslivet och bra ekonomi/koll på sin ekonomi.

Det är så jag lever och vill leva. Jag vill att min partner har samma framtidsvision och liknande förutsättningar. Det handlar inte bara om att bo fint.

Det är viktiga praktiska delar för mig och jag vill att min partner har samma synsätt, eftersom inga tidigare relationer där olika synsätt/livstilar har funnits har fungerat. För min del har olika syn på ekonomi och boende skapat konflikter och ett ojämnställt förhållande.

Sen gillar alla olika såklart och det är helt okej. Men jag är hellre ensam om jag inte hittar en partner som passar mig

 

[Fetaost]

Nej det är väl klart att ingen vill känna att man är den andres ekonomiska trygghet.
När jag gjorde slut med min exsambo bodde vi i hans bostadsrätt och jag skulle ju då snabbt hitta någonstans att bo i Stockholm mitt sista år på universitetet.
Så att ha en bostadsrätt är för mig en stor trygghet.

Det är klart att det är många grundläggande saker som är viktigare än ekonomi. Men har man väldigt olika syn på ekonomi finns nog risk för konflikter.

Jag tror också att man behöver ha samma syn på ekonomin. Att leva med någon där pengarna rinner som sand mellan fingrarna är inte trevligt, oavsett hur stor sandlådan är.

 

[WhoIsItAgain]

Fast tänk om man vill flytta runt? Fantastiskt opraktiskt att köpa bostad varje gång. Vilket jobb!

Edit: jag har absolut inte ekonomi att köpa bostad nu, men även om jag hade det måste jag ju först hitta en plats där jag trivs och vill investera tänker jag.

Jag har ägt både hus och flera olika bostadsrätter men trivs absolut bäst i hyreslägenhet. Jag vill kunna flytta fort om jag vill. Jag bor sällan mer ön ett par år på samma ställe

Jag har dessutom haft ett bra betalt chefsjobb. Sa upp mig och har sedan dess "bara" varit vanlig anställd. Aldrig ångrat det.

 

[Fetaost]

Det här med att den framtida partnern ska ha driv och ambitioner, vad menas med det?

Mitt ex startade firma och efter några hundår blev den en av landets främsta i sitt slag. Men det kostade allt inklusive relationen. Pengar och framgång i all ära men vilket slit.

Min nuvarande parter gjorde samma resa men valde att sälja av och bli anställd. Han tycker det var en enorm frihet. Driv, handlar det bara om pengar, status, boende osv?

Jag tycker det är otroligt intressant med människor som har driv och nördar ner sig i allt möjligt. Surdeg, fotografering, musik, pelargoner eller va sjutton som helst

 

[Sezziyanen]

Det här med att den framtida partnern ska ha driv och ambitioner, vad menas med det?

Mitt ex startade firma och efter några hundår blev den en av landets främsta i sitt slag. Men det kostade allt inklusive relationen. Pengar och framgång i all ära men vilket slit.

Min nuvarande parter gjorde samma resa men valde att sälja av och bli anställd. Han tycker det var en enorm frihet. Driv, handlar det bara om pengar, status, boende osv?

Jag tycker det är otroligt intressant med människor som har driv och nördar ner sig i allt möjligt. Surdeg, fotografering, musik, pelargoner eller va sjutton som helst

Nej, driv handlar absolut inte bara om det tycker jag. Mer av det du säger i det sistnämnda. En person med driv kan fokusera det på allt möjligt, vare sig det är karriär eller på en hantverkshobby, eller att hålla bilen ren och snygg, eller vad det nu kan vara. Eller att vara aktiv, träna, hitta på äventyr, osv.

På nått sätt pressa sig till att faktiskt ötöva, skapa, göra saker, anser jag. Lite motsatsen till att vara "blaha" och utan särskilda intressen utanför dega i soffan framför TVn.

 

[Modest]

Ja, jag tycker personligen att det är oattraktivt med män som inte har bra jobb och stabil ekonomi. Jag tycker att det är oattraktivt med män som inte kommer vidare i sina karriärer utan nöjer sig med lågstatusjobb och jag tycker att det är oattraktivt med män som på grund av sämre ekonomi måste bo i hyresrätter i dåliga områden. Det är inget jag hymlar med, precis som jag tycker det är oattraktivt med män som har alldeles för mycket pengar

Och där t ex så tycker jag att det är mycket trevligare att uttrycka vad man tycker är attraktivt än att rada upp allt man tycker är oattraktivt.

Jag tycker också att det är attraktivt med bra jobb och stabil ekonomi. Jag tycker också det är attraktivt med drivna människor som gör karriär (som samtidigt har kvar fötterna på jorden och är sunda, inte offrar allt för karriären).

Men jag skulle aldrig uttrycka att det är oattraktivt att ha det sämre ställt. Det är väldigt osympatiskt (och det är något som definitivt är väldigt oattraktivt, om jag nu måste nämna någon egenskap).

 

[Sezziyanen]

Själv tycker jag såhär; jag gillar tjejer som på ett eller annat sätt vet vad de gillar, vad de vill ha eller inte ha. Och specifikt att de vågar säga det.

Med det sagt tycker jag inte det är särskilt attraktivt när detta är fokuserat på "karriär". Jag ser jobb och karriär som en stor fet fälla som nån har lyckats lura både tjejer och killar till att tro att det i sig är ett stort mål i livet. Och därmed är jag inte så särskilt intresserad av en tjej som verkar ha svalt det med hull och hår, så att säga.

Det betyder däremot inte att jag inte vill ha en stabil ekonomi eller att jag inte kan jobba väldigt hårt och mycket med nått jag brinner för. Gillar även att ha pengar så det räcker och blir över för allt jag vill göra, hur jag vill bo mm. Men det är inte att "göra karriär" eller att sitta och på riktigt vara intresserad av Q3-rapportens marginaler i det stora företaget man jobbar åt.

Jag värderar hur man ser på hälsa isåfall mycket högre än synen på karriär och jobbstatus. Skulle aldrig klara av att ha ett förhållande med en person som inte har ett intresse av att träna (på nått sätt), som inte vill ut och åka skidor nångång, inte ut och paddla kanot, inte testa klättra (bara som exempel..). Eller som inte bryr sig om att hålla en (tillräckligt) bra kost, tex. Men gillar hon sitt jobb och kollegor där hon tjänar en lägre lön men trivs - det är HELT okej. Vi kan bo lite billigare isf

 

[Modest]

Det här med att den framtida partnern ska ha driv och ambitioner, vad menas med det?

Mitt ex startade firma och efter några hundår blev den en av landets främsta i sitt slag. Men det kostade allt inklusive relationen. Pengar och framgång i all ära men vilket slit.

Min nuvarande parter gjorde samma resa men valde att sälja av och bli anställd. Han tycker det var en enorm frihet. Driv, handlar det bara om pengar, status, boende osv?

Jag tycker det är otroligt intressant med människor som har driv och nördar ner sig i allt möjligt. Surdeg, fotografering, musik, pelargoner eller va sjutton som helst

Överdrivet och hypeat, tycker jag, det här med driv och ambitioner. Alla på tinder vill ha någon med driv och ambitioner, det känns allt mer som en floskel. Jag försöker aktivt bli mindre ambitiös, det kommer med ett pris. Jag tycker att det är desto viktigare med varma och mänskliga egenskaper som t ex emotionell kompetens.

Å andra sidan så inser jag att jag kanske har en skev utgångspunkt för vad ambitiös är. Jag och alla jag umgås med har universitetsutbildningar på 5+ år slutförda innan 30 års ålder och det är ju inte riktigt ett representativt snitt. För att vara riktigt ambitiös i min värld så måste man göra saker utöver det, t ex doktorera, vilket jag inser är skevt.

 

[Sezziyanen]

Överdrivet och hypeat, tycker jag, det här med driv och ambitioner. Alla på tinder vill ha någon med driv och ambitioner, det känns allt mer som en floskel. Jag försöker aktivt bli mindre ambitiös, det kommer med ett pris. Jag tycker att det är desto viktigare med varma och mänskliga egenskaper som t ex emotionell kompetens.

Å andra sidan så inser jag att jag kanske har en skev utgångspunkt för vad ambitiös är. Jag och alla jag umgås med har universitetsutbildningar på 5+ år slutförda innan 30 års ålder och det är ju inte riktigt ett representativt snitt. För att vara riktigt ambitiös i min värld så måste man göra saker utöver det, t ex doktorera, vilket jag inser är skevt.

Jag lever lite i samma värld, och kan nästan tycka att folk som gjort annat än att "bara" signa upp på en 5-årsutbildning och ta sig igenom den ofta kan ha mer ambition på många vis. Så pass mycket så att hade jag startat om som 20-åring idag så hade jag antagligen skippat att plugga på universitet och istället satsat på att börja arbeta inom ett område jag verkligen var intresserad av. Med ev. en kortare yrkesutbildning som startskott.

Håller med om att andra egenskaper är otroligt viktiga..

 

[Elektronen]

Jag tror också att man behöver ha samma syn på ekonomin. Att leva med någon där pengarna rinner som sand mellan fingrarna är inte trevligt, oavsett hur stor sandlådan är.

Jag har inte varit i den sitsen än. Men vissa jag dejtat har jag funderat på hur de prioriterar när det kommer till pengar.
Ekonomi kommer väl oftast inte upp i början när man dejtar någon, eftersom det är känsligt för många.

 

[Elektronen]

Överdrivet och hypeat, tycker jag, det här med driv och ambitioner. Alla på tinder vill ha någon med driv och ambitioner, det känns allt mer som en floskel. Jag försöker aktivt bli mindre ambitiös, det kommer med ett pris. Jag tycker att det är desto viktigare med varma och mänskliga egenskaper som t ex emotionell kompetens.

Å andra sidan så inser jag att jag kanske har en skev utgångspunkt för vad ambitiös är. Jag och alla jag umgås med har universitetsutbildningar på 5+ år slutförda innan 30 års ålder och det är ju inte riktigt ett representativt snitt. För att vara riktigt ambitiös i min värld så måste man göra saker utöver det, t ex doktorera, vilket jag inser är skevt.

Under det här året har jag också insett att jag borde bli mindre ambitiös, så jag försöker jobba på det.
Men det är ju attraktivt med folk som är väldigt intresserade och brinner för något.
Har nog lite samma syn som dig, majoriteten av mina vänner har pluggat 5 år och de jag jobbar med har pluggat 5 år eller doktorerat.
Är genom dansen jag träffar på folk som jobbar med helt andra saker t.ex. några som jobbar med dans på heltid .
Men visst kollar jag min dejtinghistoria de senaste 3 åren har majoriteten jag dejtat varit ingenjörer, med undantag för en socionom. Det är inte så att jag bara swypar ja på ingenjörer eller de med universitetsutbildning. Men många tänker kanske lika barn leka bäst.

 

[Zinfernia]

Jag har liknande preferenser som @Zinfernia. Vill ha en man som äger sitt boende, en strävan framåt i arbetslivet och bra ekonomi/koll på sin ekonomi.

Det är så jag lever och vill leva. Jag vill att min partner har samma framtidsvision och liknande förutsättningar. Det handlar inte bara om att bo fint.

Det är viktiga praktiska delar för mig och jag vill att min partner har samma synsätt, eftersom inga tidigare relationer där olika synsätt/livstilar har funnits har fungerat. För min del har olika syn på ekonomi och boende skapat konflikter och ett ojämnställt förhållande.

Sen gillar alla olika såklart och det är helt okej. Men jag är hellre ensam om jag inte hittar en partner som passar mig

Här skriver jag under på allt. Jag har också varit i relationer där jag har varit den som har högre lön, bättre boende, bil, etc. Det har i längden alltid slutat med irritation från min sida över att det alltid är jag som fått dra det tyngre lasset rent ekonomiskt så numera är jag betydligt mer restriktiv med sådant än vad jag var för några år sedan.
Jag har också upplevt att jag har blivit låst av att leva med en partner där våra ekonomiska förutsättningar skiljer sig åt. Vi har inte kunnat äta ute i samma utsträckning, inte kunnat dra på en spontanresa helgen efter att vi kommit hem från en utlandssemester, inte haft ekonomi nog att köpa ett större och bättre boende utan att vara nästintill helt beroende av min kontantinsats, etc. Jag är själv otroligt impulsiv men ekonomiskt stabil och jag vill ha en partner som kan leva på liknande villkor.