Bemöta tråkiga ”skämt” om autism

[Anna-Bella]

Hej,

Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig i denna situationen och buke brukar ju vara fantastiskt. Ett par gånger om året är vi ett stort gäng från studietiden som träffas och vissa av personerna tycker jag jättemycket om och vill gärna träffa, vissa gillar jag inte alls. De jag inte gillar alls tycker jag kan ha ganska otrevlig jargong. Något jag kan ha problem med är om jag eller någon annan gör något ”avvikande” och då kan det dras ett skämt i stil med ”sluta vara så autistisk”. Jag tycker faktiskt inte att skämten är roliga, ännu mindre när jag nu faktiskt vet att jag är autistisk. Har ni några bra tips för hur man hanterar detta? Jag vill inte berätta om min autism för alla (och jag tycker inte att det ska behövas för att de ska sluta dra sina skämt) och oftast försöker jag ignorera men om det är riktat mig mig tex blir det svårt. Jag vill inte heller helt dra ner stämningen, även fast jag tycker att de är idioter. Hur kan jag bemöta sådana skämt på ett bra sätt?

Ibland dyker jag inte upp på träffarna om jag redan är på dåligt humör och om jag är där försöker jag umgås med de trevliga personerna och undvika de andra. Men det kan vara väldigt trevligt och jag vill inte bara skippa att gå dit heller, det känns inte som en kul lösning.

 

[Sharpless]

Det är alltid svårt att försöka förändra kulturen i en grupp. Det man måste göra är att säga ifrån när sådana "skämt" sker, även om man är "tråkig och gnällig". Har du några tillräckligt nära vänner i gruppen du känner dig bekväm med att ta hjälp av? Om du har det, så prata med dem om vad du upplever är problematiskt, och kanske be dem om hjälp att säga ifrån. Är det fler som påpekar det olämpliga, så blir det inte enbart du som är "gnällig", och även större chans att det blir någon faktisk förändring, om det är flera som reagerar.

 

[skiesabove]

Alltså det bästa är väl att ignorera idioten, och som Sharpless skrev, prata med dina allies.

Är du mer sugen på att bränna broar och ge svar på tal så:

"Jag kan maskera min autism, men det verkar inte gå så bra för dig att maskera (infoga förolämpning)"

"Sluta vara så korkad"

Svar som socialt skammar:

"Alltså du vet om att jag är autistisk på riktigt va?" *Lång beklämd tystnad*

"Men nu får ni sluta med autism-skämten, jag är autistisk och kan inte göra något åt det"

 

[Krystalline]

Folket på mitt jobb är lite klumpiga ibland. En av hästarna har ett annorlunda beteende än de andra, och vissa säger ofta att "han är nog lite autistisk". Då brukar jag säga typ "Ja, han och jag har helt klart en del gemensamt!". Då kommer de på sig själva, och så nämns det inte på ett tag. Rinse and repeat.

 

[Bison]

Jag är väl lite motsatt och är väldigt öppen med att jag är autistisk och driver med mig själv istället.
Det är ju inget att skämmas över och inget konstigt alls.
Är det någon jag inte gillar ignorerar jag den bara.

 

[monster1]

Hej,

Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig i denna situationen och buke brukar ju vara fantastiskt. Ett par gånger om året är vi ett stort gäng från studietiden som träffas och vissa av personerna tycker jag jättemycket om och vill gärna träffa, vissa gillar jag inte alls. De jag inte gillar alls tycker jag kan ha ganska otrevlig jargong. Något jag kan ha problem med är om jag eller någon annan gör något ”avvikande” och då kan det dras ett skämt i stil med ”sluta vara så autistisk”. Jag tycker faktiskt inte att skämten är roliga, ännu mindre när jag nu faktiskt vet att jag är autistisk. Har ni några bra tips för hur man hanterar detta? Jag vill inte berätta om min autism för alla (och jag tycker inte att det ska behövas för att de ska sluta dra sina skämt) och oftast försöker jag ignorera men om det är riktat mig mig tex blir det svårt. Jag vill inte heller helt dra ner stämningen, även fast jag tycker att de är idioter. Hur kan jag bemöta sådana skämt på ett bra sätt?

Ibland dyker jag inte upp på träffarna om jag redan är på dåligt humör och om jag är där försöker jag umgås med de trevliga personerna och undvika de andra. Men det kan vara väldigt trevligt och jag vill inte bara skippa att gå dit heller, det känns inte som en kul lösning.

Jag tänker att det nog är svårt att bryta utan att "dra ned stämningen". Om du gör personen/personen uppmärksam på att den faktiskt gör något som gör dig eller någon annan ledsen eller obekväm så är ju den rimliga reaktionen på det att faktiskt ta åt sig och känna sig skamsen och förhoppningsvis som effekt av detta ändra sitt beteende och be om ursäkt. Det som brukar rekommenderas är att tala med de som utrycker sig på det här sättet vid ett tillfälle när alla andra inte är närvarande och när ni kan ha ett lugnt och bra samtal. Det våra är att nå andra människor utan att själv vara sårbar/öppen med varför du känner upplever något på ett visst sätt.

Men du kan ju tex vara halvöppen och säga tex att "när du pekar ut mina udda beteenden så gör du mig obekväm" eller tex "jag är medveten om att jag ibland gör saker som andra inte gör, och jag blir ledsen när du skojar om det".

 

[monster1]

Jag tänker att det nog är svårt att bryta utan att "dra ned stämningen". Om du gör personen/personen uppmärksam på att den faktiskt gör något som gör dig eller någon annan ledsen eller obekväm så är ju den rimliga reaktionen på det att faktiskt ta åt sig och känna sig skamsen och förhoppningsvis som effekt av detta ändra sitt beteende och be om ursäkt. Det som brukar rekommenderas är att tala med de som utrycker sig på det här sättet vid ett tillfälle när alla andra inte är närvarande och när ni kan ha ett lugnt och bra samtal. Det våra är att nå andra människor utan att själv vara sårbar/öppen med varför du känner upplever något på ett visst sätt.

Men du kan ju tex vara halvöppen och säga tex att "när du pekar ut mina udda beteenden så gör du mig obekväm" eller tex "jag är medveten om att jag ibland gör saker som andra inte gör, och jag blir ledsen när du skojar om det".

Hade du inte varit obekväm med att berätta om din autism hade jag rekommenderat dig med att bara svara "det blir nog svårt..." på deras "sluta vara så autistisk".

 

[Shaggy]

Det beror ju som någon sa på hur elak du vill vara.
"Ja autism är ju ett medfött tillstånd det måste ju vara bättre än att, som du, vara idiot vilket är ett val."

 

[BernT]

Jag har svårt att ignorera folk som beter sig illa, håller man tyst håller man med anser jag så jag säger alltid emot. Oavsett om det är riktat mot mig eller andra. Gör det folk sura? Absolut! Tycker folk att jag är otrevlig och dryg som ”inte bara kan ta jargongen/ett skämt”? Jajamen! Men för mig är det viktigare stå upp för mig själv och för andra.

Du kan ju alltid dra ”vad menar du” eller om det finns någon du känner dig tryggare med i gruppen, prata med den så kanske den kan hjälpa dig att säga ifrån.

 

[MiaMia]

Ytterligare ett lager av problem i dessa skämt tycker jag är att de vanligtvis speglar en rätt felaktig och schablonartad (miss)uppfattning om vad autism är. så de handlar egentligen inte ens om autism som sådan, utan mer om talarnas bristande kunskap om autism...

Det gör att om man lyfter sin egen autism in i det sammanhanget - som på förhand är definierat av dessa fördomar - blir det som att man skriver in sig i denna missuppfattning, snarare än att det är ens verkliga (autistiska) egenskaper som det handlar om.

Jag har inga råd för jag är helt inkapabel att hantera denna lågintensiva och svepande typ av utpekanden.
Motkommentarer viftas lätt bort med något 'menade inte'-argument, och en mer omfattande diskussion om strukturella aspekter av beteendet har ingen plats att landa hos dessa personer. sedan vet man ju att det ändå är så de tänker även om de blivit tillsagda att hålla inne med det.
Återstår någon variant av undvika/stå ut-strategi om det inte är lämpligt/önskvärt att lämna hela gänget totalt.

 

[fejko]

Jag hade struntat i det eller sagt något dräpande, lite beroende på situationen eller mitt humör.

 

[gammalek]

Skulle det gå att säga något i stil med:
Man brukar inte skämta om sånt. Det är okunnigt och oartigt.

 

[parellikusken]

Hör jag opassande skämt som gör mig illa till mods säger jag till rätt skarpt.

Något i stil med "Hur tänkte du nu?"
"Det är inte så fräscht att skämta om en funktionsnedsättning."
"Det där skämtet kändes inte okej, där går ändå gränsen."

Minns tydligt när jag var på en AW och en kollega drog ett jude-skämt. Folk skrattade, men jag markerade tydligt att det skämtet gick inte alls hem hos mig och kändes inte okej alls och undrade hur han tänkte där.
Blev lite torr stämning en stund efter det, men det är okej för mig.

 

[Mirre]

Hej,

Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig i denna situationen och buke brukar ju vara fantastiskt. Ett par gånger om året är vi ett stort gäng från studietiden som träffas och vissa av personerna tycker jag jättemycket om och vill gärna träffa, vissa gillar jag inte alls. De jag inte gillar alls tycker jag kan ha ganska otrevlig jargong. Något jag kan ha problem med är om jag eller någon annan gör något ”avvikande” och då kan det dras ett skämt i stil med ”sluta vara så autistisk”. Jag tycker faktiskt inte att skämten är roliga, ännu mindre när jag nu faktiskt vet att jag är autistisk. Har ni några bra tips för hur man hanterar detta? Jag vill inte berätta om min autism för alla (och jag tycker inte att det ska behövas för att de ska sluta dra sina skämt) och oftast försöker jag ignorera men om det är riktat mig mig tex blir det svårt. Jag vill inte heller helt dra ner stämningen, även fast jag tycker att de är idioter. Hur kan jag bemöta sådana skämt på ett bra sätt?

Ibland dyker jag inte upp på träffarna om jag redan är på dåligt humör och om jag är där försöker jag umgås med de trevliga personerna och undvika de andra. Men det kan vara väldigt trevligt och jag vill inte bara skippa att gå dit heller, det känns inte som en kul lösning.

Fråga hur de tänker med sina "skämt" och hur de menar att situationen associeras med autism. Antagligen har de inget bra svar utan kommer köra med någon fördom. Bemöt då denna med fakta lugnt och sakligt. Det blir tydligt att de är totalt.okunniga och fördomsfulla och du har inte dragit ner stämningen på något sätt.

 

[Anna-Bella]

Tack så jättemycket för alla svaren! Jag ska ha med mig det till nästa gång vi träffas (men såklart hoppas att de inte behövs)