Hur får man en anhörig som de senaste åren (ca fem) inte riktigt fullt ut klarat av att ta hand om sig själv att förstå behovet av hjälp I vardagen och av sjukvård i tid? Det har varit en gradvis försämring och gått lite i vågor. Men det är cirka fem år sedan personen första gången hamnade akut på sjukhus pga att hen inte ätit och druckit ordentligt. Personen ombads av anhöriga att söka vård men vägrade och det var först när hen var så uttorkad och undernärd att hen knappt var vid medvetande och inte kunde protestera när ambulansen kom som hen kom under vård.
Hen har slutat ta hand om hemmet och det är mycket nära regelrätt misär. Hen tar heller sedan länge inte hand om sin hygien eller sin kost.
Ett flertal gånger har hen blivit sjuk men vägrat söka vård och har inte kommit under vård förrän hen blivit så sjuk att ambulans fått hämta hem. Det har flera gånger varit livshotande saker och det är egentligen ren tur att hen lever.
Hen är I pensionsåldern men arbetar hemifrån. Hen är även väldigt angelägen om att upprätthålla fasaden utåt, även om det börjar förändras då hen nu kan släppa in andra i misären utan att reagera. Hen kan tala för sig och måla upp en bild som är kraftigt förskönad inför vårdpersonal mfl.
Sista halvåret har situationen kraftigt försämrats och personen har flera gånger varit inlagd på sjukhus för vård och även akuta operationer. Hen har under våren accepterat viss hjälp i hemmet via hemtjänsten vilket anhöriga trodde äntligen skulle förbättra situationen. Men hen har bara seeviceinsatser, dvs städ, tvätt och liknande. Inga vårdande eller omhändertagande insatser. Hen avbokar även ganska ofta insatserna.
Hen fick för ungefär en månad akut föras till sjukhus med ambulans efter att vägrat söka vård. Hen blev inlagd flera veckor. Fick sedan komma hem om var bättre. Hem tar dock varken sin medicin som hen ska eller tar hand om sin person. Således är hen någon vecka efter hemkomst i behov av vård igen. Hen anser inte det men blir stadigt sämre. Det är troligen några dagar bort att hen får akut tas till sjukhus knappt vid medvetande.
Hen vill inte höra talas om att söka vård nu och viftar bort att anhöriga är oroliga och förklarar för hen att det är helt uppenbart att hen är sjuk och I samma dåliga skick som tidigare slutat i akut inläggning, lång tids sjukhusvistelse samt flera gånger varit livshotande.
Hem bor ensam, och det är olika hemtjänstpersonal var gång vilket gör att de inte uppmärksammar att hems tillstånd försämrats. Hen säger oftast att hen är trött och har förlagt hemtjänsten strax innan sänggående vilket också gör att flera av symptomen skulle kunna förklaras med trötthet.
Hem har potentiellt livsfarliga mediciner och har dålig koll på om hen tagit medicin eller ej, hem har också låtit bli att ta medicin som är livsavgörande eller mycket viktig, antibiotika osv.
Anhöriga upplever att situationen bara blir värre och värre och ser inget slut, och lever med konstant oro för hem samt en oro att hen ska dö av "nästa vända".
Men vad i hela världen kan man egentligen göra förutom se på och hoppas hen inte dör?
Hemtjänstinsatser är ju frivilliga, så även att ta emot vård. Vården har även svårt att veta att hem frisk är helt klar och rapp, och att när hen är förvirrad och släpig i talet osv så är det inte ålder utan sjukdomssymptom, och hen berättar inte om sina besvär utan hur illa det är upptäcks först när hen kommer in akut även om anhöriga märker mycket tidigare.
Hen har ingen demenssjukdom eller liknande utan det är fysiska sjukdomar som gör att hem blir i otroligt dåligt skick. Tex svåra infektioner, blodförgiftning, så svår uttorkning att njurarna tog permanent skada mm. Saker som hade kunnat undvikas om hen sökt vård när hen började må dåligt.
