Och jag förstår inte hur man som vuxen kan tro att man verkligen skulle få syrebrist av ett ljus framför sig.
Och det var aldrig min poäng (jag misstänkte starkt i skolan att de som tuppade av på luciafirandet var de som ville slippa sjunga ), utan helt enkelt att skräckhistorierna man blev serverad som barn om allt hemskt som skulle kunna hända en i luciatåget verkligen inte får mig att tänka varmare tankar om traditionens värde. Jag ser inte vad det är för fint man vill bevara helt enkelt, alla mina luciaminnen är gräsliga.