Dejtingtråden 34

[karamelldrottningen]

borttaget

 

[Nytant]

Detta är lite OT, hoppas det är okej, men jag undrar om man kan leta träningskompisar på Tinder? Eller kommer det tolkas som att man försöker mörka sina dejtingförsök, alternativt som att man stör de som vill dejta?

 

[Modest]

Detta är lite OT, hoppas det är okej, men jag undrar om man kan leta träningskompisar på Tinder? Eller kommer det tolkas som att man försöker mörka sina dejtingförsök, alternativt som att man stör de som vill dejta?

Det är ju att bruka en dejtingapp i ett rätt udda syfte? Eller menar du att du vill träna + dejta med nya personer?

 

[Nytant]

Det är ju att bruka en dejtingapp i ett rätt udda syfte? Eller menar du att du vill träna + dejta med nya personer?

Nej det var så jag menade, och då har jag fått svar på min fråga Att Tinder är till för endast dejting och inte nya kontakter lite mer allmänt.

 

[Modest]

Nej det var så jag menade, och då har jag fått svar på min fråga Att Tinder är till för endast dejting och inte nya kontakter lite mer allmänt.

Klart man kan testa men mitt intryck är iaf att det är en uttalad dejtingapp.

 

[Nytant]

Klart man kan testa men mitt intryck är iaf att det är en uttalad dejtingapp.

Okej, nä då är det bättre jag hittar rätt forum för det och låter folk dejta ifred. Tack!

 

[karamelldrottningen]

Okej, nä då är det bättre jag hittar rätt forum för det och låter folk dejta ifred. Tack!

Du kan ju testa men isåfall vara extremt tydlig med det och du lär ändå få sålla en del för alla verkar inte vara helt läskunniga

 

[Bison]

Detta är lite OT, hoppas det är okej, men jag undrar om man kan leta träningskompisar på Tinder? Eller kommer det tolkas som att man försöker mörka sina dejtingförsök, alternativt som att man stör de som vill dejta?

Annars finns gofriendley, där kan du söka kompisar att träna med.
Dock bara kvinnor.

 

[Hazel]

Detta är lite OT, hoppas det är okej, men jag undrar om man kan leta träningskompisar på Tinder? Eller kommer det tolkas som att man försöker mörka sina dejtingförsök, alternativt som att man stör de som vill dejta?

Jag träffade min närmaste tjejkompis på Happy Pancake, hon va dock tydlig med att hon sökte kompisar eller dejt så det va ju lättare för mig att säga att en ny tjejkompis hade varit najs. Tror dock att dom flesta även där söker just dejter men det verkar åtminstone vara lite mer öppet än Tinder

 

[Milosari]

Lyckades matcha med en utan tydlig bild och när vi pratat ett tag så inser han att vi var kk:s för 3-4 år sedan. Jag har inte skrivit tillbaka... Han hade ju sina kvalitéer förvisso, men njaaa... Roligare med någon ny kanske? Känns lite taskigt att skriva så bara.

Råkade säga att jag ville träffa den där som jag skrivit med ett tag så nu har vi bestämt ett datum långt fram. Precis det jag inte skulle göra... Men men, än så länge flyter det på rätt bra.

 

[Sel]

Okej, nä då är det bättre jag hittar rätt forum för det och låter folk dejta ifred. Tack!

Det är väl mer åt andra hållet - du kommer inte att kunna söka träningskompis ifred där.

 

[Nytant]

Det är väl mer åt andra hållet - du kommer inte att kunna söka träningskompis ifred där.

Tar det delvis som en komplimang, för du känner ju faktiskt inte mig

 

[karamelldrottningen]

Har så mycket jag skulle vilja skriva om för det känns som det händer en del på alla möjliga fronter men så fick jag någon tanke igår då vi båda håller på en del med häst och känner många inom det dock olika discipliner. Fick en känsla men tänk han kanske har någon vän här i tråden som läser och skriver jag då lite om oss så är det inte så svårt att luska ut vem jag är
Det var ju en jäkla nackdel med att bli tillsammans med en nästan lika stor hästnörd som jag

 

[Ceta]

Har så mycket jag skulle vilja skriva om för det känns som det händer en del på alla möjliga fronter men så fick jag någon tanke igår då vi båda håller på en del med häst och känner många inom det dock olika discipliner. Fick en känsla men tänk han kanske har någon vän här i tråden som läser och skriver jag då lite om oss så är det inte så svårt att luska ut vem jag är
Det var ju en jäkla nackdel med att bli tillsammans med en nästan lika stor hästnörd som jag

Känner igen mig lite. Vill egentligen skriva mer om vännen och vår ändrade relation, men då det finns lite känsliga detaljer och jag inte är så anonym här så vågar jag inte

 

[Flixon]

Även jag hade velat skriva mycket mer om den jag dejtar och alla omständigheter runt om, men jag vågar inte heller riskera att någon listar ut vem det är

 

[_Taggis_]

Jag hade besök ikväll av han som jag brukar telefonera med Känner mig helt chockad av nån anledning, men jag hade verkligen inte trott att han skulle dyka upp hemma. Vi brukar bara ses i samband med jobb, bortsett från telefonerandet då. Är även impad av mig själv, för jag har ganska svårt för att bjuda in folk i mitt hem. Känns väl för privat av nån anledning. Men det är väl bra att jag släpper på garden och tränar på allt som går emot min natur.

Han är en fin person. Även om jag inte kan sluta fundera kring den där eventuella sambon? Nåväl, vi hånglar ju inte så på så vis behöver jag inte bry mig om nån annans sambo. Men jag har hittills i mitt liv aldrig varit med om att knyta nån närmare kontakt med män bara för att de vill vara ens vän. Menmen, det är så mkt med den här som är annorlunda så det är väl bara så att jag ska lära mig nåt av att umgås med honom. Och det gör jag ju gärna, för vi har en bra kemi. Bara det gör ju att jag funderar väldigt mkt på vad det är jag ska lära mig.

Jag kan inte heller släppa tanken på att jag nog är så avslappnad med honom för jag känner ingen press, det kommer inte hända nåt för jag vet att han är upptagen och därmed riskerar jag inte att såras och därmed kan jag vara mot honom så som jag inte hade varit med nån som var en uttalad dejt. Jag är mkt mer naturlig än jag skulle ha varit annars, tom fulklädd i träningstights och okammat hår. Det är väl iofs fördelen med att bara ses i arbetskläder och bygghjälm annars, man behöver inte direkt leva upp till nåt snygghetsideal för att känna sig hemma... (Ja jag har läst alldeles för mkt relationspsykologiböcker på sistone )

 

[pepp]

En kollega frågade idag om jag och en annan kollega är ihop, jag säg ut såhär och förklarade att vi är bästa vänner.

Det är visst fler som tror det, haha. Jag brukar klia hans huvud i soffan när vi har rast så dom kanske baserar det på det

Inte hänt något med min badkille än, han skrev för nån dag sen och han hade haft fullt upp. Och jag likaså, förstår inte när jag ska hinna/orka
Jag tog ju beslutet att fråga honom efter att vi badat, nu i efterhand börjar jag tänka att jag kanske var "hög" och frågade därför

 

[_Taggis_]

OBS varning för långt och flummigt inlägg...

Jag har som sagt funderat mkt på vad det är jag ska lära mig framöver. Jag har lagt mkt tid på "lära känna mig själv", ändra förhållningssätt, ha tillförsikt, vara mer öppen gentemot medmänniskor, mindre cynisk och misstänksam och jada jada. Jag är ju av naturen cynisk, fastnar lätt i övertänkande och därmed i egna uttänkta sanningar som jag sedan använder till att döma ut män, tror illa om män och skyddar mig själv i osund omfattning. De relationer jag haft har effektivt dött ut pga att jag aldrig kan släppa in nån i mitt liv, men jag är effektiv på att hålla avstånd. Ja, det finns väl en orsak till att jag är ensam liksom . Enda gången jag försökte att verkligen inte gå på min flyktinstinkt var ju med Dikeskörningen och ja, det blev ju inget vidare. Så jag har lite att jobba med minst sagt. Både med mig själv och med att att inte göra för stor sak av det faktum att män är svin trots att jag försöker tro att dom inte är det

Därför har min hjärna verkligen gått på högvarv här sista dagarna efter att J var här (ja nu orkar jag inte längre skriva Telefonkompisen så han får heta J). Jag alltså FATTAR INTE detta, och det är ju heller ingen vits till att övertänka heller, det ger ju inget. Men dock. Vi har allt mer kontakt, senaste året har det blivit mer och även om vi haft kontakt i 5 år så känns det som att vi börjar lära känna varann nu. Det har aldrig varit nåt uttalat mellan oss såklart, men det har heller aldrig varit helt oskyldigt. När vi började snacka med varann för fem år sedan var det som en käftsmäll, och även om det är mer städat så har spraket aldrig upphört. Jag är kaxig nog att påstå att det inte är helt oömsesidigt heller - varför skulle han annars ta kontakt med mig så mkt som han gjort genom åren? Det är först sista året som jag ibland hört av mig först, annars har allt varit på hans initiativ. Han har sparat mitt telefonnummer, han frågar mig personliga saker, han kommer dessutom ihåg detaljer av samtal vi haft i föbifarten osv. Jag har inte gjort det. Jag har alltid varit för misstänksam. Det är först nu som jag kan släppa garden, ytterst lite men dock gör jag det för jag tänker att det spelar ingen roll, jag har inget att dölja eller skämmas över. Jag gillar honom men jag vet att det spelar ingen roll och jag vet också att jag nog kan bjuda honom på det om han bara vill ha bekräftelse - så mkt kostar det inte mig att vara trevlig och tillmötesgående... Dock alltid med hans samboskap i bakhuvudet som ett stort skoskav. Jag har ingen plats för drama i mitt liv, inget intresse av det heller.

Och som sagt, jag vet om den där sambon. Det sätter honom i en helt annan dager. Jag blir inte klok på situationen. Jag försöker ju som sagt att inte ha förutfattade meningar, hålla mig open minded, ha ett tillåtande förhållningssätt. Jag sitter stilla i båten med insikten att jag kommer tids nog att få reda på både vad han vill och vad jag ska lära mig av detta. Jag är helt på det klara med det. Men en sak förstår jag inte - Varför vill livet utsätta mig för detta? Vore det inte bättre att liksom motbevisas i sin övertygelse om att ingen är att lita på? Vad är vitsen att matcha med någon där det aldrig kommer bli nåt av det? Om det nu finns en mening med saker och ting (ja jag är så flummig så jag tror på det där med attraktionslagen osv) så kan inte livet liksom matcha ihop med med män som är tillgängliga? Pålitliga? Som kanske kan vara nåt för mig, för första gången i livet? Jag behöver verkligen inte lära mig att vara ännu mer misstänksam och avståndstagande, jag behöver lära mig motsatsen.... Eller är det själva lärdomen, att jag ska lära mig att stålsätta mig och ignorera känslor? Tack men det kan jag redan.

Ja, flum som sagt. Men nu har jag fått skriva av mig.

 

[gammalek]

OBS varning för långt och flummigt inlägg...

Jag har som sagt funderat mkt på vad det är jag ska lära mig framöver. Jag har lagt mkt tid på "lära känna mig själv", ändra förhållningssätt, ha tillförsikt, vara mer öppen gentemot medmänniskor, mindre cynisk och misstänksam och jada jada. Jag är ju av naturen cynisk, fastnar lätt i övertänkande och därmed i egna uttänkta sanningar som jag sedan använder till att döma ut män, tror illa om män och skyddar mig själv i osund omfattning. De relationer jag haft har effektivt dött ut pga att jag aldrig kan släppa in nån i mitt liv, men jag är effektiv på att hålla avstånd. Ja, det finns väl en orsak till att jag är ensam liksom . Enda gången jag försökte att verkligen inte gå på min flyktinstinkt var ju med Dikeskörningen och ja, det blev ju inget vidare. Så jag har lite att jobba med minst sagt. Både med mig själv och med att att inte göra för stor sak av det faktum att män är svin trots att jag försöker tro att dom inte är det

Därför har min hjärna verkligen gått på högvarv här sista dagarna efter att J var här (ja nu orkar jag inte längre skriva Telefonkompisen så han får heta J). Jag alltså FATTAR INTE detta, och det är ju heller ingen vits till att övertänka heller, det ger ju inget. Men dock. Vi har allt mer kontakt, senaste året har det blivit mer och även om vi haft kontakt i 5 år så känns det som att vi börjar lära känna varann nu. Det har aldrig varit nåt uttalat mellan oss såklart, men det har heller aldrig varit helt oskyldigt. När vi började snacka med varann för fem år sedan var det som en käftsmäll, och även om det är mer städat så har spraket aldrig upphört. Jag är kaxig nog att påstå att det inte är helt oömsesidigt heller - varför skulle han annars ta kontakt med mig så mkt som han gjort genom åren? Det är först sista året som jag ibland hört av mig först, annars har allt varit på hans initiativ. Han har sparat mitt telefonnummer, han frågar mig personliga saker, han kommer dessutom ihåg detaljer av samtal vi haft i föbifarten osv. Jag har inte gjort det. Jag har alltid varit för misstänksam. Det är först nu som jag kan släppa garden, ytterst lite men dock gör jag det för jag tänker att det spelar ingen roll, jag har inget att dölja eller skämmas över. Jag gillar honom men jag vet att det spelar ingen roll och jag vet också att jag nog kan bjuda honom på det om han bara vill ha bekräftelse - så mkt kostar det inte mig att vara trevlig och tillmötesgående... Dock alltid med hans samboskap i bakhuvudet som ett stort skoskav. Jag har ingen plats för drama i mitt liv, inget intresse av det heller.

Och som sagt, jag vet om den där sambon. Det sätter honom i en helt annan dager. Jag blir inte klok på situationen. Jag försöker ju som sagt att inte ha förutfattade meningar, hålla mig open minded, ha ett tillåtande förhållningssätt. Jag sitter stilla i båten med insikten att jag kommer tids nog att få reda på både vad han vill och vad jag ska lära mig av detta. Jag är helt på det klara med det. Men en sak förstår jag inte - Varför vill livet utsätta mig för detta? Vore det inte bättre att liksom motbevisas i sin övertygelse om att ingen är att lita på? Vad är vitsen att matcha med någon där det aldrig kommer bli nåt av det? Om det nu finns en mening med saker och ting (ja jag är så flummig så jag tror på det där med attraktionslagen osv) så kan inte livet liksom matcha ihop med med män som är tillgängliga? Pålitliga? Som kanske kan vara nåt för mig, för första gången i livet? Jag behöver verkligen inte lära mig att vara ännu mer misstänksam och avståndstagande, jag behöver lära mig motsatsen....

Ja, flum som sagt. Men nu har jag fått skriva av mig.

En tanke: Det är kanske mindre skrämmande att fastna för någon som redan är 'upptagen'? Då bekräftar du det som du redan tror; att det inte kommer att gå. Samtidigt är det ett steg på vägen, ett steg närmare till det du önskar.

 

[_Taggis_]

En tanke: Det är kanske mindre skrämmande att fastna för någon som redan är 'upptagen'? Då bekräftar du det som du redan tror; att det inte kommer att gå. Samtidigt är det ett steg på vägen, ett steg närmare till det du önskar.

Kan så vara, nån mening lär det ju vara iaf