Dejtingtråden 34

[pepp]

Sälja/skänka
Sen införskaffa en del gemensamma möbler och skapa eget hem, blir lite trevligare än att flytta rakt in i någons färdiga hem.

Jätteviktigt!
Jag hade typ en grej som var min hos mitt ex, kände mig aldrig hemma där..

 

[cambodia]

Jätteviktigt!
Jag hade typ en grej som var min hos mitt ex, kände mig aldrig hemma där..

Samma för mig, kände som jag bodde i en inredningskatalog… ingenting var ”jag”!

 

[Roheryn]

Jag fattar inte just nu hur jag ska kunna fokusera på nytt jobb och att skapa en ny vardag med den här senaste veckan i bagaget... Vi sågs en gång till innan jag åkte, bara för att inte vara så känslosamma i vårt avsked som det blev i tisdags. Det var bra, vi tog en promenad med hunden och han förklarade på ett mer balanserat vis hur han tänkte och kände. Alltså människan Jag blir rörd men samtidigt helt stum, vet inte om jag ska våga tänka mer på den här grejen men vet inte heller hur jag skulle kunna låta bli. Jag bad honom backa lite och låta mig tänka, för jag hänger inte med riktigt och jag vet att risken är att då kommer jag försvinna... Ska man tänka att det är för bra för att vara sant, eller ska man tänka att det kan vara nu det är min tur? Vet inte. Dock löser ju geografin det mesta åt oss nu, och inget kan hända på länge. Och han har sitt att ordna upp och det vill jag inte ens vara delaktig i så på så vis är det bra att jag är långt borta. Men i alla andra avseenden, hade jag gärna varit där

Go for it! Det blir aldrig din tur om du inte vågar!

 

[_Taggis_]

Go for it! Det blir aldrig din tur om du inte vågar!

Det hade kunnat vara enklare om det inte var en skilsmässa och hundra mil mellan... typ.

Det är så mkt som ställer till det. Dels har jag ju svårt för sånt här överlag - att ens bli intresserad av nån, och så känslor, tillit, stå ut med mig själv, stå ut med mig själv i relation till en annan, tro på att det skulle kunna funka... Jag är lite brydd över att det verkar så ömsesidigt, det har ju liksom aldrig hänt i mitt liv, så jag har ännu svårare för att tro på det då. Tänk om han bara målat upp en bild av mig och att det är den han vill ha? Tänk om han bara vill ha nån att tänka på så han kan ta sig ur en skavande relation? Vi har förvisso jobbat ihop 6 mån men det är ju först senaste veckan vi haft en annan bild av varann än bara rent kollegial. Jag vet att det är en bra kille, men känner honom ju inte på ett personligt plan såklart - jag brukar inte ragga på gifta män på jobbet. Det är ju inte så strategiskt om en vill ha en smidig tillvaro på en arbetsplats med typ 15 pers.

Nu har jag ju bett honom att backa lite, och ffa tänka på sin familj. Och han förstår mig och gör det och naturligtvis fattar han ju att jag funderar kring hans övriga liv. Det är inget han inte är öppen med, och det är också så jäkla ovant. Vad är detta liksom? Jag sliter med mig själv mellan att ena stunden ha ett outgrundligt behov av att ringa honom, skriva, prata, ses och jag fattar inte hur jag ska stå ut med att inte kunna göra det såsom läget är då vi bara måste få umgås och lära känna varann för att vi har redan slösat ett liv på att Inte ha varandra i det... och andra stunden känner jag att jag kan inte be honom backa och ge mig tankeutrymme, för att sedan jaga honom i nån sorts panik över mina egna känslor. Jag vill att han ska reda upp sitt förhållande och sitt liv utan att jag är där och stör. Jag vill inte vara orsak till att han tar nåt beslut. Jag vill bara finnas i hans liv som en oberoende part till allt det där om han lämnat det först. Det känns som att saker sker i fel ordning.

Ja nu ska jag inte skriva så mkt mer om detaljerna här. Men jag har ingen annan att bolla det med just nu och jag håller på bli galen.

 

[Kakis]

Har smugit runt här i trådarna innan men träffade en kille i slutet av förra året efter att ha varit singel en längre period, så har inte varit här förrän han helt oväntat dumpade mig för 3 veckor sedan. Numera exet led av en depression som han inte hanterade väl och den blev värre under tiden vi träffats pga omständigheter som hänt i hans liv innan vi träffades. Så absolut inget jag kunde göra något åt. Men jag blev så chockad och ledsen och förvånad hur han bara vände på en vecka från att allt varit bra till att göra slut genom att skicka ett meddelande till mig på arbetstid där han dumpar mig... I efterhand inser jag ju att det inte skulle bli bra i långa loppet men nu är jag iaf singel och får hoppa in i Tinderträsket igen och tänker jag får bidra i denna tråden. Dock har jag inte saknat Tinder...

 

[cambodia]

Har smugit runt här i trådarna innan men träffade en kille i slutet av förra året efter att ha varit singel en längre period, så har inte varit här förrän han helt oväntat dumpade mig för 3 veckor sedan. Numera exet led av en depression som han inte hanterade väl och den blev värre under tiden vi träffats pga omständigheter som hänt i hans liv innan vi träffades. Så absolut inget jag kunde göra något åt. Men jag blev så chockad och ledsen och förvånad hur han bara vände på en vecka från att allt varit bra till att göra slut genom att skicka ett meddelande till mig på arbetstid där han dumpar mig... I efterhand inser jag ju att det inte skulle bli bra i långa loppet men nu är jag iaf singel och får hoppa in i Tinderträsket igen och tänker jag får bidra i denna tråden. Dock har jag inte saknat Tinder...

Men fy, vilken chock! Förstår att det måste varit tungt

Och Tinder är ju inte det roligaste, nej

 

[kolblakkur]

Smyger runt i bakgrunden här då jag är mitt uppe i en skilsmässa. Vill absolut inte träffa någon ny i nuläget och tycker det är väldigt upplyftande med självständiga kvinnor i denna tråd känner inte att jag behöver en man till någonting. Kommer att ha vänner, ett hus och djur att sysselsätta mig med

Har dessutom svårt med höger och vänster så Tinder vore en mardröm

 

[cambodia]

Smyger runt i bakgrunden här då jag är mitt uppe i en skilsmässa. Vill absolut inte träffa någon ny i nuläget och tycker det är väldigt upplyftande med självständiga kvinnor i denna tråd känner inte att jag behöver en man till någonting. Kommer att ha vänner, ett hus och djur att sysselsätta mig med

Har dessutom svårt med höger och vänster så Tinder vore en mardröm

Ja, det där med höger och vänster kan vara lite knepigt ibland

 

[TygerTyger]

Smyger runt i bakgrunden här då jag är mitt uppe i en skilsmässa. Vill absolut inte träffa någon ny i nuläget och tycker det är väldigt upplyftande med självständiga kvinnor i denna tråd känner inte att jag behöver en man till någonting. Kommer att ha vänner, ett hus och djur att sysselsätta mig med

Har dessutom svårt med höger och vänster så Tinder vore en mardröm

Jag följer också tråden och förbereder mig sakta men säkert (men med stark betoning på sakta) på att bli aktiv i den igen. Instämmer i hur inspirerande det är med alla som inte har varken deadline eller desperation.

 

[the_connemara]

Jag har haft turen att träffa en kille som ger mig just det. Typ en gång I månaden träffas vi, ligger och så sover vi tillsammans och skedar. Det är verkligen perfekt! Vi har träffats i 1,5 år nu, och verkar hålla det på den här nivån båda två iaf.

Samma här även om vi ses oftare. Det är så otroligt lagom! Varje gång vi får ihop något mer än bara ses på kvällen och sova ihop är lika kul dessutom. Jag är den begränsande faktorn med häst och bristande energi och det är verkligen lyxigt att inte känna sig bristfällig pga det utan det man får ihop blir istället en bonus.

 

[karamelldrottningen]

Sälja/skänka
Sen införskaffa en del gemensamma möbler och skapa eget hem, blir lite trevligare än att flytta rakt in i någons färdiga hem.

Nej några gemensamma möbler blir det inte jag måste välja möblerna annars får det va

 

[Tonto]

Nej några gemensamma möbler blir det inte jag måste välja möblerna annars får det va

Då tror jag att det är bäst att man inte flyttar ihop.

 

[athena_arabians]

Då tror jag att det är bäst att man inte flyttar ihop.

Instämmer.

Det är en anledning till att jag inte vill bo med särbon. Den inredning jag har är enormt viktig för mitt välmående och den typ av inredning han är ok med ger mig klåda... det är ok när jag är hos honom för det är ju inte mitt hem. Men bo i något liknande? Aldrig.

Han tycker min inredning är ok men sådant är inte viktigt för honom.

 

[AbCdE]

När min man levde hade jag ibland mardrömmar att han lämnade mig för någon annan. Inatt hade jag sådan dröm men min man är avliden sedan drygt två år tillbaka. Antar jag jag inte har sörjt klart.

Inte konstigt att jag har noll intresse att dejta…

 

[_Taggis_]

Då tror jag att det är bäst att man inte flyttar ihop.

Fast det där är ju högst individuellt. Endel bryr sig inte ett dugg om vad de har för inredning, då spelar det ju mindre roll om partnern väljer...

 

[karamelldrottningen]

Då tror jag att det är bäst att man inte flyttar ihop.

Vi får se jag har verkligen ingen bråttom med det alls om det nu blir så eller inte

 

[cambodia]

Matchat med flera på Tinder på sistone, men känner bara - nej…

Just nu finns bara du, jag vill inte ha någon annan. Inte känna något för någon annan. Jag vill inte skärma av mig, jag vill bara leva i den här känslan och känna värmen och glädjen du ger mig


Den här bilden kom upp i flödet igår, helt av en slump. Och den gick rakt in i hjärtat!

 

[emma-vsm]

Jag kommer väl kanske flytta in i tråden framöver… Jag har inte varit singel så länge och har de senaste 5 åren varit helt uppslukad av personen jag trodde var min person. Trodde aldrig jag skulle känna kemi, attraktion eller ens vilja titta på någon på det sättet igen.

För nån vecka sen träffade jag en person i jobbsammanhang och kände.. kemi. Vi gjorde inget annat än att prata och förmodligen var kemin helt och hållet fysiskt, kanske bara från mitt håll. Vi kanske aldrig kommer ses igen men det var så skönt att veta att känslan finns där inne nånstans. Jag kommer kunna gå vidare och jag kommer kunna känna på liknande sätt igen.

Jag är dock värdelös på att dejta. Antingen pratar jag med folk på appar och bangar att träffas, eller så träffar jag någon irl och om kemi uppstår tror jag att det är the love of my life.

 

[the_connemara]

Jag kommer väl kanske flytta in i tråden framöver… Jag har inte varit singel så länge och har de senaste 5 åren varit helt uppslukad av personen jag trodde var min person. Trodde aldrig jag skulle känna kemi, attraktion eller ens vilja titta på någon på det sättet igen.

För nån vecka sen träffade jag en person i jobbsammanhang och kände.. kemi. Vi gjorde inget annat än att prata och förmodligen var kemin helt och hållet fysiskt, kanske bara från mitt håll. Vi kanske aldrig kommer ses igen men det var så skönt att veta att känslan finns där inne nånstans. Jag kommer kunna gå vidare och jag kommer kunna känna på liknande sätt igen.

Jag är dock värdelös på att dejta. Antingen pratar jag med folk på appar och bangar att träffas, eller så träffar jag någon irl och om kemi uppstår tror jag att det är the love of my life.

❤❤❤

 

[_Taggis_]

Matchat med flera på Tinder på sistone, men känner bara - nej…

Just nu finns bara du, jag vill inte ha någon annan. Inte känna något för någon annan. Jag vill inte skärma av mig, jag vill bara leva i den här känslan och känna värmen och glädjen du ger mig


Den här bilden kom upp i flödet igår, helt av en slump. Och den gick rakt in i hjärtat!

Lånar den