Hjälp mig bli klok på mitt förhållande.

@Cambrie Allt går inte att överkomma bara för att man älskar varandra (eller de man skulle kunna vara) och vill leva tillsammans. Tycker det är rätt naivt måste jag säga.
Nä. Och det skrev jag inte heller, eller hur? JAG har varit i det här förhållandet, för inte allt för länge sedan, så tro mig. Det vet jag. Samtidigt kommunicerade inte vi om det - det verkar ju ts och hennes sambo faktiskt göra. Och jag tror absolut om båda vill så kan båda lösa det. Det handlar om att ge och ta. Från båda håll.

= inom ramen för normativ tvåsamhet? Du går igång om att flirta med andra som om det var ett allmängiltigt regelbrott. Enligt den moral du för fram som om den vore allmängiltig så har den som anser flirtande med andra vara utanför ramen rätt, den som vill flirta har fel. Dvs den ena har bestämmanderätt över ramarna i relationen.

Sedan tycker jag inte att man ska vara så fixerad vid tvåsamhet eller att göra tvåsamhet med en viss person att man gör några större uppoffringar alls. Det finns många fiskar i sjön och det är inte värt att gå emot sin egen vilja.
Nja, jag går faktiskt inte igång på någonting för tillfället. Men ts tar ju illa upp, eller hur? TS vill ha ett tvåsamhetsförhållande, eller hur? TS och hennes man pratade tydligen igår om det här där han också yttrar sig i frågan (och ingen här kan ju faktiskt veta om det är vad han verkligen känner eller om ts håller en pistol mot honom och tvingar honom att säga det så vi får väl utgå från det hon skriver om deras samtal och att det stämmer).

Jag tar också väldigt illa upp om min sambo flirtar med andra tjejer - därför valde jag också bland annat att lämna mitt ex som trots familj och barn inte skärpte sig - och därför väljer min nuvarande man att inte såra mig genom det. Jag ser inte heller ts som särskilt svartsjuk, hon säger ju till exempel själv att hon inte har problem med att han umgås med sina vänner eller till och med åker på resor. Så jag tolkar henne inte alls så stram och elakt som många här verkar göra.

Sedan ang kompativa - jag och min man är nog världens mest olika par, eller åtminstone väldigt olika. Olika kulturer, olika religion, han från högsta familjen i Libyen under många år och har levt highlife, jag med vanliga arbetarföräldrar, han stadsmänniska, jag vill bo på landet. Vi har fått ge upp en del båda två, förändrats. Det har tagit tid och är fortfarande en pågående process. Älskar man någon (förutsatt att man vill leva i tvåsamhet, men jag utgick från ts här och både hon och hennes sambo verkar vilja ha det så enligt de inlägg hon skrivit, hans sida av myntet har vi inte hört) så är väl det sånt man faktiskt jobbar med om man nu tycker det är värt att leva ihop, istället för att leta efter en pusselbit som passar bättre, i vårt fall funkar det utmärkt, annars hade det ju givetvis blivit slut.
Vissa av oss vill inte leva i en relation där vi säger åt mannen vad han får och inte får göra.
Självklart inte - men det är ju faktiskt TS sambos sak att göra något åt och inte ts problem i så fall? Hur kan man få det till att ts ska lämna då för att sambon ska få göra vad han vill, om det är så sambon känner borde väl rimligen HAN vara den som lämnar? Sen undrar jag vad dina relationer har att göra med ts, jag är fullt medveten om att alla inte vill ha tvåsamhet. Det är ok. Flera har inget emot att sambon knullar andra. Är det överrenskommet är det ok. Men uppenbarligen är det inte riktigt det i ts förhållande. Sedan håller jag med dig att det inte ska behövas, men ibland behöver man komma överrens om olikheter för att det ska fungera. Från båda håll. Det är allt jag säger.
 
Senast ändrad:
Precis, hade han varit iväg och målat akvareller eller svetsat bilar några kvällar i veckan hade jag förmodligen inte tjurat alls. Då hade jag ju kunnat ta tillfället i akt och breda ut min egen hobby över halva huset, träna hundar, duscha extra länge och allt sånt där. Men eftersom han var hemma så var det i min hjärna automatiskt hemma-tid. Så dumt. Och det var ju inte som om jag inte höll mig sysselsatt med plugg, läste, hantverkade osv samtidigt som han spelade. Ändå fattade jag inte att hans hobby var lika mycket värd som andras.
Tur att jag fattat nu :o
Hehe när jag blev ihop med en spelnörd var jag mest glad över att han satt still och höll klaffen, då kunde man läsa ifred :D
 
Nja, jag går faktiskt inte igång på någonting för tillfället. Men ts tar ju illa upp, eller hur? TS vill ha ett tvåsamhetsförhållande, eller hur? TS och hennes man pratade tydligen igår om det här där han också yttrar sig i frågan (och ingen här kan ju faktiskt veta om det är vad han verkligen känner eller om ts håller en pistol mot honom och tvingar honom att säga det så vi får väl utgå från det hon skriver om deras samtal och att det stämmer).

Jag tar också väldigt illa upp om min sambo flirtar med andra tjejer - därför valde jag också bland annat att lämna mitt ex som trots familj och barn inte skärpte sig - och därför väljer min nuvarande man att inte såra mig genom det. Jag ser inte heller ts som särskilt svartsjuk, hon säger ju till exempel själv att hon inte har problem med att han umgås med sina vänner eller till och med åker på resor. Så jag tolkar henne inte alls så stram och elakt som många här verkar göra.
Du har flera gånger tagit upp flirtandet för att understryka att TS:s partner har/gör/är fel. "Till och med åker på resor" som om det inte är självklart att man inte har problem med att ens partner åker på resa? Jag tycker att det låter sjukt att ha problem med det.

Du målar upp en bild av tvåsamhet som är väldigt konservativ och snäv. Jag riktigt ryser. Det finns andra sätt att göra tvåsamhet och det du tycker behöver inte gälla för alla andra.
 
Du har flera gånger tagit upp flirtandet för att understryka att TS:s partner har/gör/är fel. "Till och med åker på resor" som om det inte är självklart att man inte har problem med att ens partner åker på resa? Jag tycker att det låter sjukt att ha problem med det.

Du målar upp en bild av tvåsamhet som är väldigt konservativ och snäv. Jag riktigt ryser. Det finns andra sätt att göra tvåsamhet och det du tycker behöver inte gälla för alla andra.
Då väljer du att missförstå. Självklart ska man kunna åka på resor. Ja. Jag vill nog att min man håller sig till mig till exempel, jag ser inte monogama förhållanden som särskilt konservativa (snarare då att min man skulle tycka det vore konstigare än vad du tycker med tanke på hans kultur, det gör han inte). De flesta av mina vänner lever också i monogama förhållanden. Är fullt medveten om att det finns andra konstelationer och alla inte trivs i ett monogamt förhållande. Är du en av de så är det som sagt helt ok. Om du och din partner är överrens. Jag tycker ts och hennes partner på "papperet" också verkar vara överrens.
 
Det är ok. Flera har inget emot att sambon knullar andra. Är det överrenskommet är det ok. Men uppenbarligen är det inte riktigt det i ts förhållande.
I TS står det att
Vi har olika syn på vad som är flörtigt och inte. Han menar att han måste få ge sina tjejkompisar en lång varm kram, en puss på kinden och berätta för dem att han tycker de är fina utan att det ska vara något mer,

Det har alltså nu eskalerat till "knulla andra". :crazy:
 
Angående konservativ. Jag skulle personligen aldrig tillåta att min man skulle ta en andra fru. Då får han ge skillsmässa till mig först. Är det också konservativt?
 
Men varför i hela friden skulle inte krogen kunna vara ett övergående intresse för honom? Folk förändras. Varför har hans ålder med saken att göra?
Det kan det väl självklart göra, men det lär ju inte hända innan det gör det.

För övrigt kan han väl visst det ha både barn och leva det liv han gör nu. Det finns två alternativ antingen en fru som gör samma sak och ett par bra barnvakter, städhjälp och hämtmat eller en fru som älskar att vara mor till hans barn och inte har något problem med att köra hela hushållsarbetet och kan visa barnen för pappa någon gång ibland. Båda grejorna fungerar jättebra för folk som jobbar 8-20 och för folk som jobbar och festar. Det är bara att hitta en partner som trivs med det (eller som skiljer sig efter ett tag). Fast ibland tror jag att vissa män tror att det är fler kvinnor som tycker att situation nr två är självklar än det faktiskt finns.
 
Då väljer du att missförstå. Självklart ska man kunna åka på resor. Ja. Jag vill nog att min man håller sig till mig till exempel, jag ser inte monogama förhållanden som särskilt konservativa (snarare då att min man skulle tycka det vore konstigare än vad du tycker med tanke på hans kultur, det gör han inte). De flesta av mina vänner lever också i monogama förhållanden. Är fullt medveten om att det finns andra konstelationer och alla inte trivs i ett monogamt förhållande. Är du en av de så är det som sagt helt ok. Om du och din partner är överrens. Jag tycker ts och hennes partner på "papperet" också verkar vara överrens.
Du uttrycker dig hela tiden så moraliserande över hur tvåsamhet ska se ut. Att du här godkänner "andra konstellationer" förstärker bara den snäva bild av tvåsamhet du målar upp. Tror inte att ditt godkännande behövs faktiskt.

TS:s partner tycker inte att han flirtar när han pussar på sina kompisar medan TS tycker att han visst gör det - varför ska TS:s tolkning gälla bara för att (du tror att) "de flesta" gör samma tolkning?
 
Angående konservativ. Jag skulle personligen aldrig tillåta att min man skulle ta en andra fru. Då får han ge skillsmässa till mig först. Är det också konservativt?
Beror på sammanhanget. Här i Sverige? Ja.

Varför drar du hela tiden upp din man och lyfter fram att han är annorlunda?
 
Då väljer du att missförstå. Självklart ska man kunna åka på resor. Ja. Jag vill nog att min man håller sig till mig till exempel, jag ser inte monogama förhållanden som särskilt konservativa (snarare då att min man skulle tycka det vore konstigare än vad du tycker med tanke på hans kultur, det gör han inte). De flesta av mina vänner lever också i monogama förhållanden. Är fullt medveten om att det finns andra konstelationer och alla inte trivs i ett monogamt förhållande. Är du en av de så är det som sagt helt ok. Om du och din partner är överrens. Jag tycker ts och hennes partner på "papperet" också verkar vara överrens.
Alltså, jag och min sambo är monogma, så det kan jag ha förståelse för att man är. Det hindrar inte att han har nära relationer med andra tjejer. (Just nu dricker han vin och målar med en fd kollega jag inte träffat tidigare...)Ts partner verkar vara snäppet "flörtigare" i sin personlighet och ts är av den typen som till och med mår dåligt bara av att han sitter på en uteservering och fikar med en kompis och har problem med att man kramar någon man haft sex med så känns det som att de kommer ha problem med att komma överens om hur umgänge med vänner ska se ut
 
Alltså, jag och min sambo är monogma, så det kan jag ha förståelse för att man är. Det hindrar inte att han har nära relationer med andra tjejer. (Just nu dricker han vin och målar med en fd kollega jag inte träffat tidigare...)Ts partner verkar vara snäppet "flörtigare" i sin personlighet och ts är av den typen som till och med mår dåligt bara av att han sitter på en uteservering och fikar med en kompis och har problem med att man kramar någon man haft sex med så känns det som att de kommer ha problem med att komma överens om hur umgänge med vänner ska se ut
Hur man umgås är ju ofta ett grundläggande personlighetsdrag. Jag är texkroppsligt reserverad men min partner mycket mera fysisk med sina vänner. Långa kramar osv.
Det vore lika otänkbart där för mig att säga åt honom att inte sitta med huvudet på någons axel i filmsoffan som det vore för honom att ställa ett krav på att jag skulle behöva krama mina vänner.
 
Ja. Och rent generellt har jag svårt för det där "att alla får leva som de vill". För att tvåsamhet ska fungera måste båda ta och ge. Det ser man inne i andra trådar här, men i den här tråden är det många som väljer att tala om för ts att mannen ska få hålla på och göra vad han vill och ts antingen får lämna eller ta situationen medans de i andra trådar sitter och fördömmer lata män, dåliga pappor (eller mammor) till exempel. Nä. Jag tycker inte man får göra som man vill i tvåsamhet. Vill man leva i tvåsamhet - då ser man till att försöka synkronisera, åtminstone till en rimlig gräns. En sådan gräns är nog för de flesta definitivt att inte flirta, dansa och bjuda andra tjejer på drinkar när sambon är med... Jag tror få skulle tolera det.

Sedan är det ju klart - mannen kanske säger att han vill leva i tvåsamhet men sedan skiter i det. Då måste ts, hur svårt det än är, sätta ner foten. Men nu har de ju pratat och då hoppas jag mannen visar den respekten (och som sagt, det handlar inte om att sätta sig i tv-soffan varje helg, det verkar det inte göra för ts heller).
Jag håller med.
Har också svårt för att se att man kan leva ihop utan att man ger och tar.
I sådana fall handlar det om att man lever bredvid varandra och inte ens det är särskilt lätt heller.
Någonstans måste man anpassa sig och inte köra sitt eget race.
Om inte annat när man får barn. Då styr ju barnens behov totalt, i alla fall i början.

Jag håller också med om att tonen ibland är fördömande här.
Jag tycker det är konstigt att det är ok att karlar beter sig som skit i vissa trådar och i andra trådar fördöms samma beteende.

Men det är kanske jag som inte fattar något?
 
Jag håller med.
Har också svårt för att se att man kan leva ihop utan att man ger och tar.
I sådana fall handlar det om att man lever bredvid varandra och inte ens det är särskilt lätt heller.
Någonstans måste man anpassa sig och inte köra sitt eget race.
Om inte annat när man får barn. Då styr ju barnens behov totalt, i alla fall i början.

Jag håller också med om att tonen ibland är fördömande här.
Jag tycker det är konstigt att det är ok att karlar beter sig som skit i vissa trådar och i andra trådar fördöms samma beteende.

Men det är kanske jag som inte fattar något?
Jag upplever dig och övriga som kommer med allmängiltiga "sanningar" om hur man ska leva som långt mer fördömande än de som menar att det finns fler än ett sätt att se på saker och ting.
 
Jag håller med.
Har också svårt för att se att man kan leva ihop utan att man ger och tar.
I sådana fall handlar det om att man lever bredvid varandra och inte ens det är särskilt lätt heller.
Någonstans måste man anpassa sig och inte köra sitt eget race.
Om inte annat när man får barn. Då styr ju barnens behov totalt, i alla fall i början.

Jag håller också med om att tonen ibland är fördömande här.
Jag tycker det är konstigt att det är ok att karlar beter sig som skit i vissa trådar och i andra trådar fördöms samma beteende.

Men det är kanske jag som inte fattar något?

Ja, jag tror det. Jag vet ingen som skrivit i tråden att "TS karl verkar helt underbar, ge mig en sån, tack! :love:". Utifrån beskrivningen kan jag säga direkt att jag hade verkligen inte passat i ett förhållande med honom. Jag hade verkligen inte passat i ett förhållande med TS heller, dock. (Fördöma vänner som varit otrogna!? O_o) Men det betyder varken att de verkar vara suveräna eller usla människor, det är över huvud taget inte en bedömning någon behöver göra för att prata om hur förhållandet funkar! Att fokusera på alla "fel" karln eventuellt gör är bra för vad? Att fokusera på hur han borde vara istället (jaha...) är bra för vad?

Att man inte säger "Fy, stygga pojkvän!" och rycker fram den hoprullade tidningen för att bonka honom på näsan betyder inte att man tycker han är en 10-poängare. Snarare verkar det för mig enormt märkligt att ha det behovet i den här frågeställningen...
 
Jag ska tillägga att jag tycker Ts verkar väldigt flexibel och jobbar hårt med att förstå mannen och sig själv.

Hade jag varit Ts hade jag blivit otroligt illa berörd över vissa kommentarer här om hur hon ska reagera på mannens beteende.

Först har hon det ganska jobbigt, av uppenbara skäl.
Hon är ihop med 40-årig man som beter sig som en riktig player.
Han säger en sak och gör en annan. Lovar familj och villaköret för att Ts säger att hon vill ha det så. Sen fortsätter han festa och flirta....
Ts blir förvirrad och förstår sig inte på honom eller sina egna känslor.
Hon börjar rannsaka sig själv och tycker hon behöver gå i terapi eftersom hon tar på sig mycket ansvar för att relationen ska fungera.

Sen skriver hon en tråd på ett forum och får massa svar som går ut på att mannens beteende är helt ok och att det är hon som har problem att acceptera honom som han är.

Fy sjutton, jag hade blivit helt knäckt! :(
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 075
Senast: monster1
·
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
752
Senast: miumiu
·
Relationer Jag har en pojkvän som jag upplever blir utnyttjad av sin bonusfamilj (bonussyster med man) både för pengar och för tjänster och skulle...
5 6 7
Svar
123
· Visningar
11 044
Senast: Oh_really
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 438
Senast: Whoever
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp