Dejtingtråden 33

Status
Stängd för vidare inlägg.
Det går dåligt för mig att lägga alla andra utom kollegan på is.
Han jag träffade i somras och som flyttade till Skåne har flyttat tillbaka och vill träffas så vi ska ses till helgen. Det kommer bli trevligt även om ingen av oss är kär (känns väldigt praktiskt faktist)
Jag ska även träffa fransmannen på fredag men då är vi ett större gäng som ska ut, jag vet att han kommer vilja att vi går hem tillsammans men det kommer inte jag vilja.

Kollegan sötar omkring och vi donar på med jobbprojekt. För mig känns det bra att han väljer mig för olika uppdrag där kanske andra kollegor passat bättre. Men det är rätt kul att jag är tillräckligt stark för att kunna vara till hans nytta
 
Vad händer om du bara går in till din lägenhet?
Vi brukar mötas vid grinden till innergården och sen har vi samma promenadsträcka till min uppgång längst bort. Och som sist, hundarna var jätte smutsiga och jag ville inte ta in dom. Så tänkte torka av dom och det naturliga vore att han ringde på dit han skulle 1 meter ifrån mig (trång våning) men han ställde sig bara och tittade på mig. Så jag gav upp och tog helt enkelt med dom smutsiga hundarna in. Jag hörde honom ringa på hos grannen precis efter att jag stängt min dörr. Jag sa inte hej då eller något alls. Kände mig inte bekväm när han bara stod och tittade på mig.
 
  • Arg
Reactions: Sel
Ibland när jag läser här eller tänker själv verkar det oöverkomligt att bli kär igen. Dom gångerna jag får mina starkaste kärleks känslor och känslan av att älska någon är när jag tittar på Alvin och Milou och bara fylls av kärlek. Men jag vet inte om jag har förmågan att bli kär igen. Det är fasligt jobbigt med alla känslor så jag vet inte ens om jag vill det och jag vet ärligt talat inte om jag tappat bort den känslan för alltid. Jag har inte varit så där jätte kär sen jag var 19. Det är 15 år sen. Har inte känt mig så där jätte kär i dom förhållanden jag haft efter det.

Har ni lätt för att bli kära?
 
Ibland när jag läser här eller tänker själv verkar det oöverkomligt att bli kär igen. Dom gångerna jag får mina starkaste kärleks känslor och känslan av att älska någon är när jag tittar på Alvin och Milou och bara fylls av kärlek. Men jag vet inte om jag har förmågan att bli kär igen. Det är fasligt jobbigt med alla känslor så jag vet inte ens om jag vill det och jag vet ärligt talat inte om jag tappat bort den känslan för alltid. Jag har inte varit så där jätte kär sen jag var 19. Det är 15 år sen. Har inte känt mig så där jätte kär i dom förhållanden jag haft efter det.

Har ni lätt för att bli kära?

Nej verkligen inte, skulle nog inte påstå att jag älskat någon annan person förens nu. Har blivit lite "betuttad" ibland, men annars nej.
 
Har ni lätt för att bli kära?
Nej, absolut inte. Jag skulle nog säga att jag har varit riktigt, riktigt kär en enda gång i mitt liv. Självklart trodde jag att jag hade varit det flera gånger tidigare, som yngre, men det är inte att jämföra på samma dag med det som drabbade mig med den personen sen. Jag har i princip inte ens känt attraktion till någon efter den killen heller, trots att jag har försökt tvinga mig själv att bli kär i någon annan. Det är fem år sen.
 
Det var längesen jag skrev i en dejtingtråd men behöver få skriva av mig någonstans.

Har lite smått dejtat några killar de senaste åren men först nu fann jag en kille som jag verkligen kände kunde vara något!.... Tills idag, när han dumpade mig på själva alla hjärtans dag:(:cry::(:cry: Trodde mig få fira min allra första alla hjärtans dag, istället får jag sitta här med känslan av att vara övergiven. Vi har träffats sedan kanske slutet på oktober. Nu var vi aldrig ett par officiellt men liksom "i praktiken". Ursäkten: "Jag orkar inte vänta tills du tar examen". Jag har sagt att när jag studerar kanske jag inte kan vara 100% närvarande varje vecka, tar examen nästa januari och har sagt att jag hur som vill vara särbos till dess om vi skulle komma dit. Och han har varit helt okej med det eftersom hans jobb är i annat län med och han är mycket upptagen själv.

Känner mig bara så otroligt... inte sviken, eller jag vet inte. Bara så tom:cry::cry:
 
Det var längesen jag skrev i en dejtingtråd men behöver få skriva av mig någonstans.

Har lite smått dejtat några killar de senaste åren men först nu fann jag en kille som jag verkligen kände kunde vara något!.... Tills idag, när han dumpade mig på själva alla hjärtans dag:(:cry::(:cry: Trodde mig få fira min allra första alla hjärtans dag, istället får jag sitta här med känslan av att vara övergiven. Vi har träffats sedan kanske slutet på oktober. Nu var vi aldrig ett par officiellt men liksom "i praktiken". Ursäkten: "Jag orkar inte vänta tills du tar examen". Jag har sagt att när jag studerar kanske jag inte kan vara 100% närvarande varje vecka, tar examen nästa januari och har sagt att jag hur som vill vara särbos till dess om vi skulle komma dit. Och han har varit helt okej med det eftersom hans jobb är i annat län med och han är mycket upptagen själv.

Känner mig bara så otroligt... inte sviken, eller jag vet inte. Bara så tom:cry::cry:
Osmidigt på självaste alla hjärtans dag :(
Men det kanske var meningen och det finns fler fiskar i vattnet 🐠❤️
 
Så här mycket som jag dejtar just nu har jag nog inte dejtat någonsin. Jo kanske nån gång men nu känns det på ett helt annat sätt. Jag är så målmedveten som jag inte varit tidigare.
Intressant varför just nu när det är så mycket annat. Men å andra sidan. Det är ju alltid mycket annat!
Jag vill ha en familj. Samtidigt känner jag mig nånstans ganska tillfreds märkligt nog i tanken om att hittar jag inte den alldeles rätta så är även det helt ok.
Mitt liv är rätt bra överlag som det är och jag måste inte med näbbar och klor ha på ett visst sätt utan det får bli som det blir helt enkelt.

Det skulle vara ROLIGT att träffa en som man kan hänga med i vårt och torrt men jag MÅSTE inte träffa denna.
 
Jag har svårt att bli förälskad, ännu svårare för att bli kär och älskat har jag bara gjort två gånger. Jag är hopplös när det gäller andras intresse av mig, jag ser det inte alls.
 
Jag förstår inte riktigt när jag ska ha tid att träffa nån förutom på helgerna 😂 hur gör folk!
På veckorna jobbar jag, sen ska jag träna och sen är det godnatt runt 20...
Dygnet har för få timmar.
Jag känner samma sak. Särskilt nu när det ska bli återgång till kontoret i alla fall delvis. Före pandemin var jag inne från stallet vid typ 20 (lite tidigare på somrarna när hästarna inte står inne om nätterna och jag slipper mocka) och då var det i princip dusch och sängen som gällde. Nu har jag dels hunnit mocka på morgonen innan jobbet (eftersom det inte gör någonting att jag luktar häst när jag ändå sitter hemma själv) och oftast hunnit rida på lunchen så då har jag haft större svängrum om kvällarna till andra grejer. Och på helgerna fick man ju göra allt det där man inte hinner på vardagarna, så då hann jag aldrig med något heller.

Hade man verkligen haft en partner och bott ihop hade man ju rasat ihop i soffan efter 20 i alla fall. Men att träffa en helt ny person inser jag är helt omöjligt med mitt liv. :angel:
 
Jag var hos D igår, han lagade god mat och det var en väldigt mysig kväll.
Älskar hur han tänker, resonerar och funderar kring saker!
Vi har känt varandra en så kort tid, men det känns som att det skulle kunna bli något fint av det här ändå. Magkänslan är bra ☺️

Och ju mer vi ses, desto mer inser jag hur skev min senaste relation var i slutet.. Otroligt hur blind man kan bli i en relation.
 
Jag har svårt att bli förälskad, ännu svårare för att bli kär och älskat har jag bara gjort två gånger. Jag är hopplös när det gäller andras intresse av mig, jag ser det inte alls.
Vet
Jag var hos D igår, han lagade god mat och det var en väldigt mysig kväll.
Älskar hur han tänker, resonerar och funderar kring saker!
Vi har känt varandra en så kort tid, men det känns som att det skulle kunna bli något fint av det här ändå. Magkänslan är bra ☺️

Och ju mer vi ses, desto mer inser jag hur skev min senaste relation var i slutet.. Otroligt hur blind man kan bli i en relation.
Härligt, du förtjänar att ha någon som får dig att må bra.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 418
Senast: Palermo
·
Relationer Jag har en bror som blev diagnostiserad med autism i barndomen, aspekter hette det då. Vi är båda runt 40 år nu, så vi båda har levt med...
12 13 14
Svar
260
· Visningar
10 111
Senast: Mabuse
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 168
Senast: gullviva
·
Relationer Skapade ett nytt nick för detta inlägg för att inte outa mannen. Jag har kommit till insikt om att jag lever i en, för mig, toxisk...
4 5 6
Svar
107
· Visningar
7 754

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Storlek röd Kong?
  • Liten fodertunna?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp