Bryta upp med sambo (långt)

[Sleepy]

Visst, jag ser en ledsen, egoistiskt, dramatiskt lagd och manipulativ man som försöker få till sitt liv som han vill ha det men jag tror inte många förstår hur vanligt det är att människor med barn förutsätter att vi frivilligt barnfria ändrar oss. Det är standardbeteende för 90% av mina egna ex och ingen av dom har varit en dålig människa utan beror mest på att det är så inpräntat i normerna att kvinnor ”ska” vilja ha barn.

Jag förstår att du jämför med dina egna erfarenheter; men det är inte alltid tillämpbart. I Ts relation finns det en maktobalans och det vettigaste hon kan göra är att ta sig ur den snarast, på ett sätt som inte kan ifrågasättas av mannen.

 

[Utsikt]

Hej, från en förvirrad Utsikt.
Det är så svårt att veta hur man ska göra.

Har iaf skrivit ett brev (eller vad man nu ska kalla det). Tvättar och ska väl kombinera vikning med att lägga undan vad jag ska packa. Och sedan vet jag inte. Ska prata med väninnorna ikväll. Kanske kan jag rekrytera en för skjuts, pepp och vänta i trapphuset efter jobbet på onsdag, gå upp, säga "hej, det är slut, jag har bestämt mig, här är en text. Nu ska jag åka."

För absolut, jag VILL ju helst säga det honom och lämna brevet själv (av någon anledning), men jag har absolut inte råd att fastna där och se honom bli ledsen eller arg eller vad som. Kommer definitivt behöva någon på vägen dit, som jag VET inte kommer ge mig en minut mer än nödvändigt.

Självklart är det lätt att säga nu. Men det känns skönt att ha skrivit ned det, skönt att jag ska träffa vännerna ikväll, skönt att den här tråden finns, skönt att jag känner mig trygg iaf i vad jag vet att jag VILL. Även om jag kanske inte klarar det helt själv.

(onsdag för imorgon jobbar båda hemifrån och jag har ett stort prov på kvällen, jobb på tisdag med stall efter.. onsdag, jobb, hem, överräcka, gå.)

 

[eventingmania]

Jo, som jag skrev anser jag det är respektlöst att lämna ett brev och plötsligt vara borta en dag utan extremt goda grunder som rädsla för fysiskt våld. Du får förstås tycka annorlunda. Så länge vi inte avser att bli sambos, vilket inte känns troligt, är det ju ett icke-problem.

Men ta och diskutera någonting annat som kan vara intressant för TS istället för att fortsätta hoppa på mig så är det säker mer givande för alla.

Helt ärligt! Alla i den här tråden har pushat trådskaparen i rätt riktning. Du är typ den enda som inte verkar göra så utan istället är ute efter att smörja upp en guilt trip!

 

[athena_arabians]

Jo, som jag skrev anser jag det är respektlöst att lämna ett brev och plötsligt vara borta en dag utan extremt goda grunder som rädsla för fysiskt våld. Att avlämna ett brev i person för att man är för ledsen eller riskerar att ändra sig är en lite annan sak. Du får förstås tycka annorlunda. Så länge vi inte avser att bli sambos, vilket inte känns troligt, är det ju ett icke-problem.

Men ta och diskutera någonting annat som kan vara intressant för TS istället för att fortsätta hoppa på mig så är det säker mer givande för alla.

Allvarligt?! Har du TOTALT missat de senaste årens rapportering om kvinnor som blivit misshandlade/ihjälslagna av sina män, extremt ofta när de lämnar dem?!

Och att i så många fall säger omgivningen: "Jamen det trodde vi inte om honom" eller att "Jo, han kunde ju vara lite kontrollerande... men det var ju för att han brydde sig så mycket om henne"!

Dina "råd" är totalt livsfarliga i den här situationen.

 

[Angel]

Allvarligt?! Har du TOTALT missat de senaste årens rapportering om kvinnor som blivit misshandlade/ihjälslagna av sina män, extremt ofta när de lämnar dem?!

Och att i så många fall säger omgivningen: "Jamen det trodde vi inte om honom" eller att "Jo, han kunde ju vara lite kontrollerande... men det var ju för att han brydde sig så mycket om henne"!

Dina "råd" är totalt livsfarliga i den här situationen.

Beskriv gärna på vilket sätt hur ”ta gärna med en vän” är livsfarligt?

 

[athena_arabians]

Beskriv gärna på vilket sätt hur ”ta gärna med en vän” är livsfarligt?

Det räcker med att du skriver "gärna", det i sig trivialiserar risken.

 

[gammalek]

Jo, som jag skrev anser jag det är respektlöst att lämna ett brev och plötsligt vara borta en dag utan extremt goda grunder som rädsla för fysiskt våld.

Man behöver ha extremt goda grunder för att lämna någon på det sätt som är möjligt? Han tillåter inte separation! Att då vara i ditt tycke respektlös är det minsta jag skulle bry mig om.

 

[Lovisaleonora]

Har iaf skrivit ett brev (eller vad man nu ska kalla det). Tvättar och ska väl kombinera vikning med att lägga undan vad jag ska packa. Och sedan vet jag inte. Ska prata med väninnorna ikväll. Kanske kan jag rekrytera en för skjuts, pepp och vänta i trapphuset efter jobbet på onsdag, gå upp, säga "hej, det är slut, jag har bestämt mig, här är en text. Nu ska jag åka."

För absolut, jag VILL ju helst säga det honom och lämna brevet själv (av någon anledning), men jag har absolut inte råd att fastna där och se honom bli ledsen eller arg eller vad som. Kommer definitivt behöva någon på vägen dit, som jag VET inte kommer ge mig en minut mer än nödvändigt.

Alla situationer är unika. Jag tycker det här är en perfekt plan. Men låt vännen vänta utanför dörren, om inte annat så skönt med moraliskt stöd.

 

[Ninnurur]

@Utsikt jag tycker att din plan är bra! Se till att du ha en vän med dig. Meddela gärna också någon du litar på här med dina personuppgifter. Om det i värsta fall skulle hända något kan denne kontakta myndigheter om du inte hört av dig inom en viss tid.

 

[Sleepy]

Tänkte på något ts nämnt tidigare om sambon; "han har aldrig haft ett vänskapligt uppbrott"...

 

[Utsikt]

Jaaa hörni.

Skulle göra iordning mig för att åka till tjejmiddag. Han flyttade på ett block på sängen för att fixa tvätt. Mitt brev ramlade ut.
(Jag var på toa)

Så ja. Det gick ju inte som planerat. Hamnade såklart i diskussion. Han vill (fullt förståeligt) ha anledningar, saker han kan göra för att fixa det, etc etc. Jag försökte stå på mig med att ingen anledning kommer vara god nog så länge inte han också vill göra slut. Att det är så jag känner, att jag inte vill fortsätta vårt förhållande.

Han tycker jag har fel, att jag enbart grundar det på barnfrågan där han inte ens vet själv vad han vill. Jag försöker säga att även om han sedan kommer fram till att han inte vill ha barn så vill jag ändå inte fortsätta vårt förhållande.

Slutade med att vi pratade om att separera (hans förslag) totalt, ett tag. 2-3månader säg.
Då har vi iaf gett det lite mer TID. Han känner att han får tid att tänka, och hoppas ju att jag efter så lång tid ska inse mitt misstag, att jag saknar honom och inte vill leva mitt liv utan honom.

Framhöll att tänk om det inte ändrar något då, att jag ändå tycker att mitt liv är bättre när vi inte har varandra i det? "Ja, men då har du iaf verkligen tänkt på det, då är det inte bara att du behöver ordentligt med tid för dig själv. Och då får jag acceptera det."
(förstår hans tankegång, due to tidigare diskussioner oss emellan)

Jag sa att vi kunde prata om det iaf.
För jag kunde ändå inte bara slänga igen dörren och gå. För mig känns det som ett mellanting mellan att diskutera slutet på förhållandet och att bara lämna ett brev.

Isf får han ju börja flytta ut (lär åka till England för boende) och båda lever utan kontakt med varandra ett tag framöver. Jag lever livet själv och befäster med mina vänner att det är slut, vänjer mig att vara själv (fan vad SKÖNT) och får väl sen.. Ringa? Messenger? Och säga att jag inte har ändrat mig. Då har han iaf redan flyttat ut till stor del
Vid separation är det han som får flytta sig.

Blev väldigt långt och svamligt nu, väldigt nära inpå att det hände.. Men ändå skönt att få ur sig tankarna. Vi ska prata mer om separation imorgon.

 

[Mineur]

Jag har raderat några inlägg och ber er hålla den här tråden fri från tjafs och sidodiskussioner, så att TS kan fortsätta få det stöd hen behöver.

Tillägg: Jag bröt även ut diskussionen om våld i relationer, den hittar ni här: https://www.bukefalos.se/threads/vald-i-naera-relationer-utbruten-fran-bryta-upp-med-sambo.1501315/

/Mod

 

[Texaz]

Jaaa hörni.

Skulle göra iordning mig för att åka till tjejmiddag. Han flyttade på ett block på sängen för att fixa tvätt. Mitt brev ramlade ut.
(Jag var på toa)

Så ja. Det gick ju inte som planerat. Hamnade såklart i diskussion. Han vill (fullt förståeligt) ha anledningar, saker han kan göra för att fixa det, etc etc. Jag försökte stå på mig med att ingen anledning kommer vara god nog så länge inte han också vill göra slut. Att det är så jag känner, att jag inte vill fortsätta vårt förhållande.

Han tycker jag har fel, att jag enbart grundar det på barnfrågan där han inte ens vet själv vad han vill. Jag försöker säga att även om han sedan kommer fram till att han inte vill ha barn så vill jag ändå inte fortsätta vårt förhållande.

Slutade med att vi pratade om att separera (hans förslag) totalt, ett tag. 2-3månader säg.
Då har vi iaf gett det lite mer TID. Han känner att han får tid att tänka, och hoppas ju att jag efter så lång tid ska inse mitt misstag, att jag saknar honom och inte vill leva mitt liv utan honom.

Framhöll att tänk om det inte ändrar något då, att jag ändå tycker att mitt liv är bättre när vi inte har varandra i det? "Ja, men då har du iaf verkligen tänkt på det, då är det inte bara att du behöver ordentligt med tid för dig själv. Och då får jag acceptera det."
(förstår hans tankegång, due to tidigare diskussioner oss emellan)

Jag sa att vi kunde prata om det iaf.
För jag kunde ändå inte bara slänga igen dörren och gå. För mig känns det som ett mellanting mellan att diskutera slutet på förhållandet och att bara lämna ett brev.

Isf får han ju börja flytta ut (lär åka till England för boende) och båda lever utan kontakt med varandra ett tag framöver. Jag lever livet själv och befäster med mina vänner att det är slut, vänjer mig att vara själv (fan vad SKÖNT) och får väl sen.. Ringa? Messenger? Och säga att jag inte har ändrat mig. Då har han iaf redan flyttat ut till stor del
Vid separation är det han som får flytta sig.

Blev väldigt långt och svamligt nu, väldigt nära inpå att det hände.. Men ändå skönt att få ur sig tankarna. Vi ska prata mer om separation imorgon.

Tycker det låter bra. Separerar ni en tid så blir det antagligen enklare att bryta helt (egen erfarenhet)
Åker han dessutom tillbaka till England lär det ju vara ännu lättare.
Ta hand om dig❤

 

[a1agnlju]

Jaaa hörni.

Skulle göra iordning mig för att åka till tjejmiddag. Han flyttade på ett block på sängen för att fixa tvätt. Mitt brev ramlade ut.
(Jag var på toa)

Så ja. Det gick ju inte som planerat. Hamnade såklart i diskussion. Han vill (fullt förståeligt) ha anledningar, saker han kan göra för att fixa det, etc etc. Jag försökte stå på mig med att ingen anledning kommer vara god nog så länge inte han också vill göra slut. Att det är så jag känner, att jag inte vill fortsätta vårt förhållande.

Han tycker jag har fel, att jag enbart grundar det på barnfrågan där han inte ens vet själv vad han vill. Jag försöker säga att även om han sedan kommer fram till att han inte vill ha barn så vill jag ändå inte fortsätta vårt förhållande.

Slutade med att vi pratade om att separera (hans förslag) totalt, ett tag. 2-3månader säg.
Då har vi iaf gett det lite mer TID. Han känner att han får tid att tänka, och hoppas ju att jag efter så lång tid ska inse mitt misstag, att jag saknar honom och inte vill leva mitt liv utan honom.

Framhöll att tänk om det inte ändrar något då, att jag ändå tycker att mitt liv är bättre när vi inte har varandra i det? "Ja, men då har du iaf verkligen tänkt på det, då är det inte bara att du behöver ordentligt med tid för dig själv. Och då får jag acceptera det."
(förstår hans tankegång, due to tidigare diskussioner oss emellan)

Jag sa att vi kunde prata om det iaf.
För jag kunde ändå inte bara slänga igen dörren och gå. För mig känns det som ett mellanting mellan att diskutera slutet på förhållandet och att bara lämna ett brev.

Isf får han ju börja flytta ut (lär åka till England för boende) och båda lever utan kontakt med varandra ett tag framöver. Jag lever livet själv och befäster med mina vänner att det är slut, vänjer mig att vara själv (fan vad SKÖNT) och får väl sen.. Ringa? Messenger? Och säga att jag inte har ändrat mig. Då har han iaf redan flyttat ut till stor del
Vid separation är det han som får flytta sig.

Blev väldigt långt och svamligt nu, väldigt nära inpå att det hände.. Men ändå skönt att få ur sig tankarna. Vi ska prata mer om separation imorgon.

Men det var ju ganska bra ändå. Då pratade ni ju också och du fick tillfälle att visa att du står fast vid din önskan om separation. Se till att förutsätta på den vägen nu så att ni verkligen separerar. Vill han tro att ni ska hitta tillbaka till varandra så får han väl göra det då. Men du ska inte ge honom lillfingret genom att verka osäker.

Det kan vara bra att kanske sätta ett datum då han ska ha flyttat. Gärna att ni kommer överens om ett datum inom ett par veckors framtid. Försök bo någon annanstans under tiden så inte du frestas att ge med dig för eventuella hundvalpsögon.

 

[Utsikt]

Men det var ju ganska bra ändå. Då pratade ni ju också och du fick tillfälle att visa att du står fast vid din önskan om separation. Se till att förutsätta på den vägen nu så att ni verkligen separerar. Vill han tro att ni ska hitta tillbaka till varandra så får han väl göra det då. Men du ska inte ge honom lillfingret genom att verka osäker.

Det kan vara bra att kanske sätta ett datum då han ska ha flyttat. Gärna att ni kommer överens om ett datum inom ett par veckors framtid. Försök bo någon annanstans under tiden så inte du frestas att ge med dig för eventuella hundvalpsögon.

Tack hörni

Den spontana känslan är att det känns SÅ BRA att åtminstone ha påbörjat detta.
Väldigt konstigt, men bra. Även om det sker med ett mer långdraget/mjukare steg, så sker det iaf något.

Bra tips att bestämma datum osv. Gäller ju lika mycket med detta som om han skulle flyttat ut.

 

[Lovisaleonora]

Tack hörni

Den spontana känslan är att det känns SÅ BRA att åtminstone ha påbörjat detta.
Väldigt konstigt, men bra. Även om det sker med ett mer långdraget/mjukare steg, så sker det iaf något.

Bra tips att bestämma datum osv. Gäller ju lika mycket med detta som om han skulle flyttat ut.

Saker blir som de ska. Här har du nog ett praktexempel på när försynen griper in och ordnar till saker och ting.

 

[Asko]

Tänkte skriva detta: Kanske du kan säga "denna diskussion om barnfrågan har blottat sidor som gör att jag inte vill fortsätta med förhållandet".
Men nu verkar ni ju vara på er väg ändå, en separation är ju en bra början! Heja dig!

 

[the_connemara]

Amen alltså hur bra hanterade du inte situationen med brevet @Utsikt?! Fy fan vad GRYM du är!! Speciellt det där med att ingen anledning är god nog förrän han också vill göra slut Jag hade totalt tappat talförmågan så oförberedd och inte stått fast vid ett enda ord, du är awesome!!

 

[Utsikt]

Amen alltså hur bra hanterade du inte situationen med brevet @Utsikt?! Fy fan vad GRYM du är!! Speciellt det där med att ingen anledning är god nog förrän han också vill göra slut Jag hade totalt tappat talförmågan så oförberedd och inte stått fast vid ett enda ord, du är awesome!!

Men tack
Det var nog på ett sätt bra att det blev uttvingat och bara "blev av".

Ska hem efter kort visit på stallet, då blir det nog svårare... Hur vi ska bete oss runt varandra nu i mellanläget medan vi försöker komma på det praktiska, utan att helt falla tillbaka i "som vanligt". För att inte tala om att hålla ut sen, när det KOMMER kännas som mitt livs största misstag ibland, det tvivlar jag inte på.

Får skriva ut tråden och highlighta saker eller något.. Det är ju inte bara familjefrågan som sagt. Åh vad svårt. Men, får börja med idag.

 

[Lovisaleonora]

Men tack
Det var nog på ett sätt bra att det blev uttvingat och bara "blev av".

Ska hem efter kort visit på stallet, då blir det nog svårare... Hur vi ska bete oss runt varandra nu i mellanläget medan vi försöker komma på det praktiska, utan att helt falla tillbaka i "som vanligt". För att inte tala om att hålla ut sen, när det KOMMER kännas som mitt livs största misstag ibland, det tvivlar jag inte på.

Får skriva ut tråden och highlighta saker eller något.. Det är ju inte bara familjefrågan som sagt. Åh vad svårt. Men, får börja med idag.

Du har faktiskt ingen plikt att vara talbar. Skjut upp snacket. "Jag vill inte prata just nu, du får respektera det".