Dejtingtråden 33

[the_connemara]

Här är ju en del snack om när den andre parten inte lever upp till önskemålen, men hur hanterar ni det när det gäller er själva? Min och The Guys lista på saker vi vill se, göra och uppleva börjar bli lång nu, med förslag från båda håll. Det känns bra i sig men jag vet ju att anledningen till att det går så långsamt framåt är enbart pga mig/min tid. Jag är bra på att hålla mina förväntningar låga och att inte planera in för mycket (= dvs nästan inget alls) men jag längtar ju också och VILL. Bara att min hjärna inte samarbetar tillräckligt mycket för att kunna omsätta det i praktiken hur mycket jag än vill så det blir aldrig någon tid över. Jag har en plan (det där att terapi ska lösa alla mina problem ) men behövde nog bara lyfta det lite här ändå/gnälla av mig

Och idag kunde jag inte hantera det längre. Och jag blir så frustrerad av att inte liksom kunna peka på något tydligt det borde finnas en (helst enkel) lösning på. Jag fattar ju att det är hela grejen med exekutiva funktioner som hela tiden är ett problem för mig och så fort något annat är rubbat i vardagen/måendet så blir det bara ännu sämre. Nu senast covid och en veckas uppehåll där vi inte sågs vilket gjort mig typ lika osäker som för över ett år sedan eller något och jag blir bara så himla trött på det.

Jaja. Jag kunde iaf inte hålla masken utan började till slut bara gråta och kunde inte sluta. Eftersom The Guy är världens tryggaste och gulligaste i sådana situationer så hade jag vips typ berättat alla saker som jag typ alltid gått och oroat mig för i alla förhållanden. Men aldrig ens tänkt på att man kan berätta/prata om liksom.

Anledningen till att jag ens skrev det här i denna tråden var nog mest för att jag läst några trådar om osämja i förhållanden, vad är "normalt" och hur ska man hantera resp sätta gränser osv. Jag känner bara att HUR kan ens den typen av osämja ens förekomma i ett förhållande man vill stanna i? Har inte vi alla redan tillräckligt med oss själva liksom? Jag hoppas verkligen, verkligen att jag aldrig mer går in i en relation där relationen i sig skapar skapar osäkerheter, ständiga missförstånd och rent av bråk. Jag visste inte att det kunde finnas något annat innan denna relationen men nu vet jag. Jag hade hoppats att alla visste och vågade leva efter det, vår tid är så mycket mer värdefull och förtjänar att delas med någon som fyller den med positiva känslor ❤

 

[anonymys22]

Här är ju en del snack om när den andre parten inte lever upp till önskemålen, men hur hanterar ni det när det gäller er själva? Min och The Guys lista på saker vi vill se, göra och uppleva börjar bli lång nu, med förslag från båda håll. Det känns bra i sig men jag vet ju att anledningen till att det går så långsamt framåt är enbart pga mig/min tid. Jag är bra på att hålla mina förväntningar låga och att inte planera in för mycket (= dvs nästan inget alls) men jag längtar ju också och VILL. Bara att min hjärna inte samarbetar tillräckligt mycket för att kunna omsätta det i praktiken hur mycket jag än vill så det blir aldrig någon tid över. Jag har en plan (det där att terapi ska lösa alla mina problem

) men behövde nog bara lyfta det lite här ändå/gnälla av mig

Jag håller med om att detta är svårt. Jag tycker även att det är svårt att ge rimliga förväntningar till den som jag dejtar. Jag sa t.ex. till en kille att jag var intresserad av friluftsliv och gärna ville lära mig mer om detta och även pröva på det. Han tog det som att nu planerar vi in en vecka med vandring och sova i tält mitt i vintern medan jag tänkte att vi börjar med en kortare vandringstur och kanske sova ute ett par nätter i tält på sensommar/tidig höst. Han var så himla besviken på mig och tyckte att jag uppgett falska avsikter.

Jag berättade även att under en period på månaden blir jag så trött att jag inte orkar med någonting de dagarna. Vet inte hur jag skulle kunna vara tydligare men han var även väldigt besviken över att jag inte orkade göra någonting under de dagarna.

 

[pepp]

Är bjuden på dejt på onsdag med A, vi ska gå på bio!

 

[Ramona]

Kan vara så att vi tycker olika i en del frågor, så att nåt långvarigt/seriöst kanske inte är aktuellt, men man kan väl ha kul längs vägen kanske ...

Det viktigaste är inte att tycka exakt lika i ett förhållande för min del, utan att man kan samarbeta kring saker och att man har respekt för varandra. Olika åsikt är ju nästan bara kul.

 

[strawberrysylt]

Det viktigaste är inte att tycka exakt lika i ett förhållande för min del, utan att man kan samarbeta kring saker och att man har respekt för varandra. Olika åsikt är ju nästan bara kul.

Jovisst, fast det här gäller t ex att han vill ha barn och jag troligen inte vill det... just den grejen är ju lite svår att kompromissa om .
Fast jag förstår hur du menar och håller med .

 

[Flixon]

Det viktigaste är inte att tycka exakt lika i ett förhållande för min del, utan att man kan samarbeta kring saker och att man har respekt för varandra. Olika åsikt är ju nästan bara kul.

Jag både håller med och inte. Efter att ha levt i ett förhållande där vartenda sak skulle diskuteras, där han opåkallat tog rollen som djävulens advokat konstant så känner jag bara att jävlar, vad skönt att slippa stå på motsatt sida i alla diskussioner samtidigt är det ju roligt att diskutera olika frågor, men det är också trevligt att kunna hålla med varandra och diskutera utifrån det. En diskussion behöver ju inte utgå från att man har olika åsikter, det kan ju också vara ett utvecklande av argument från samma sida, så att säga. Men det viktigaste är ju som du skriver, att ha respekt för varandra i diskussionen.

 

[Nahar]

En fredagskvällsfundering: Jag har en god vän som dejtat länge, eller försöker dejta via appar och så vidare men inte får napp. Vi diskuterar och han säger att han tror det är för att han i princip vill vara hemmaman. Alltså, inte bli försörjd - han är ekonomiskt oberoende - men att han inte vill/behöver jobba. Han har sitt på det torra men lever inte heller i lyx och flärd utan ett minimalistiskt, avslappnat liv. Lagar mat, spelar datorspel, tränar och går med hunden. Jag för min del har svårt att se att just detta kan vara problemet, men vad säger ni? Finns det smartare och mindre smarta sätt att introducera ett sådant livsval? (och ja, det handlar verkligen om en vän, jag själv behöver jobba så mycket att jag inte ens hinner dejta för närvarande )

 

[the_connemara]

En fredagskvällsfundering: Jag har en god vän som dejtat länge, eller försöker dejta via appar och så vidare men inte får napp. Vi diskuterar och han säger att han tror det är för att han i princip vill vara hemmaman. Alltså, inte bli försörjd - han är ekonomiskt oberoende - men att han inte vill/behöver jobba. Han har sitt på det torra men lever inte heller i lyx och flärd utan ett minimalistiskt, avslappnat liv. Lagar mat, spelar datorspel, tränar och går med hunden. Jag för min del har svårt att se att just detta kan vara problemet, men vad säger ni? Finns det smartare och mindre smarta sätt att introducera ett sådant livsval? (och ja, det handlar verkligen om en vän, jag själv behöver jobba så mycket att jag inte ens hinner dejta för närvarande )

Har din vän något starkt intresse? Bidrar till samhället på något speciellt vis? Samt hur en blivit ekonomiskt oberoende hade spelat in för mig tror jag. Fast egentligen så har det väl mer med vilken personlighet det ligger bakom valet av livsstilen egentligen kanske?

 

[SaraXX]

Har din vän något starkt intresse? Bidrar till samhället på något speciellt vis? Samt hur en blivit ekonomiskt oberoende hade spelat in för mig tror jag. Fast egentligen så har det väl mer med vilken personlighet det ligger bakom valet av livsstilen egentligen kanske?

Jag håller med. För mig behöver det finnas någon form av engagemang och driv, för något. För en fråga eller sak, något projekt, lärande eller vad som. Om det låter som att personen "bara är hemma" blir jag nog inte intresserad, men jag hade trott att det finns andra som skulle tycka att det var helt ok. @Nahar

 

[sorbifolia]

En fredagskvällsfundering: Jag har en god vän som dejtat länge, eller försöker dejta via appar och så vidare men inte får napp. Vi diskuterar och han säger att han tror det är för att han i princip vill vara hemmaman. Alltså, inte bli försörjd - han är ekonomiskt oberoende - men att han inte vill/behöver jobba. Han har sitt på det torra men lever inte heller i lyx och flärd utan ett minimalistiskt, avslappnat liv. Lagar mat, spelar datorspel, tränar och går med hunden. Jag för min del har svårt att se att just detta kan vara problemet, men vad säger ni? Finns det smartare och mindre smarta sätt att introducera ett sådant livsval? (och ja, det handlar verkligen om en vän, jag själv behöver jobba så mycket att jag inte ens hinner dejta för närvarande )

Jag tror "minimalistisk liv" kan vara mycket begränsande för urvalet av aktuella kvinnor. Mitt ex är i liknande situation, och har i princip gett upp att dejta här i Norden. De flesta vill resa, gå på restauranter och ha ett fint hus samt kanske en båt eller ett sommarhus. Och de som lever minimalistisk hänger kanske inte så mycket på online dejtingsidor? Nu vet jag inte din väns ålder, eller sökområde, men det spelar nog helt klart in med.

 

[Nahar]

Har din vän något starkt intresse? Bidrar till samhället på något speciellt vis? Samt hur en blivit ekonomiskt oberoende hade spelat in för mig tror jag. Fast egentligen så har det väl mer med vilken personlighet det ligger bakom valet av livsstilen egentligen kanske?

Jag håller med. För mig behöver det finnas någon form av engagemang och driv, för något. För en fråga eller sak, något projekt, lärande eller vad som. Om det låter som att personen "bara är hemma" blir jag nog inte intresserad, men jag hade trott att det finns andra som skulle tycka att det var helt ok. @Nahar

Alltså jag ska inte hymla med att han är väldigt bekväm av sig, men visst har han intressen och driv, men för lite okonventionella saker kanske. Det beror väl på hur en är, men han driver ett säkert community inom sin del av dataspelandet, och är ordförande inom en annan (irl) förening. Han använder väldigt mycket av sin tid till att hjälpa människor i sin närhet, alltså på riktigt en sådan person som pausar allt om något händer och kommer direkt. Kanske det är svårt dock om han säger "jag jobbar inte utan spelar dataspel" Jag vet ju inte var han säger till folk på datingapparna men för mig är han liksom uppenbart husband-material, om en lär känna honom i alla fall. Men jag har känt honom så länge och har aldrig sett honom flörta precis så han kanske är helt annorlunda i andra sammanhang.

Jag tror "minimalistisk liv" kan vara mycket begränsande för urvalet av aktuella kvinnor. Mitt ex är i liknande situation, och har i princip gett upp att dejta här i Norden. De flesta vill resa, gå på restauranter och ha ett fint hus samt kanske en båt eller ett sommarhus. Och de som lever minimalistisk hänger kanske inte så mycket på online dejtingsidor? Nu vet jag inte din väns ålder, eller sökområde, men det spelar nog helt klart in med.

Han gillar att resa, och han har fin bostadsrätt utan lån. Men visst, han lever inte i lyx och flärd liksom. Gillar att segla så båt är inte omöjligt. Gillar att vara hemma och laga mat, inte jaga pengar, är vad han säger. Han hänger mest på appar tror jag.

Men vem vet, han kanske är annorlunda i datingsammanhang. Han är feminist så jag kan inte tänka mig att han är obehaglig eller så men som sagt, vi har känt varandra sen skoltiden så jag ser ju en del av honom han kanske inte är bra på att visa.

 

[sorbifolia]

Han gillar att resa, och han har fin bostadsrätt utan lån. Men visst, han lever inte i lyx och flärd liksom. Gillar att segla så båt är inte omöjligt. Gillar att vara hemma och laga mat, inte jaga pengar, är vad han säger. Han hänger mest på appar tror jag.

Men vem vet, han kanske är annorlunda i datingsammanhang. Han är feminist så jag kan inte tänka mig att han är obehaglig eller så men som sagt, vi har känt varandra sen skoltiden så jag ser ju en del av honom han kanske inte är bra på att visa.

Ah okej, jag såg för mig typ en koja i skogen när du sa "minimalistisk". Då ställer det sig ju lite annorlunda.

För egen del så utgår dock alla som uppger "gaming" som hobby, jag vet det är orättvist och förutintatt och att det kan finnas mycket bra med datorspel, men jag får helt enkelt spader av folk som föredrar att sitta stilla inomhus medan jag är ute och i aktivitet. Men man hör ju om många som träffar varandra via spelande, kanske han borde åka på conventions eller vad det nu heter där man samlar många med samma interesse?

 

[Nahar]

Ah okej, jag såg för mig typ en koja i skogen när du sa "minimalistisk". Då ställer det sig ju lite annorlunda.

För egen del så utgår dock alla som uppger "gaming" som hobby, jag vet det är orättvist och förutintatt och att det kan finnas mycket bra med datorspel, men jag får helt enkelt spader av folk som föredrar att sitta stilla inomhus medan jag är ute och i aktivitet. Men man hör ju om många som träffar varandra via spelande, kanske han borde åka på conventions eller vad det nu heter där man samlar många med samma interesse?

Nä, det är jag som bor i en koja

Jo, jag är ju själv inte mycket för appar så jag råder honom att komma ut och träffa nya människor bara, gaming eller inte liksom, och det gör han väl. Det är ju bara det att varje gång vi pratar dejting tar han upp sin livsstil som det som gör att "ingen vill ha" honom, och jag bara undrar om det är sant eller om han bara är dålig på att sälja in sig själv, för personligen ser jag liksom inte något problem med någon som inte har ett jobb om de har bra ekonomi och ändå liksom, gör saker. Som han ju gör.

 

[TygerTyger]

En fredagskvällsfundering: Jag har en god vän som dejtat länge, eller försöker dejta via appar och så vidare men inte får napp. Vi diskuterar och han säger att han tror det är för att han i princip vill vara hemmaman. Alltså, inte bli försörjd - han är ekonomiskt oberoende - men att han inte vill/behöver jobba. Han har sitt på det torra men lever inte heller i lyx och flärd utan ett minimalistiskt, avslappnat liv. Lagar mat, spelar datorspel, tränar och går med hunden. Jag för min del har svårt att se att just detta kan vara problemet, men vad säger ni? Finns det smartare och mindre smarta sätt att introducera ett sådant livsval? (och ja, det handlar verkligen om en vän, jag själv behöver jobba så mycket att jag inte ens hinner dejta för närvarande )

Det låter ju helt magiskt. Precis min måltillvaro om 5-10 år, lite beroende på detaljer. När mitt ex har hunnit flytta ut så får du gärna koppla ihop oss.

Skämt åsido: Jag kan förstå att det blir mer svårmatchat. Det finns en sida som heter FIRE dating, den kanske är värd att testa? Samt FIRE communities generellt, t ex på Facebook. Jag är med både i sådana och downshiftingvarianter. Får intrycket att han skulle matcha lättare med någon som är/vill bli "lean FIRE" än en genomsnittlig downshiftare.

 

[Nahar]

Det låter ju helt magiskt. Precis min måltillvaro om 5-10 år, lite beroende på detaljer. När mitt ex har hunnit flytta ut så får du gärna koppla ihop oss.

Skämt åsido: Jag kan förstå att det blir mer svårmatchat. Det finns en sida som heter FIRE dating, den kanske är värd att testa? Samt FIRE communities generellt, t ex på Facebook. Jag är med både i sådana och downshiftingvarianter. Får intrycket att han skulle matcha lättare med någon som är/vill bli "lean FIRE" än en genomsnittlig downshiftare.

Kul, ska tipsa

 

[the_connemara]

Jag tror på dina inlägg det kan finnas risk att fördomar sätter stopp så om jag som vän velat hjälpa hade jag nog som du funderar rotat lite i hur han ses utifrån av någon som inte känner honom.

 

[Mia_R]

Jag tror det även kan handla om vilken åldersgrupp han söker i, många går ju i förtida pension om de har råd och möjlighet.

 

[Hippocampus]

Jag tror "minimalistisk liv" kan vara mycket begränsande för urvalet av aktuella kvinnor. Mitt ex är i liknande situation, och har i princip gett upp att dejta här i Norden. De flesta vill resa, gå på restauranter och ha ett fint hus samt kanske en båt eller ett sommarhus. Och de som lever minimalistisk hänger kanske inte så mycket på online dejtingsidor? Nu vet jag inte din väns ålder, eller sökområde, men det spelar nog helt klart in med.

Tycker minimalistiskt låter som en dröm

 

[MidnightSoul]

En fredagskvällsfundering: Jag har en god vän som dejtat länge, eller försöker dejta via appar och så vidare men inte får napp. Vi diskuterar och han säger att han tror det är för att han i princip vill vara hemmaman. Alltså, inte bli försörjd - han är ekonomiskt oberoende - men att han inte vill/behöver jobba. Han har sitt på det torra men lever inte heller i lyx och flärd utan ett minimalistiskt, avslappnat liv. Lagar mat, spelar datorspel, tränar och går med hunden. Jag för min del har svårt att se att just detta kan vara problemet, men vad säger ni? Finns det smartare och mindre smarta sätt att introducera ett sådant livsval? (och ja, det handlar verkligen om en vän, jag själv behöver jobba så mycket att jag inte ens hinner dejta för närvarande )

Kanske kan vara hur han framställer sig själv. Annars är gaming något många har fördomar om. Dom anser att personen sitter klistrad vid spelet hela tiden och inte gör något tillsammans med sin partner.
Spelar själv, men har inge problem att skippa det och umgås med kompisar och skippa dataspel en hel helg. Då är det svårare att få mig att göra något på måndagar då jag har tvätt som ska plockas undan och fixa en del andra saker,

 

[Hippocampus]

Alltså jag ska inte hymla med att han är väldigt bekväm av sig, men visst har han intressen och driv, men för lite okonventionella saker kanske. Det beror väl på hur en är, men han driver ett säkert community inom sin del av dataspelandet, och är ordförande inom en annan (irl) förening. Han använder väldigt mycket av sin tid till att hjälpa människor i sin närhet, alltså på riktigt en sådan person som pausar allt om något händer och kommer direkt. Kanske det är svårt dock om han säger "jag jobbar inte utan spelar dataspel" Jag vet ju inte var han säger till folk på datingapparna men för mig är han liksom uppenbart husband-material, om en lär känna honom i alla fall. Men jag har känt honom så länge och har aldrig sett honom flörta precis så han kanske är helt annorlunda i andra sammanhang.


Han gillar att resa, och han har fin bostadsrätt utan lån. Men visst, han lever inte i lyx och flärd liksom. Gillar att segla så båt är inte omöjligt. Gillar att vara hemma och laga mat, inte jaga pengar, är vad han säger. Han hänger mest på appar tror jag.

Men vem vet, han kanske är annorlunda i datingsammanhang. Han är feminist så jag kan inte tänka mig att han är obehaglig eller så men som sagt, vi har känt varandra sen skoltiden så jag ser ju en del av honom han kanske inte är bra på att visa.

Låter ju som en ”bra” kille! Jag upplever ofta att när jag tex nämner att jag är inte för flärd, grejer, restauranger osv så blir jag kallad tråkig. Men jag orkar inte med den sociala stilen och ”ytan”. Jag gräver hellre land, är i stallet, fikar ute på en promenad osv. Så kan nog förstå att han blir lite ”åsidosatt”.