Dejtingtråden 33

[anonymys22]

Någon som vill bolla tips på var man kan hitta man/kvinna som skulle kunna passa ihop med en själv? Jag har kört fast själv och jag tycker dejtingsajter är värdelösa men kan säkert hitta på ställen till andra om jag får veta vilken sorts man/kvinna som ni söker.

 

[_Taggis_]

Någon som vill bolla tips på var man kan hitta man/kvinna som skulle kunna passa ihop med en själv? Jag har kört fast själv och jag tycker dejtingsajter är värdelösa men kan säkert hitta på ställen till andra om jag får veta vilken sorts man/kvinna som ni söker.

Vad menar du? Att singlar här i tråden ska skriva en presentation av vad de söker, eller ha tips på dejtingsajter och -appar?

 

[anonymys22]

Ja någonting i stil med att alla som vill skriver en presentation om vad de söker för typer av personer så får vi andra ge förslag på var de kan gå att hitta någonstans. Dejtingsajter och liknande har jag själv lagt ned så de kommer jag inte att tipsa någon annan om.

 

[the_connemara]

Ja någonting i stil med att alla som vill skriver en presentation om vad de söker för typer av personer så får vi andra ge förslag på var de kan gå att hitta någonstans. Dejtingsajter och liknande har jag själv lagt ned så de kommer jag inte att tipsa någon annan om.

Det är inte tillåtet här, detta är ett diskussionsforum.

 

[Ramona]

Någon som vill bolla tips på var man kan hitta man/kvinna som skulle kunna passa ihop med en själv?

Fast sånt vet man ju aldrig, det är väl känslan som styr inte det praktiska tänker jag. Och vad är ens passa ihop? Att ha personliga egenskaper som verkar matcha? Att ha liknande mål i livet?

Jag tror att många inte hittar rätt på dejtingappar eftersom de har en oseriös eller korkad profil. Jag tindrar en del och jag skulle aldrig i livet swipe:a höger på någon kille utan text och med halvdåliga bilder. Har han inget att säga i profilen antar jag att han inget har att säga irl heller. Kan man inte kommunicera på en dejtingapp är det nog svårt att hitta en relation också.

Men bästa stället att hitta någon är på en plats där man utför intressen, tex när man är ute och jagar, när man spelar golf, när man är på bilträff etc. Beroende på vad man själv gillar då förstås.

 

[anonymys22]

Grejen är väl lite så med mig att jag inte har ett naturligt flöde av män i min vardag. De män som jag har att göra med via jobbet har antingen partner eller är inte intressanta samma sak med stället där jag tränar. Jag umgås mest med tjejer och de inga manliga vänner som är singlar. Tidigare fanns en liknande sida som GoFrendly fast för både män och kvinno men den finns inte kvar.

Jag tänker att jag på något sätt behöver få in fler män i mitt liv, gärna de med liknande intressen/värderingar men jag har kört fast i tänket på hur/var. Till viss del har det med Corona att göra IOM att många kurser och liknande har varit stängda länge.

Precis som du skriver har många män oseriösa och dåliga profiler på sajterna och jag har både försökt med de som har oseriösa profiler och de som har serösa profiler men det är inte för mig.

 

[Nahar]

Grejen är väl lite så med mig att jag inte har ett naturligt flöde av män i min vardag. De män som jag har att göra med via jobbet har antingen partner eller är inte intressanta samma sak med stället där jag tränar. Jag umgås mest med tjejer och de inga manliga vänner som är singlar. Tidigare fanns en liknande sida som GoFrendly fast för både män och kvinno men den finns inte kvar.

Jag tänker att jag på något sätt behöver få in fler män i mitt liv, gärna de med liknande intressen/värderingar men jag har kört fast i tänket på hur/var. Till viss del har det med Corona att göra IOM att många kurser och liknande har varit stängda länge.

Precis som du skriver har många män oseriösa och dåliga profiler på sajterna och jag har både försökt med de som har oseriösa profiler och de som har serösa profiler men det är inte för mig.

Alltså, kanske inte något direkt svar, men jag tänker att det bara är att fortsätta leva livet, göra vad en tycker om, och inte tänka så mycket på det? Alla har inte turen att träffa någon, men jag tror inte det skapar lycka att försöka trycka in aktiviteter och nya sammanhang i sitt liv just för att försöka träffa någon. Livet måste ju vara ditt, roligt att leva för dig, oavsett vem du träffar på vägen.

Det är klart att det är fint om en träffar någon. Men all lycka i livet hänger liksom inte på det? Dejtingappar fungerar inte för mig heller, och jag orkar liksom inte med hetsen kring det hela. Så det är min sida av myntet

 

[sorbifolia]

Jag har en dejt efter jobbet i dag, och det är jättekorkat att jag ens bookat in den - jag är inte på långa vägar redo att dejta eller träffa någon ny. Men typ panik-Tindrade lite efter att ha dumpat DB, och fick en massa nya matcher, så kändes inte som att jag kunde ignorera dom helt. Och det här verkar vara en fin kille, tror jag, så tänkte åtminstonde träffa honom.

Men i övrigt så känns det som att jag växlar mellan en slags förnekelsesfas där jag tänker att han (DB) kommer komma tillbaka - det kan inte vara slut på riktigt den här gången (heller), och ett läge där jag bara är arg och besviken och uppgiven. Varvat med riktiga gråtattacker, främst på kvällarna när jag kommer hem.

Så ja. Som sagt inte direkt läge att gå på dejt. Men samtidigt så känns det som att jag MÅSTE träffa någon ny, annars var det inte värd att göra slut, jag skulle mycket hellre varit kvar i våran relation än att vara helt ensam. Inser att det bara låter som ett ännu sämre utgångsläge för att dejta. I bästa fall skulle det bli en klassiskt rebound-relation... Aja. Mest sannolikt kommer jag inte vilja träffa honom igen, så behöver ju inte ta ut problemen i förskott...

 

[Snubbelfot]

Jag har en dejt efter jobbet i dag, och det är jättekorkat att jag ens bookat in den - jag är inte på långa vägar redo att dejta eller träffa någon ny. Men typ panik-Tindrade lite efter att ha dumpat DB, och fick en massa nya matcher, så kändes inte som att jag kunde ignorera dom helt. Och det här verkar vara en fin kille, tror jag, så tänkte åtminstonde träffa honom.

Men i övrigt så känns det som att jag växlar mellan en slags förnekelsesfas där jag tänker att han (DB) kommer komma tillbaka - det kan inte vara slut på riktigt den här gången (heller), och ett läge där jag bara är arg och besviken och uppgiven. Varvat med riktiga gråtattacker, främst på kvällarna när jag kommer hem.

Så ja. Som sagt inte direkt läge att gå på dejt. Men samtidigt så känns det som att jag MÅSTE träffa någon ny, annars var det inte värd att göra slut, jag skulle mycket hellre varit kvar i våran relation än att vara helt ensam. Inser att det bara låter som ett ännu sämre utgångsläge för att dejta. I bästa fall skulle det bli en klassiskt rebound-relation... Aja. Mest sannolikt kommer jag inte vilja träffa honom igen, så behöver ju inte ta ut problemen i förskott...

Kanske behöver det inte vara så dramatiskt, vare sig som... milstolpe eller som relationsstart. Kan du inte se det som en fika/middag/whatever med en främmande och förhoppningsvis litet intressant människa bara? Hitta kul och/eller givande saker att prata om, som jag tycker att man ofta kan göra med nästan vem som helst alldeles oavsett potentiell-livspartner-aspekten?

 

[sorbifolia]

Kanske behöver det inte vara så dramatiskt, vare sig som... milstolpe eller som relationsstart. Kan du inte se det som en fika/middag/whatever med en främmande och förhoppningsvis litet intressant människa bara? Hitta kul och/eller givande saker att prata om, som jag tycker att man ofta kan göra med nästan vem som helst alldeles oavsett potentiell-livspartner-aspekten?

Ja precis, försöker tänka att det är ett tilfälle att få prata med en interessant människa bara. Det kommer nog bli helt okej.

Reflekterade mest över min egen obotliga optimism, som ens tyckte det var läge att gå på dejt med någon ny redan nu.

 

[Lillefrun]

Jag har en dejt efter jobbet i dag, och det är jättekorkat att jag ens bookat in den - jag är inte på långa vägar redo att dejta eller träffa någon ny. Men typ panik-Tindrade lite efter att ha dumpat DB, och fick en massa nya matcher, så kändes inte som att jag kunde ignorera dom helt. Och det här verkar vara en fin kille, tror jag, så tänkte åtminstonde träffa honom.

Men i övrigt så känns det som att jag växlar mellan en slags förnekelsesfas där jag tänker att han (DB) kommer komma tillbaka - det kan inte vara slut på riktigt den här gången (heller), och ett läge där jag bara är arg och besviken och uppgiven. Varvat med riktiga gråtattacker, främst på kvällarna när jag kommer hem.

Så ja. Som sagt inte direkt läge att gå på dejt. Men samtidigt så känns det som att jag MÅSTE träffa någon ny, annars var det inte värd att göra slut, jag skulle mycket hellre varit kvar i våran relation än att vara helt ensam. Inser att det bara låter som ett ännu sämre utgångsläge för att dejta. I bästa fall skulle det bli en klassiskt rebound-relation... Aja. Mest sannolikt kommer jag inte vilja träffa honom igen, så behöver ju inte ta ut problemen i förskott...

Men måste du vara i ett förhållande eller träffa någon man? Kan det inte bara få vara som det är ett tag? Ingen stress, inga krav och bra för självkänslan att stå på egna ben. Varför MÅSTE du träffa någon direkt? Varför inte sörja DB och låta det ta sin tid så du hittar en man under rätt vilkor?

 

[sorbifolia]

Men måste du vara i ett förhållande eller träffa någon man? Kan det inte bara få vara som det är ett tag? Ingen stress, inga krav och bra för självkänslan att stå på egna ben. Varför MÅSTE du träffa någon direkt? Varför inte sörja DB och låta det ta sin tid så du hittar en man under rätt vilkor?

Anledningen att det känns så är nog att det numera är 4,5 år sedan jag lämnade exmaken, i början var det okej, även kul, att vara singel, men sedan har jag blivit skitless på singeltillvaron - särskilt nu under Covid som det inte händer något särskilt socialt i övrigt.

Och med DB så har det ju varit ungefär som att jag varit singel, bara med en väldigt nära FwB, vilket iofs var toppen, men det räckte inte för mig. Jag vill ha en "riktig" relation, och det var största anledningen att jag gjorde slut med honom nu, han ville helt enkelt inte vad jag ville.

Min självkänsla är det faktiskt inget fel på, jag vet att jag är tillräckligt stark att vara själv och stå på mina egna ben. Jag är bara trött och less på att vara stark...

Men ja, jag håller i princip med om att jag borde sörja honom ett tag och inte ha så bråttom att hitta någon... samtidigt så är det inte så särskilt lockande att vara själv ännu en jul/vinter...

 

[_Taggis_]

Kanske behöver det inte vara så dramatiskt, vare sig som... milstolpe eller som relationsstart. Kan du inte se det som en fika/middag/whatever med en främmande och förhoppningsvis litet intressant människa bara? Hitta kul och/eller givande saker att prata om, som jag tycker att man ofta kan göra med nästan vem som helst alldeles oavsett potentiell-livspartner-aspekten?

Wow, när nån lägger fram det sådär blir tom nästan jag sugen på dejting

Just nu är det närmaste jag kommer sammanhanget, ett nytt gäng karlar jag har på mitt nya jobb. Ser fram emot att lära känna dom även om det såklart inte är på nåt dejtingrelaterat vis. Men mer som ovanstående - lära känna intressanta roliga personer

 

[Ramona]

Grejen är väl lite så med mig att jag inte har ett naturligt flöde av män i min vardag.

Så sjukt bra uttryck. Jag har heller inget naturligt flöde av män i min vardag, men vem har ett naturligt flöde av människor rent generellt i sin vardag tänker jag? Om man inte menar de som sitter i kassan på Ica, för de träffar ju en massa människor, men det är ju inte så att de sitter i kassan och raggar tänker jag.

För mig har det absolut bästa sättet att träffa män varit genom gemensamma vänner. På tex fester, på jakter, etc när man är människor som samlas. Ta med tjejerna ut på krogen och festa en kväll!

Bästa tipset är dock att ägna dig åt grejer som du själv gillar, lite som @Nahar är inne på. Lev ditt liv, men var öppen för möjligheterna på vägen. Och tänk bort att allting måste klicka på en gång för så är det inte. Det kan få ta tid. En person kan få vara ett kul tidsfördriv också.

Många väntar på den rätte, och det där är lite intressant. Nu har jag ingen källa på det, men jag läste någonstans att det finns 125.000 st människor som hade kunnat bli någons potentiella partner. Som man passar bra ihop med. Det var i samband med att de gjorde programmet "Gift vid första ögonkastet" som det framkom. Det är lite spännande tänkt. Tänk vad mycket män det finns som hade passat bra med mig! 125.000 st män är ju liksom en medelstor stad i Sverige tex Karlstad eller Linköping. Full med män som passar mig. Det gäller bara att hitta dem!

 

[Lillefrun]

Jag vet verkligen inte vad det är med mig men senaste 2 veckorna har jag varit så irriterad på killen. Vi skulle setts igår men jag hade feber så vi tog en telefonträff men jag hörde att han satt vid datorn och klickade runt och inte gav mig hela sin uppmärksamhet. Störde ihjäl mig på det.

Han kan eventuellt ses på lördag men vet inte än, jag frågade vad han skulle göra på lördag och han sa inget men när jag frågade när vi ska ses hade han plötsligt fullt upp och visste inte när/om vi ska hinna ses. Jag vill att han ska prioritera mig när det inte gått att ses på så länge, men vi ska hem till mina föräldrar på söndag och han får bara inte hoppa av nu. Han har ju knappt haft tid alls för mig senaste tiden.Igår var det pga min feber men annars är det han.

Är så irriterad, jag ska ge honom en eller några veckor sen orkar jag inte mer,

Han är så sjukt negativ just nu. Det har ju hänt en del för honom så det räknar jag in och förstår och det är därför jag ger det ett tag till men jag vill inte vara tillsammans med honom om han ska sprida så mycket negativ energi som nu.

Får se hur det blir på lördag och söndag, om han kan vinna några poäng då. Och att jag får se den killen jag ju verkligen gillar.

 

[Ramona]

Jag vet verkligen inte vad det är med mig men senaste 2 veckorna har jag varit så irriterad på killen.

Men varför är du irriterad på att han haft mycket att göra? Han är mitt uppe i en flytt? Har haft inbrott etc. Varför stressar du så?

Har du inga andra grejer i livet än honom? Kompisar du vill umgås med? Sitt inte hemma och vänta på att han ska höra av sig, var proaktiv själv och hitta på grejer. Såklart man vill att killen ska vilja spendera tid med dig, men det vill han ju. Han har ju tackat ja till fika på söndag med familjen. Han måste ju också få tid att träffa sina vänner, få umgås med sin familj, hinna göra saker han vill göra. Livet är ju inte bara att spendera 100% av ens lediga tid med den personen man är tillsammans med.

 

[TygerTyger]

vi tog en telefonträff men jag hörde att han satt vid datorn och klickade runt och inte gav mig hela sin uppmärksamhet. Störde ihjäl mig på det.

Det här borde eventuellt bli en spinoff men vad är problemet med det egentligen? Jag sitter inte heller rakt upp och ned och stirrar ut i tomma intet när jag pratar i telefonen. Sitter jag vid datorn så lär jag klicka runt på den, annars börjar jag gå runt i lägenheten och t.ex. plocka undan medan jag pratar. Det tar ingen uppmärksamhet från den jag pratar med utan för mig är det en ganska nödvändig förutsättning för att det ska kännas som ett vanligt, trevligt samtal. Sitter jag still och verkligen bara pratar så signalerar jag till mig själv att "det här är väldigt allvarligt", på nivån att någon har ringt mig med ett tråkigt besked.

 

[Tonto]

Många väntar på den rätte, och det där är lite intressant. Nu har jag ingen källa på det, men jag läste någonstans att det finns 125.000 st människor som hade kunnat bli någons potentiella partner. Som man passar bra ihop med. Det var i samband med att de gjorde programmet "Gift vid första ögonkastet" som det framkom. Det är lite spännande tänkt. Tänk vad mycket män det finns som hade passat bra med mig! 125.000 st män är ju liksom en medelstor stad i Sverige tex Karlstad eller Linköping. Full med män som passar mig. Det gäller bara att hitta dem!

Kände ändå det när jag dejtade, träffade ändå en hel del män som jag tyckte väldigt mycket om, tror helt klart att det finns många potentiella män som man passar ytterst bra med. Sen har jag svårt att bli kär, det tar LÅNG tid för mig, mycket längre tid än att bara dejta någon månad eller så, så på det viset är det svårt för mig att hitta någon.

Träffade ju O enbart på casual terms i typ 7 månader innan han berättade att han blivit kär och jag svarade "Jag måste tänka på saken."

 

[Ramona]

Träffade ju O enbart på casual terms i typ 7 månader innan han berättade att han blivit kär och jag svarade "Jag måste tänka på saken."

Alltså, det är ju samtidigt tur att man är olika, men jag hade nog nästan börjat gråta ifall någon sa så till mig efter 7 månader.

 

[Tonto]

Alltså, det är ju samtidigt tur att man är olika, men jag hade nog nästan börjat gråta ifall någon sa så till mig efter 7 månader.

Haha, jag började gråta men jag gråter för allt.