Dejtingtråden 32

[Lillefrun]

Jag har blivit frågad en eller ett par gånger. Senast var det en kille i en butik som brukade se mig gå förbi och hävdade att han gillat mig sen första gången. Vi bytte nummer vilket vi aldrig skulle ha gjort, han sms-bombade mig med sms på sms under flera timmar och ringde gång på gång. Han blev arg när jag sa ifrån och sen var det i princip omöjligt att kommunicera eftersom han knappt inte kunde svenska eller engelska. Så dumt gjort att ens prata med honom. Men han verkade så snäll först när han sprang efter missförstånd få prata med mig.

 

[Sel]

Har blivit frågad två gånger och båda gångerna på generellt trevliga sätt av vad jag skulle tycka var helt okej människor, men det gjorde mig ändå illa till mods och jag har aldrig pratat med någon av dem igen.

 

[Migo]

Jag upplever inte att det är ett storstadsfenomen. Jag blev raggad på utanför en mack längs e20 när jag var i 20-årsåldern. Jag satt i min bil och drack kaffe när en långtradarchaffis klättrade ur sin hytt, knackade på min ruta och sa att han sett mig i butiken och bara kände sig tvungen att fråga om jag ville besöka honom i hans hytt.

Till dem som säger att "kvinnor ber om det genom beteende/klädsel/utseende", så kan jag hälsa att jag då var iförd typ blåkläderbyxor och arbetslinne, hår dolt i fläta under kepsen och överarmar som mätte över 40 cm i omkrets. Jag var motsatsen till uppklädd, mjuk och feminin.

 

[Ramona]

Har ni frågat någon som ni sett på stan bara sådär om en dejt någon gång? Var det nervöst? Vad fick ni för respons och hur gick det?
Och kan ju vända på frågan också - har ni blivit utbjudna på dejt spontant på stan? Vad svarade ni?

Jag tittar på en serie (29) där de gör det.

Vad räknas som stan? Har varit med om det ett gäng gång ute på kroken, men inte på ICA eller på gatan.

 

[Sel]

Till dem som säger att "kvinnor ber om det genom beteende/klädsel/utseende", så kan jag hälsa att jag då var iförd typ blåkläderbyxor och arbetslinne, hår dolt i fläta under kepsen och överarmar som mätte över 40 cm i omkrets. Jag var motsatsen till uppklädd, mjuk och feminin.

Det spelar absolut ingen roll. Jag var iklädd mina vanliga, halvskabbiga hundpromenadkläder båda gångerna... men tydligen får man varken le åt män eller prata med dem utan att de ska tolka det som romantiskt intresse. Numera får jag istället höra av (manliga) arbetskamrater som sett mig på stan att jag ser "stroppig" ut när jag bara promenerar rakt fram, neutralt.

 

[Sel]

.... och nej, jag hade aldrig tagit kontakt med någon random person på stan och bjudit ut på dejt. Folk har nog annat för sig när de är ute på vift - jag har svårt att se en situation där det skulle vara uppskattat.

 

[the_connemara]

Grejen är ju att en aldrig vet om det är en psycho stalker som kommer följa efter och mörda en, eller om det är nån som verkligen menar väl. Och det är livsfarligt att avvisa en del män, så en kan aldrig ta den typen av "inviter" på ett avspänt sätt.

För all del, var trevlig mot folk och våga prata. Men det krävs extrem taktkänsla och stor medvetenhet runt hur utsatta många kvinnor känner sig.

Precis. Så känner jag tyvärr i all kontakt med män oavsett hur den inleds

 

[strawberrysylt]

Jag upplever inte att det är ett storstadsfenomen. Jag blev raggad på utanför en mack längs e20 när jag var i 20-årsåldern. Jag satt i min bil och drack kaffe när en långtradarchaffis klättrade ur sin hytt, knackade på min ruta och sa att han sett mig i butiken och bara kände sig tvungen att fråga om jag ville besöka honom i hans hytt. Jag vart på tok för arg för att bli rädd, just då, men i efterhand...

Okej!
Blä... fast det känns lååångt ifrån vad jag menade med min fråga! Det där förstår jag absolut att det inte kändes varken smickrande eller kul!

Jag har blivit pussad/tafsad på och erbjuden matvaror för mer (hittar inte kräksmileyn) (utomlands) av en gubbe, men alltså det är ju inte sånt jag menade med min fråga.

Ja, jag har ju iofs blivit frågad hur mycket jag skulle ta för ett ligg. Vid busshållplatsen, på väg hem från jobbet.
Jag blev alldeles skakig och så himla obekväm. Länge efteråt.

Samma som ovan. Och usch, ja det är ju inget ok beteende nånstans.

Har blivit frågad två gånger och båda gångerna på generellt trevliga sätt av vad jag skulle tycka var helt okej människor, men det gjorde mig ändå illa till mods och jag har aldrig pratat med någon av dem igen.

Okej!

Till dem som säger att "kvinnor ber om det genom beteende/klädsel/utseende", så kan jag hälsa att jag då var iförd typ blåkläderbyxor och arbetslinne, hår dolt i fläta under kepsen och överarmar som mätte över 40 cm i omkrets. Jag var motsatsen till uppklädd, mjuk och feminin.

Fast det där tänket börjar försvinna hoppas jag iaf? Och som sagt, det känns en bit ifrån vad jag menade med frågan.
Såntdär är ju bara hemskt.

Vad räknas som stan? Har varit med om det ett gäng gång ute på kroken, men inte på ICA eller på gatan.

Krogen tänker jag inte räknas utan mer ja typ Ica.

.... och nej, jag hade aldrig tagit kontakt med någon random person på stan och bjudit ut på dejt. Folk har nog annat för sig när de är ute på vift - jag har svårt att se en situation där det skulle vara uppskattat.

Okej!

 

[Glimra]

Fast det där tänket börjar försvinna hoppas jag iaf?

Väldigt OT nu men nej, det gör det inte. Det skuldbeläggs fortfarande mycket. I min stad förra året var det en man som först begick våldtäktsförsök och bara en stund senare ett genomfört. I en artikel i lokalposten skrev de att eftersom den första kvinnan inte varit berusad eller lyssnat på musik på vägen hem så lyckades hon komma undan. Den andra tjejen hade druckit lite grann och hade hörlurar, då fick hon alltså skylla sig själv.

 

[Gnist]

Den andra tjejen hade druckit lite grann och hade hörlurar, då fick hon alltså skylla sig själv.

Skrev de verkligen så, eller är det din egen slutsats av att de skrev om båda och de olika förutsättningarna gör äcklet att lyckas med sitt uppsåt?

Gissar på det sistnämnda.

 

[strawberrysylt]

Väldigt OT nu men nej, det gör det inte. Det skuldbeläggs fortfarande mycket. I min stad förra året var det en man som först begick våldtäktsförsök och bara en stund senare ett genomfört. I en artikel i lokalposten skrev de att eftersom den första kvinnan inte varit berusad eller lyssnat på musik på vägen hem så lyckades hon komma undan. Den andra tjejen hade druckit lite grann och hade hörlurar, då fick hon alltså skylla sig själv.

Fruktansvärt.

Skrev de verkligen så, eller är det din egen slutsats av att de skrev om båda och de olika förutsättningarna gör äcklet att lyckas med sitt uppsåt?

Gissar på det sistnämnda.

Men undrar också såhär.

 

[Glimra]

Skrev de verkligen så, eller är det din egen slutsats av att de skrev om båda och de olika förutsättningarna gör äcklet att lyckas med sitt uppsåt?

Gissar på det sistnämnda.

Jag minns inte riktigt ordagrant men det var tillräckligt tydligt för att ingen skulle kunna tolka det annorlunda. Det var dock oerhört okänslig och tvivelaktiga journalistik kring det hela.

 

[strawberrysylt]

Jag minns inte riktigt ordagrant men det var tillräckligt tydligt för att ingen skulle kunna tolka det annorlunda. Det var dock oerhört okänslig och tvivelaktiga journalistik kring det hela.

Usch så tråkigt. Sånt där behöver ju verkligen försvinna.

 

[Happimess]

Har ni frågat någon som ni sett på stan bara sådär om en dejt någon gång? Var det nervöst? Vad fick ni för respons och hur gick det?
Och kan ju vända på frågan också - har ni blivit utbjudna på dejt spontant på stan? Vad svarade ni?

Jag tittar på en serie (29) där de gör det.

Inte direkt på stan, men jag bjöd ut en kille som satt bredvid mig på tåget (vi hade snackat typ halva vägen) från Karlstad till Göteborg, vi dejtade faktiskt ett par månader efter det.

Hade någon kommit fram till mig helt random på stan hade jag absolut tyckt att det va creepy.

 

[Lillefrun]

Det blev en fin kväll igår med en runda med hundarna och sen soffhäng i 4 timmar. Framåt niotiden började jag bli så sjukt trött så runt halv tio sa vi hej då, han behövde också sova innan han skulle upp till jobbet. Vi pratade och pratade och jag vågade öppna upp mig ännu mer och det känns som att vi känt varandra jätte länge. Jag skrev efteråt att jag tyckte väldigt mycket om honom och fick till svar att han tyckte likadant. Skulle vilja att han tar initiativ att ses nästa gång men är osäker på det. Annars frågar jag. Det är lite som att dejta den manliga versionen av mig själv. Vi tycker så lika om mycket.

Och det här låter kanske lite tvärtom mot bilden av skönhetsideal i samhället ,vet inte hur det är just på buke men i samhället överlag,men jag tycker verkligen om att han inte är vältränad, inget sexpack på magen och inte tjock men inte heller smal. Vissa skulle nog tycka att han är otränad men jag bryr mig inte alls. Jag tänker inte på hans kropp så mycket för han har världens sötaste ansikte och leende. Men om jag tänker på kroppen är det ju bara positivt. Och hade han varit en riktig biff eller tunnis vore det inte samma sak, varit tillsammans med båda dom typerna och inte var jag mer attraherad av dom.Det får dessutom mig att känna mig lugnare för om han kan vara lite rund kan ju jag också det.

 

[Fjordfrälst]

Det blev en fin kväll igår med en runda med hundarna och sen soffhäng i 4 timmar. Framåt niotiden började jag bli så sjukt trött så runt halv tio sa vi hej då, han behövde också sova innan han skulle upp till jobbet. Vi pratade och pratade och jag vågade öppna upp mig ännu mer och det känns som att vi känt varandra jätte länge. Jag skrev efteråt att jag tyckte väldigt mycket om honom och fick till svar att han tyckte likadant. Skulle vilja att han tar initiativ att ses nästa gång men är osäker på det. Annars frågar jag. Det är lite som att dejta den manliga versionen av mig själv. Vi tycker så lika om mycket.

Och det här låter kanske lite tvärtom mot bilden av skönhetsideal i samhället ,vet inte hur det är just på buke men i samhället överlag,men jag tycker verkligen om att han inte är vältränad, inget sexpack på magen och inte tjock men inte heller smal. Vissa skulle nog tycka att han är otränad men jag bryr mig inte alls. Jag tänker inte på hans kropp så mycket för han har världens sötaste ansikte och leende. Men om jag tänker på kroppen är det ju bara positivt. Och hade han varit en riktig biff eller tunnis vore det inte samma sak, varit tillsammans med båda dom typerna och inte var jag mer attraherad av dom.Det får dessutom mig att känna mig lugnare för om han kan vara lite rund kan ju jag också det.

Samma här. Min sambo är då rakt inte vältränad med ett sexpack på magen, inte ens nära, menä jag kan ju inte komma och "klaga" på det då jag väger ännu mer än han . Men var samma där. Han föll för mina ögon, jag för hans och leendet med smilgroparna. Det var lite senare jag började lägga märke till hans armar. Dem alltså uj uj

 

[Masqueradee]

Medeltidsveckan är slut, så också medeltidsveckoromanserna... Fick fin kontakt med två killar, en han det bli lite hångel med, och den andre möttes upp för en öl bara ett par timmar innan hans båt gick och lämnade med ord om att han hoppas att båten blev inställd för han hade haft så trevligt och önskade att vi setts tidigare under veckan.
Den förstnämnda bor 85 mil från mig, den andre 67 mil härifrån.. Båda har jag fortfarande kontakt med, men ändå...

 

[Kerry]

Har ni frågat någon som ni sett på stan bara sådär om en dejt någon gång? Var det nervöst? Vad fick ni för respons och hur gick det?
Och kan ju vända på frågan också - har ni blivit utbjudna på dejt spontant på stan? Vad svarade ni?

Jag tittar på en serie (29) där de gör det.

Jag har blivit tillfrågad om mitt nummer på stan ett antal gånger. Nu räknar jag inte med krogen då. Men nu är det vanligare att folk frågar om t.ex facebook eller Snapchat, jag har inte Snapchat för jag är inte den som vill leva genom linsen på mobilkameran...jag testade att skaffa det en gång och fan vissa verkar inte göra annat än att sitta med frontkameran upptryckt i ansiktet och skicka hundratals filterifierade selfies om dagen! Avinstallerade appen när 7:e bilden på samma ansikte ur samma vinkel med hundöron-filter kom under mindre än en halv dag. Men tillbaka till ämnet.
Jag tycker det är smickrande, och om det är en person som är snygg och trevlig så har jag gett mitt nummer eller facebook-namn. Speciellt om det är en person man kanske småpratat med på bussen eller något och haft utbyte av det, jag hade en flirt med en kille jag träffade på det sättet. Så jag kan inte säga att jag har något principiellt emot det, men jag avskyr när någon man aldrig skulle vilja ha med att göra kommer fram på det sättet, t.ex när män 45+ försöker ragga upp eller kommenterar utseendet på mig som är i 20-årsåldern. Eller när det är uppenbart påverkade människor som hällt i sig lite mod och flamsar fram nån replik.
Jag fick mitt första jobb genom att gå på gatan utanför en juvelerarbutik och mannen som hade det kom ut och stoppade mig och frågade om jag ville arbeta där. Det blev dock inte långvarigt eftersom jag insåg att han insisterade lite väl ofta på att jag noggrant skulle putsa de nedersta hyllorna där smyckena stod på display.
Så jag är svag för komplimanger, smicker och beundran och gillar därför när någon kommer fram ute (när det är en person med realistisk självbild). Är alldeles för blyg för att ta kontakt själv dock.

 

[Linta]

Har ni frågat någon som ni sett på stan bara sådär om en dejt någon gång? Var det nervöst? Vad fick ni för respons och hur gick det?
Och kan ju vända på frågan också - har ni blivit utbjudna på dejt spontant på stan? Vad svarade ni?

Jag tittar på en serie (29) där de gör det.

Jag har blivit utbjuden en gång. Åker en del taxi i jobbet och hade en väldigt social chaufför, vi babblade glatt hela vägen hem och när vi kom fram bad han om mitt nummer. Det kändes helt okej iom att vi faktiskt klickat hyggligt och pratat en stund, och han frågade när jag redan hade ena foten ute ur bilen så jag slapp sitta fast i bilen med en avvisad främmande man. Och han tog inte illa upp när jag avböjde.

 

[Linta]

Min crush och jag fortsätter ha ytterst sporadisk kontakt, vi var i ett läge innan sommaren där det kanske hade kunnat ta några skutt framåt meeen jag är lite trög på den fronten. Kändes toppen när insikten om att personen jag velat ligga med i typ tre år nog hade velat stanna för natten kom och klappade mig i arslet ett par veckor efteråt.

Nåja. Nästa vecka ska jag träffa mitt hugg från medeltidsveckan har även matchat på tinder med en person som finns i min yttre bekantskapskrets, men vi har inte skrivit något än och det har potential att bli grötigt. I övrigt är det rätt skönt att vara själv faktiskt. Känner mig mer stabil och i fas med mig själv än nånsin förr och jag tänker nog tillskriva åtminstone 50% av det till att jag inte behövt bekymra mig för en karl de senaste åren(med glimten i ögat).