Hjälp mig bli klok på mitt förhållande.

[Vallmo]

Va? Vem har sagt att alla ska vara likadana som en själv och att man ska rata alla andra? Jag pratar om grundläggande saker som barn/inte barn, djur/inte djur, bo på landet/bo i stan i en partnerrelation och i kompisrelationer skulle jag inte vara intresserad av ickefeminister och rasister (inte i en partnerrelation heller är kanske bäst att skriva ut). Sådana saker som är relevanta, som är en stor del av en människas grundläggande tankar och värderingar. Livet hade blivit erbarmligt tråkigt om man bara skulle umgås med folk som är precis som en själv och jag har aldrig påstått att det är ett alternativ.

Att dina syskon bor i stan? Vad har det med ett förhållande att göra? Du behöver ju inte bo där och har inte med att göra var de väljer att bo. Däremot hade det varit ett problem om din partner absolut inte kan tänka sig att bo på landet medans du vill det.

Vad är det du tycker är okej att kompromissa om? Kan du ge ett exempel?

Jag missuppfattade dig i sådana fall.
Ber om ursäkt för det.

Saker som är ok att kompromissa om. Min man och jag har olika syn på städning. Jag är mer noggrann han bryr sig inte lika mycket.
Jag försöker bortse från röran i hans privata utrymmen eftersom det inte påverkar mig.
Han å andra sidan anstränger sig lite mer att hålla ordning i gemensamma utrymmen än vad han tycker är nödvändigt.
Jag tycker inte det räcker - egentligen, men är nöjd så för att jag inte tycker det är värt att tjafsa om en sån sak.
Jag har anpassat mig och han har anpassat sig utan att det känns allt för jobbigt.

När det gäller barnen är det däremot viktigt att vi är helt synkade.
Det brukar vi vara.

 

[Vallmo]

Tror att det är är själva essensen....

Jag ser hela livet som ett givande och tagande i bemärkelsen att all social interaktion innebär ge och ta. Klart man ger och tar i busskön. Man ger företräde åt någon som har svårare att gå eller är långsammare. Man tar sin plats om någon försöker trängas.

Om man definierar ge som att göra något man inte vill och ta att ta något den andre inte vill ge - ja då begriper jag invändningarna. Men jag tror (?) att många tänker som jag. Dvs att allt vi gör i samspel med andra är just givande och tagande.
Ta ett vanligt arbetsmöte. Inte fasiken är jag helt överens med alla och inte är allt vi kommer överens om helt enligt mina önskemål. Helt enkelt för att om allt var som jag ville ha det så skulle det bli någon form av envälde.

Givande och tagande är för mig liksom själva definitionen för all interaktion med andra människor. Varken det första eller andra innebär att göra våld på mig. Det kan ofta enbart berika.

Lite ot, men jag uppskattar dina kloka inlägg något enormt.
Du är så jordad, om du förstår vad jag menar.

 

[Tora]

Ja men jag vill att min partner ska vara på förlossningen för att han vill se sitt blivande barn födas, inte för min skull egentligen. På mina förlossningar har personalen varit för min skull och de jag hade mest hjälp av, ärligt talat.

Det där är nog väldigt individuellt. Jag har alltid velat ha med min man på mina förlossningar för min skull. Visst är det kul för honom att få se sitt barn födas men från min sida var det bara den helt egoistiska önskan att han skulle vara där för mig.

Personalen är liksom bara personal.

Ett tag såg det ut som om jag skulle få föda vårt fjärde barn utan min man vid min sida och jag hade enorm ångest för det. Ville INTE göra det utan att han var med. Nu löste det sig och det är jag väldigt glad för.

 

[Kattennizze]

Ja jag menar det inte så. Men vid vissa tillfällen måste man fullt ut kunna lita på sin partner. Annars känns det inte bra. Men allt kan ändå förändras under åren.

Vilka tillfällen då? Jag kan känna att om jag hade en livshotande sjukdom där jag visste att jag skulle dö inom en snar framtid skulle det kännas väldigt bra om min partner, familj, vänner finns som stöd givetvis. Men det handlar mer om medmänsklighet och mindre om relationen eller relationerna som jag råkar leva i.

 

[tanten]

Lite ot, men jag uppskattar dina kloka inlägg något enormt.
Du är så jordad, om du förstår vad jag menar.

Tack

 

[Kattennizze]

Va? Vem har sagt att alla ska vara likadana som en själv och att man ska rata alla andra? Jag pratar om grundläggande saker som barn/inte barn, djur/inte djur, bo på landet/bo i stan i en partnerrelation och i kompisrelationer skulle jag inte vara intresserad av ickefeminister och rasister (inte i en partnerrelation heller är kanske bäst att skriva ut). Sådana saker som är relevanta, som är en stor del av en människas grundläggande tankar och värderingar. Livet hade blivit erbarmligt tråkigt om man bara skulle umgås med folk som är precis som en själv och jag har aldrig påstått att det är ett alternativ.

Att dina syskon bor i stan? Vad har det med ett förhållande att göra? Du behöver ju inte bo där och har inte med att göra var de väljer att bo. Däremot hade det varit ett problem om din partner absolut inte kan tänka sig att bo på landet medans du vill det.

Vad är det du tycker är okej att kompromissa om? Kan du ge ett exempel?

Fast man behöver ju inte vara överens om att bo si eller så, en kompis till mig bor på vischan med sina hönor och några getter som han vårdar ömt medan hans fru och tonårsdotter bor i stan. En utmärkt lösning för alla. Det enda som man inte kan synka ihop är barnfrågan som jag ser det.

 

[TinyWiny]

Fast man behöver ju inte vara överens om att bo si eller så, en kompis till mig bor på vischan med sina hönor och några getter som han vårdar ömt medan hans fru och tonårsdotter bor i stan. En utmärkt lösning för alla. Det enda som man inte kan synka ihop är barnfrågan som jag ser det.

Nej visst, vill man inte bo ihop så är ju inte boendefrågan aktuell alls

 

[Vallmo]

Det där är nog väldigt individuellt. Jag har alltid velat ha med min man på mina förlossningar för min skull. Visst är det kul för honom att få se sitt barn födas men från min sida var det bara den helt egoistiska önskan att han skulle vara där för mig.

Personalen är liksom bara personal.

Ett tag såg det ut som om jag skulle få föda vårt fjärde barn utan min man vid min sida och jag hade enorm ångest för det. Ville INTE göra det utan att han var med. Nu löste det sig och det är jag väldigt glad för.

En förlossning är för mig något väldigt gemensamt, även om det är kvinnans kropp det handlar om.
Och jag tror faktiskt att din man lika mycket ville vara med och se sitt barn födas för hans skull. Inte bara för att det är kul. Eller inte bara för din skull.

 

[Tora]

En förlossning är för mig något väldigt gemensamt, även om det är kvinnans kropp det handlar om.
Och jag tror faktiskt att din man lika mycket ville vara med och se sitt barn födas för hans skull. Inte bara för att det är kul. Eller inte bara för din skull.

Ja det tyckte han säkert men som jag skrev så ville jag ha med honom i första hand av en helt egoistisk anledning nämligen bara för min skull.

 

[Brandgul]

Vilka tillfällen då? Jag kan känna att om jag hade en livshotande sjukdom där jag visste att jag skulle dö inom en snar framtid skulle det kännas väldigt bra om min partner, familj, vänner finns som stöd givetvis. Men det handlar mer om medmänsklighet och mindre om relationen eller relationerna som jag råkar leva i.

Fast nu ville din partner köpa en ny cykel och sen ta en öl med kompisarna. Kommer hem sen. Tjing tjing!

 

[Kattennizze]

Fast nu ville din partner köpa en ny cykel och sen ta en öl med kompisarna. Kommer hem sen. Tjing tjing!