Hjälp mig bli klok på mitt förhållande.

[stjarnhimmel]

Nu missade jag att ta citat när jag läste vidare, så jag hoppas det går fram ändå vad jag syftar på. TS skrev någonstans att hon vill känna sig trygg, älskad och omhändertagen av sin sambo och fick mothugg! Kanske för att det avslutades med "ungefär som av en förälder."

Det behöver ju inte betyda att hon är den enda parten i relationen som kan få vara det, utan att man värnar om och ser varandras behov och stöttar varandra, och det tycker inte jag är orimligt att vilja, utan snarare grundläggande. (Så som JAG vill ha det, andra får ha det hur de vill, men ska man vara med mig så är det viktigt).

Trygg och älskad tycker jag är inte är konstigt
Men som av en förälder? Varför då?

 

[Lovisaleonora]

Hm. Man ha väl inte "rätt" som i rättighet?
Hon har väl ingen rättighet att kräva av honom att han skall ändra sig och han har väl ingen rätighet att begära att hon skall acceptera honom "som han är"?

Men tvärtom. Ingen har ju rätt att kräva ändring av någon annan. Däremot har alla rätt att få vara den de är, inom lagens råmärken. Det har såklart konsekvenser, som allt i livet.

Du verkar istället mena att man är tvingad att acceptera vad som helst i en relation.

 

[Petruska]

Och jag tycker att ett sånt förhållande är en utopi.

Jag tycker hela livet är ett enda givande och tagande.
Det gäller ju till och med om man står i busskön, typ.

Fast vi kanske har olika syn på vad givande och tagande är?

Om det innebär ett självutplånande så tycker inte jag heller att tvåsamheten är värd det.

Tja, det har funkat de sista 20 åren i alla fall. Men om man har ett så känsligt ego att man behöver "ge och ta" i en busskl, förstår jag att relationerna blir knepiga. Det är nog en bra idé att försöka bli lite mer robust.

Jag ser det där ge och ta-tjatet som ett destruktivt relationsideal. Helt i linje med resten av det du skriver.

 

[prinsessfeminist]

Fast vi kanske har olika syn på vad givande och tagande är?

Om det innebär ett självutplånande så tycker inte jag heller att tvåsamheten är värd det.

Det finns ett spektra av grader från givande och tagande utifrån hänsynstagande till självutplåning.

Det är det jag menar med Buke-andans snabba polarisering.

Jag tror inte för ett ögonblick att någon som har någon/några former av relationer inte i någon mån anpassar sig.

Det är väl när det blir destruktivt som man skall bli orolig, anser jag. Tyvärr kan det vara en fin linje att se.

 

[prinsessfeminist]

Du verkar istället mena att man är tvingad att acceptera vad som helst i en relation.

Citat på det tack!

 

[TinyWiny]

Och jag tycker att ett sånt förhållande är en utopi.

Jag tycker hela livet är ett enda givande och tagande.
Det gäller ju till och med om man står i busskön, typ.

Fast vi kanske har olika syn på vad givande och tagande är?

Om det innebär ett självutplånande så tycker inte jag heller att tvåsamheten är värd det.

Varför tycker du att det är en utopi? Resonerar du likadant med dina vänner? Är det inte enklare, roligare och mer givande att umgås med människor man tycker om och som har ungefär samma tankar om livet som man själv? Man behöver inte ha samma intressen, jobba med samma sak osv. men grunden, vad man vill ha ut av livet kan inte krocka. Vill den ena ha barn, djur och bo på landet medans den andre inte vill ha barn eller djur och bo i stan kommer förhållandet aldrig ge något övervägande positivt för någon av parterna. Att kompromissa om saker som är viktiga för en ger aldrig något bra liv.

Jag vill inte ha ett förhållande där jag måste kompromissa till höger och vänster. Jag vill ha ett förhållande som gör mitt liv bättre på alla plan. Jag tror att det är först när man vågar stå upp för sig själv och vad man själv behöver och vill ha för att må bra som man faktiskt kan ha ett förhållande där det där "givandet och tagandet" inte behövs. Jag hade blivit helt perplex om min partner hade börjat prata om givande och tagande i vår relation. I min värld har inte det i en relation att göra.

Jag förstår inte vad man behöver ge och ta i en busskö heller? Hur menar du? Är alla former av relationer givande och tagande för dig?

 

[prinsessfeminist]

Jag har också kompromissat i relationer med vissa saker. Men vissa andra saker tycker jag det är bra att man har samma eller liknande uppfattningar om. Tex hur man ska leva, skaffa barn etc

Exaktemente!

Jag ser det som att attityder och lite fåfänga kan man rucka på, medan värderingar är värre.

Jag kan inte leva med någon som har totalt motsatta värderingar, men åsikterna kan gå isär. Det uppskattas till och med.

 

[Petruska]

Det finns ett spektra av grader från givande och tagande utifrån hänsynstagande till självutplåning.

Det är det jag menar med Buke-andans snabba polarisering.

Jag tror inte för ett ögonblick att någon som har någon/några former av relationer inte i någon mån anpassar sig.

Det är väl när det blir destruktivt som man skall bli orolig, anser jag. Tyvärr kan det vara en fin linje att se.

Anpassa sig måste man ju även utan relationer, tex till vädret.

Om min bild av förhållanden var Ge Och Ta, skulle jag lätt välja att leva ensam. Lätt.

 

[prinsessfeminist]

Anpassa sig måste man ju även utan relationer, tex till vädret.

Om min bild av förhållanden var Ge Och Ta, skulle jag lätt välja att leva ensam. Lätt.

Hahahaha Jadu, vädret.... anpassning de luxe!

Jag vet inte om jag använder uttrycket "ge och ta" så mycket själv (det kom ju upp här). Däremot betyder det inte för mig självutplåning, utan snarare att jag inte alltid får exakt som jag vill. Tex träffar vi mina föräldrar lite då och då, och ibland är det mest för barnens skull. För min del kunde det kvitta.

Man ger efter lite här och där för andras önskemål, men det är ingen belastning - snarare bara som det "är".

 

[Kattennizze]

Jo, det kan vara så - men är det inte ett moraliserande att läxa upp någon som inte har samma inställning som du?

Det är så oerhört svårt att vara normbrytare särskilt för kvinnor i ett manssamhälle som vårt, de flesta filmer, böcker u namn it handlar om att gå mot normer. Jag förstår inte hur det kan vara moraliserande att försöka stötta människor att gå sin egen väg - oavsett om vem man är.
För att inte vara helt OT, i TS fall vill ju hon ha ett visst liv på sitt sätt, och hennes partner verkar inte kunna, vilja, (?) leva upp till det. Och då blir det ju helkonstigt om hon ska leva ett liv där hon i princip irriterar sig på sin sambos beteende. De är inte på samma plan riktigt, och det är ingens fel utan det är bara så det är. Och då kan man använda vilka ord man vill om han är minsann 40 år och borde sluta vara en player och allt annat nedsättande som har framkommit i tråden.

 

[Kattennizze]

Anpassa sig måste man ju även utan relationer, tex till vädret.

Om min bild av förhållanden var Ge Och Ta, skulle jag lätt välja att leva ensam. Lätt.

Hur skulle det gå till rent praktiskt i TS fall? Han får gå på krogen en (1) helg och krama en (1) tjej och sen följa med på husvisning helgen därpå? Det blir ju så absurt.

 

[stjarnhimmel]

Ni som tycker kompromisser eller ge och ta i förhållande är fel- tycker ni aldrig olika i er relation? Och hur löser ni det?

 

[tanten]

Anpassa sig måste man ju även utan relationer, tex till vädret.

Om min bild av förhållanden var Ge Och Ta, skulle jag lätt välja att leva ensam. Lätt.

Fast? Livet som singel innebär väl också en otrolig massa ge och ta.
På jobbet, i busskön, i mataffären vid bilkörning.

Hela livet är ett ge och ta.

Varför skulle relationer med andra vara DET STORA UNDANTAGET?

 

[Kattennizze]

Nu missade jag att ta citat när jag läste vidare, så jag hoppas det går fram ändå vad jag syftar på. TS skrev någonstans att hon vill känna sig trygg, älskad och omhändertagen av sin sambo och fick mothugg! Kanske för att det avslutades med "ungefär som av en förälder."

Det behöver ju inte betyda att hon är den enda parten i relationen som kan få vara det, utan att man värnar om och ser varandras behov och stöttar varandra, och det tycker inte jag är orimligt att vilja, utan snarare grundläggande. (Så som JAG vill ha det, andra får ha det hur de vill, men ska man vara med mig så är det viktigt).

Jag vet inte om du syftade på mitt inlägg där jag frågade om hur och vilket sätt och hur TS definierade "omhändertagen". Jag fick dock inget svar eller så missade jag det.

 

[Kattennizze]

Varför tycker du att det är en utopi? Resonerar du likadant med dina vänner? Är det inte enklare, roligare och mer givande att umgås med människor man tycker om och som har ungefär samma tankar om livet som man själv? Man behöver inte ha samma intressen, jobba med samma sak osv. men grunden, vad man vill ha ut av livet kan inte krocka. Vill den ena ha barn, djur och bo på landet medans den andre inte vill ha barn eller djur och bo i stan kommer förhållandet aldrig ge något övervägande positivt för någon av parterna. Att kompromissa om saker som är viktiga för en ger aldrig något bra liv.

Jag vill inte ha ett förhållande där jag måste kompromissa till höger och vänster. Jag vill ha ett förhållande som gör mitt liv bättre på alla plan. Jag tror att det är först när man vågar stå upp för sig själv och vad man själv behöver och vill ha för att må bra som man faktiskt kan ha ett förhållande där det där "givandet och tagandet" inte behövs. Jag hade blivit helt perplex om min partner hade börjat prata om givande och tagande i vår relation. I min värld har inte det i en relation att göra.

Jag förstår inte vad man behöver ge och ta i en busskö heller? Hur menar du? Är alla former av relationer givande och tagande för dig?

Precis. Detta briljanta inlägg kan på sätt och vis sammanfatta tråden och TS: problem.

 

[Petruska]

Ni som tycker kompromisser eller ge och ta i förhållande är fel- tycker ni aldrig olika i er relation? Och hur löser ni det?

Vad innebär det att "tycka olika i relationen"?

 

[Petruska]

Fast? Livet som singel innebär väl också en otrolig massa ge och ta.
På jobbet, i busskön, i mataffären vid bilkörning.

Hela livet är ett ge och ta.

Varför skulle relationer med andra vara DET STORA UNDANTAGET?

Vad GER du i en busskö?

 

[Kattennizze]

Fast? Livet som singel innebär väl också en otrolig massa ge och ta.
På jobbet, i busskön, i mataffären vid bilkörning.

Hela livet är ett ge och ta.

Varför skulle relationer med andra vara DET STORA UNDANTAGET?

Jag fattar inte hur jag står och hänger i en matkö och försöker hålla ordning på mina barn så att de inte stör andra har med mina relationer till vänner, familj och partner att göra.

 

[Kattennizze]

Vad GER du i en busskö?

Eller TAR?

 

[prinsessfeminist]

Eller TAR?

Vad GER du i en busskö?

Åh så tramsiga ni är.

Det kan man med lite kreativitet tänka ut.