Dejtingtråden 34

[karamelldrottningen]

Har träffat min soulmate idag efter jobbet. Vi behövde få reda ut känslor och annat face to face, utan andras inblandning, innan jag åker härifrån.

Nog för att jag önskat att få uppleva den där totala samhörigheten med någon innan livet är slut... att kunna prata i timmar utan att känna sig färdig, att dela tystnad som aldrig blir jobbig, möta en man som utmanar mig intellektuellt utan att vara överlägsen, att på riktigt förstå exakt vad den andre tänker och känner. Att ha samma syn på relationer och hur man vill leva sitt liv. Och ffa att upplevelsen är helt ömsesidig. Jag önskade verkligen detta, men inte nu. Och inte såhär.

Jag vet att han är min man i själen, men jag vet att han har ett annat liv. Jag är inte ett dugg svartsjuk, det är som det är, och vi har inte gjort nåt fel mot någon annan. Man rår inte för sina känslor, bara sina handlingar.
Jag lämnar en bit av hjärtat här och flyttar ett halvt land. Sällan har något känts så rätt och fel samtidigt, både vad gäller min flytt och vår relation. Men inget förvånar mig längre. Jag är tacksam och bitter samtidigt.

Vad jobbigt det låter
Men kanske hittar du en annan soulmate som också är i samma fas som du i livet och det därför passar bättre i era liv. Man vet aldrig fast det känns tufft nu så man vet verkligen aldrig

 

[_Taggis_]

Vad jobbigt det låter
Men kanske hittar du en annan soulmate som också är i samma fas som du i livet och det därför passar bättre i era liv. Man vet aldrig fast det känns tufft nu så man vet verkligen aldrig

Man vet verkligen aldrig nej, kan detta hända så kan allting hända. Det är mkt sant. Jag försöker fokusera på att flytta och komma igång med mitt nya jobb och mitt nya liv. Men det känns jättekonstigt allting. Och så vet jag att han känner precis som jag. Det är så sjukt.

 

[cambodia]

Man vet verkligen aldrig nej, kan detta hända så kan allting hända. Det är mkt sant. Jag försöker fokusera på att flytta och komma igång med mitt nya jobb och mitt nya liv. Men det känns jättekonstigt allting. Och så vet jag att han känner precis som jag. Det är så sjukt.

Det är sjukt. Så himla orättvist…

Själv har jag nu vridit och vänt på mina känslor både här och med en vän irl. Det känns lättare. Min vän sa så många bra saker, hon har också varit i en liknande situation själv så därför kände jag att jag kunde öppna mig för henne.

Igår fick jag en kram. Sen kunde jag inte stava…

 

[sorbifolia]

Sista veckan har jag saknat 30-åringen orimligt mycket... Men är lite fundersam på om det egentligen är honom jag saknar, eller mera det som vi hade tillsammans. Han var väl det näraste jag varit att ha en "riktig" pojkvän sedan jag blev separerat för 5 år sedan. Och det var SÅ himla mysigt att ha någon att "hänga" med, åka till stranden med eller bara titta på film och gosa i soffan på kvällen. Nu i helgen så var jag i Rom med min bästis, och där vrimmlade det fullkomligt av par som höll händer och pussades och njöt av en romantisk semester, tror det var det som triggade igång min längtan såpass mycket - jag gick och önskade han kunde varit där för det hade gjort semestern ännu mera perfekt.

Samtidigt har han börjat höra av sig alltmer sällan, vilket iofs är helt naturligt och förväntat nu som han bor i et annat land. Och DB är som vanligt upptagen 99% av tiden, så jag känner mig rätt ensam igen. Har därför tackat ja till en dejt med en kille som jag matchade med för nästan 3 månader sedan, men inte lyckats träffa än. Känner mig dock inte jättepepp, men får väl ge det en chans ändå. Wish me luck, eller nåt.

 

[mysboll]

Alltså KAN man vara nöjd som singel? Helt utan närhet resten av livet?

En seriös undran för jag försöker verkligen vara nöjd men mår bara skit.

 

[pepp]

Alltså KAN man vara nöjd som singel? Helt utan närhet resten av livet?

En seriös undran för jag försöker verkligen vara nöjd men mår bara skit.

För mig går det i perioder. Just nu är det en bra period och det känns mest skönt.
Sen kommer det perioder då jag mest får panik över tanken att leva såhär ensam resten av livet

 

[cambodia]

Alltså KAN man vara nöjd som singel? Helt utan närhet resten av livet?

En seriös undran för jag försöker verkligen vara nöjd men mår bara skit.

Vissa kan nog men, jag skulle säga nej
Inte helt utan närhet!

Är jag nöjd nu? Nej

 

[mysboll]

För mig går det i perioder. Just nu är det en bra period och det känns mest skönt.
Sen kommer det perioder då jag mest får panik över tanken att leva såhär ensam resten av livet

Här går det också i perioder och jag försöker verkligen inbilla mig att ensam är stark osv. Men jag är ju så liten och ensam och vill bara bli omhändertagen (lite överdrivet men ni fattar )!

Att vara såhär ensam och helt utan socialt skyddsnät suger verkligen!

Vissa kan nog men, jag skulle säga nej
Inte helt utan närhet!

Är jag nöjd nu? Nej

Närheten är verkligen värst. Det mesta andra kan jag nog leva utan om jag måste..

 

[cambodia]

Närheten är verkligen värst. Det mesta andra kan jag nog leva utan om jag måste..

Ja men precis… Jag har inget emot att bo själv osv. Men just närheten, ibland saknar jag det SÅ himla mycket

 

[tigerflicka]

Alltså KAN man vara nöjd som singel? Helt utan närhet resten av livet?

En seriös undran för jag försöker verkligen vara nöjd men mår bara skit.

Jag känner mig lite för nöjd som singel, sådär att jag hade saknat tvåsamheten lite mer.

 

[mysboll]

Blir samtidigt lite irriterad på mig själv. Varför är jag så jäkla needy och varför kan jag aldrig bara vara nöjd?

 

[Eurydome]

Blir samtidigt lite irriterad på mig själv. Varför är jag så jäkla needy och varför kan jag aldrig bara vara nöjd?

Du är ju verkligen inte needy bara för att du saknar närhet och vill ha en relation! Det skulle jag säga är väldigt mänskligt att vilja ha. (Därmed inte sagt att man inte kan trivas som singel såklart!)¨¨

Och därmed inte heller sagt att man inte kan få närhet som singel.

 

[Cosinus]

Alltså jag ger snart upp det här med män …

 

[Sel]

Alltså KAN man vara nöjd som singel? Helt utan närhet resten av livet?

En seriös undran för jag försöker verkligen vara nöjd men mår bara skit.

Det kan man absolut! Jag har inte haft en partner sedan drygt femton år (egentligen typ aldrig.) och vill verkligen inte ha en heller. Ju mer jag tänker på att anpassa mig efter en annan människa desto mer vill jag inte.

 

[mysboll]

Det kan man absolut! Jag har inte haft en partner sedan drygt femton år (egentligen typ aldrig.) och vill verkligen inte ha en heller. Ju mer jag tänker på att anpassa mig efter en annan människa desto mer vill jag inte.

Jag vill inte heller anpassa mig. Men han kan ju anpassa sig..

 

[lingonben]

Här går det också i perioder och jag försöker verkligen inbilla mig att ensam är stark osv. Men jag är ju så liten och ensam och vill bara bli omhändertagen (lite överdrivet men ni fattar )!

Att vara såhär ensam och helt utan socialt skyddsnät suger verkligen!

Närheten är verkligen värst. Det mesta andra kan jag nog leva utan om jag måste..

Jag saknar fysisk närhet, en massa! Emotionell närhet får jag av mina vänner men att bara vara nära nån fysiskt (och gärna ligga lite), sånt är det ont om. Frustrerande! Samtidigt är jag rätt förhållanderädd, jag minns hur ensamt det var att vara två fast med fel person.

 

[Tonto]

Alltså KAN man vara nöjd som singel? Helt utan närhet resten av livet?

En seriös undran för jag försöker verkligen vara nöjd men mår bara skit.

Jag tror att man kan vara nöjd om man vill vara singel och trivs med att vara själv. Annars blir det nog svårt. Man kan nog lära sig att acceptera situationen mer eller mindre dock. Men nöjd vet jag inte om det går att bli.

 

[Tonto]

Jag saknar fysisk närhet, en massa! Emotionell närhet får jag av mina vänner men att bara vara nära nån fysiskt (och gärna ligga lite), sånt är det ont om. Frustrerande! Samtidigt är jag rätt förhållanderädd, jag minns hur ensamt det var att vara två fast med fel person.

När jag var singel så dejtade jag bara folk som inte ville ha ett förhållande utan bara ville träffas kravlöst för att jag tyckte om att få närhet utan att vara i ett förhållande.

Det var faktiskt ett väldigt trevligt koncept. Väldigt okomplicerat tills det inte var det och då slutade man ses.

 

[lingonben]

När jag var singel så dejtade jag bara folk som inte ville ha ett förhållande utan bara ville träffas kravlöst för att jag tyckte om att få närhet utan att vara i ett förhållande.

Det var faktiskt ett väldigt trevligt koncept. Väldigt okomplicerat tills det inte var det och då slutade man ses.

Hm, det kanske jag skulle testa!

 

[Flixon]

När jag var singel så dejtade jag bara folk som inte ville ha ett förhållande utan bara ville träffas kravlöst för att jag tyckte om att få närhet utan att vara i ett förhållande.

Det var faktiskt ett väldigt trevligt koncept. Väldigt okomplicerat tills det inte var det och då slutade man ses.

Det var min tanke att göra också, efter att ha njutit av att vara få vara själv ett bra tag efter min skilsmässa. Men så råkade jag bli kär istället dessutom vansinnigt komplicerat, men tydligen kan man inte styra över sina känslor