Dejtingtråden 34

[_Taggis_]

Men åh Hur gör ni nu då?

Vår relation är högst själslig. Och jag är inte intresserad av nåt drama med fru och barn inblandat. Han är också en väldigt fin och korrekt person så han skulle inte heller ge sig in i nåt drama. Det är som det är. Vi får glädjas åt det som är utan att ta det vidare till nån annan nivå.

Edit: Jag vet inte heller vilken nivå jag skulle vilja ha det på. Jag är fortfarande lite chockad över gårdagens möte. Det är en person jag jobbat ihop med i ett halvår och vi har alltid haft bra kontakt men inte haft anledning att umgås privat eller lära känna varann utanför jobbet. Jag vet inte om jag ska tycka att det är bra eller dåligt. Jag har ingen aning om nånting. Detta var jag inte alls förberedd på.

 

[cambodia]

Vår relation är högst själslig. Och jag är inte intresserad av nåt drama med fru och barn inblandat. Han är också en väldigt fin och korrekt person så han skulle inte heller ge sig in i nåt drama. Det är som det är. Vi får glädjas åt det som är utan att ta det vidare till nån annan nivå.

Edit: Jag vet inte heller vilken nivå jag skulle vilja ha det på. Jag är fortfarande lite chockad över gårdagens möte. Det är en person jag jobbat ihop med i ett halvår och vi har alltid haft bra kontakt men inte haft anledning att umgås privat eller lära känna varann utanför jobbet. Jag vet inte om jag ska tycka att det är bra eller dåligt. Jag har ingen aning om nånting. Detta var jag inte alls förberedd på.

Fint ändå, men jag förstår att det blir många tankar som snurrar

 

[_Taggis_]

Fint ändå, men jag förstår att det blir många tankar som snurrar

Ja, det är en sorg att vi inte kommer att hinna umgås som vi vill och känner att vi behöver. Jag är ju van vid att livet alltid är otjmat, jag tror den biten är värre för honom faktiskt. Han är inte lika svartsynt som jag.

 

[cambodia]

Ja, det är en sorg att vi inte kommer att hinna umgås som vi vill och känner att vi behöver. Jag är ju van vid att livet alltid är otjmat, jag tror den biten är värre för honom faktiskt. Han är inte lika svartsynt som jag.

Kan verkligen relatera

 

[_Taggis_]

Kan verkligen relatera

Jag har en sån jävla separationsångest. Det är tur att jag sysselsätter mig med att packa och jobba fram tills det bär av, för det är en sån enorm frustration så fort jag tänker på detta. Hela grejen är så surrealistisk.
Ironin är så brutal så jag kan inte ens uttrycka mig. Och vetskapen att det finns en enda människa på hela jorden som skulle förstå mig i detta nu... och jag kan inte ringa honom och tvinga honom att komma och prata med mig i flera timmar, dagar, år. Fast jag vet att han tänker precis samma. Det är så jävla frustrerande Vi får gå där på jobbet mina sista dagar och vara goda kollegor bland alla andra, fast det kommer aldrig mer bli som det varit. Och det är nästan så att jag hoppas att vi aldrig blir ensamma igen, för jag kommer gråta floder när jag inte behöver hålla fasaden inför alla andra. På så vis är det ju tur att jag slutar. Det hade blivit olidligt.

 

[cambodia]

Jag har en sån jävla separationsångest. Det är tur att jag sysselsätter mig med att packa och jobba fram tills det bär av, för det är en sån enorm frustration så fort jag tänker på detta. Hela grejen är så surrealistisk.
Ironin är så brutal så jag kan inte ens uttrycka mig. Och vetskapen att det finns en enda människa på hela jorden som skulle förstå mig i detta nu... och jag kan inte ringa honom och tvinga honom att komma och prata med mig i flera timmar, dagar, år. Fast jag vet att han tänker precis samma. Det är så jävla frustrerande Vi får gå där på jobbet mina sista dagar och vara goda kollegor bland alla andra, fast det kommer aldrig mer bli som det varit. Och det är nästan så att jag hoppas att vi aldrig blir ensamma igen, för jag kommer gråta floder när jag inte behöver hålla fasaden inför alla andra. På så vis är det ju tur att jag slutar. Det hade blivit olidligt.

Men det är ju så himla orättvist! Riktigt känner i hjärtat vad du menar

 

[lil-sis]

Om en svarar ”jag åker till Luleå snart” efter att ha frågat var man bor och fått svaret ”norduppland” så kanske den kan sorteras in i facket ”fin att se på men lite bristfälliga geografiska kunskaper”?

(Än så länge är den här helgen mest en kavalkad av oändlig trötthet. Inte bra förutsättning för att prata med någon irl och sen komma ihåg vad de sade ).

 

[snöstorm]

Var på dejt idag. Killens bilder var minst 10 år gamla, han var sig inte alls lik i verkligheten. Suck är så trött på detta, hur svårt är det att ta lite nya bilder? Fattar killar inte att de åldras på 10 år?

 

[Flixon]

Jag har en sån jävla separationsångest. Det är tur att jag sysselsätter mig med att packa och jobba fram tills det bär av, för det är en sån enorm frustration så fort jag tänker på detta. Hela grejen är så surrealistisk.
Ironin är så brutal så jag kan inte ens uttrycka mig. Och vetskapen att det finns en enda människa på hela jorden som skulle förstå mig i detta nu... och jag kan inte ringa honom och tvinga honom att komma och prata med mig i flera timmar, dagar, år. Fast jag vet att han tänker precis samma. Det är så jävla frustrerande Vi får gå där på jobbet mina sista dagar och vara goda kollegor bland alla andra, fast det kommer aldrig mer bli som det varit. Och det är nästan så att jag hoppas att vi aldrig blir ensamma igen, för jag kommer gråta floder när jag inte behöver hålla fasaden inför alla andra. På så vis är det ju tur att jag slutar. Det hade blivit olidligt.

Fy tusan vad tufft. Förstår och känner igen mig i din frustration

 

[cambodia]

Okej. Jag kom till någon slags insikt idag på jobbet. Jag måste släppa henne. Jag mår inte bra av det här. Och det kommer inte bli vi, tanken är egentligen ganska absurd.

Det må vara lättare sagt än gjort, men jag måste verkligen försöka. Jag måste sluta tänka med hjärtat och börja tänka med hjärnan istället.

Hon kommer fortsätta ligga mig varmt om hjärtat och vi kommer ju naturligtvis fortsätta jobba ihop, men jag måste försöka se henne som en kollega som alla andra.

Jag har för lätt att drömma mig bort och sväva iväg…

 

[Modest]

Okej. Jag kom till någon slags insikt idag på jobbet. Jag måste släppa henne. Jag mår inte bra av det här. Och det kommer inte bli vi, tanken är egentligen ganska absurd.

Det må vara lättare sagt än gjort, men jag måste verkligen försöka. Jag måste sluta tänka med hjärtat och börja tänka med hjärnan istället.

Hon kommer fortsätta ligga mig varmt om hjärtat och vi kommer ju naturligtvis fortsätta jobba ihop, men jag måste försöka se henne som en kollega som alla andra.

Jag har för lätt att drömma mig bort och sväva iväg…

Har ni mkt kontakt på jobbett? (Har inte riktigt fattat allt tror jag). Tror verkligen du ska försöka att avskärma dig så mycket som möjligt för att skydda hjärtat. Jobbigt att vara olyckligt kär, lider med dig

 

[Modest]

Jag och dejten ska ses för fjärde gången till helgen, känns nästan som att det börjar bli en rutin med dejt en gång i veckan. Ser fram emot det!

 

[cambodia]

Har ni mkt kontakt på jobbett? (Har inte riktigt fattat allt tror jag). Tror verkligen du ska försöka att avskärma dig så mycket som möjligt för att skydda hjärtat. Jobbigt att vara olyckligt kär, lider med dig

Jag har nog inte gått in i detalj, men ja. I stort sett varje dag, om hon inte är ledig. Vi jobbar på samma team, hon är doktor, jag sekreterare.

Förra veckan var extrem, jag fick typ alla hennes ”ärenden” i knät och fick ringa flera gånger. Men jag vill tro det kommer gå bra om jag bara bestämmer mig. Det går ju bra… även om hjärtat hoppar.

Men det kommer bli svårt att skärma av. När hon jobbar för mycket, stressar, inte tar hand om sig själv. Jag vill ge så mycket, göra så mycket… ta hand om. Men jag kan inte. Jag får inte!

 

[Modest]

Jag har nog inte gått in i detalj, men ja. I stort sett varje dag, om hon inte är ledig. Vi jobbar på samma team, hon är doktor, jag sekreterare.

Förra veckan var extrem, jag fick typ alla hennes ”ärenden” i knät och fick ringa flera gånger. Men jag vill tro det kommer gå bra om jag bara bestämmer mig. Det går ju bra… även om hjärtat hoppar.

Men det kommer bli svårt att skärma av. När hon jobbar för mycket, stressar, inte tar hand om sig själv. Jag vill ge så mycket, göra så mycket… ta hand om. Men jag kan inte. Jag får inte!

Jag bryr mig för mycket…

Aha, jag fattar. Rätt tungt att behöva lyssna på hennes röst hela dagarna..? Kan du inte få byta team?

Att vilja ta hand om andra människor i för stor utsträckning är inte riktigt sunt. Hon är ju vuxen och reda i sitt eget liv. Det är skillnad på att vara kär och att vara en care taker tänker jag.

 

[Sel]

Jag har nog inte gått in i detalj, men ja. I stort sett varje dag, om hon inte är ledig. Vi jobbar på samma team, hon är doktor, jag sekreterare.

Förra veckan var extrem, jag fick typ alla hennes ”ärenden” i knät och fick ringa flera gånger. Men jag vill tro det kommer gå bra om jag bara bestämmer mig. Det går ju bra… även om hjärtat hoppar.

Men det kommer bli svårt att skärma av. När hon jobbar för mycket, stressar, inte tar hand om sig själv. Jag vill ge så mycket, göra så mycket… ta hand om. Men jag kan inte. Jag får inte!

Hon klarar sig, hon är en vuxen människa. Du gör det du ska genom att underlätta på jobbet i din yrkesroll, det får räcka.

 

[cambodia]

Aha, jag fattar. Rätt tungt att behöva lyssna på hennes röst hela dagarna..? Kan du inte få byta team?

Att vilja ta hand om andra människor i för stor utsträckning är inte riktigt sunt. Hon är ju vuxen och reda i sitt eget liv. Det är skillnad på att vara kär och att vara en care taker tänker jag.

Det kändes. Men du har väl kanske rätt… kan man inte vara båda?

Och @Sel jag vet… men ja…

Nu kanske jag delade med mig för mycket men hur som helst, så är det. Jag tycker om att höra hennes röst så det är inget problem. Och jag trivs jättebra på teamet så ska bara försöka hantera det här.

 

[Modest]

Det kändes. Men du har väl kanske rätt… kan man inte vara båda?

Och @Sel jag vet… men ja…

Nu kanske jag delade med mig för mycket men hur som helst, så är det. Jag tycker om att höra hennes röst så det är inget problem. Och jag trivs jättebra på teamet så ska bara försöka hantera det här.

Obs det var bara min känsla av det pyttelilla du skrev! Tolkade säkert ditt inlägg helt fel.

På ett generellt plan: för mig personligen hade ett sådant beteende varit en varningsflagga, att hen inte kan prioritera sig själv och sitt välmående. Personer som attraheras till sådant tänker jag i sin tur ofta har ett osunt beteende av att över-omhänderta andra.

 

[cambodia]

Obs det var bara min känsla av det pyttelilla du skrev! Tolkade säkert ditt inlägg helt fel.

På ett generellt plan: för mig personligen hade ett sådant beteende varit en varningsflagga, att hen inte kan prioritera sig själv och sitt välmående. Personer som attraheras till sådant tänker jag i sin tur ofta har ett osunt beteende av att över-omhänderta andra.

Kanske, kanske inte. Men det kändes i hjärtat. Ingen skada skedd dock, det är bra att få vända och vrida på sina tankar lite!

Alltså det är ju förstås inte bara det som attraherar mig, jag kanske inte ska skriva en lista Men det är sånt som får mig att ha svårt att titta bort lixom…

Jag kan nog erkänna att jag har vissa tendenser som du beskriver, men inte så det blir osunt. Eller ja, helt sunt är det ju inte nu förstås - men jag märker det och försöker göra något åt det.

 

[cambodia]

Hon klarar sig, hon är en vuxen människa. Du gör det du ska genom att underlätta på jobbet i din yrkesroll, det får räcka.

Det är så sant det du säger, får försöka ha det som ett mantra!

 

[_Taggis_]

Har träffat min soulmate idag efter jobbet. Vi behövde få reda ut känslor och annat face to face, utan andras inblandning, innan jag åker härifrån.

Nog för att jag önskat att få uppleva den där totala samhörigheten med någon innan livet är slut... att kunna prata i timmar utan att känna sig färdig, att dela tystnad som aldrig blir jobbig, möta en man som utmanar mig intellektuellt utan att vara överlägsen, att på riktigt förstå exakt vad den andre tänker och känner. Att ha samma syn på relationer och hur man vill leva sitt liv. Och ffa att upplevelsen är helt ömsesidig. Jag önskade verkligen detta, men inte nu. Och inte såhär.

Jag vet att han är min man i själen, men jag vet att han har ett annat liv. Jag är inte ett dugg svartsjuk, det är som det är, och vi har inte gjort nåt fel mot någon annan. Man rår inte för sina känslor, bara sina handlingar.
Jag lämnar en bit av hjärtat här och flyttar ett halvt land. Sällan har något känts så rätt och fel samtidigt, både vad gäller min flytt och vår relation. Men inget förvånar mig längre. Jag är tacksam och bitter samtidigt.