Dejtingtråden 32

[the_connemara]

Nu vet jag att det där bara var ett exempel, (och jag riktar inte mitt inlägg just till dig utan har bara svårt att hålla tyst i det här ämnet) men just det där ”är det okej att jag kommer” tänker inte jag behöver vara ett tecken på lyhörd och bra sex, utan snarare nåt slags ensidig prestationsnorm som jag personligen stör mig ganska mycket på. Som att det förutsätts att mannen ska få en kvinna att komma, helst genom ett vaginalsamlag, och att när han har kommit är det slut på sexet. Betydligt bättre tycker jag det blir när båda tar ansvar för sin egen njutning och orgasm. Jag vill att min partner ska komma när det känns som skönast för honom att göra det, och samma gäller mig. Sen kommunicerar vi självklart längs vägen också.



Sen håller jag med om att självförtroende är en viktig nyckel till bra sex, och det kan lätt bli en ond eller god cirkel. En person som redan från början har positiva erfarenheter, haft turen att slippa träffa på några av de idioter som finns, och ha en kropp och en sexualitet som lätt synkar med andras, har också lätt att fortsätta så. För andra blir vägen längre att gå, av olika skäl.



Ni är ett par andra användare här som nämnt hur tidigare dåliga upplevelser av bl.a. smärta och att bli överkörd gör sex, och då som jag tolkar det speciellt penetrerande sex komplicerat. Sex ska ju aldrig vara ”uthärdligt”, det ska vara skönt och givande i alla lägen. Det borde vara lika naturligt att, om man vill ha sex, välja bort penetrerande vaginalsex som att tacka nej till t.ex. analt eller bondage, för att det är oskönt eller inte är ens grej, eller inget man vill ha just nu.

Nu finns det ju normer som likställer ”riktig sex” med penetration. Men det ÄR ju bara ett av sjuttioelva sätt som finns att ha sex på. Jag upplever att det varit en lättnad för flera av mina manliga partners när de förstått att penetrerande sex inte är så värst viktigt för mig, utan bara ett inslag emellanåt, just för att det blir friare och mindre prestationskrav. Jag har själv haft perioder då jag inte haft det alls. Numera är det en del av det jag njuter av, men det är för att jag lyssnat på mig själv och inte kört på när det tidigare var oskönt.

Du skriver alltid så kloka inlägg! En av de sakerna som tog längst tid för mig att komma över var just dåliga minnen av penetrerande sex och jag är tyvärr säker på att det kommer vara ett återkommande problem med framtida sexpartners. Jag tror jag blivit bättre på att kommunicera kring det men det krävs ändå någon som är tillräckligt lyhörd för att direkt uppfatta när jag blir obekväm och sedan inte göra det till en situation.

Jag reagerade väldigt starkt på en grej The Guy berättade när vi textade en gång för inte så länge sedan. Men eftersom han lägger noll förväntan bakom grejer och alltid bara tar all kommunikation som superpositiv så blev det liksom inte mer än den reaktionen, ett bra bemötande och sedan hade jag snabbt lätt för att själv ta upp den tråden igen och så var det utrett på två meddelanden och sedan har det inte berört mig något alls. Min första reaktion har till och med helt släppt. Jag fattar att det är höga krav att ställa på en partner, alla är vi liksom ändå bara vanliga dödliga med våra egna bagage. Men det gäller för mig mest att identifiera vad jag behöver för att må bra. Uppenbarligen övertrygga, kommunikativa typer?

 

[the_connemara]

Idag flippade jag på stridspiloten. Det räcker nu - jag orkar inte vänta på honom hela djävla livet. Hur svårt ska det vara att kommunicera på ett vettigt sätt?! Han retalierade som en riktig narcissist och hävdade att det rang varningsklockor i honom när jag blev irriterad på att det kan gå fler dagar utan att han hör av sig och att han hör av sig när han vill och känner för det. Jag önskade honom lycka till att hitta en vettig tjej som låter honom hållas utan att själv ha några krav år ut och år in i flera år. Jag tolererar det inte i alla fall. Ska jag ha en man i mitt liv ska han vara intresserad av att träffa mig, vara nyfiken på hur jag mår etc. Hade han en enda gång under veckan frågat hur jag mår hade han förstått varför bägaren rann över och det skrev jag också.

Ut på Tinder igen.

Bra rutet!

 

[Nahar]

Ah geez. Jag och ghostingtjejen har haft lite tätare kontakt ett tag, kommit in på ämnen vi båda bryr oss mycket om och så. Och jag känner att jag börjar gå från "det här kanske kan bli något" till "det hade varit fint om det här blir något". Vilket är ett ganska stort steg för mig. Vet inte om det ligger kvar från när vi sågs sist då för skitlänge sen, eller om det bara är skönt att träffa en ny människa som faktiskt är på min nivå, men känner direkt hur jag drar öronen åt mig bara för att jag själv inte är van vid att bry mig om hur det går. Skulle ju lägga av med dejting av just den anledningen. Och så börjar jag bry mig? Ugh.

 

[Fjordfrälst]

Att prata om det, och att vara ärlig med din bakgrund, kommer ge dig svar på hur respektfull och villig till anpassning han är. För att ge honom en chans att älska dig måste du ju visa vem du är. Läskigt, men nödvändigt.

Här håller jag helt med! Min sambo är den enda jag haft sex med och att jag var 25 årig oskuld fram tills dess beror ju på ett äckel, men ja det är en annan historia. Jag berättade för honom från första början hur allt var så han fick förståelse och var väldigt försiktig med mig den tid det tog innan jag vågade samt tiden efter innan jag kunde känna mig trygg och sas våga "gå loss helt"/våga prova mig fram/experimentera om jag så säger ❤.

 

[Ramona]

Bra rutet!

Nja, jag har gråtit massor under dagen också, men det är ju mina egna issues och kanske inte så mycket hans fel. Jag känner mig som världen mest bortprioriterade människa och än en gång blir man påmind om att det inte finns någon som vill fightas för mig. Har haft väldigt bra kontakt i helgen med en kille jag dejtade en gång i tiden och i fredags när han frågade hur jag mådde fick han hela stridspilothistorian och han har undrat hur det har gått hela helgen så jag har uppdaterat honom hur det gått hela helgen. Den killen har varit det största stödet idag kan jag säga och bara varit riktigt snäll. Han är egentligen ett riktigt rikspucko som typ spenderade 2 veckor med mig fast han hade sambo. Men det är en annan historia. Den killen vet hur en slipsten ska dras och han klarar av att möta mig när jag blir irriterad och undrar saker. Då är jag verkligen ingen klängig typ som kräver en massa, men jag tog ändå åt mig av att stridspiloten typ kallade mig för psycho bitch, utan att faktiskt göra det. Jag är ju inte så stark egentligen...

 

[Modest]

Det här med styrka och självständighet är väldigt viktigt för dig, det har du skrivit förut. Finns det någon risk att din självständighet och styrka har spillt över även på andra områden i relationen? Jag tänker att i en relation vill i alla fall jag känna mig behövd och jag vill känna att man finns där för varandra och hjälper varandra. Jag vill att både jag och den andra ska kunna visa oss svaga och sårbara.

Exakt så. Det är skitbra att vara stark och självständig men då måste man kanske i stället öva på att våga vara svag och sårbar (mig själv inkluderat). Disclaimer: självklart finns det puckomän som ändå inte kommer palla med att vara med en stark och självständig kvinna. Men jag tror det är något att fundera kring om man upplever att ens styrka och självständighet är ett problem.

 

[Kiwifrukt]

Och det här med att vara ett team och dela på sysslor. För mig är det otroligt viktigt att det även innefattar "kvinnosysslorna". Jag ska f-n inte stå inne som nån slags slav och laga mat, diska, tvätta hans skit och dammsuga efter honom hela tiden för att han ska "dela på" de (enligt mig) roligare sysslorna ute. Då kan jag göra alltihop, både det bra och det dåliga, för mig själv och inte dela det med någon annan.

 

[enough]

@strawberrysylt och @the_connemara , Tack! Jag blir så nervös att jag låter som en sexologbesserwisser när jag postar ett sånt inlägg, men allt kommer ju ur egna frustrationer och insikter som jag vill dela med mig av. Sen kanske vissa känner igen sig och andra inte alls såklart.

 

[Bison]

Och det här med att vara ett team och dela på sysslor. För mig är det otroligt viktigt att det även innefattar "kvinnosysslorna". Jag ska f-n inte stå inne som nån slags slav och laga mat, diska, tvätta hans skit och dammsuga efter honom hela tiden för att han ska "dela på" de (enligt mig) roligare sysslorna ute. Då kan jag göra alltihop, både det bra och det dåliga, för mig själv och inte dela det med någon annan.

Självklart!
Vi delar på allt i hemmet, eller jag lagar mest mat men det är för att jag är så galet pipig med maten
Sambon sköter istället all disk. Tvätt, städ osv gör vi tillsammans. Han tar det stora ansvaret för att rasta hunden som är min
Han hjälper även till väldigt mycket med hästen som också är min, hjälper även mina stallkompisar med grejer.
Han är helt enkelt en shysst kille

 

[strawberrysylt]

@strawberrysylt och @the_connemara , Tack! Jag blir så nervös att jag låter som en sexologbesserwisser när jag postar ett sånt inlägg, men allt kommer ju ur egna frustrationer och insikter som jag vill dela med mig av. Sen kanske vissa känner igen sig och andra inte alls såklart.

Jag tycker inte alls att du låter som en besserwisser. Du verkar väldigt klok och som om du lärt dig en massa under livets gång. Det är väl jättebra att du delar med dig av det.
Jag har ju, som jag skrivit tidigare flera gånger, inte haft så lätt att prata om sex och inlägg som ditt gör mig ju starkare i att våga göra det och stå upp för mig själv i framtiden, hoppas jag.

 

[Lillefrun]

Idag flippade jag på stridspiloten. Det räcker nu - jag orkar inte vänta på honom hela djävla livet. Hur svårt ska det vara att kommunicera på ett vettigt sätt?! Han retalierade som en riktig narcissist och hävdade att det rang varningsklockor i honom när jag blev irriterad på att det kan gå fler dagar utan att han hör av sig och att han hör av sig när han vill och känner för det. Jag önskade honom lycka till att hitta en vettig tjej som låter honom hållas utan att själv ha några krav år ut och år in i flera år. Jag tolererar det inte i alla fall. Ska jag ha en man i mitt liv ska han vara intresserad av att träffa mig, vara nyfiken på hur jag mår etc. Hade han en enda gång under veckan frågat hur jag mår hade han förstått varför bägaren rann över och det skrev jag också.

Ut på Tinder igen.

Helt rätt! Hur länge hade ni träffats? Men tråkigt att du fick gå igenom det.

 

[Lillefrun]

Han hörde av sig en kort tid efter mitt sms så nu ska vi ses igen på onsdag efter hans jobb. Jag börjar tro att han gillar mig med.

Igår glömde jag helt att äta och sen visste jag inte hur jag skulle hantera matsituationen när jag insåg hur hungrig jag var så det blev ingen mat för mig på väldigt många timmar. Får se på onsdag när han kommer lite innan middagstid.

Jag berättade att mamma frågat hur han ser ut och att jag sagt att han hade världens sötaste leende, och sen sa jag att jag skulle rita av honom och gjorde bara ett stort U som ett leende Sen ville han rita av mig och han satt med blocket och låtsades koncentrera sig djupt och tittade upp på mig över blocket ibland, jag kände mig som Rose när Jack målar av henne i Titanic filmen. Kände mig lika naken som hon fast jag var fullt påklädd, men hans blick såg rakt igenom allt.

Ärligt så är det ju en massa jobb med att dejta, ifall det här inte blir något så kommer jag nog inte orka börja om. Vet inte heller om jag kan hitta någon lika fin kille. Det borde ju rimligtvis finnas mer än en men det känns inte så.

 

[Lillefrun]

Jo angående manligt och kvinnligt och fördomar. Jag råkade säga världens mest fördomsfulla tjejiga mening. Vi pratade om vilken bil som skulle passa mig, han nämnde samma som pappa sagt och mitt första svar var att jag hade tittat på den och att den fanns i många fina färger och att den färgen jag ville ha kostade 6000 kr extra.

Insåg hur dumt det lät så vi pratade vidare om mer viktiga saker med bilen men just min första reaktion, nej,nej,nej

 

[Tonto]

Jo angående manligt och kvinnligt och fördomar. Jag råkade säga världens mest fördomsfulla tjejiga mening. Vi pratade om vilken bil som skulle passa mig, han nämnde samma som pappa sagt och mitt första svar var att jag hade tittat på den och att den fanns i många fina färger och att den färgen jag ville ha kostade 6000 kr extra.

Insåg hur dumt det lät så vi pratade vidare om mer viktiga saker med bilen men just min första reaktion, nej,nej,nej

Fast det är väl inte tjejigt att vilja ha en specifik färg? Känner många personer som betalar extra pga färg eller utseende på saker, oavsett vilket kön dom identifierar sig som.

 

[parellikusken]

Jo angående manligt och kvinnligt och fördomar. Jag råkade säga världens mest fördomsfulla tjejiga mening. Vi pratade om vilken bil som skulle passa mig, han nämnde samma som pappa sagt och mitt första svar var att jag hade tittat på den och att den fanns i många fina färger och att den färgen jag ville ha kostade 6000 kr extra.

Insåg hur dumt det lät så vi pratade vidare om mer viktiga saker med bilen men just min första reaktion, nej,nej,nej

Äh!
Färgen på bilen är typ det enda jag kan om bilar. Och det är okej. Jag brukar börja prata om färgen medvetet för att folk ska förstå att jag inte kan något och är ointresserad.
Tycker inte det är steriotypiskt tjejigt, ingen av mina manliga vänner kan något om bilar heller.

 

[Migo]

Exakt så. Det är skitbra att vara stark och självständig men då måste man kanske i stället öva på att våga vara svag och sårbar (mig själv inkluderat). Disclaimer: självklart finns det puckomän som ändå inte kommer palla med att vara med en stark och självständig kvinna. Men jag tror det är något att fundera kring om man upplever att ens styrka och självständighet är ett problem.

Ja nåde den kvinna som inte anpassar sig så männen känner sig bekväma...

 

[Lillefrun]

Äh!
Färgen på bilen är typ det enda jag kan om bilar. Och det är okej. Jag brukar börja prata om färgen medvetet för att folk ska förstå att jag inte kan något och är ointresserad.
Tycker inte det är steriotypiskt tjejigt, ingen av mina manliga vänner kan något om bilar heller.

Smart, aha det kanske inte är tjejigt. Mest att det enda jag vet om bilar är att jag vill ha en manuell, inte skit dyr men inte ett vrak och fin färg eftersom mina tidigare bilar varit otroligt fula och slitna och att jag vill att det ska få plats en hundbur där bak. Vet inget om reservdelarnas pris och vad som är många mil för att räknas som mycket eller tekniska saker hit och dit.

 

[Modest]

Ja nåde den kvinna som inte anpassar sig så männen känner sig bekväma...

Den sårbarhet jag pratar om är en egenskap som krävs i alla nära relationer, oavsett kön och oavsett om de är romantiska eller ej.

 

[Mia_R]

Helt plötsligt är det en massa yngre män som hör av sig. Bl a en jättesöt kille som "bara" var 8 år yngre, då har han reggat sig med fel ålder så nu är han 15 år yngre!

 

[Mia_R]

Tror karlarna blivit galna idag, jag fick logga ut!