"Vem är du?"
"Jag är en ohållbar livsstil. Själv då?"
Solklar vinnare om jag hade dejtat!
Inte utan att jag blir sugen på att sparka igång Tinder med den bion!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
"Vem är du?"
"Jag är en ohållbar livsstil. Själv då?"
Solklar vinnare om jag hade dejtat!
Ingen har väl sagt något om att personen svär? Utan att man reagerar på att personen dricker mycket och att det är ett riskbeteende. Det har ju ingenting med dig att göra.Okej guys. Ska nog lämna tråden en gång för alla nu. Skrev att jag reagerar/blev förvånad, ni läser det som oro och jag är väl uppenbart dum i huvudet utefter alla svar jag fått här och när jag skrev sist. En person svär, ni säger att det är en ohållbar livsstil och en miljö ni inte vill vara i. Lika bra att inte ventilera eller skriva för det ska ju dras sönder och misstolkas... Är ju misslyckad och korkad som det är, så jag behöver inte få det upptryckt i ansiktet även här.
Jag hoppas att du inte lämnar tråden. Är du bekväm med att han dricker som han gör? I sådana fall, go ahead. Att andra lever på andra sätt betyder inte att ditt sätt är felOkej guys. Ska nog lämna tråden en gång för alla nu. Skrev att jag reagerar/blev förvånad, ni läser det som oro och jag är väl uppenbart dum i huvudet utefter alla svar jag fått här och när jag skrev sist. En person svär, ni säger att det är en ohållbar livsstil och en miljö ni inte vill vara i. Lika bra att inte ventilera eller skriva för det ska ju dras sönder och misstolkas... Är ju misslyckad och korkad som det är, så jag behöver inte få det upptryckt i ansiktet även här.
Nån skrev att det låter som "dålig kultur" att svära mycket..Ingen har väl sagt något om att personen svär? Utan att man reagerar på att personen dricker mycket och att det är ett riskbeteende. Det har ju ingenting med dig att göra.
Okej guys. Ska nog lämna tråden en gång för alla nu. Skrev att jag reagerar/blev förvånad, ni läser det som oro och jag är väl uppenbart dum i huvudet utefter alla svar jag fått här och när jag skrev sist. En person svär, ni säger att det är en ohållbar livsstil och en miljö ni inte vill vara i. Lika bra att inte ventilera eller skriva för det ska ju dras sönder och misstolkas... Är ju misslyckad och korkad som det är, så jag behöver inte få det upptryckt i ansiktet även här.
Inte utan att jag blir sugen på att sparka igång Tinder med den bion!
Nån skrev att det låter som "dålig kultur" att svära mycket..
Jag skrev det. Men det var ju delvis för att Masqueradee själv skrev att mycket svärande nog var kulturellt. Jag står fast vid att JAG tycker mycket svärande känns som ”dålig kultur”. Jag är jätteglad att min man inte svär särskilt ofta (självklart kan man både han och jag göra det nån gång). Tycker överdrivet svärande känns onödigt, tycker det låter illa, skulle inte vilja att mina barn skulle svära massor osv. Alla gör som de själva vill, jag är antagligen tramsig och konservativ, men jag förstår mig inte på överdrivet svärande.Nån skrev att det låter som "dålig kultur" att svära mycket..
Inte utan att jag blir sugen på att sparka igång Tinder med den bion!
Jag är dålig kultur i så fall. Född och uppvuxen i högborgerlig miljö med en jävla massa förnäma människor runt mig. Tror mitt svärande är en sorts protest mot alla ordentliga prydliga människor som tydligt bara brydde sig om fin yta.Jag skrev det. Men det var ju delvis för att Masqueradee själv skrev att mycket svärande nog var kulturellt. Jag står fast vid att JAG tycker mycket svärande känns som ”dålig kultur”. Jag är jätteglad att min man inte svär särskilt ofta (självklart kan man både han och jag göra det nån gång). Tycker överdrivet svärande känns onödigt, tycker det låter illa, skulle inte vilja att mina barn skulle svära massor osv. Alla gör som de själva vill, jag är antagligen tramsig och konservativ, men jag förstår mig inte på överdrivet svärande.
Jag har ingen aning om vad du är och inte är (och bryr mig inte jättemycket heller, mig veterligen lever du inte nära mig..). Jag förstår inte hur man genom att svära massor kan få fram någon form av tydlig protest, men du svär ju så klart precis hur mycket du vill. Precis som alla andra människor. Jag vill helst bara inte att mina barn och min man ska svära massor. Och så måste jag ju också få känna. (För övrigt svär ju mina närstående också precis så mkt de vill, är glad över att de hittills väljer att inte svära )Jag är dålig kultur i så fall. Född och uppvuxen i högborgerlig miljö med en jävla massa förnäma människor runt mig. Tror mitt svärande är en sorts protest mot alla ordentliga prydliga människor som tydligt bara brydde sig om fin yta.
Det blir flyttshopping på IKEA idag, köpa saker till killens nya lägenhet. Trodde planen var att bara följa med dit och handla och sen hem men nu vill han att jag följer med och fixar i lägenheten också. Så blir rätt många timmar ihop. Hoppas han inte tror att jag är till hjälp med att montera möbler, jag kan inte ens sätta ihop en lampa i tre delar
Får mig att fundera på hur det skulle vara om vi handlade till en gemensam lägenhet, är definitivt inte där än men vill vara mer med honom än vad det blivit sen han fick inbrott. Förhoppningsvis kommer allt bli bättre när det är klart med lägenheten. Nu har vi bara lyckats träffas 1-2 ggr i veckan men pratat länge i telefon dom andra. Vill ju att han ska vara här mycket och så och kanske flytta ihop någon gång men å andra sidan har jag sånt stort behov av ensamhet. Så har alltid känt att särbo liv inte är så dumt.
Önskar han bodde närmare mig. På gångavstånd.
Beklagar, måste kännas fruktansvärt!Jag har satt punkt, eller om det var han.
Han skrev att han inte orkade, att huvudet var fullt av cancern och han behövde fokusera på den. Jag förstår att han mår dåligt och vill ordna med allt praktiskt inför sin förestående död. Han har sagt nej till operationer, han har metastaser i bukhinna och tunntarm, så jag accepterar hans önskan och tagit farväl.
Nu behöver jag inte vänta på att han ska höra av sig mer. Vi kommer aldrig mer att ses eller höras igen. Det är över.
Tack.Beklagar, måste kännas fruktansvärt!
Tack.
Jag har ju vetat att det skulle ta slut förr eller senare, troligast förr. Känns tomt, allt var så rätt och samtidigt så förbannat fel. Jag förstår att diagnosen är en chock och jag hade tyvärr koll på vad som skulle komma, troligen mer än vad han har då jag redan sett det på nära håll. Så mycket tid i höst som jag kände rann genom mina fingrar men inte kunde prata om för jag ville inte elda på hans dåliga mående.
Ja, det är så sorgligt på så många vis. Förstår att du burit på väldigt mycket under hela tiden. Jättetungt!Tack.
Jag har ju vetat att det skulle ta slut förr eller senare, troligast förr. Känns tomt, allt var så rätt och samtidigt så förbannat fel. Jag förstår att diagnosen är en chock och jag hade tyvärr koll på vad som skulle komma, troligen mer än vad han har då jag redan sett det på nära håll. Så mycket tid i höst som jag kände rann genom mina fingrar men inte kunde prata om för jag ville inte elda på hans dåliga mående.
Ja, jag har pratat lite med mamma om det.Ja, det är så sorgligt på så många vis. Förstår att du burit på väldigt mycket under hela tiden. Jättetungt!
Jag har en barndomsvän vars 30-åriga man är döende i cancer. De har barn ihop och hon har barn sedan tidigare. Hon har ju behövt svälja sitt mående och ta hand om maken och barnen. Han känner sig inte färdig här och har väldigt dödsångest varje natt. Man ska inte behöva förlora en så ung person. Det är så fel.
Jag är väldigt imponerad av att du trots att du visste utgången ändå valde att satsa. Att ge honom så mycket som du nu gjort hans sista tid. Fantastiskt fin gåva! Även om jag vet att du får "betala" det med sorgen.
Givetvis var det ju inte bara för hans skull du gjorde det! Men fint iaf att du vågade, orkade etc. Det är modigt och vackert. Och säkert bland det finaste han kunde få nu.
Har du någon att prata med?
Så fruktansvärt orättvist livet kan varaJag har satt punkt, eller om det var han.
Han skrev att han inte orkade, att huvudet var fullt av cancern och han behövde fokusera på den. Jag förstår att han mår dåligt och vill ordna med allt praktiskt inför sin förestående död. Han har sagt nej till operationer, han har metastaser i bukhinna och tunntarm, så jag accepterar hans önskan och tagit farväl.
Nu behöver jag inte vänta på att han ska höra av sig mer. Vi kommer aldrig mer att ses eller höras igen. Det är över.