Hur få anhörig förstå behovet av hjälp ochvård?

Pratat med sjukhuset. Personen fick genomgå en mycket stor akut operation igår. Som helt kunnat undvikas om hen sökt vård tidigare och tagit den antibiotikan som skrevs ut sist.

Jag har pratat i timmar med den som är andra anhörig närmast och som också fått nog av det här. Vi är överens om att vägrar personen vårdplanering och eller att ta emot utökade insatser efter utskrivning så kommer personen få ett ultimatum. Endera flytta hem till anhörig eller så kommer vi att helt enkelt sluta hjälpa personen överhuvudtaget.

Har sagt till sjukhuset att vi anhöriga verkligen vill ha en vårdplanering innan utskrivning och varför. Sköterskan var jättebra och förstod rätt direkt problemet. Sköterskan ska ta upp med min anhörig kring både vårdplanering samt behov av ökat stöd hemma, samt varsko hemkommunen.

Så nu är det bara hålla tummarna stenhårt att personen accepterar vårdplanering och låter oss anhöriga vara med på den. Och att det blir något konkret positivt av det.

Personen lär bli kvar på sjukhuset ett tag så jag får nog nån veckas respit och kan andas och leva mitt liv ett litet tag innan cirkusen drar igång igen. Mycket välbehövligt!
 
Kan du slå näven i bordet för kommunen och förklara att exakt det är vad som är problemet?

Ja. Och jag gjorde det. Utan resultat. Självklart ska personen ha den hjälp hen behöver. Jag ifrågasätter hur de ska säkerställa det. Jo men det får de reda på när de talar med personen. Jag förklarat att personen själv inte ser det och dessutom ger en förskönad bild. Påpekar vad personen sist ansåg sig behöva för hjälp och hur bra det blev eller mest inte. Men nä handläggaren ska höra med personen. Gick tillslut med på att kan höra med sköterska med och OM versionerna skiljer sig VÄLDIGT mycket åt kan man fundera på en vårdplanering på plats. Jag tycker att sköterskorna inte sett personen hemma, påpekar åter att det blev såhär med all hjälp personen ansåg sig behöva osv. Men nä... Fick känslan att personen från kommunen ansåg jag måste överdriva.

Så. Med 99.9% sannolikhet blir det inget vårdplaneringsmöte. Utan planeringen blir mellan kommunen och personen och sen skrivs hen hem. Igen. Jag har inte fått tag i personen sen hem hamnade på sjukhus, ingen annan har det heller, så vet inte hur personen ser på situationen men gör mig inga förhoppningar att det ska skilja sig så mkt åt jämfört med innan.

Så som den andra nära anhörig sa när jag berättade om kommunens ståndpunkt; "jaha då blir det samma jävla skit igen och vem fan får ta hand om den, inte är det de!"

Känns rätt tröstlöst nu. Hade inte en tanke på att kommunen skulle vara den som bromsade fysiskt möte när både vård och anhöriga tycker det borde ske. Jag trodde personen skulle vara den som stoppade om någon. Kommunen trodde jag skulle vara mer än angelägna då personen haft daglig tillsyn och det ändå blev såhär, lite pinsamt för kommunen liksom (även om jag inte lastar dem som sagt).
 
@Alexandra_W Fy fasen vilken mardröm!

Detta är hårt: men jag tror att det enda ni kan göra är att lägga armarna i kors och låta det braka åt skogen. Förhoppningsvis utan att er anhöriga går åt på kuppen.
 
@Alexandra_W Fy fasen vilken mardröm!

Detta är hårt: men jag tror att det enda ni kan göra är att lägga armarna i kors och låta det braka åt skogen. Förhoppningsvis utan att er anhöriga går åt på kuppen.

Med tanke på hur nära det varit senaste gångerna och eg alla gånger senaste åren så är nog oddsen det ska gå väl inte i personens favör. Snarare så det varit en jävla tur hittills det trots allt gått vägen ändå..

Men ja nånstans är det liksom det enda som kvarstår. Men hur man lyckas med det liksom? Hur fan klarar man av en sån sak.
 
Med tanke på hur nära det varit senaste gångerna och eg alla gånger senaste åren så är nog oddsen det ska gå väl inte i personens favör. Snarare så det varit en jävla tur hittills det trots allt gått vägen ändå..

Men ja nånstans är det liksom det enda som kvarstår. Men hur man lyckas med det liksom? Hur fan klarar man av en sån sak.
Jag vet. Det är fruktansvärt.
 
Jag vet inte exakt hur samarbeten ser ut mellan alla landsting och kommuner, men i de två jag arbetat har kommunen inte kunnat säga nej när landstinget kallat till möte. Ta ett snack med avdelningen igen är mitt förslag.

Pratade med dem idag på fm. Annan sköterska än sist men även denna sköterska var helt inne på att så snart man kunde se ett tidsspann när personen skulle kunna skrivas ut så skulle man boka in ett möte.

Sen ringde muppen från kommunen på em. Blev då glad först men sen...

Och muppen från kommunen har ju fått informationen från vården, men var som sagt helt inne på att om personen kunde redogöra för vilken hjälp hen behövde så behövdes inget möte. Efter påtryckning så skulle muppen prata med sköterska med, men enbart om det var väldiga skillnader i vilket hjälpbehov som beskrevs var möte aktuellt.

Och sköterskan get säkerligen en god version av vad de sett på sjukhuset. Men det är på sjukhuset när personen får mat serverad osv och mår hyfsat. De kan ju varken se eller veta hur det blir hemma utan på sin höjd då tala om - om det är rätt sköterska - hur skicket var när personen kom in och ev vad de kan dra för slutsatser om det.

Men som sagt ingen mer än jag och hemtjänsten (som inget märkte) såg eller kunde sett the downward spiral hemma. Och att personen inte gick från må bra vid utskrivning till att plötsligt bli akut dålig. Utan det skedde gradvis tills riktigt dåligt. Och jävligt förutsägbart för de som såg att det var på väg dit. Ett litet vårdbesök efter fem dagar hemma hade gett ett helt annat utfall och hindrat allt.. Men jag vet inte hur väl man kan se och säga det utifrån skick vid ankomst?

Tänker om man jmf med magsjuka. En lindrig magsjuka med start 1 juli som pågått i 2 v och en akut magsjuka med start 12 juli som pågått i 2 dagar kan ju vid ankomst till sjukhus dne 14 juli ge exakt samma "inläggningsskick". Men dne förstnämnda hade kunnat förebyggas, det sistnämnda inte.
 
Vad gör vårdcentralen? Blir det ingen uppföljning där efter så många inläggningar på sjukhuset? Jag tänker att det borde även ligga i sjukvårdens intresse att undvika återinläggningar och uppföljning på VC. Då borde det där besöket efter fem dagar kunna vara aktuellt. Kommunen har ju dessvärre inga befogenheter att tvinga på någon hjälp om den inte vill ha den...😔
 
Vad gör vårdcentralen? Blir det ingen uppföljning där efter så många inläggningar på sjukhuset? Jag tänker att det borde även ligga i sjukvårdens intresse att undvika återinläggningar och uppföljning på VC. Då borde det där besöket efter fem dagar kunna vara aktuellt. Kommunen har ju dessvärre inga befogenheter att tvinga på någon hjälp om den inte vill ha den...😔

Nej jag är fullt medveten allt är frivilligt men att kommunen i detta läge med den historik och information som finns anser det inte ska bli något möte, övergår mitt förstånd. Ingen i hemtjänsten har heller slagit larm om personens försämrade skick, uttorkad osv. Varken till vård eller anhörig. Helt enkelt då personen inte berättat och de inte märkt. Vilket för mig är en extremt tydlig indikator på att den nivå av hjälp som gavs och som personen ansåg sig behöva inte har tillräcklig.

VC är inte alls inblandade. Personen söker ju ingen vård så när hen kommer under vård är det på sjukhusnivå/specialist nivå. Hittills har såvitt jag vet inte VC varit inblandade annat än ibland för att ta prover inför sjukhusuppföljningsbesök. Det har väl heller inte antagits funnits behov av boka in VC besök för uppföljning. Det verkar svårt för vården få till sig all info och historik. Dvs de ser en person med ditt sjukdom som de behandlar och när personen är bättre skickar hem för fortsatt behandling och stöd av hemtjänst. Ingen räknar hittills med att personen kommer missa att hem fått antibiotika utskriven och inte ta den, avstå från att kontakta vården när hen blir sämre samt att hemtjänsten inte ska märka vad som sker. Sen kommer personen in akut igen på en ny avdelning och de behandlar och skickar hem för fortsatt vård hemma och stöd av hemtjänst.

Ingen verkar reagera på att det var då fan att personen trots detta kommer in knalldålig. Känns inte ens som de själva tänker att "det här borde inte kommit urakut"? Så endera kan man på några dagar under vissa omständigheter bli så knalldålig eller så ja jag vet inte.

För om personen så varit utan anhöriga borde första funderingen vara hur en person med daglig hemtjänst kan komma in uttorkad, om man bara isolerar det enda som ex. Men kanske finns inte tid och resurser att reflektera utan man vårdar "bara"
 
För om personen så varit utan anhöriga borde första funderingen vara hur en person med daglig hemtjänst kan komma in uttorkad, om man bara isolerar det enda som ex. Men kanske finns inte tid och resurser att reflektera utan man vårdar "bara"

Det är ju inte så mycket sjukvården kan göra heller mer än att försöka få till en vårdplanering. Vill inte patienten ha någon hjälp och/eller biståndshandläggaren inte tycker det behövs mer/annan hjälp så står man där. Hur många gånger har jag och en sköterska tittat på varandra och sagt att det där kommer ju aldrig att fungera? Jag avskyr att skicka hem patienter där jag inser att det kommer att sluta med en ny akut inläggning, samtidigt kan vi inte ha ”friska” patienter inlagda på ett akutsjukhus för att de inte själva tycker att de behöver ha någon hjälp. Trots att de inte kan gå på toa själva på avdelningen. Det kommer alltid nya och för tillfället sjukare patienter som behöver en plats och kanske en operation.

Skickar remiss till vårdcentralen för uppföljning, men kommer den att hinna göras i tid? Kommer patienten att orka ta sig dit om det dimper ner en kallelse i brevlådan?
 
Det är ju inte så mycket sjukvården kan göra heller mer än att försöka få till en vårdplanering. Vill inte patienten ha någon hjälp och/eller biståndshandläggaren inte tycker det behövs mer/annan hjälp så står man där. Hur många gånger har jag och en sköterska tittat på varandra och sagt att det där kommer ju aldrig att fungera? Jag avskyr att skicka hem patienter där jag inser att det kommer att sluta med en ny akut inläggning, samtidigt kan vi inte ha ”friska” patienter inlagda på ett akutsjukhus för att de inte själva tycker att de behöver ha någon hjälp. Trots att de inte kan gå på toa själva på avdelningen. Det kommer alltid nya och för tillfället sjukare patienter som behöver en plats och kanske en operation.

Skickar remiss till vårdcentralen för uppföljning, men kommer den att hinna göras i tid? Kommer patienten att orka ta sig dit om det dimper ner en kallelse i brevlådan?

Jo jag menade inte vården skulle göra något så. Utan att förhoppningsvis I det tysta ser - och just kan delge sådant när kommunen frågar. Som nu då om kommunen frågar vården vad de uppfattar att personen har för hjälpbehov? Att vården då kan säga att ja på avdelning har vi sett behov av det och det, men vi såg också att personen kom in uttorkad/etc vilket vid en sådan här infektion tar åtminstone x tid att bli.
Alt att här på avdelning bla bla, men vi såg också att personen kom in med en långt gången infektion som tar x tid att utveckla och som borde gjort personen rejält dålig under minst x dagar.

Det skulle ju ge kommunen en signal, jmf med "ja här på avdelningen har vi sett att personen har behov av hjälp med att få på sig byxorna men har annars klarat sig själv"

Men att jag inte vet om det sas "märks" just att det tagit tid, just då man kanske kan få precis samma bild om ett insjuknande skett mer akut? Eller om de kontrollerar att personen skrevs ut med recept på si medicin, som personen inte hämtat ut o h därför inte tagit.

T ex nu då personen dels inte hämtar ut och tagit antibiotika utskriven vid förra hemgången. Om de upptäcker det? Och om den infektion personen kom in med går att se att det här är inget man över en natt blir såhär dålig av utan det har varit dåligt ett tag.

Liksom är ju enklare om nån kommer in med en halvläkt fraktur eller halvrutten fot. Då kan man enkelt se att personen inte var helt kry i förrgår men sen blev akut sjuk eller skadad. Men det finns säkert saker det inte går att se.

Däremot uttorkning i frånvaro av magsjuka eller värmebölja borde de ju kunna se att det kom inte pang poff. Och förhoppningsvis nämna då när kommunen ändå frågar.

Samt då skicka den där uppföljningsremissen. Det har inte gjorts hittills iaf, antagligen just för man inte haft all info och det inte gått att se att det inte kom poff.
 
Med tanke på hur nära det varit senaste gångerna och eg alla gånger senaste åren så är nog oddsen det ska gå väl inte i personens favör. Snarare så det varit en jävla tur hittills det trots allt gått vägen ändå..

Men ja nånstans är det liksom det enda som kvarstår. Men hur man lyckas med det liksom? Hur fan klarar man av en sån sak.
Jag skulle skriva ihop allting så det är samlat och välstrukturerat på ett papperer till kommunen. Min erfarenhet är att deras journalanteckningar kan vara kortfattade och lågkvalitativa. Då kan ingen hantera ärendet och senare "inte ha fått veta tillräckligt för att inse hur illa det var", utan det syns vilken info de faktiskt fått och vilket val de gjort när de värderat den. En rejäl genomgång hellre än tio tjatsamtal som rinnner bort mellan någons öron, som ett sista försök.
 
@Alexandra_W Jag funderar på om det skulle gå att få till ett läkemedelsövertag? Personen hanterar ju inte sina mediciner. Isåfall får hemtjänsten iaf den kollen varje dag.

Kräver väl också att personen går med på det? Det - att hemtjänsten sköter medicin - är ju en av de saker som jag skulle vilja se. Om inte annat så för att personen får narkotikaklassade läkemedel utskrivna i storpack. Dvs när hen blir förvirrad är det lätt hänt det blir fel angående om redan tagit eller ej. Herregud jag hade när jag hade som svårast smärta av frakturen svårt ha koll på det, vaknade med skitont och sträckte sig efter alvedonen bara för att sen inse att ojdå det var bara en timme sen sist. Fick skamset ringa giftinformationscentralen.

Och då hade jag "bara" skitont, ingen förvirring. Och det var tack och lov inte morfinet jag blandade ihop om jag tagit också.
 
Nu har det hänt lite iaf. Det verkar hjälpt att jag lackade ur på kommunen, och mina idoga samtal med sköterskorna verkar gjort att de verkligen bearbetat min anhörig. För hen har nu enligt kommunen gått med på hemtjänst tre gånger dagligen, morgon - middag - kväll, alla måltider distribuerade via kommunen och även serverade.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 660
Senast: Twihard
·
Relationer Jag har en nära anhörig, pensionerad sedan drygt tio år, som ibland har så extremt hårda övertygelser om hur saker ÄR. Jag skriver milda...
2
Svar
36
· Visningar
3 987
Senast: skiesabove
·
Samhälle Jag känner ett äldre par, som just nu är i följande situation: De bor i en gemensam villa och är gifta sedan många år. Båda är gamla...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
6 081
Senast: Mabuse
·
Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
311

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Ridskoleryttare
  • 07:or del 23
  • Föl 2023

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp