Hjälp mig bli klok på mitt förhållande.

[tanten]

Vad GER du i en busskö?

Tror att det är är själva essensen....

Jag ser hela livet som ett givande och tagande i bemärkelsen att all social interaktion innebär ge och ta. Klart man ger och tar i busskön. Man ger företräde åt någon som har svårare att gå eller är långsammare. Man tar sin plats om någon försöker trängas.

Om man definierar ge som att göra något man inte vill och ta att ta något den andre inte vill ge - ja då begriper jag invändningarna. Men jag tror (?) att många tänker som jag. Dvs att allt vi gör i samspel med andra är just givande och tagande.
Ta ett vanligt arbetsmöte. Inte fasiken är jag helt överens med alla och inte är allt vi kommer överens om helt enligt mina önskemål. Helt enkelt för att om allt var som jag ville ha det så skulle det bli någon form av envälde.

Givande och tagande är för mig liksom själva definitionen för all interaktion med andra människor. Varken det första eller andra innebär att göra våld på mig. Det kan ofta enbart berika.

 

[Petruska]

Jag tänker inte att socialt samspel är en fråga om att ge och ta, primärt. Och än mindre i de nära och frivilliga relationerna.

Ge och ta drar mer åt förhandling för mig, att det som ligger i mitt intresse så att säga inkräktar på eller begränsas av vad som ligger i ditt intresse, tex som för de olika parterna vid en löneförhandling eller så. Men de frivilligt ingångna relationerna, handlar inte om att med bästa möjliga utfall för mig själv förhandla om resurserna. Utan helt enkelt bara om att vi vill vara med varandra.

Om förhållandet vore en kamp - som det verkar vara för TS plus partner - om att i så hög grad få som jag vill, om jag kände att sådan kamp behövdes, hoppas jag verkligen att jag skulle göra slut tämligen omgående. Jag skulle knappt ens se sådan kamp som ett förhållande, utan som något annat, kanske mer som syskonbråk eller något ditåt.

Bussköandet, å andra sidan, är en så begränsad social samvaro att jag öht inte ser det som att "ge" om ett barn eller en rullstolsburen får företräde. Det är bara så man gör, det skulle straffa sig i form av dåligt samvete och social skam att bete sig felaktigt i sådana situationer. Jag vill framstå som en socialt hjälpligt snäll och smidig person. Det är inget jag ger.

 

[stjarnhimmel]

Vad innebär det att "tycka olika i relationen"?

Vad menar du?
Har olika åsikter menar jag.

 

[Petruska]

Vad menar du?
Har olika åsikter menar jag.

Olika åsikter om vad? Har man olika åsikter om tex böcker, så läser man väl olika böcker. Tycker man olika saker är roliga att göra, så gör man väl olika saker. Men det är ju inte specifikt för just förhållandet, det gäller ju för alla jag känner. Vill vi göra olika saker så gör vi olika saker, helt enkelt.

 

[tanten]

. Jag vill framstå som en socialt hjälpligt snäll och smidig person. Det är inget jag ger.

Vi landar i semantik.
Social smidighet är just själva essensen av givande och tagande i mitt huvud.
Fungerar i förhållanden också.

Jag ser ingen förhandling elelr kamp i det. Man bara gör.

 

[Cambrie]

Dra mig bakåt i ett badkar. Högsta familjen i Libyen, är du på riktigt?

Vad menar du? Jag skulle inte vara på riktigt då för att min man tillhör en familj som ägde merparten av oljan innan revolutionen? Eller vad då? Du får nog förklara dig lite tror jag.

 

[et_flickan]

Den här diskussionen om kompromisser är intressant. Vi kompromissar nog väldigt lite i vårat förhållande.

Det handlar väl egentligen om att komma överens om hur vi ska kunna lösa saker. Vill min partner spela NHL en hel kväll med en kompis får han flytta in ps4an i musikrummet som är hans rum än så länge så jag om jag känner för det kan kolla på tv i vardagsrummet.

Jag tycker att det handlar om God kommunikation mer än om du går ut på krogen denna helg så har vi en myskväll nästa helg (För övrigt ryser jag av ordet myskväll). Jag hade kräkts rätt ut om min partner planerade in att vi skulle kolla film, ha mobilförbud och hålla varandra i handen en fredagskväll när det är roligare att träffa en kompis, nattvandra eller ta nån öl.

 

[Kattennizze]

Att ge och ta blir en förhandling, ett maktutbyte, ungefär som man inom statsvetenskapen pratar om ett nollsummespel. Jag orkar inte med det i mina nära relationer som jag har valt själv och som jag gett mig in i helt frivilligt. Varför någon skulle vilja leva så har alltid övergått mitt förstånd. Vad min partner gillar att göra på t ex kvällarna gör han, vad jag gillar att göra gör jag och ofta sammanfaller det. Vad är problemet? Vill han inte gå på hockey gör jag det själv eller med någon annan så jag förstår inte frågan. jag tror skillnaden ligger i att jag ser inte min relation till min partner som ett projekt som ska jobbas på, eller ett VI som ska förena oss till döden skiljer sig åt. Jag har andra relationer som betyder minst lika mycket som min relation till den jag nu råkar leva med.
I en busskö har jag inga relationer med andra så där faller frågan, mer än att jag vill vara en socialt accepterad person.

 

[mandalaki]

Den här tråden om 630 inlägg i början av mars avhandlade grundligt ämnena "ge och ta" och "kompromisser".

http://www.bukefalos.com/threads/hur-star-man-ut-med-varandras-olikheter.1382343/

Det känns dels genomtröskat, dels som att köra TS tråd i ett dike som hon inte har den minsta nytta av. Dessutom verkar ju få här anse att hon och sambon ska kompromissa, några verkar ju snarare tycka att lösningen är att en omogen player växer upp.

 

[Kattennizze]

Mm @mandalaki du har rätt.

 

[mandalaki]

Mm @mandalaki du har rätt.

Det känns ju rätt OT för TS förhållande, tycker jag. Det var väl du som frågade vad kompromisser skulle innebära här, att han festade loss med en massa brudar ena helgen och gick på husvisning med TS den andra? Väldigt träffande.

 

[Alexandra_W]

Han verkar inte rätt för dig och du verkar inte rätt för honom. Om utelivet går ut över er tid tillsammans, då skulle jag se det som ett problem. Men om ni ses 6 kvällar i veckan och han är ute en är det väl inget problem. Förutom att ni har olika livsstil.

Två av mina allra bästa vänner är män och fd KK:s. Jag förstår inte vad det är för problem med det - och OM det skulle vara ett problem så är det inte fd KK som är problemet utan det finns ett tillitsproblem. Och tillitsproblem samt en hel del (för)dömande är vad jag läser i trådstarten?

Jag tror ni båda skulle bli lyckligare med någon annan, med mer lika värderingar och livsstil.

Sen - flirtandet framför dina ögon etc, det skulle jag INTE acceptera

 

[TinyWiny]

Ni som tycker kompromisser eller ge och ta i förhållande är fel- tycker ni aldrig olika i er relation? Och hur löser ni det?

Inte om viktiga saker som spelar roll. Vi har en massa intressanta diskussioner där vi tycker olika om saker och ting och man behöver inte tycka lika om allt och kan vara ense om om att vara oense om det men i det som spelar roll, där är vi helt ense.

Jag har tidigare löst det genom att lämna de relationerna. En relation där jag får göra våld på mig själv, mina behov, mina drömmar och min vilja är ingen relation jag vill vara i för i den mår jag inte bra.

 

[stjarnhimmel]

Inte om viktiga saker som spelar roll. Vi har en massa intressanta diskussioner där vi tycker olika om saker och ting och man behöver inte tycka lika om allt och kan vara ense om om att vara oense om det men i det som spelar roll, där är vi helt ense.

Jag har tidigare löst det genom att lämna de relationerna. En relation där jag får göra våld på mig själv, mina behov, mina drömmar och min vilja är ingen relation jag vill vara i för i den mår jag inte bra.

Nä inte de viktiga sakerna håller jag med om. Men jag menar de som skriver att de aldrig kompromissar eller har olika åsikter

 

[TinyWiny]

Nä inte de viktiga sakerna håller jag med om. Men jag menar de som skriver att de aldrig kompromissar eller har olika åsikter

För mig är det ingen kompromiss om min partner t ex. säger att han gillar oliver medans jag aldrig ens skulle kunna tänka mig att äta det. Det är olika åsikter men inget som spelar någon roll. Han får äta hur mycket oliver han vill! Skulle han däremot pusha på att jag också skulle äta oliver och jag till slut går med på det "för husfridens skull" så är det en kompromiss för då påverkar det mig. Då gör jag något jag egentligen inte vill göra. Att ha olika åsikter om saker och ting som ändå inte spelar någon roll har inget med kompromisser att göra. En kompromiss involverar att någon eller båda parter gör våld på sig själva och sin vilja.

 

[Trani]

Vad menar du?
Har olika åsikter menar jag.

Måste man tycka lika? Är det ett mål i en tvåsamhet att synkronisera sina åsikter?

 

[Lovisaleonora]

Jag tar ett exempel ur livet. Kompisen träffar Mannen. Bekantskapskretsen ser att de är totala motsatser i m e m allt, men kärleken ser det inte. Redan från början står det klart att vad gäller plats att bo står de helt separata. Hon vill bo vid vägs ände och ha hästar hemma, han kan inte tänka sig att bo någonstans där man blir smutsig på skorna när man går utanför dörren.

Genom åren är det många djupa meningsskiljaktigheter, och efter x antal barn är skiljemässan ett faktum. När det blev riktigt tufft i livet stod de helt enkelt för långt ifrån varandra. Hon kompromissade och de bodde i stan. Hon var givetvis varje timme av sin tillvaro missnöjd med detta, som var en rejäl kompromiss från hennes sida.

DET är en kompromiss jag aldrig själv hade gjort. Och just den skillnaden mellan dem åskådliggör hur många skillnader det egentligen var dem emellan, när det kommer till livsval. Ingen av dem har fel, men tillsammans blir det en katastrof.

 

[Trani]

Hon kompromissade och de bodde i stan.

Hur är det en kompromiss och inte att hon rättade sig efter hans önskan? Kompromiss hade väl varit att de bosatte sig i ett radhus i en förort eller så. Att ge upp sina egna önskemål är inte att kompromissa.

 

[Lovisaleonora]

Hon ansåg att det var att kompromissa. Hon var med och valde hus, men jag hade nog också varit böjd att anse att det var mindre kompromiss och mer eftergift.

 

[Trani]

Hon ansåg att det var att kompromissa. Hon var med och valde hus, men jag hade nog också varit böjd att anse att det var mindre kompromiss och mer eftergift.

Där ser vi exempel på hur dominerande den här "ge och ta"/kompromiss-idén om tvåsamhet är. Hon gav efter men förklarar det som att hon kompromissar för tvåsamheten. För så gör duktiga människor tvåsamhet - genom att "ge och ta". Det är precis som när kvinnor förklarar hur jämställda deras män är: spackel på ytan för att dölja sprickorna.