Jag får nog lämna den här tråden verkar det som!
Jag har fallit pladask för kollegan, saknar honom varenda sekund vi inte är tillsammans, och det är ömsesidigt.
Vi har inte kunnat träffas under helgen, men igår kväll kom han hem till mig.
Det är så lätt att vara med honom, lätt att prata, skratta, kyssa - och vara öppen med.
Och att få sova tätt tätt ihop hela natten, helt underbart. Jag som inte vill att någon rör mig, jag vill sova fritt. Men inte med honom, vill helst krypa in i hans skinn, och inte ens det är tillräckligt.
Det som är läskigt är att känslorna kommit så sjukt snabbt, jag har aldrig varit med om det tidigare. Tänk om det bara är ett luftslott?!
Vi har inte kunnat hålla det hemligt på jobbet, av någon anledning vet alla (inte så att vi hånglat i fikarummet direkt).
Så nu är det bara att go with the flow. Jag tänker njuta så mycket och länge det går av de här känslorna.