Det gör jag med!
Fast bara för det blev det ett ganska nedslående PT-pass idag tyvärr... Usch, jag är så besviken på mig själv och jag kan verkligen inte släppa det!
Vi började passet med djupa benböj, något som jag fortfarande tycker är lite obehagligt då de där skivstängerna ser så himla farliga och tunga ut... Han lastade på samma vikt som jag hade förra veckan - 30 kg - och jag började så smått men på rep 3 tog det emot rejält och jag kom nästan inte upp. Det kändes jätteobehagligt verkligen, även om han var där och hjälpte mig, känslan av att inte kunna ta sig upp för egen maskin och att inte ha kontroll över sin egen kropp liksom. Jag blev lite skakis men provade igen, och var nära att trilla för att hela kroppen bara gav upp. Vi testade att sänka vikten bara för att få in tekniken och rutinen igen, men det var liksom som en mental spärr hade slagit klorna i mig och jag vågade inte köra riktigt ordentligt vilket såklart bara gjorde saken ännu svårare. Vi avbröt efter en stund; herr PT sa att vissa dagar det så bara och då får man ge upp squats just den dagen och lägga över hjärnan och energin på något annat istället.
Resten av övningarna gick okej - vissa riktigt bra till och med (PB i chest press bland annat) - men jag var så besviken och skakis av den dåliga början att det liksom inte kändes riktigt roligt alls. Luften gick ur mig på något vis. Jag hatar hatar hatar att min mentalitet är så kass, att jag låter minsta lilla motgång/dålig upplevelse påverka mig så mycket och framförallt att jag inte kan släppa det såhär efteråt. Jag försöker liksom säga till mig själv att det var
en dålig dag bara,
ett dåligt pass, men återkommer hela tiden i tankarna till hur obehagligt det var, hur dålig jag är och hur jag aldrig kommer att våga mig på något liknande igen. Dessutom skäms jag lite, pinsamt att vara så svag både mentalt och fysiskt liksom...
Nä fy, det här känns inte kul alls!