Hjälp mig bli klok på mitt förhållande.

[prinsessfeminist]

Jag har inte skrivit att jag får eksem av ts och hennes relation, Jag skrev "Mer allmänt blir jag halvt vanmäktig över det där med förhållandenormen" osv.

Ok. Glömde att det var Buke, och jag borde läst bättre.

 

[prinsessfeminist]

Men vem påstår att någon är fel? Tvärtom tycker jag alla konstaterar att bägge parter har rätt att vara den de är, och leva som de vill.

Jo, så är det säkert. Jag har bara läst ca fem-sju inlägg och dragit slutsatser kring hur TS inte skall "gnälla", kramar hur man vill är ok osv.

 

[mandalaki]

Ok. Glömde att det var Buke, och jag borde läst bättre.

Men alltså, läs tråden då. Eller åtminstone de inlägg du svarar på.

 

[prinsessfeminist]

Men alltså, läs tråden då. Eller åtminstone de inlägg du svarar på.

Nä, för det är Buke-style jag kör ikväll. Gör inte alla så?

 

[Lovisaleonora]

Jo, så är det säkert. Jag har bara läst ca fem-sju inlägg och dragit slutsatser kring hur TS inte skall "gnälla", kramar hur man vill är ok osv.

Det kanske kan vara vits att läsa tråden innan svar?

 

[Badger]

Jag ska tillägga att jag tycker Ts verkar väldigt flexibel och jobbar hårt med att förstå mannen och sig själv.

Hade jag varit Ts hade jag blivit otroligt illa berörd över vissa kommentarer här om hur hon ska reagera på mannens beteende.

Först har hon det ganska jobbigt, av uppenbara skäl.
Hon är ihop med 40-årig man som beter sig som en riktig player.
Han säger en sak och gör en annan. Lovar familj och villaköret för att Ts säger att hon vill ha det så. Sen fortsätter han festa och flirta....
Ts blir förvirrad och förstår sig inte på honom eller sina egna känslor.
Hon börjar rannsaka sig själv och tycker hon behöver gå i terapi eftersom hon tar på sig mycket ansvar för att relationen ska fungera.

Sen skriver hon en tråd på ett forum och får massa svar som går ut på att mannens beteende är helt ok och att det är hon som har problem att acceptera honom som han är.

Fy sjutton, jag hade blivit helt knäckt!

Njaej, svaren är snarare att mannens beteende i sig är ett liv som folk kan och får leva trots att de är 40. Fast ts bör inte acceptera honom som han är. För hon vill ju inte leva det livet.

 

[prinsessfeminist]

Det kanske kan vara vits att läsa tråden innan svar?

Njae... överskattat.

 

[Wysiwyg]

då tycker jag någonstans att steg 1 är att prata och se om båda kan ge och ta för att man faktiskt ska bli lyckliga ihop.

Jag förstår inte riktigt vad du vill säga med ditt inlägg. Just ovanstående är väl vad hela tråden handlar om; att inte göda illusionen om att bara en Ger Allt till Relationen blir den i slutänden Lycklig.

Njae... jag skall erkänna en sak. Jag har inte läst hela tråden, men...
Jag drog bara slutsatsen genom att skumma några synpunkter. Påfallande ofta skall man vara öppen och inte ha synpunkter på något som kan anses moraliserande.

Det kan man diskutera (och det är förvisso en annan sak), men jag har också reflekterat över hur ofta män hyllas till hjältar och kvinnor reduceras till att vara "gnälliga".

Det gäller säkert inte denna tråden, om man läser alla inlägg - så jag kan ha varit för snabb i min lilla slutsats.

Det kan ju vara en god idé (och god ton) att läsa tråden innan en hoppar in.

Tycker inte män hyllas till några hjältar och kvinnor döms som gnälliga på buke. Väldigt mycket tvärt om faktiskt.

 

[Vallmo]

Ja.

Hur läser du tråden egentligen?
De flesta är ju av åsikten att de inte tror att förhållandet kommer fungera eftersom de är så olika, inte att TS ska försöka få det att fungera?

Hur jag läser tråden?

Jag ska vara brutalt ärlig.
Jag tycker att Ts och mannen står väldigt långt ifrån varandra.
Jag tror inte det kommer funka på det sättet att båda mår bra i relationen.
Som jag tolkar det hänger Ts kvar för att hon hela tiden får dubbla budskap av mannen.
Problemet är att mannen ger Ts falska förhoppningar och säger att han vill ha familj och hus men sen beter sig tvärtom.
Då blir Ts förvirrad och börjar leta fel hos sig själv (typiskt kvinnligt om du frågar mig).
Han har ett ansvar att göra slut med Ts om han tycker att hennes krav är orimliga, vilket det i praktiken verkar som eftersom han fortfarande flirtar och festar.
Han gör inte det, han skyller sitt festande på sina kompisar osv.
Han tar inte sitt ansvar i relationen och han tar inte sitt ansvar att avsluta relationen.
Däremot tar Ts ansvar för sig själv, för mannen och för relationen.

Det bästa är om det tar slut. Om du frågar mig.
Men jag är inte Ts.

Mannen kommer inte göra slut eftersom han har alla fördelar med att vara kvar i relationen.
Han behöver inte ändra sig eller anpassa sig och Ts har redan börjat leta fel hos sig själv. Relationen är inte heller särskilt jämlik (Då menar jag inte kvinna-man utan jämlika maktförhållanden) och jag tolkar det som att Ts har svårt att stå upp för sig själv.

Sen skriver Ts en tråd här och får massa kommentarer om att hon inte ska kräva att mannen ändrar sig utan alla har rätt att vara sig själva oavsett om man sårar andra när man är sig själv.

Och, ja, jag vet att det sista var något osammanhängande.

 

[prinsessfeminist]

Men vem påstår att någon är fel? Tvärtom tycker jag alla konstaterar att bägge parter har rätt att vara den de är, och leva som de vill.

Hm. Man ha väl inte "rätt" som i rättighet?
Hon har väl ingen rättighet att kräva av honom att han skall ändra sig och han har väl ingen rätighet att begära att hon skall acceptera honom "som han är"?

 

[prinsessfeminist]

Det kan ju vara en god idé (och god ton) att läsa tråden innan en hoppar in.

Tycker inte män hyllas till några hjältar och kvinnor döms som gnälliga på buke. Väldigt mycket tvärt om faktiskt.

Visst tillhör det god ton och jag är ledsen om jag trampar någon på tårna med min raljanta inställning. Det händer dock, allt som oftast, att folk gör som jag just gjort - ger sig in i en lååååång diskussion och drar snabba slutsatser.

Jag borde inte säga något alls (i ärlighetens namn), men jag kunde inte låta bli att slänga lite bensin på elden. det blir ofta ganska snabbt polariseringar i sdana här trådar och man anklagas ofta för att vara konservativ och "gammaldags" om man inte anser att det är ok med öppna förhållanden.

Men, jag vet också att det inte är det man menar, och att någon tar ett litet citat, förvanskar det och får det att låta mer tillspetsat än det var menat - och så är drevet igång.

Jag bara hoppas och önskar att TS är van bukefalist och vet att det blir så.
Och jag kan kosta på mig att be om ursäkt för min framfart här på slutet. Barnsligt, jag vet.

 

[prallan]

Hm. Man ha väl inte "rätt" som i rättighet?
Hon har väl ingen rättighet att kräva av honom att han skall ändra sig och han har väl ingen rätighet att begära att hon skall acceptera honom "som han är"?

Det handlar inte om att hon ska acceptera honom som han är, utan att det går inte att ändra på någon, man kan bara ändra på sig själv och TS sambo har uttryckt att han har känt sig begränsad av TS. Så det lät som de var långt från att vara kompatibla. En partner borde väl inte vara ett projekt, där någon måste försaka något? Personligen skulle jag inte stå ut i ett förhållande där jag var tvungen att ge och ta, kompromissa.

 

[prinsessfeminist]

Personligen skulle jag inte stå ut i ett förhållande där jag var tvungen att ge och ta, kompromissa.

Min erfarenhet är att man är tvungen att ge och ta i alla relationer, vare sig man vill eller inte - om det skall fungera hyfsat.

Jag har inte haft en relation (ännu?) som varit så kompatibelt med mitt komplexa jag, att jag fått möjlighet att göra exakt som jag villl. Jag har heller inte haft någon partner som jag inte också ställt krav på eller uttryckt synpunkter på.

Men, visst vore det bekvämt om det var så. Att man kunde vara heeeeeelt sig själv och inte göra en massa som man inte har lust med. Den enda gången jag tror det lyckas fullt ut är om man är, ja, just det. Singel.

 

[Badger]

Hur jag läser tråden?

Jag ska vara brutalt ärlig.
Jag tycker att Ts och mannen står väldigt långt ifrån varandra.
Jag tror inte det kommer funka på det sättet att båda mår bra i relationen.
Som jag tolkar det hänger Ts kvar för att hon hela tiden får dubbla budskap av mannen.
Problemet är att mannen ger Ts falska förhoppningar och säger att han vill ha familj och hus men sen beter sig tvärtom.
Då blir Ts förvirrad och börjar leta fel hos sig själv (typiskt kvinnligt om du frågar mig).
Han har ett ansvar att göra slut med Ts om han tycker att hennes krav är orimliga, vilket det i praktiken verkar som eftersom han fortfarande flirtar och festar.
Han gör inte det, han skyller sitt festande på sina kompisar osv.
Han tar inte sitt ansvar i relationen och han tar inte sitt ansvar att avsluta relationen.
Däremot tar Ts ansvar för sig själv, för mannen och för relationen.

Det bästa är om det tar slut. Om du frågar mig.
Men jag är inte Ts.

Mannen kommer inte göra slut eftersom han har alla fördelar med att vara kvar i relationen.
Han behöver inte ändra sig eller anpassa sig och Ts har redan börjat leta fel hos sig själv. Relationen är inte heller särskilt jämlik (Då menar jag inte kvinna-man utan jämlika maktförhållanden) och jag tolkar det som att Ts har svårt att stå upp för sig själv.

Sen skriver Ts en tråd här och får massa kommentarer om att hon inte ska kräva att mannen ändrar sig utan alla har rätt att vara sig själva oavsett om man sårar andra när man är sig själv.

Och, ja, jag vet att det sista var något osammanhängande.

Jo jag kan hålla med där. Det är inte jättesnällt att prata och inte sedan göra.

kn: Och så framstår han också som lite av en man som förväntar sig viss service ändå. Det är visst ok att spela dataspel, men det är inte ok att säga att det är ok att äta om en kvart och sedan inte kunna genomföra det. Kan man inte äta om en kvart kunde man sagt det igår, tyvärr i morgon är det räd/grupp/whatever, jag kommer inte kunna äta middag med dig.

(Min dataspelsnörd skulle bli helt vansinnigt arg om jag sa att jag kunde äta middag idag, sedan sa att jag kunde äta middag om en kvart och sedan plötsligt hoppade med i en grupp och inte lämnade datorn på en timma. Faktum är att han blir irriterad bara för att man ska "minea den där oren"/mörda den där orchen innan man kommer. Så det kan inte vara något speciellt med dataspelande män som gör att de tycker det är självklart att oförväntat äta kall mat själv.)

 

[Korven]

Visst tillhör det god ton och jag är ledsen om jag trampar någon på tårna med min raljanta inställning. Det händer dock, allt som oftast, att folk gör som jag just gjort - ger sig in i en lååååång diskussion och drar snabba slutsatser.

Jag borde inte säga något alls (i ärlighetens namn), men jag kunde inte låta bli att slänga lite bensin på elden. det blir ofta ganska snabbt polariseringar i sdana här trådar och man anklagas ofta för att vara konservativ och "gammaldags" om man inte anser att det är ok med öppna förhållanden.

Men, jag vet också att det inte är det man menar, och att någon tar ett litet citat, förvanskar det och får det att låta mer tillspetsat än det var menat - och så är drevet igång.

Jag bara hoppas och önskar att TS är van bukefalist och vet att det blir så.
Och jag kan kosta på mig att be om ursäkt för min framfart här på slutet. Barnsligt, jag vet.

Det har raljerats så mycket i den här tråden så det passar bara bra.

 

[stjarnhimmel]

Min erfarenhet är att man är tvungen att ge och ta i alla relationer, vare sig man vill eller inte - om det skall fungera hyfsat.

Jag har inte haft en relation (ännu?) som varit så kompatibelt med mitt komplexa jag, att jag fått möjlighet att göra exakt som jag villl. Jag har heller inte haft någon partner som jag inte också ställt krav på eller uttryckt synpunkter på.

Men, visst vore det bekvämt om det var så. Att man kunde vara heeeeeelt sig själv och inte göra en massa som man inte har lust med. Den enda gången jag tror det lyckas fullt ut är om man är, ja, just det. Singel.

Jag har också kompromissat i relationer med vissa saker. Men vissa andra saker tycker jag det är bra att man har samma eller liknande uppfattningar om. Tex hur man ska leva, skaffa barn etc

 

[Petruska]

Jag håller med.
Har också svårt för att se att man kan leva ihop utan att man ger och tar.
I sådana fall handlar det om att man lever bredvid varandra och inte ens det är särskilt lätt heller.
Någonstans måste man anpassa sig och inte köra sitt eget race.
Om inte annat när man får barn. Då styr ju barnens behov totalt, i alla fall i början.

Jag håller också med om att tonen ibland är fördömande här.
Jag tycker det är konstigt att det är ok att karlar beter sig som skit i vissa trådar och i andra trådar fördöms samma beteende.

Men det är kanske jag som inte fattar något?

Jag tycker att det enda rimliga är att leva med någon där man slipper "ge och ta". Jag skulle aldrig stå ut med en massa givande och tagande. Så viktig är inte tvåsamheten att den är värd sådana offer.

 

[Vallmo]

Jag tycker att det enda rimliga är att leva med någon där man slipper "ge och ta". Jag skulle aldrig stå ut med en massa givande och tagande. Så viktig är inte tvåsamheten att den är värd sådana offer.

Och jag tycker att ett sånt förhållande är en utopi.

Jag tycker hela livet är ett enda givande och tagande.
Det gäller ju till och med om man står i busskön, typ.

Fast vi kanske har olika syn på vad givande och tagande är?

Om det innebär ett självutplånande så tycker inte jag heller att tvåsamheten är värd det.

 

[ekra]

Nu missade jag att ta citat när jag läste vidare, så jag hoppas det går fram ändå vad jag syftar på. TS skrev någonstans att hon vill känna sig trygg, älskad och omhändertagen av sin sambo och fick mothugg! Kanske för att det avslutades med "ungefär som av en förälder."

Det behöver ju inte betyda att hon är den enda parten i relationen som kan få vara det, utan att man värnar om och ser varandras behov och stöttar varandra, och det tycker inte jag är orimligt att vilja, utan snarare grundläggande. (Så som JAG vill ha det, andra får ha det hur de vill, men ska man vara med mig så är det viktigt).

 

[vallhund]

Nä. Och det skrev jag inte heller, eller hur? JAG har varit i det här förhållandet, för inte allt för länge sedan, så tro mig. Det vet jag. Samtidigt kommunicerade inte vi om det - det verkar ju ts och hennes sambo faktiskt göra. Och jag tror absolut om båda vill så kan båda lösa det. Det handlar om att ge och ta. Från båda håll.


Nja, jag går faktiskt inte igång på någonting för tillfället. Men ts tar ju illa upp, eller hur? TS vill ha ett tvåsamhetsförhållande, eller hur? TS och hennes man pratade tydligen igår om det här där han också yttrar sig i frågan (och ingen här kan ju faktiskt veta om det är vad han verkligen känner eller om ts håller en pistol mot honom och tvingar honom att säga det så vi får väl utgå från det hon skriver om deras samtal och att det stämmer).

Jag tar också väldigt illa upp om min sambo flirtar med andra tjejer - därför valde jag också bland annat att lämna mitt ex som trots familj och barn inte skärpte sig - och därför väljer min nuvarande man att inte såra mig genom det. Jag ser inte heller ts som särskilt svartsjuk, hon säger ju till exempel själv att hon inte har problem med att han umgås med sina vänner eller till och med åker på resor. Så jag tolkar henne inte alls så stram och elakt som många här verkar göra.

Sedan ang kompativa - jag och min man är nog världens mest olika par, eller åtminstone väldigt olika. Olika kulturer, olika religion, han från högsta familjen i Libyen under många år och har levt highlife, jag med vanliga arbetarföräldrar, han stadsmänniska, jag vill bo på landet. Vi har fått ge upp en del båda två, förändrats. Det har tagit tid och är fortfarande en pågående process. Älskar man någon (förutsatt att man vill leva i tvåsamhet, men jag utgick från ts här och både hon och hennes sambo verkar vilja ha det så enligt de inlägg hon skrivit, hans sida av myntet har vi inte hört) så är väl det sånt man faktiskt jobbar med om man nu tycker det är värt att leva ihop, istället för att leta efter en pusselbit som passar bättre, i vårt fall funkar det utmärkt, annars hade det ju givetvis blivit slut.

Självklart inte - men det är ju faktiskt TS sambos sak att göra något åt och inte ts problem i så fall? Hur kan man få det till att ts ska lämna då för att sambon ska få göra vad han vill, om det är så sambon känner borde väl rimligen HAN vara den som lämnar? Sen undrar jag vad dina relationer har att göra med ts, jag är fullt medveten om att alla inte vill ha tvåsamhet. Det är ok. Flera har inget emot att sambon knullar andra. Är det överrenskommet är det ok. Men uppenbarligen är det inte riktigt det i ts förhållande. Sedan håller jag med dig att det inte ska behövas, men ibland behöver man komma överrens om olikheter för att det ska fungera. Från båda håll. Det är allt jag säger.

Dra mig bakåt i ett badkar. Högsta familjen i Libyen, är du på riktigt?