Bemöta anhörig med milda (?) vanföreställningar

[MiaMia]

Den gruppen var ett jättebra tips. Sorglig läsning - får mig att se hur mycket som faktiskt funkar rejält dåligt för min anhörig (maten, all procedurminne kring matlagning är borta eller splittrat. Hen ringde igår för soppan var så konstig och tuggig - den visade sig vara rå, bara mixade grönsaker (rödbetor och selleri, tacka tusan att den var tuggig) och vatten. Föreslog att prova koka den lite och se om den blev godare, kanske smaksätta m buljongtärning om hen skulle vilja. Språkbearbetningshastighet, att avläsa omgivningen) - men mycket info som är och antagligen kommer bli relevant. Bra att kunna förbereda en del rent praktiskt som kommer underlätta när det blir sämre.


@lilstar Tusen tack för bra input. Ska tänka på det med gamla kollegor. Hon brukar berätta om en där de två nog hade liknande instabilitet och de hade en pakt att åka till varandra om det sket sig för att kunna skydda från dåliga beslut och ”slippa söka vård”. Jag kontaktade den vännen inför min anhörigas senaste jämna födelsedag och vi åkte dit och firade, så där finns en etablerad kontakt och mycket goodwill. Annars är ju leden av kollegor rejält uttunnade när en närmar sig åttio.

Men det här har övertrasserat mitt eget energikonto rejält vilket får sjukdomar att strula så nu ska jag prioritera återhämtning och radikal vila. Puls på 120 så fort jag reser mig. Köket är kaos. Trasigt porslin på golvet, blir så fumlig när trött, vidbränd mat spilld över hela spisen, spillde först o missade sen stänga av plattan efter middagen. Men jag får hjälp senare idag så det är lugnt. Och jag har ställt saker i vägen så katten inte kan gå i det trasiga. Önskar mer ork att hjälpa. Men skönt nog är det aggressiva över nu. För den här gången.

Överväg om det kan vara läge att få mer hemtjänst/annan hjälp till ditt eget hem och liv.

Antingen mer av "din egna" insats eller en "anhöriginsats" som kompenserar för det omsorgsarbete som du lägger på anhörig. I fall det är så att du i princip är medansvarig för att hen ska få i sig mat är det ju mycket sådant jobb du lägger ner och från en situation där dina resurser inte räcker till dina egna behov från början. Hemtjänst till egna hemmet ska kunna vara en form av anhörigstöd (iofs är tanken kanske att det är mer naturligt om anhörig är biståndsbedömd för egen del, å andra sidan kan man argumentera att det är tyngre att stödja anhörig som nekar ta hjälp)

 

[Bulldoozer]

Just kognitiv sjukdomar är luriga. När man tänker demens så tänker många att personen blir glömsk och virrig men Lewy Body demens och frontalobs demens kan ge helt andra symptom än glömska och förvirring beroende på vart den börjar. Det sorgliga är att många med Lewy Body går odiagnosticerade länge och de är väldigt medvetna om att nåt är fel då mellan episoder av hallucinationer och känsloutbrott är de helt klara och kommer ihåg att de betett sig opassande så det enormt jobbigt för dem.



Robin Williams gick med odiagnostiserad Lewy Body och alla som har tid bör se denna väldigt rörande dokumentär om hans sista tid: YT Robins Wish
Snälla alla som kan titta och sprid kunskapen om denna sjukdom .

 

[manda]

Överväg om det kan vara läge att få mer hemtjänst/annan hjälp till ditt eget hem och liv.

Antingen mer av "din egna" insats eller en "anhöriginsats" som kompenserar för det omsorgsarbete som du lägger på anhörig. I fall det är så att du i princip är medansvarig för att hen ska få i sig mat är det ju mycket sådant jobb du lägger ner och från en situation där dina resurser inte räcker till dina egna behov från början. Hemtjänst till egna hemmet ska kunna vara en form av anhörigstöd (iofs är tanken kanske att det är mer naturligt om anhörig är biståndsbedömd för egen del, å andra sidan kan man argumentera att det är tyngre att stödja anhörig som nekar ta hjälp)

Tack

Min biståndshandläggare är jättebra. Vi ändrar insatserna ganska ofta efter mående. De har nyss tagit över ärenden (som mamma tidigare gjorde). Funderat över larm till ngånger jag inte klarar städa när jag tappat porslin eller dåliga dagar nu när jag inte har varje dag. det var biståndshandläggaren tips sist vi pratade.

@Bulldoozer bra att veta det. Och tack för tips! Låter sevärd generellt o extra för mig nu.

 

[Hoarfrost]

Vill bara börja medsäga att jag vet hur det är och skicka lite styrkekram och peppa dig att inte glömma att ta hand om dig själv.

Min farmor hade demens, och jag blev så ledsen och frustrerad över det orättvisa. Men bara i min egen ensamhet. Jag visade det aldrig för någon. Det var jobbigt att se henne försvinna bort, jobbigt att se farfar kämpa och hans eviga outtröttliga kärlek till farmor som fick honom att fortsätta.
Jag hittade fina sätt att umgås med farmor som fick henne att varva ner och interagera en stund, när hon bara irrade runt i sin egen värld. Vi tittade på gamla album. Det varade kanske bara 30 minuter (och den tiden kortades för varje månad tills det inte längre gick) men vi kunde sitta tätt intill, hon med armen runt mig eller hålla hand, och bara titta på bilder på henne och farmor på resa till gran canaria etc.
Jag tror att för mig var det också viktigt att hitta acceptans hos mig själv ganska tidigt. Att ja detta suger och det är orättvist, men nu gör jag det bästa av situationen. Jag bestämde mig också för att det helt enkelt fick bli så att jag hittade nya sätt att umgås med farmor, nya sätt att prata med henne.
Samt att jag inte fick bli arg eller frustrerad på henne, utan på sjukdomen. Det blev viktigt för mig för jag insåg att om jag skulle prata med henne irriterat skulle det dels inte göra någon skillnad, dels hade jag grämt mig över det.

Sen, viktigast av allt, att ta hand om mig själv så att jag faktiskt hade energi kvar att hjälpa farfar så han kunde släppa ner axlarna litegrann, gå och handla utan att oroa sig etc. Så jag hade energi att hitta nya sätt att umgås med farmor.
När farmor började prata om att någon man kommit in i huset och slagit henne eller när hon i 6 timmar försökt "gå hem" är det inte fel att helt distrahera bort hennes tankar på något annat, se till att hon är säker, ljuga. Sen för egen skull smyga iväg en stund för att bara andas.
Nu förstår jag det som att du är lite ensam i det här? Det försvårar ju lite men det allra viktigaste är att inte glömma bort dig själv!

Det bästa när farmor fick för sig något var helt enkelt att varken hålla med eller gå emot. Hålla med med gav bara oro och mer ältande, gå emot medförde bara ilska och trots. Jag brukade lyssna och humma med men sedan prata om något annat.
Tex "en man kom in och slog mig och detta och detta hände och jag har ont i handen för han slog mig", "Har du ont i handen? Får jag se? Då kan du kanske inte hjälpa mig att laga mat i dag? Vi som skulle steka pannkakor! Ska vi gå och se vad för smarrig sylt som finns att ha till pannkakorna?"

 

[manda]

Vill bara börja medsäga att jag vet hur det är och skicka lite styrkekram och peppa dig att inte glömma att ta hand om dig själv.

Min farmor hade demens, och jag blev så ledsen och frustrerad över det orättvisa. Men bara i min egen ensamhet. Jag visade det aldrig för någon. Det var jobbigt att se henne försvinna bort, jobbigt att se farfar kämpa och hans eviga outtröttliga kärlek till farmor som fick honom att fortsätta.
Jag hittade fina sätt att umgås med farmor som fick henne att varva ner och interagera en stund, när hon bara irrade runt i sin egen värld. Vi tittade på gamla album. Det varade kanske bara 30 minuter (och den tiden kortades för varje månad tills det inte längre gick) men vi kunde sitta tätt intill, hon med armen runt mig eller hålla hand, och bara titta på bilder på henne och farmor på resa till gran canaria etc.
Jag tror att för mig var det också viktigt att hitta acceptans hos mig själv ganska tidigt. Att ja detta suger och det är orättvist, men nu gör jag det bästa av situationen. Jag bestämde mig också för att det helt enkelt fick bli så att jag hittade nya sätt att umgås med farmor, nya sätt att prata med henne.
Samt att jag inte fick bli arg eller frustrerad på henne, utan på sjukdomen. Det blev viktigt för mig för jag insåg att om jag skulle prata med henne irriterat skulle det dels inte göra någon skillnad, dels hade jag grämt mig över det.

Sen, viktigast av allt, att ta hand om mig själv så att jag faktiskt hade energi kvar att hjälpa farfar så han kunde släppa ner axlarna litegrann, gå och handla utan att oroa sig etc. Så jag hade energi att hitta nya sätt att umgås med farmor.
När farmor började prata om att någon man kommit in i huset och slagit henne eller när hon i 6 timmar försökt "gå hem" är det inte fel att helt distrahera bort hennes tankar på något annat, se till att hon är säker, ljuga. Sen för egen skull smyga iväg en stund för att bara andas.
Nu förstår jag det som att du är lite ensam i det här? Det försvårar ju lite men det allra viktigaste är att inte glömma bort dig själv!

Det bästa när farmor fick för sig något var helt enkelt att varken hålla med eller gå emot. Hålla med med gav bara oro och mer ältande, gå emot medförde bara ilska och trots. Jag brukade lyssna och humma med men sedan prata om något annat.
Tex "en man kom in och slog mig och detta och detta hände och jag har ont i handen för han slog mig", "Har du ont i handen? Får jag se? Då kan du kanske inte hjälpa mig att laga mat i dag? Vi som skulle steka pannkakor! Ska vi gå och se vad för smarrig sylt som finns att ha till pannkakorna?"

Tack.

Så fint du beskriver. Känner igen val du gjort. Följt ett konto om demens Oma’s applesauce på fb. Bra exempel på kärleksfullt bemötande o aktivering. Som det du beskriver.

Blivit klar över att jag vill vara en trygghet för personen och att det måste styra all min respons. Fin utmaning.



Kl
Tittade inte på filmen som rekommenderats. För rörig med olika personer och lång. Såg annan bra film om just den demensen. Kanske stämmer. Det där med att nivån växlar så. Men svårt för jag känner igen mkt av det kognitiva (bortsett vanföreställningar/hallucinationer) från långcovid, som ju hen också har. Så tydligt att detta eskalerat efter ett benbrott i höstas följt av en omsmitta covid.

Lyckades ha sönder mer porslin och bränna upp en grytlapp på spisen igår. Märkte inte den låg på en platta. Jag som varit så glad över min nya kapacitet. Måste vårda den inte missbruka den.

Fick besök av min anhörig igår. Oladdat. Inte som vanligt men lätt att navigera samtalet. Hade mycket ordhämtningssvårigheter själv och hen sa ”nu låter du ju som jag brukar” och vi kunde prata lite om det väldigt casual och utan att det upplevdes hotande. Skönt!

Sett att det finns ett anhörigförbund. Lite rörig sajt men kan nog hitta bra info.

Hittar telnr till anhörigstöd men ringer annan dag.

 

[manda]

Hen har själv kontaktat biståndshandläggaren!!!!

De ska träffas på fredag. Samma som jag har som är toppen.

Trodde aldrig det. Har fått okej att göra det vid två tillfällen tidigare i år men sedan har hen ändrat sig innan jag väl kunnat ringa (helg). Hen har alltid klarat sig själv, skött småsyskon från låg ålder, skött döende parter i många år, vägrat lyssna på läkare som sagt att hen aldrig kommer kunna gå igen efter bilolycka osv. Så självklart är det en hel del processande som krävs innan det går att be om hjälp istället för att alltid klara allt.

Hen hade en idé om att ”nä jag skulle aldrig trycka på ett trygghetslarm. Jag skulle kunna ringa till dig så får du ringa till dem och säga att jag ber om hjälp.” Så svårt är det att be någon utomstående.

 

[manda]

Sedan vet jag att hen är expert på att låta redig och kompetent när det gäller. Hoppas att de ”får in en fot” genom städ och inköp som hen faktiskt vill ha hjälp med. Även om det blir dyrare än att köpa tjänsterna på annat håll. Många städfirmor här har minidebitering tre timmar så eftersom hemtjänsten ger en timma städning blir det ju i slutändan billigare ändå. Och accepterar hen sedan mer hjälp går ju maxtaxan igång fort.

Sist jag var där, vilket är väldigt sällan, luktade det sopor och var stök överallt. Bla en påse med marinerade kycklingvingar hen tagit med hem efter att ha hjälpt mig med ett storkok för 2-3 månader sedan som låg i kökssoffan. Ett under att den inte läckt!

 

[Hoarfrost]

Hen har själv kontaktat biståndshandläggaren!!!!

De ska träffas på fredag. Samma som jag har som är toppen.

Trodde aldrig det. Har fått okej att göra det vid två tillfällen tidigare i år men sedan har hen ändrat sig innan jag väl kunnat ringa (helg). Hen har alltid klarat sig själv, skött småsyskon från låg ålder, skött döende parter i många år, vägrat lyssna på läkare som sagt att hen aldrig kommer kunna gå igen efter bilolycka osv. Så självklart är det en hel del processande som krävs innan det går att be om hjälp istället för att alltid klara allt.

Hen hade en idé om att ”nä jag skulle aldrig trycka på ett trygghetslarm. Jag skulle kunna ringa till dig så får du ringa till dem och säga att jag ber om hjälp.” Så svårt är det att be någon utomstående.

Vad skönt att höra

 

[manda]

Borde jag vara proaktiv nu? Prata m biståndshandläggaren i förväg?

Anhörig vill ha mötet själv.

Om det muntliga beslutet de ger vid mötets slut visar att hen inte kunnat/vågat förmedla hjälpbehovet då, så kanske jag kan be hen om tillåtelse att ringa biståndshandläggaren då istället? Maximera tillit, minimera ansträngning.

 

[manda]

Jaha, nähä. I mötet med biståndshandläggaren var hen såklart sitt allra mest kompetenta och pratade ner sitt behov totalt. ”Jamen det var ju förut jag mådde så dåligt och skulle behövt xxy.” sa hen till mig när jag frågade om hen tog upp ditt och datt. Hen är helt inställd på att varje dipp är en engångshändelse och kan inte se mönster att det händer igen och igen. Hen avråddes att söka då städ blir billigare med hjälp av rut och hen inte beskrev något annat behov.

Hen sa nu på kvällen att samtalet med handläggaren hade fått henom att förstå hur dålig hen varit. ”Så skönt att det är över nu.”

Måste sova på saken. Det är ju så att hen är kapabel när hen är kapabel. Det är bara när det skiter sig som det blir kaosigt.

Hur kan jag tänka?

På den ljusa sidan har jag hämtat mig oförskämt bra. Brukar hålla i sig längre när jag väl blivit så trött och klantig, men jag är redan mycket mindre hjärntrött. Ligger lågt tills syresättningen styrt upp sig lite bättre igen.

 

[lilstar]

Det hade inte varit din sak att prata med biståndshandläggaren i förväg. Det är frustrerande som medmänniska men människor måste få ha den autonomin även i din anhörigas situation. Att hen ändå sökte hjälp betyder något. Kan du jobba med det ni har, alltså tanken att skaffa städhjälp med rut? Kanske enstaka städningar som kan förhandlas till regelbundna städningar som kanske sänker tröskeln för annan hemhjälp.

Bestäm en tid när du ska ringa anhörigstöd!

 

[MiaMia]

I sådana här situationer är det synd att det är så stor tröskeleffekt på kostnaden, att det inte går att motivera till en liten mini-insats som mest bara är till för att det ska finnas en etablerad kontakt som går att skala upp när det kommer fler svackor.

Håller med om att prioritera att få igång anhörigstöd till dig själv, som hjälp för hur du ska hantera detta.

 

[Smulu]

Jag uppfattar det som att din anhörige kände lyssnad på i samtalet.
Även om ingen insats startades just nu så kanske just denna känsla av att bli hörd och accepterat gör det lättare för anhörig att acceptera och ta emot stöd när anhörig måste göra det.

 

[manda]

Det hade inte varit din sak att prata med biståndshandläggaren i förväg. Det är frustrerande som medmänniska men människor måste få ha den autonomin även i din anhörigas situation. Att hen ändå sökte hjälp betyder något. Kan du jobba med det ni har, alltså tanken att skaffa städhjälp med rut? Kanske enstaka städningar som kan förhandlas till regelbundna städningar som kanske sänker tröskeln för annan hemhjälp.

Bestäm en tid när du ska ringa anhörigstöd!

I sådana här situationer är det synd att det är så stor tröskeleffekt på kostnaden, att det inte går att motivera till en liten mini-insats som mest bara är till för att det ska finnas en etablerad kontakt som går att skala upp när det kommer fler svackor.

Håller med om att prioritera att få igång anhörigstöd till dig själv, som hjälp för hur du ska hantera detta.

Jag uppfattar det som att din anhörige kände lyssnad på i samtalet.
Även om ingen insats startades just nu så kanske just denna känsla av att bli hörd och accepterat gör det lättare för anhörig att acceptera och ta emot stöd när anhörig måste göra det.

Jag håller med er allihopa. Hon känner respekt för biståndshandläggaren nu och kände sig respekterad och sedd av denna. Självklart är det en jättebra start. Och det är strålande att hen insett hur dåligt det är när det är dåligt, vilket blev ett utfall av samtalet även om de inte pratade om det.

Vi har provat städhjälp förut, några olika. Men dels har de hög minimidebitering, och även krävt att min anhöriga ska vara hemifrån, vilket hen helt enkelt inte orkar, och heller inte orkar stå på sig eller vill ha hjälp att stå på sig för att slippa. Dels ger kanske det faktum en otrygghet så hen upplever att ”de har med sig smutsigt städvatten och använder här hemma hos mig”.

Men hon fick ett namn på en firma av biståndshandläggaren som hon kontaktat och de ska återkomma på måndag.

Och ja, visst kommer jag ha nytta av anhörigstöd. Både känslomässigt och praktiskt tror jag. Ska ta i det i veckan som kommer.

 

[skiesabove]

Jag håller med er allihopa. Hon känner respekt för biståndshandläggaren nu och kände sig respekterad och sedd av denna. Självklart är det en jättebra start. Och det är strålande att hen insett hur dåligt det är när det är dåligt, vilket blev ett utfall av samtalet även om de inte pratade om det.

Vi har provat städhjälp förut, några olika. Men dels har de hög minimidebitering, och även krävt att min anhöriga ska vara hemifrån, vilket hen helt enkelt inte orkar, och heller inte orkar stå på sig eller vill ha hjälp att stå på sig för att slippa. Dels ger kanske det faktum en otrygghet så hen upplever att ”de har med sig smutsigt städvatten och använder här hemma hos mig”.

Men hon fick ett namn på en firma av biståndshandläggaren som hon kontaktat och de ska återkomma på måndag.

Och ja, visst kommer jag ha nytta av anhörigstöd. Både känslomässigt och praktiskt tror jag. Ska ta i det i veckan som kommer.

Jag jobbade åt Hemfrid ett tag, en av mina kunder var jag hemtjänst åt, inte bara städ. Gick och handlade, hjälpte henne med grejer, satt och pratade.

Det var en speciallösning och säkert inte billig (kändis till son), men privat hemtjänst existerar.

 

[manda]

Jag jobbade åt Hemfrid ett tag, en av mina kunder var jag hemtjänst åt, inte bara städ. Gick och handlade, hjälpte henne med grejer, satt och pratade.

Det var en speciallösning och säkert inte billig (kändis till son), men privat hemtjänst existerar.

Tror inte det skulle vara lösningen här. Om hen förmådde tala om hur det är så är jag övertygad att hen skulle beviljas kommunal hjälp.

 

[skiesabove]

Tror inte det skulle vara lösningen här. Om hen förmådde tala om hur det är så är jag övertygad att hen skulle beviljas kommunal hjälp.

Hen jag jobbade hos vägrade vanlig hemtjänst, hen tyckte inte hen var sjuk .

Sonen löste det genom att hyra in "städhjälp". Och sen var dealen att vi kom dit som städ, men skulle hjälpa med det som behövdes.