Hur få anhörig förstå behovet av hjälp ochvård?

[lil-sis]

Många har en väldig övertro till vad sjukhuset ska och inte ska fixa. Jag har i mitt jobb mött de här personerna som kommer in gång på gång. De går ofta under benämningen social svikt. Vi kan på sjukhuset inte göra ett SMACK åt vad som händer eller inte händer när personen inte ligger inne.
Vi kan larma, vårdplanera till förbannelse, vi kan stötta anhöriga i deras sorg över att se sina nära tyna bort, vi kan remitteras till rehabilitering osv. Men hur mycket vi än reagerar så slutar vårt ansvar när personen blir utskriven.
Det finns mängder med insatser, som förstärkt utskrivning, samverkan osv. Vi lägger enormt stor del av vår tid på att inte "bara skicka hem". Den här patientgruppen kostar MASSOR med pengar och resurser. Men vägrar någon att åka på rehabilitering för ex. missbruk, eller till geriatriken för återhämtning, så kan vi inte göra ett dugg och patienten är tillräknelig.
Jag har också många gånger suttit med biståndshandläggare som verkar komma från en annan planet. Det verkar ha varit en sport att bevilja så lite insatser som möjligt. Vi gör vårt yttersta, men kan inte tvinga kommunerna.
På våra sjukhus bedrivs akutsjukvård. Är man inte akut sjuk får man inte vara kvar. Och innan nån blir upprörd, jag har arbetat inom hemtjänsten och på SÄBO också. Det är HÄR som de stora förändringarna måste ske. Det måste till större medel för att dessa personer inte ens skall behöva komma till punkten att de behöver läggas in. Hemtjänst- och omsorgspersonal måste ha adekvat utbildning för att bemöta dementa, känna igen sjukdomssymptom och biverkningar av medicin och TID för att få kunna utföra sitt jobb med brukarna i fokus.
På sjukhus kan du sticka in näsan med jämna intervaller och "putta på" någon som äter dåligt. I hemtjänsten har du 15-30 min på dig att få i mat i någon som inte vill.

Men, du kan fortfarande inte tvinga en vuxen, myndig person som inte vill själv hur mycket det än skär i hjärta och samvete.

Min mormor var flera gånger på sjukhus när morfar inte orkade ta hand om henne själv, utan att vårdbehovet var akut (men stort).

Men jag har förstått att kommunen där mina äldre släktingar bor är (tyvärr) ovanligt extra bra och hjälpsamma. (Tyvärr därför att jag önskar att alla kommuner hade samma möjligheter och inställning).

Och det hjälper ju som sagt inte om inte personen själv vill.

 

[Fruentimber]

OK, men det var lite svårt för mig att veta, när jag faktiskt läser det i den kontexten som det står och utifrån vad det var som @vallhund hade svarat på.
Du skrev inte att hennes sätt att svara var dåligt utan att det fanns behov, så då tror jag att det är behovets vikt som du anser är det centrala i det som du vill säga.
Och det anser jag att det är viktigt att säga ifrån (som framgår av fortsättningen och även @Alexandra_W s nyanserade inlägg)

Jag har inte uttalat mig om någons behov. Jag skrev i generella termer. Det enda jag ville säga var att hon uttryckte sig väldigt nedlåtande. Jag förstår inte riktigt varför du vill lägga ord i munnen på mig? Varför beskriver du för mig vad jag vill säga? Jag har upprepande gånger påpekat nu att det jag vände mig emot var vallhunds sätt att uttrycka sig, och det är allt. Med det sagt så är inlägget slutdiskuterat för min del.

 

[Alexandra_W]

Många har en väldig övertro till vad sjukhuset ska och inte ska fixa. Jag har i mitt jobb mött de här personerna som kommer in gång på gång. De går ofta under benämningen social svikt. Vi kan på sjukhuset inte göra ett SMACK åt vad som händer eller inte händer när personen inte ligger inne.
Vi kan larma, vårdplanera till förbannelse, vi kan stötta anhöriga i deras sorg över att se sina nära tyna bort, vi kan remitteras till rehabilitering osv. Men hur mycket vi än reagerar så slutar vårt ansvar när personen blir utskriven.
Det finns mängder med insatser, som förstärkt utskrivning, samverkan osv. Vi lägger enormt stor del av vår tid på att inte "bara skicka hem". Den här patientgruppen kostar MASSOR med pengar och resurser. Men vägrar någon att åka på rehabilitering för ex. missbruk, eller till geriatriken för återhämtning, så kan vi inte göra ett dugg och patienten är tillräknelig.
Jag har också många gånger suttit med biståndshandläggare som verkar komma från en annan planet. Det verkar ha varit en sport att bevilja så lite insatser som möjligt. Vi gör vårt yttersta, men kan inte tvinga kommunerna.
På våra sjukhus bedrivs akutsjukvård. Är man inte akut sjuk får man inte vara kvar. Och innan nån blir upprörd, jag har arbetat inom hemtjänsten och på SÄBO också. Det är HÄR som de stora förändringarna måste ske. Det måste till större medel för att dessa personer inte ens skall behöva komma till punkten att de behöver läggas in. Hemtjänst- och omsorgspersonal måste ha adekvat utbildning för att bemöta dementa, känna igen sjukdomssymptom och biverkningar av medicin och TID för att få kunna utföra sitt jobb med brukarna i fokus.
På sjukhus kan du sticka in näsan med jämna intervaller och "putta på" någon som äter dåligt. I hemtjänsten har du 15-30 min på dig att få i mat i någon som inte vill.

Men, du kan fortfarande inte tvinga en vuxen, myndig person som inte vill själv hur mycket det än skär i hjärta och samvete.

Jag förstår det är jättejobbigt som vårdpersonal. Dock så det mesta av det du beskriver har aldrig gjorts för min anhörig. Så en fråga om du har tid/ork att svara: Måste det vara på en viss nivå för det ska ske eller är det bara olika mellan olika sjukhus? Alltså vårdplanering och remiss till rehabilitering, geriatriken, förstärkt utskrivning osv.

 

[Hyacinth]

Detta hamnar för mig i samma kategori som ”ska hemtjänsten köpa alkohol åt en alkoholist?”. När brukarens önskan går emot det man känner är rätt.

@Alexandra_W du gör verkligen allt du kan, det är fint. Men bränn inte ut dig i kampen att hålla din anhörige flytande.

 

[Morran]

Jag förstår det är jättejobbigt som vårdpersonal. Dock så det mesta av det du beskriver har aldrig gjorts för min anhörig. Så en fråga om du har tid/ork att svara: Måste det vara på en viss nivå för det ska ske eller är det bara olika mellan olika sjukhus? Alltså vårdplanering och remiss till rehabilitering, geriatriken, förstärkt utskrivning osv.

Tyvärr måste patienten själv acceptera erbjudandet om insatser/vårdplanering om hen är i övrigt "klar i huvudet". Vet inte hur många gånger jag har blivit utskälld av barn/anhöriga för att vi "släppt hem" patienter. Att bli förflyttad till geriatriken är också en frivillig insats och ofta för att bli accepterad dit behöver det finnas en "rehabiliteringspotential". Dvs, om Greta kunde ta 10 steg och äta själv i närtiden innan hon åkte in på sjukhus, så bedöms förmågan för henne att få tillbaka dom funktionerna innan hemgång. Lasse som är sängliggande sedan flera år och nu har fått sin lunginflammation botad, han kommer nog inte få en plats.
Men inte ens alla Regioner har en geriatrik, utan kortisdsboende istället. Men där brukar inte heller trycket på akuta vårdplatser vara lika stort, enligt mina personliga erfarenheter.
För att tvångsvårdas skall man vara en omedelbar fara för sig själv eller sin omgivning. Och det är inte vem som helst som kan besluta om tvångsvård. Med omedelbar fara räknas ungefär självmord, aktivt självskadebeteende eller att man ger sig på sin omgivning fysiskt.
Att inte sköta sin hygien, hem eller hälsa i stort räknas (tyvärr i många fall) inte som tillräckligt.

 

[Alexandra_W]

Och som jag förutspådde. Nu blev det akuten och inlagd igen ;(

 

[mandalaki]

Och som jag förutspådde. Nu blev det akuten och inlagd igen ;(

Nej men vad jobbigt! Eller det kanske var bra. Detta kanske kan bli gången då en vårdplanering ger något bättre.

 

[Alexandra_W]

Detta hamnar för mig i samma kategori som ”ska hemtjänsten köpa alkohol åt en alkoholist?”. När brukarens önskan går emot det man känner är rätt.

@Alexandra_W du gör verkligen allt du kan, det är fint. Men bränn inte ut dig i kampen att hålla din anhörige flytande.

Jag ser helt ärligt inte jag har något val. Kan ju inte låta hen ligga och dö

Jag var så glad och lättad när hen äntligen accepterade hemtjänst. Kunde andas igen och var så himla lycklig. Men det blev ju inte riktigt som jag hade trott och hoppats.

Inte orkat ringa hemtjänsten idag men ska imorgon, och prata om att trots dagliga tillsynsbesök kunde personens fysiska skick haverera. Höra om de försökt eller bara inte märkt något. Och höra om de har något förslag, om det finns något de kan vara behjälpliga med i försöket att få personen att förstå och acceptera hjälp.

 

[Alexandra_W]

Nej men vad jobbigt! Eller det kanske var bra. Detta kanske kan bli gången då en vårdplanering ger något bättre.

Det känns jobbigt för det visar ju att det här inte är hållbart. 12 dagar hann hen vara utskriven. Men skönt för nu kan jag andas, slappna av och gå på syskonbarn skolavslutning imorgon utan att vara orolig och ha ångest.

Men jag vet ju att det dels kommer troligen börja om igen sen, och dels att jag har en massa samtal att ringa för att försöka igen få till nån förändring eller försök till det.

Men jag tänker skita I att meddela personens chef. Chefen har mitt nummer. Och det kan nog vara bra om personen inte sjukanmäla utan bara inte "dyker upp" (loggar in). Kanske är det vad som behövs för de ska ta tag i det de kan... Så jag har informerar alla anhöriga, ordnat tillsyn för katten osv. Men varken meddelat hemtjänst eller personens arbete. Vilket jag känner mig lite usel för men det är ju med syftet att i förlängningen hjälpa personen.

 

[mandalaki]

Det känns jobbigt för det visar ju att det här inte är hållbart. 12 dagar hann hen vara utskriven. Men skönt för nu kan jag andas, slappna av och gå på syskonbarn skolavslutning imorgon utan att vara orolig och ha ångest.

Men jag vet ju att det dels kommer troligen börja om igen sen, och dels att jag har en massa samtal att ringa för att försöka igen få till nån förändring eller försök till det.

Men jag tänker skita I att meddela personens chef. Chefen har mitt nummer. Och det kan nog vara bra om personen inte sjukanmäla utan bara inte "dyker upp" (loggar in). Kanske är det vad som behövs för de ska ta tag i det de kan... Så jag har informerar alla anhöriga, ordnat tillsyn för katten osv. Men varken meddelat hemtjänst eller personens arbete. Vilket jag känner mig lite usel för men det är ju med syftet att i förlängningen hjälpa personen.

Jag tror att du tänker rätt om det där sista. Det är nog bra om hens tillstånd för konsekvenser som du inte skyler över.

Men gud, bara 12 dagar ... hoppas en vårdplanering kan få hen att ta reson den här gången. Och alla iblandade borde ju se att detta inte är hållbart.

 

[Morran]

Jag ser helt ärligt inte jag har något val. Kan ju inte låta hen ligga och dö

Jag var så glad och lättad när hen äntligen accepterade hemtjänst. Kunde andas igen och var så himla lycklig. Men det blev ju inte riktigt som jag hade trott och hoppats.

Inte orkat ringa hemtjänsten idag men ska imorgon, och prata om att trots dagliga tillsynsbesök kunde personens fysiska skick haverera. Höra om de försökt eller bara inte märkt något. Och höra om de har något förslag, om det finns något de kan vara behjälpliga med i försöket att få personen att förstå och acceptera hjälp.

Tyvärr måste många anhöriga vara en pain in the ass för att få gehör, i såväl som hemtjänst som på SÄBO och inom slutenvården.
Ett tips jag har är att vara med på utskrivning/ vårdplanering. För att ge en mer nyanserad bild än bara den anhörigas. Och att avslöja "bluffar" om hur bra allt är. Är det hemtjänst som fallerar så, var inte rädd för att prova olika utförare. Alla bolag är olika. Känner med dig, det är en hemsk situation att befinna sig i. Men som någon sa, bränn inte ut dig själv på kuppen.

 

[kryddelydd]

Jag tror att du tänker rätt om det där sista. Det är nog bra om hens tillstånd för konsekvenser som du inte skyler över.

Men gud, bara 12 dagar ... hoppas en vårdplanering kan få hen att ta reson den här gången. Och alla iblandade borde ju se att detta inte är hållbart.

Problemet är väl "bara" att TS anhörig är den som är ointresserad av vård.
Alla andra inblandade ser säkert att det finns ett stort problem.

 

[Alexandra_W]

Tyvärr måste patienten själv acceptera erbjudandet om insatser/vårdplanering om hen är i övrigt "klar i huvudet". Vet inte hur många gånger jag har blivit utskälld av barn/anhöriga för att vi "släppt hem" patienter. Att bli förflyttad till geriatriken är också en frivillig insats och ofta för att bli accepterad dit behöver det finnas en "rehabiliteringspotential". Dvs, om Greta kunde ta 10 steg och äta själv i närtiden innan hon åkte in på sjukhus, så bedöms förmågan för henne att få tillbaka dom funktionerna innan hemgång. Lasse som är sängliggande sedan flera år och nu har fått sin lunginflammation botad, han kommer nog inte få en plats.
Men inte ens alla Regioner har en geriatrik, utan kortisdsboende istället. Men där brukar inte heller trycket på akuta vårdplatser vara lika stort, enligt mina personliga erfarenheter.
För att tvångsvårdas skall man vara en omedelbar fara för sig själv eller sin omgivning. Och det är inte vem som helst som kan besluta om tvångsvård. Med omedelbar fara räknas ungefär självmord, aktivt självskadebeteende eller att man ger sig på sin omgivning fysiskt.
Att inte sköta sin hygien, hem eller hälsa i stort räknas (tyvärr i många fall) inte som tillräckligt.

Måste personen gå med på remiss till rehab, vårdplanering osv? Jag har ju läst hens journal och det står ingenting om att vårdplanering erbjudits men hen avböjt tex. Nu sist gissar jag det gjordes en vårdplanering då man frågade hen och mig om och vad hem behövde för ytterligare hjälp från hemtjänsten inför utskrivning och la till tillsynsbesök dagligen. Men det hjälpte ju inte. Hen angav behov av få dryck framställd till natten som enda behov då, jag sa att det hen behöver är att någon håller koll och reagerar när hens hälsa försämras och hen slutar ta hand om sig. Dryck till natten har hen fått...

Jo jag är jurist så väl insatt i låt, svarat annan användare om det i tråden med. Det är ju ingenstans aktuellt för min anhörig. Utan det är de frivilliga insatserna.

Personen låg förrförra gången (i april) en vecka på geriatriken efter tredje ambulans färden på en vecka. Det gick nio dagar hemma efter utskrivning innan jag ringde ambulans och personen blev inlagd på sjukhuset. Det är 12 dagar sen personen kom hem därifrån. Nu inlagd på sjukhuset igen. Jag hoppas de ska föreslå någon slags utsluss/korttidsboende nu..

Personen har stor förbättringspotential I den fysiska sjukdom som hem har. Hen går idag enbart mellan säng och toalett och med rullator. Men hen gick inomhus utan hjälpmedel vid jul. Och grundorsaken till att inte kunde gå är åtgärdad. Så om hem bara låter bli att få infektionen och missköta dessa genom att inte söka vård, samt motiveras att genomföra sin rörelseträning så finns inget som hindrar att personen återfår gångförmåga utan hjälpmedel samt även förbättrar sin gångförmåga till att åter kunna gå utomhus (det är nåt år sedan).

Så rehabiliteringspotential finns massvis. Hade nästan varit enklare acceptera läget nu om det inte fanns. Men det enda som begränsar är hen själv som har svårt att själv finna orken och viljan att påbörja just rehabilitering. Hen har ju förlorat massor med kondition och muskelstyrka.

 

[Alexandra_W]

Tyvärr måste många anhöriga vara en pain in the ass för att få gehör, i såväl som hemtjänst som på SÄBO och inom slutenvården.
Ett tips jag har är att vara med på utskrivning/ vårdplanering. För att ge en mer nyanserad bild än bara den anhörigas. Och att avslöja "bluffar" om hur bra allt är. Är det hemtjänst som fallerar så, var inte rädd för att prova olika utförare. Alla bolag är olika. Känner med dig, det är en hemsk situation att befinna sig i. Men som någon sa, bränn inte ut dig själv på kuppen.

De meddelar ju inte mig! Jag får vara som en igel eller ha tur nog att min anhörig ibaldn säger de tänker skriva ut. För sjukhuset bara skickar hem! Jag bröt tyvärr axeln för 6 v sen och har varit väldigt smärtpåverkad osv själv och är det fortfarande inkl sjukskriven, så förra vändan missade jag ligga på tyvärr. Dock hade personen då själv bett hemtjänsten ringa mig. Så jag fick veta hen var hemma. Men då var det ju försent att kräva att få vara med osv.

Jag ringde ju ambulans inför att hen blev inlagd då, och ambulans ringde och undrade vilket hus så jag visste de kommit dit. Men ingen ringde och sa personen var inlagd. Så jag fick när jag inte fick tag i personen be en stackars granne gå dit och se om hen låg död på köksgolvet eller var på sjukhus när jag sen inte fick tag i hen. Jag ringde ambulans på lördag och kunde först på måndag genom att ringa sjukhuset få reda på att hen kommit in med ambulansen och blivit inlagd. Och jag står som närmast anhörig och personen ger (hittills iaf) tillstånd både till de får berätta hen är där och tillstånd till att vårdpersonalen får berätta för mig. Det är min smala lycka!

Gången innan hen blev inlagd var det jag som skjutsade hen till akuten inkl noga talade om att hem bor själv och så vidare. Ingen kontaktade mig inför utskrivning utan plötsligt var hen hemma.

Och då hen bad hemtjänsten ringa mig och höra vad jag ansåg behövdes för extra hjälpt tror jag inte hen sagt att "nej Alexandra får inte veta eller vara med vid någon vårdplanering". Hen lät även mig kontakta hemtjänst initialt samt bad mig vara med vid biståndshandläggarens besök. Jag fick även ringa och ordna larmet samt ringa perdonens chef. Så jag är tack och lov inte utestängd. Dock är hen och jag inte överens om hens hjälpbehov och i vilket skede man ska kontakta sjukvården.

Hen vill inte byta utförare. Trots att annan utförare lovar samma personal varje dag. Hem ger ingen annan anledning än att hem inte haft de här så länge och vill se om de verkar bra. Dock har ju hen pausat de flesta insatserna just nu.

 

[Morran]

De meddelar ju inte mig! Jag får vara som en igel eller ha tur nog att min anhörig ibaldn säger de tänker skriva ut. För sjukhuset bara skickar hem! Jag bröt tyvärr axeln för 6 v sen och har varit väldigt smärtpåverkad osv själv och är det fortfarande inkl sjukskriven, så förra vändan missade jag ligga på tyvärr. Dock hade personen då själv bett hemtjänsten ringa mig. Så jag fick veta hen var hemma. Men då var det ju försent att kräva att få vara med osv.

Jag ringde ju ambulans inför att hen blev inlagd då, och ambulans ringde och undrade vilket hus så jag visste de kommit dit. Men ingen ringde och sa personen var inlagd. Så jag fick när jag inte fick tag i personen be en stackars granne gå dit och se om hen låg död på köksgolvet eller var på sjukhus när jag sen inte fick tag i hen. Jag ringde ambulans på lördag och kunde först på måndag genom att ringa sjukhuset få reda på att hen kommit in med ambulansen och blivit inlagd. Och jag står som närmast anhörig och personen ger (hittills iaf) tillstånd både till de får berätta hen är där och tillstånd till att vårdpersonalen får berätta för mig. Det är min smala lycka!

Gången innan hen blev inlagd var det jag som skjutsade hen till akuten inkl noga talade om att hem bor själv och så vidare. Ingen kontaktade mig inför utskrivning utan plötsligt var hen hemma.

Och då hen bad hemtjänsten ringa mig och höra vad jag ansåg behövdes för extra hjälpt tror jag inte hen sagt att "nej Alexandra får inte veta eller vara med vid någon vårdplanering". Hen lät även mig kontakta hemtjänst initialt samt bad mig vara med vid biståndshandläggarens besök. Jag fick även ringa och ordna larmet samt ringa perdonens chef. Så jag är tack och lov inte utestängd. Dock är hen och jag inte överens om hens hjälpbehov och i vilket skede man ska kontakta sjukvården.

Hen vill inte byta utförare. Trots att annan utförare lovar samma personal varje dag. Hem ger ingen annan anledning än att hem inte haft de här så länge och vill se om de verkar bra. Dock har ju hen pausat de flesta insatserna just nu.

Fy vad bedrövligt! Att ringa anhöriga när man släpper hem något är ju standard, i alla fall i min värld....

 

[mandalaki]

Problemet är väl "bara" att TS anhörig är den som är ointresserad av vård.
Alla andra inblandade ser säkert att det finns ett stort problem.

Det låter ju inte så på berättelsen. Där låter det som om personen är bra på att ge en falsk bild av hur det faktiskt är.

Fast vad jag främst menar är att för varje vårdplanering borde sannolikheten öka att personen säger ja till vård. Fast det kräver nog att alla inblandade ser problemet OCH kommer på ett bra sätt att lägga fram lösningen.

 

[mandalaki]

Personen låg förrförra gången (i april) en vecka på geriatriken efter tredje ambulans färden på en vecka. Det gick nio dagar hemma efter utskrivning innan jag ringde ambulans och personen blev inlagd på sjukhuset. Det är 12 dagar sen personen kom hem därifrån. Nu inlagd på sjukhuset igen. Jag hoppas de ska föreslå någon slags utsluss/korttidsboende nu..

Men ärligt talat ... detta låter ju inte klokt!

 

[Alexandra_W]

Det låter ju inte så på berättelsen. Där låter det som om personen är bra på att ge en falsk bild av hur det faktiskt är.

Fast vad jag främst menar är att för varje vårdplanering borde sannolikheten öka att personen säger ja till vård. Fast det kräver nog att alla inblandade ser problemet OCH kommer på ett bra sätt att lägga fram lösningen.

Personen vill ju inte vara sjuk och ligga på sjukhus etc. Personen vill bli frisk och klara sig själv som förr. Det som "saknas" är dels förmågan att ta tag i sin rehabilitering trots det är jobbigt, samt att inse att här och nu klarar personen inte sig själv och behöver hjälp för att just kunna bli frisk och sen klara sig själv.

Så om man bara skulle lyckas få rätt "ingång" och få personen att se och känna att det är bara tillfälligt osv skulle personen nog kunna övertalas. Personen upplever ju det som skönt få hjälp på sjukhuset och har inte bråttom hem trots att hen helst inte vill ligga på sjukhus och vara hemma. Men på sjukhus kan personen släppa garden och tillåta hjälpen och tycker då det är rätt skönt.

 

[trazel]

TS: Du skriver att någon ska föreslå korttidsplats efter sjukhusvistelsen. Jag skriver istället att du kan föreslå det vid en vårdplanering, för någon annan kommer antagligen inte föreslå det som första alternativ där och då.

Däremot skrev någon att biståndshandläggare verkar ha som sport att bevilja så lite insatser som möjligt. Det stämmer inte. Det som vi kan vara snåla med är just korttidsplatser (detta kan säkert vara olika beroende på hur landsting och kommuner samarbetar), men hemtjänst är väldigt frikostigt och framförallt i samband med att man går hem från sjukhuset. Sedan kan folk som inte är insatta i lagstiftning och prejudikat som biståndshandläggare rättar sig efter tycka att vi är snåla när personer inte får duscha varje dag eller städat varje vecka, men det är en helt annan fråga som inte är aktuell i denna tråd.

 

[Alexandra_W]

TS: Du skriver att någon ska föreslå korttidsplats efter sjukhusvistelsen. Jag skriver istället att du kan föreslå det vid en vårdplanering, för någon annan kommer antagligen inte föreslå det som första alternativ där och då.

Däremot skrev någon att biståndshandläggare verkar ha som sport att bevilja så lite insatser som möjligt. Det stämmer inte. Det som vi kan vara snåla med är just korttidsplatser (detta kan säkert vara olika beroende på hur landsting och kommuner samarbetar), men hemtjänst är väldigt frikostigt och framförallt i samband med att man går hem från sjukhuset. Sedan kan folk som inte är insatta i lagstiftning och prejudikat som biståndshandläggare rättar sig efter tycka att vi är snåla när personer inte får duscha varje dag eller städat varje vecka, men det är en helt annan fråga som inte är aktuell i denna tråd.

Jag tycker absolut inte hemtjänsten varit snål med insatser osv, tvärtom. Här har det varit min anhörig som bromsat. Och när jag ringde och undrade kring trygghetslarm var det inga problem och beviljades samma dag.

Det enda jag tyckt är lite trist är att de inte hjälper till att handla. Lokala butiken kör ut mat på beställning åt de gamla/sjuka.