Dejtingtråden 23

[Return_to_the_moon]

Jag går också helst till gayklubb, bland annat pga många heteromäns beteende på klubb (men också för att musiken brukar vara bättre ).
Ibland hamnar man dock på andra ställen, oftast i samband med någon rolig tillställning med jobbet (typ jobbfest, efter julbord etc) och det är oftast då jag stött på detta beteende.
Men även blivit behandlad på liknande äckliga sätt av en taxichaufför för att vi gav varandra en kyss i bilen på vägen hem en kväll. Det var inte ens hångel eller något utan bara en snabb kyss. Han tyckte att vi skulle ”känna oss som hemma och gärna får älska i bilen” medan han skulle titta på
Taxiföretaget tyckte det räckte gott att skicka ett kuvert med reklamgodis och ett presentkort på 300 kr som plåster på såren

Fy fan!

 

[parellikusken]

Jag går också helst till gayklubb, bland annat pga många heteromäns beteende på klubb (men också för att musiken brukar vara bättre ).
Ibland hamnar man dock på andra ställen, oftast i samband med någon rolig tillställning med jobbet (typ jobbfest, efter julbord etc) och det är oftast då jag stött på detta beteende.
Men även blivit behandlad på liknande äckliga sätt av en taxichaufför för att vi gav varandra en kyss i bilen på vägen hem en kväll. Det var inte ens hångel eller något utan bara en snabb kyss. Han tyckte att vi skulle ”känna oss som hemma och gärna får älska i bilen” medan han skulle titta på
Taxiföretaget tyckte det räckte gott att skicka ett kuvert med reklamgodis och ett presentkort på 300 kr som plåster på såren

Men usch!
Man kan väl inte kalla det homofobi, men det känns ju lika illa att bli utsatt för det där.

Jag måste väl erkänna att jag är lite drabbad av internaliserad homofobi och visar helst inte öppet bland folk min kärlek om jag har en tjej. Tyvärr, men handlar väl om rädsla för att bli utsatt för såna saker som du blir utsatt för och homofobi.

 

[the_connemara]

Men usch!
Man kan väl inte kalla det homofobi, men det känns ju lika illa att bli utsatt för det där.

Blir det en typ av exotifiering?


Blir så arg av att läsa det ni skriver

 

[mandalaki]

Men även blivit behandlad på liknande äckliga sätt av en taxichaufför för att vi gav varandra en kyss i bilen på vägen hem en kväll. Det var inte ens hångel eller något utan bara en snabb kyss. Han tyckte att vi skulle ”känna oss som hemma och gärna får älska i bilen” medan han skulle titta på

Sånt där får det att brinna i huvudet på mig. Vad i hela helvetet är det som får män att tro att lesbiska kvinnors aktiviteter är till för DEM? Porrskadade jävla idioter.

 

[parellikusken]

Sånt där får det att brinna i huvudet på mig. Vad i hela helvetet är det som får män att tro att lesbiska kvinnors aktiviteter är till för DEM? Porrskadade jävla idioter.

Sånt där får det att brinna i huvudet på mig. Vad i hela helvetet är det som får män att tro att lesbiska kvinnors aktiviteter är till för DEM? Porrskadade jävla idioter.

Män har väl en tendens att tro att allt kretsar runt dem. Inte alla män, men flertalet.

 

[Malibu_Stacy]

Sånt där får det att brinna i huvudet på mig. Vad i hela helvetet är det som får män att tro att lesbiska kvinnors aktiviteter är till för DEM? Porrskadade jävla idioter.

Ja fy fan! Kvinnor är till för att behaga män så är det bara

 

[mandalaki]

Ja fy fan! Kvinnor är till för att behaga män så är det bara

Men liksom, bara att komma med förslaget? Hur fan kan de med? I SYNNERHET när det gäller lesbiska kvinnor så borde det väl vara självklart att männen liksom är borta ur ekvationen från början.

 

[Bison]

Mitt snack med V gick bra. Jag var lite bekymrad innan över att låta anklagande och att han skulle bli defensiv.
Men han lyssnade, förklarade hur han tänker och allt var chill.
Vi gjorde en deal som åtminstone gynnar mig, eller vad säger du @the_connemara

 

[Mumfie]

Har väl egentligen inget här att göra just nu eftersom inget nytt direkt händer innan jag åker till S (som vi kan kalla honom) i sommar, men vissa saker känns skönare att prata fritt om här snarare än till någon vän.

Allting har rullat på som vanligt sedan han åkte hem för typ 5 veckor sedan, vi chattar mest men pratar i telefon flera gånger i veckan och videochattar när tillfället finns. Allt känns jättebra och vi båda längtar som tusan till i sommar, 10 dagar tillsammans kommer bli underbart, bara 58 dagar kvar Jag skickade ett brev förra veckan (älskar att skicka brev på tjocka, gräddvita brevpapper och med vackra små kuvert) och köpte som en liten bok som innehåller 12 brev med olika teman som jag ska ge honom sen. Så cheesy och töntigt, men jag gillar att skriva och har upptäckt glädjen i att skriva brev, så det får vara vad det är

Det enda som gnager är väl att jag har börjat tvivla. Igen. Jag är typen av människa som tvivlar på exakt allt (hej tvångstankar), men detta blir väl lite extra känsligt eftersom det är något nytt som jag inte kan liksom.. Kontrollera. Jag tvivlar inte på honom, utan mer på mig själv. Kan jag verkligen vara kär? Kan jag verkligen vara i ett förhållande? Tänk om jag bara hittar på för att jag vill att det ska vara sant? Jag försöker att trycka undan det och bara låta det vara som det är, samt minnas känslan från att ligga ansikte mot ansikte i sängen, hur rätt det kändes och hur bra det var. Dessutom försöker jag tänka att det är nuet som spelar roll, och så länge det är bra får det fortsätta att vara bra, och även om det någon gång skulle bli dåligt så ändrar det inte på vad som fanns nu. Jag tror att det kommer kännas klarare när vi träffas igen, och då kan jag spara fler minnen som jag kan plocka fram när tvivlet börjar gnaga.

 

[Bison]

Har väl egentligen inget här att göra just nu eftersom inget nytt direkt händer innan jag åker till S (som vi kan kalla honom) i sommar, men vissa saker känns skönare att prata fritt om här snarare än till någon vän.

Allting har rullat på som vanligt sedan han åkte hem för typ 5 veckor sedan, vi chattar mest men pratar i telefon flera gånger i veckan och videochattar när tillfället finns. Allt känns jättebra och vi båda längtar som tusan till i sommar, 10 dagar tillsammans kommer bli underbart, bara 58 dagar kvar Jag skickade ett brev förra veckan (älskar att skicka brev på tjocka, gräddvita brevpapper och med vackra små kuvert) och köpte som en liten bok som innehåller 12 brev med olika teman som jag ska ge honom sen. Så cheesy och töntigt, men jag gillar att skriva och har upptäckt glädjen i att skriva brev, så det får vara vad det är

Det enda som gnager är väl att jag har börjat tvivla. Igen. Jag är typen av människa som tvivlar på exakt allt (hej tvångstankar), men detta blir väl lite extra känsligt eftersom det är något nytt som jag inte kan liksom.. Kontrollera. Jag tvivlar inte på honom, utan mer på mig själv. Kan jag verkligen vara kär? Kan jag verkligen vara i ett förhållande? Tänk om jag bara hittar på för att jag vill att det ska vara sant? Jag försöker att trycka undan det och bara låta det vara som det är, samt minnas känslan från att ligga ansikte mot ansikte i sängen, hur rätt det kändes och hur bra det var. Dessutom försöker jag tänka att det är nuet som spelar roll, och så länge det är bra får det fortsätta att vara bra, och även om det någon gång skulle bli dåligt så ändrar det inte på vad som fanns nu. Jag tror att det kommer kännas klarare när vi träffas igen, och då kan jag spara fler minnen som jag kan plocka fram när tvivlet börjar gnaga.

Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver. Just den där osäkerheten och det gnagande tvivlet.
Det fanns hela tiden när jag träffade L och då var han 24 mil bort, en annan kontinent måste vara sju resor värre

Jag kan tyvärr inte ge några råd. Min lösning var att ta ut det över honom och bryta 10 gånger, hitta tillbaka varje gång vi sågs för att till slut bryta helt. Jag klarade verkligen inte av det. I min relation med V finns inte de tendenserna öht så distans är verkligen totalt uteslutet för mig.
Jag hoppas du kan hitta en lösning för att hantera de känslorna, en tillit till dig själv som jag uppenbarligen saknar.
58 dagar går som tur är fort!

 

[Mumfie]

Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver. Just den där osäkerheten och det gnagande tvivlet.
Det fanns hela tiden när jag träffade L och då var han 24 mil bort, en annan kontinent måste vara sju resor värre

Jag kan tyvärr inte ge några råd. Min lösning var att ta ut det över honom och bryta 10 gånger, hitta tillbaka varje gång vi sågs för att till slut bryta helt. Jag klarade verkligen inte av det. I min relation med V finns inte de tendenserna öht så distans är verkligen totalt uteslutet för mig.
Jag hoppas du kan hitta en lösning för att hantera de känslorna, en tillit till dig själv som jag uppenbarligen saknar.
58 dagar går som tur är fort!

Skönt att inte vara ensam om att fungera så! Jag ser distans som omöjligt på sikt, men som livet är nu borde det egentligen passa bra, tycker jag. Synd bara att hjärnan inte håller med! Jag är inte riktigt redo för ett riktigt förhållande, behöver vänja mig vid tanken först och inse att det här faktiskt händer, jag var så himla inställd på att leva ensam. Samtidigt borde det inte vara någon brådska, jag är inte intresserad av att dejta andra utan om vi skulle bryta skulle jag gå tillbaka till att vara ensam och trivas så, men samtidigt kan jag inte låta bli att oroa mig för framtiden. Nä, det här med kärlek är inte min grej..

 

[Milosari]

Gårdagens träff med den snygga tjejen var SÅ jäkla lyckad. Hon var annorlunda, på ett bra sätt! Inte som någon jag har mött förut. Hon vill träffas igen! Jippi!

Nu ser jag fram emot en hel vecka med Köpenhamn. Kommer bli härligt, vi har som mest spenderat en helg tillsammans tidigare.

 

[Masqueradee]

Igår stod jag utanför en pub och väntade på en taxi när en kille kommer fram till mig och undrar (på ett vänligt och förvånat sätt) vart jag fått en av kassarna jag höll i ifrån. Det visade sig att han sjöng i kören som loggan på påsen var ifrån, och vi började små-prata lite. Jag tycker jag känner igen honom och frågar "förlåt, men heter inte du L?" och han svarar förvånat "haha, ja jo men det gör jag". Då visar det sig att vi sågs en kväll för ungefär ett år sedan, och det kan ha varit en av de bästa kvällarna jag haft. Vi var på en bal, och han bjöd upp mig att dansa styrdans med honom, många skratt och klumpiga försök för att få någon slags ordning på mina fötter så lyckades vi kanske genomföra i alla fall en-två danser. När kvällen var slut så promenerade jag, han och hans kompis tillsammans en bit medan han spelade dragspel för oss. Alltså SÅ mysigt, och nu springer vi på varandra igen..

Önskar verkligen att vi springer på varandra igen, vi har ju gemensamma vänner och rör oss i samma kretsar så.. Men ja, förhoppningsvis dröjer det inte ett år tills nästa gång!

 

[Pancakes]

Promenaddejt imorgon. Jag är nervös och vill helst slippa gå (no pun intended). Vi ska ses i min stad i alla fall så jag hittar hem om det behövs. Vi har förmodligen flera gemensamma bekanta men jag vet inte säkert. Hade egentligen velat snoka mer innan men hade förmodligen varit lika nervös då... (det är inte kollegans kompis)

 

[Bison]

Har en mycket bättre känsla nu efter att vi pratade igår, även fast det var varken djupt eller särskilt allvarligt. Fick se lite andra sidor som jag uppskattar hos honom.

Ser fram emot i morgon, laga mat och se på film, bästa! Då är det på dagen 8 veckor sedan vi sågs första gången. Mitt schema rullar på 8 veckor, därför vet jag det

 

[Fibusen]

Jag har funderat lite... Jag och hojkillen har nu setts i typ 5 veckor snart, och även om jag gillat han från första stund så har jag endå känt mig så ”svår” och ibland bara velat skita i allt. Men alla gånger vi har sets så har jag bara känt mig gladare efteråt, även om jag kan ha haft noll lust att ses så har jag endå gjort det, och det har blivit toppen varenda gång.

Nu har jag som sagt funderat lite och tänkt om jag omedvetet har stängt av massa vad man ska och bör känna för andra människor, och eftersom jag pushat mig själv till att vi ska ses och umgås så har jag kunnat börja ta mig över tröskeln? Eller för att han varit schysst och tagit mig för den jag är, dvs aldrig tjatat eller haft sig om att vi ska ses och grejer? Kombo av bägge? Det är snart 5 år sen jag hade ett bra förhållande sist, innan jag själv blev sjuk och under dessa år har jag blivit väldigt förändrad såklart av allt som varit.

Nu saknar jag honom varje dag vi inte ses, och längtar verkligen efter honom dagligen! Och jag är skitglad över att jag inte sket i det när jag kände för att skita i det, som jag gjort med tidigare dejter när det inte har blixtrat av förälskelse på direkten. Jag är ganska bra på att ”packa ihop och gå hem” om vi säger så. Eller packa ihop åt dom så dom får gå hem.

Jag vet inte? Men det känns himla bra och fint, och jag känner mig så glad, trygg och lugn med honom som sagt, och räknar mig själv som upptagen till och med. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra i dagsläget.

 

[enough]

Igår stod jag utanför en pub och väntade på en taxi när en kille kommer fram till mig och undrar (på ett vänligt och förvånat sätt) vart jag fått en av kassarna jag höll i ifrån. Det visade sig att han sjöng i kören som loggan på påsen var ifrån, och vi började små-prata lite. Jag tycker jag känner igen honom och frågar "förlåt, men heter inte du L?" och han svarar förvånat "haha, ja jo men det gör jag". Då visar det sig att vi sågs en kväll för ungefär ett år sedan, och det kan ha varit en av de bästa kvällarna jag haft. Vi var på en bal, och han bjöd upp mig att dansa styrdans med honom, många skratt och klumpiga försök för att få någon slags ordning på mina fötter så lyckades vi kanske genomföra i alla fall en-två danser. När kvällen var slut så promenerade jag, han och hans kompis tillsammans en bit medan han spelade dragspel för oss. Alltså SÅ mysigt, och nu springer vi på varandra igen..

Önskar verkligen att vi springer på varandra igen, vi har ju gemensamma vänner och rör oss i samma kretsar så.. Men ja, förhoppningsvis dröjer det inte ett år tills nästa gång!

Ska du inte passa på att ta kontakt på nåt sätt då? Typ skicka en vänförfrågan på fb? Tänker att du har ett bra läge nu när ni just råkat på varann.

 

[SaraXX]

Jag saknar honom.

Vi sågs i förrgår och kommer att ses igen på söndag.
Jag kommer att behöva fundera ordentligt över det här med att ses när jag har barnen, inte minst eftersom jag kommer att vara borta mycket i jobbet ett tag framöver.

 

[the_connemara]

Mitt snack med V gick bra. Jag var lite bekymrad innan över att låta anklagande och att han skulle bli defensiv.
Men han lyssnade, förklarade hur han tänker och allt var chill.
Vi gjorde en deal som åtminstone gynnar mig, eller vad säger du @the_connemara

Älskar honom redan Nej men alltså jag känner mig mindre rädd än vad jag var inför att träffa bästis och är övertygad om att de båda är lika udda så att jag kommer gilla honom

Min evighetslånga tindermatchning går det seriöst dåligt med. @Bison tycker nog jag är lite för mycket galen feminist för hans pyttelilla grej men jag är bara SÅ TRÖTT PÅ MÄN. Har ett evighetskämpande på jobbet och årets lönegrej var liksom droppen. Vill göra en Fanny Åström.

 

[Masqueradee]

Ska du inte passa på att ta kontakt på nåt sätt då? Typ skicka en vänförfrågan på fb? Tänker att du har ett bra läge nu när ni just råkat på varann.

Funderar faktiskt på att skriva till honom, vågade aldrig förra året, men skiter det sig kanske det dröjer ett år innan jag träffar honom igen ^^