Dejtingtråden 33

[zarmino]

Självklart lägger jag skulden på mig själv. det är ju jag som är den minsta gemensamma nämnaren. Jag har svårt att förstå att folk generellt är så extremt kräsna faktiskt, att exakt allting måste klicka för att man ska tycka att det är värt att lära känna en person lite bättre, eller ens "bara" hångla/ligga lite?

Ur mitt perspektiv så checkar man ju av grunderna när man chattar, typ allmän trevlighet/vettighet, förmåga att kommunicera, tilltalande utseende, intressen/inställning till saker och ting osv.

Om jag tycker att ovan känns tillräckligt intressant för att träffa någon så ska det sen till ganska mycket för att jag ska känna under dejten att jag absolut inte vill träffa personen igen. Typ att personen inte alls ser ut som på bilderna, verkar avvikande på något sätt, eller verkar totalt osmart. Alla gånger har personen motsvarat ungefär det jag förväntat mig, inga överraskningar.

Jag tänker att de flesta fungerar så och tänker därför att det ju måste vara något särskilt oattraktivt med mig som bara märks IRL?

Jag kommer ju ha extremt svårt att lita på "rätt person" om denne någon gång dyker upp, när jag gång på gång blir dissad efter bara någon dejt.

Jag fungerar likadant, och har konstaterat att det gör visst inte andra människor. Jag har kanske gått på en dejt där jag kände att jag inte ville träffa personen igen, min magkänsla är väldigt bra på att sålla bland kontakter uppenbarligen. Min uppfattning är att många män (jag ber om ursäkt för heteronormativitet här, men jag är straight) väntar liksom med att bilda sig en uppfattning till efter vi setts, och så motsvarade jag inte förväntningarna liksom... Medans jag redan visste att jag skulle vilja hångla med denna person, om inte något oväntat inträffade.

 

[Eurydome]

Jag fungerar likadant, och har konstaterat att det gör visst inte andra människor. Jag har kanske gått på en dejt där jag kände att jag inte ville träffa personen igen, min magkänsla är väldigt bra på att sålla bland kontakter uppenbarligen. Min uppfattning är att många män (jag ber om ursäkt för heteronormativitet här, men jag är straight) väntar liksom med att bilda sig en uppfattning till efter vi setts, och så motsvarade jag inte förväntningarna liksom... Medans jag redan visste att jag skulle vilja hångla med denna person, om inte något oväntat inträffade.

Ja, precis så! Hur svårt är det liksom? Allvarligt talat, vi kanske har lättare än andra att finna andra människor attraktiva. Vilket jag inte tycker ska förväxlas med att ha låga krav.

 

[Bison]

@Bison ja... jag har också blivit ghostad tidigare och har inte heller tagit åt mig så mycket då eftersom det har varvats med intresse från andra personer. Det som är skillnad nu är att det har varit diss på diss på diss så många gånger nu.

Jag förstår att det blir jobbigt.
Därför jag tycker du kan bli mer kräsen själv och ställa lite högre krav på vilka du ens vill träffa.
Tycker 10 på ett halbpr är rätt imponerande ändå
Jag hittade inte ens 10 av swipa höger på under den tiden

 

[Eurydome]

Jag förstår att det blir jobbigt.
Därför jag tycker du kan bli mer kräsen själv och ställa lite högre krav på vilka du ens vill träffa.
Tycker 10 på ett halbpr är rätt imponerande ändå
Jag hittade inte ens 10 av swipa höger på under den tiden

Jag har ingen fast kravlista så som jag vet att du hade, typ det är måsten med tatueringar, skägg, inga barn osv. Såklart vill jag träffa en person med ett attraktivt utseende men vad det innebär är ganska brett för mig. Men ja, kanske ska jag vara ännu mer restriktiv. Jag får kanske ta en paus och utvärdera.

 

[Stefffie]

Jag har totalt motsatt strategi - tycker det ar apsvart att fa en bra kannedom om nagon baserat pa app-profil och t.o.m. efter att man chattat en del - har traffat folk dar jag varit tveksam till att matcha som varit toppen nar vi traffats, och andra dar jag trott att vi passat jattebra ihop dar det varit mycket mer "meh" i verkligheten - sa min strategi ar mer hog volym, salla bort de med roda flaggor, men annars bara forsoka arbeta mig igenom sa manga man som mojligt

 

[Bison]

Jag har ingen fast kravlista så som jag vet att du hade, typ det är måsten med tatueringar, skägg, inga barn osv. Såklart vill jag träffa en person med ett attraktivt utseende men vad det innebär är ganska brett för mig. Men ja, kanske ska jag vara ännu mer restriktiv. Jag får kanske ta en paus och utvärdera.

Ja, jag har massa krav på både utseende och personlighet
Vilket jag är väldigt glad för nu när jag har min mr perfect.
Hade jag inte varit så kräsen hade jag ju missat honom

 

[sorbifolia]

Ja, jag har massa krav på både utseende och personlighet
Vilket jag är väldigt glad för nu när jag har min mr perfect.
Hade jag inte varit så kräsen hade jag ju missat honom

Fast han var väl både yngre och mindre "maffig" än dina vanliga krav, om jag minns rätt?

 

[Eurydome]

Ja, jag har massa krav på både utseende och personlighet
Vilket jag är väldigt glad för nu när jag har min mr perfect.
Hade jag inte varit så kräsen hade jag ju missat honom

Ja, så klart! Men det är väl inget man kan styra över direkt. Det är ju inte så att jag har bestämt mig för att inte ha några såna preferenser, det är så jag är bara. Typ jag tycker det är snyggt med tatueringar, men det spelar ingen roll om jag träffar någon med eller utan. Blir attraherad av såväl blonda som mörkhåriga osv.

Jag menade bara att det är väl det som är anledningen till att jag ändå dejtat typ 10 stycken, för att jag inte är så styrd av faktorer som hårfärg, "maffighet" osv. Är personen het så är den het liksom.

 

[Bison]

Fast han var väl både yngre och mindre "maffig" än dina vanliga krav, om jag minns rätt?

Ja, så även jag gör undantag
Nu har dock blivit en bitig jävel som tränar på gym på sju dagar i veckan
Och nej, jag hae faktiskt inget med det beslutet att göra, det var helt hans eget val

 

[Eurydome]

Jag har totalt motsatt strategi - tycker det ar apsvart att fa en bra kannedom om nagon baserat pa app-profil och t.o.m. efter att man chattat en del - har traffat folk dar jag varit tveksam till att matcha som varit toppen nar vi traffats, och andra dar jag trott att vi passat jattebra ihop dar det varit mycket mer "meh" i verkligheten - sa min strategi ar mer hog volym, salla bort de med roda flaggor, men annars bara forsoka arbeta mig igenom sa manga man som mojligt

Ja, det är väl bara att se det som ett jobb som måste göras...

 

[Kiwifrukt]

@Eurydome vad träffar du för människor då, har de något gemensamt? Tänkte om du t.ex. gillar lite blyga, introverta typer, så kanske det är varför det runnit ut i sanden, att de inte vågat ses igen även om de velat? Eller jättepopulära snygga människor som har hur många dejter som helst att välja på - där måste man vara riktigt snabb och dessutom interessant själv för att "kapa" dom är min erfarenhet... (inte lyckats så bra själv hittils)


Spinner lite vidare på hur jag själv fungerar - har kommit fram till att när jag är attraherad av någon så blir jag ofta lite stel och "ansträngd", inte alls lika avslappnad och bra på att prata som med människor jag inte är interesserad av. Så det kanske är bidragande faktor till att interesset inte brukar vara besvarat... Antigen det eller så blir jag nog FÖR "på", vilket ju tyvärr kan få folk att backa om de inte helt är säkra på om de känner attraktion själv.

Är f.ö. extremt sällan jag velat träffa någon igen efter första dejten, räknade på det nyligen och på de 4 åren jag varit singel och dejtat så är det endast 5 personer som det blivit 3 eller flera dejter med. Ett gedigent flertal av dejtarna (säkert kring 90%) har antigen jag eller den andra inte kännt för att ses igen. I de flesta av fallen enbart pga att kemin saknats - sådant går sällan att upptäcka i skrift tycker jag, därför jag föredrar att ses snabbt IRL.

Gud, jag minns en kille som var så himla fin på alla sätt och jag var så kär i honom, men vi var båda två fruktansvärt blyga. Det blev ingen action där kan jag säga. Vi var visserligen väldigt unga båda två, jag var typ nitton och han två år äldre, men så blyga som vi var så var vi som taffliga trettonåringar båda två. Så jag tänker absolut att om man dejtar en blyg person kan den personen vara så rädd för att verka för på/höra av sig att hen hellre låter det rinna ut i sanden. Så har det varit för mig i alla fall (där jag alltså har varit den blyga).

 

[Kiwifrukt]

Jag förstår att det blir jobbigt.
Därför jag tycker du kan bli mer kräsen själv och ställa lite högre krav på vilka du ens vill träffa.
Tycker 10 på ett halbpr är rätt imponerande ändå
Jag hittade inte ens 10 av swipa höger på under den tiden

Känner igenkänning på detta. Vet inte ens om jag varit seriöst intresserad av tio personer i hela mitt liv.

 

[Eurydome]

@Eurydome vad träffar du för människor då, har de något gemensamt? Tänkte om du t.ex. gillar lite blyga, introverta typer, så kanske det är varför det runnit ut i sanden, att de inte vågat ses igen även om de velat? Eller jättepopulära snygga människor som har hur många dejter som helst att välja på - där måste man vara riktigt snabb och dessutom interessant själv för att "kapa" dom är min erfarenhet... (inte lyckats så bra själv hittils)


Spinner lite vidare på hur jag själv fungerar - har kommit fram till att när jag är attraherad av någon så blir jag ofta lite stel och "ansträngd", inte alls lika avslappnad och bra på att prata som med människor jag inte är interesserad av. Så det kanske är bidragande faktor till att interesset inte brukar vara besvarat... Antigen det eller så blir jag nog FÖR "på", vilket ju tyvärr kan få folk att backa om de inte helt är säkra på om de känner attraktion själv.

Är f.ö. extremt sällan jag velat träffa någon igen efter första dejten, räknade på det nyligen och på de 4 åren jag varit singel och dejtat så är det endast 5 personer som det blivit 3 eller flera dejter med. Ett gedigent flertal av dejtarna (säkert kring 90%) har antigen jag eller den andra inte kännt för att ses igen. I de flesta av fallen enbart pga att kemin saknats - sådant går sällan att upptäcka i skrift tycker jag, därför jag föredrar att ses snabbt IRL.

Nej, jag skulle inte säga att de har det gemensamt att de är blyga och introverta. Inte heller har det varit såna som är varit utanför min liga. Fast, jag läste i och för sig någonstans att de allra flesta människor anser att de själva är snyggare än genomsnittet, så kanske..... Vill inte heller ha någon som är för jäkla modellsnygg eller som alla vänder sig om efter på stan, hade känt mig osäker då.

Intressant att du varit intresserad av att träffas igen så få gånger. Det där med kemi är svårt. Har svårt att sätta fingret på vad som skulle vara dålig kemi, om det inte är något rent konkret och uppenbart som jag kan sätta fingret på. Som sagt jag känner väl kemi på något sätt från mitt håll iaf med de flesta jag träffat. Tycker att de flesta har något som är snyggt och attraktivt och har inställningen att jag vill fortsätta träffas så länge det känns kul och se vad det leder till istället för att försöka utvärdera om det är min nästa livspartner jag har framför mig.

 

[Eurydome]

Känner igenkänning på detta. Vet inte ens om jag varit seriöst intresserad av tio personer i hela mitt liv.

Seriöst intresserad som i kär och vilja bli tillsammans med - inte jag heller. Jag tror nog på att det finns flera "den rätta" och att det handlar om att skapa tillfällen för sig själv att träffa någon. Tror sällan att det bara händer.

 

[cirkus]

Alltså - ni måste ju tycka att jag är trögast, långsammast osv...

Promenad på lunchen med den söte, idag på hans initiativ.
När ska jag våga hångla upp honom? Det som jag i vanliga fall har noll problem med får mig att känna mig som en tafflig trettonåring (för att citera @Kiwifrukt ). Jag tror det dels beror på att jag faktiskt känner nånting och att det finns en insats

 

[sorbifolia]

Intressant att du varit intresserad av att träffas igen så få gånger. Det där med kemi är svårt. Har svårt att sätta fingret på vad som skulle vara dålig kemi, om det inte är något rent konkret och uppenbart som jag kan sätta fingret på. Som sagt jag känner väl kemi på något sätt från mitt håll iaf med de flesta jag träffat. Tycker att de flesta har något som är snyggt och attraktivt och har inställningen att jag vill fortsätta träffas så länge det känns kul och se vad det leder till istället för att försöka utvärdera om det är min nästa livspartner jag har framför mig.

Det behöver inte ens vara "dålig" kemi, utan bara att det saknas "det lilla extra".... Säkert att det kan växa fram, men jag tror många, särskilt tjejer, gärna vill ha lite "wow-känsla" redan från början....

Tycker du att det funkat bättre att träffa folk över en drink el.l. (innan Covid)? Min känsla är att alkohol ofta gör folk (inkl mig själv) lite mera "välvilligt inställd" på förstadejter...

 

[Eurydome]

Det behöver inte ens vara "dålig" kemi, utan bara att det saknas "det lilla extra".... Säkert att det kan växa fram, men jag tror många, särskilt tjejer, gärna vill ha lite "wow-känsla" redan från början....

Tycker du att det funkat bättre att träffa folk över en drink el.l. (innan Covid)? Min känsla är att alkohol ofta gör folk (inkl mig själv) lite mera "välvilligt inställd" på förstadejter...

Jag har inte träffats jättemycket över alkohol. Har dejtat lite på barer men jag dricker inte alkohol och då har det vid de tillfällena blivit att inte heller den andra har gjort det.

 

[Kiwifrukt]

Seriöst intresserad som i kär och vilja bli tillsammans med - inte jag heller. Jag tror nog på att det finns flera "den rätta" och att det handlar om att skapa tillfällen för sig själv att träffa någon. Tror sällan att det bara händer.

Nej, jag tror väl inte heller att det bara händer, däremot har jag träffat alla som jag känt attraktion till på något sätt som har med verkliga livet att göra, antingen via jobb, utbildning, någon gemensam plats man är på (han den fina, blyga jag nämnde längre upp var till exempel son till de som hade gården där jag hade min häst installad back in the days). Att träffa någon via nätet är inte något som hade passat mig, utan jag måste nästan ha någon slags annan relation till personen först (för jag kommer rent krasst aldrig gå iväg till en dejt med en total främling, så väl känner jag mig själv efter 32 år). Men det är ju självklart väldigt individanpassat hur man är som person.

 

[Eurydome]

Nej, jag tror väl inte heller att det bara händer, däremot har jag träffat alla som jag känt attraktion till på något sätt som har med verkliga livet att göra, antingen via jobb, utbildning, någon gemensam plats man är på (han den fina, blyga jag nämnde längre upp var till exempel son till de som hade gården där jag hade min häst installad back in the days). Att träffa någon via nätet är inte något som hade passat mig, utan jag måste nästan ha någon slags annan relation till personen först (för jag kommer rent krasst aldrig gå iväg till en dejt med en total främling, så väl känner jag mig själv efter 32 år). Men det är ju självklart väldigt individanpassat hur man är som person.

Att träffa någon IRL är helt klart det bästa för mig också. Men tyvärr känner jag att mina kontaktytor har minskat med åren, jag träffar helt enkelt inte lika mycket folk längre som när jag var 25 och pluggade på universitetet, var ute och festade, träffade och lärde känna kompisars kompisar, hade 100 kursare, massor av fritidsaktiviteter och sociala aktiviteter osv. Senaste 1,5 åren har jag träffat ännu färre människor och dessutom jobbat hemifrån.

Jag tror också att det är lite svårare för mig att träffa någon IRL eftersom jag dejtar kvinnor. De allra flesta är ändå hetero.

 

[sorbifolia]

Och jag tycker det är skitsvårt att träffa någon IRL, säkert pga min (ytterst milda) autism - jag föredrar helt klart dejtingappar därför att man med säkerhet vet innan man träffar personen att den är åtminstonde litegrann interesserad av en dejt/relation/något....

Och så gör det mig inget att bli avvisad av någon jag inte känner, medans det är mycket värre med folk man måste fortsätta träffa IRL.