Du är smartare än så, det vet jag. Slå tillbaka mot de där destruktiva tankarna och beteendet! NU!
- Relationer
- Trådstartare cili
- Startdatum
- Status
Du är smartare än så, det vet jag. Slå tillbaka mot de där destruktiva tankarna och beteendet! NU!
Mineur
Moderator
Gud, nu blev jag sådär rörd att jag fick samla mig en stund innan jag kunde skriva något till svar (det var lite svårt att se också, med alla tårar som rusade fram i ögonen). Ni är ju så fantastiskt fina som tar er tid att läsa, stötta och trösta när jag inte riktigt kan stötta mig själv.
@Jenka : Det här tänket att den perfekta kroppen inte skulle göra mig lycklig i vilket fall som helst är ju helt rätt, och jag ska verkligen försöka fösa över tankarna på det hållet istället. Även om jag skulle få en sådan kropp som jag tror att jag vill ha, så skulle det säkert inte ta många dagar innan jag började hitta fel på den också.
Sen det här med att alla som i mina ögon är perfekta säkerligen inte är särskilt nöjda själva är säkert också helt korrekt - man är ju tyvärr sällan nöjd med det man själv har. Här tror jag dock att jag påverkas lite av en av mina bästa vänner, som har just den där perfekta kroppen som jag skulle döda för och som många berömmer. Hon är jättenöjd med sin kropp och har aldrig under dessa 10 år nämnt någonting hon inte tycker om med sitt utseende - vilket är helt underbart såklart! Det får dock mig att vilja bli som henne ännu mer, eftersom att hon i mina ögon är både perfekt kroppsligt och till viss del även mentalt. På något vis inbillar jag mig att får jag en kropp som henne så kommer jag inte bara att bli lika snygg som hon - jag kommer dessutom att vara helnöjd med mig själv! Även om jag snällt får behålla min egen, inte alltid så snälla, hjärna.
Det blev lite rörigt, men jag hoppas du förstår hur jag menar.
@niphredil : Vad tråkigt att höra att din hjärna har/har haft lite samma tendenser - det är verkligen onödigt att vara så elak mot sig själv som jag/vi är ibland. Jag har blivit ganska bra på att tvinga bort de onda tankarna och kontrollera självhatet, men det är lite som att tygla ett beroende ibland. Släpper jag efter lite lite grann en dag bara för att jag är trött och har ätit choklad - ja då återkommer hatet med förnyad kraft dagen därpå, och dagen därpå, och dagen därpå... Så byggs det upp med en liten-större-stor dos självförakt varje dag, och till slut exploderar det i ett sådant breakdown som jag hade igår. Mina breakdowns har blivit färre det senaste året, så på så vis har jag utvecklats, men när det händer så händer det liksom. Det är då man behöver prata - både med sig själv och andra - och det är då det är så fantastiskt underbart att saker som Buke finns!
@Emtherlia : Vet du vad? Jag tror att du kan ha rätt i det där. För samtidigt som det var en nedslående insikt att inse att jag aldrig kommer att bli helt nöjd med mig själv förrän jag ser ut som x, blev det också ett bevis för mig själv hur orealistiska och värdelösa mina tankar av det slaget faktiskt är. Jag kommer aldrig att se ut som x, det är en fysisk omöjlighet, och därför är det ju fullständigt onödigt och ologiskt av hjärnan att gå omkring och sträva efter det. Därför ska jag inte lämna någon plats för sådana tankar, för oavsett hur mycket jag tänker dem kommer jag inte att få den där kroppen. Jag kommer bara att bli en väldigt ledsen, bitter och självföraktande människa.
Nu när jag kommit till den insikten och dessutom skrivit ned den hoppas jag kunna ta till den som vapen nästa gång de dumma tankarna smyger sig på. Det kanske inte fungerar första, andra eller tredje gången, men skam den som ger sig! Jag ska lära mig att vara nöjd, jag ska hitta tillbaka till självkänslan och jag ska lära mig att älska mig själv - inifrån och ut, 365 dagar om året. För som @zassoo påpekade så vill jag ju faktiskt inte sitta på ålderdomshemmet och läxa upp mig själv för att jag la så mycket energi på att tycka illa om mig själv.
@Jenka : Det här tänket att den perfekta kroppen inte skulle göra mig lycklig i vilket fall som helst är ju helt rätt, och jag ska verkligen försöka fösa över tankarna på det hållet istället. Även om jag skulle få en sådan kropp som jag tror att jag vill ha, så skulle det säkert inte ta många dagar innan jag började hitta fel på den också.
Sen det här med att alla som i mina ögon är perfekta säkerligen inte är särskilt nöjda själva är säkert också helt korrekt - man är ju tyvärr sällan nöjd med det man själv har. Här tror jag dock att jag påverkas lite av en av mina bästa vänner, som har just den där perfekta kroppen som jag skulle döda för och som många berömmer. Hon är jättenöjd med sin kropp och har aldrig under dessa 10 år nämnt någonting hon inte tycker om med sitt utseende - vilket är helt underbart såklart! Det får dock mig att vilja bli som henne ännu mer, eftersom att hon i mina ögon är både perfekt kroppsligt och till viss del även mentalt. På något vis inbillar jag mig att får jag en kropp som henne så kommer jag inte bara att bli lika snygg som hon - jag kommer dessutom att vara helnöjd med mig själv! Även om jag snällt får behålla min egen, inte alltid så snälla, hjärna.
Det blev lite rörigt, men jag hoppas du förstår hur jag menar.
@niphredil : Vad tråkigt att höra att din hjärna har/har haft lite samma tendenser - det är verkligen onödigt att vara så elak mot sig själv som jag/vi är ibland. Jag har blivit ganska bra på att tvinga bort de onda tankarna och kontrollera självhatet, men det är lite som att tygla ett beroende ibland. Släpper jag efter lite lite grann en dag bara för att jag är trött och har ätit choklad - ja då återkommer hatet med förnyad kraft dagen därpå, och dagen därpå, och dagen därpå... Så byggs det upp med en liten-större-stor dos självförakt varje dag, och till slut exploderar det i ett sådant breakdown som jag hade igår. Mina breakdowns har blivit färre det senaste året, så på så vis har jag utvecklats, men när det händer så händer det liksom. Det är då man behöver prata - både med sig själv och andra - och det är då det är så fantastiskt underbart att saker som Buke finns!
@Emtherlia : Vet du vad? Jag tror att du kan ha rätt i det där. För samtidigt som det var en nedslående insikt att inse att jag aldrig kommer att bli helt nöjd med mig själv förrän jag ser ut som x, blev det också ett bevis för mig själv hur orealistiska och värdelösa mina tankar av det slaget faktiskt är. Jag kommer aldrig att se ut som x, det är en fysisk omöjlighet, och därför är det ju fullständigt onödigt och ologiskt av hjärnan att gå omkring och sträva efter det. Därför ska jag inte lämna någon plats för sådana tankar, för oavsett hur mycket jag tänker dem kommer jag inte att få den där kroppen. Jag kommer bara att bli en väldigt ledsen, bitter och självföraktande människa.
Nu när jag kommit till den insikten och dessutom skrivit ned den hoppas jag kunna ta till den som vapen nästa gång de dumma tankarna smyger sig på. Det kanske inte fungerar första, andra eller tredje gången, men skam den som ger sig! Jag ska lära mig att vara nöjd, jag ska hitta tillbaka till självkänslan och jag ska lära mig att älska mig själv - inifrån och ut, 365 dagar om året. För som @zassoo påpekade så vill jag ju faktiskt inte sitta på ålderdomshemmet och läxa upp mig själv för att jag la så mycket energi på att tycka illa om mig själv.
Mineur
Moderator
I ett separat inlägg vill jag faktiskt passa på att återigen tacka och hylla er alla i den här tråden - både de aktiva och de mindre aktiva. Ni är, vi är, ett helt fantastiskt gäng verkligen, och jag hade mått så oerhört mycket mer dåligt - helt i onödan - om det inte vore för er.
Senast jag hade ett sådant breakdown som jag hade igår var i julas i bilen påväg hem från Hööks där jag hade provat ridbyxor och var helt förkrossad för att min vanliga storlek 34 inte passade mig. Jag hade blivit för tjock. Jag grät och grät och grät, men inte ens min älskade mamma kunde trösta mig eftersom att hon inte vet om hela bakgrunden till historien. Det är det ingen i min närhet som gör. Här däremot, här kan jag ventilera ut alla tankar jag har, jag känner inte skam och är inte rädd för att belasta en ensam person med för mycket. Här har jag hel hög underbara människor som ni, som vet exakt vad jag har tänkt och därmed kan bemöta det på exakt rätt sätt. Det är helt otroligt, och jag känner en fantastisk lättnad och tacksamhet.
Nu blev jag lite översvallande och dramatisk här, men så är det bara.
Senast jag hade ett sådant breakdown som jag hade igår var i julas i bilen påväg hem från Hööks där jag hade provat ridbyxor och var helt förkrossad för att min vanliga storlek 34 inte passade mig. Jag hade blivit för tjock. Jag grät och grät och grät, men inte ens min älskade mamma kunde trösta mig eftersom att hon inte vet om hela bakgrunden till historien. Det är det ingen i min närhet som gör. Här däremot, här kan jag ventilera ut alla tankar jag har, jag känner inte skam och är inte rädd för att belasta en ensam person med för mycket. Här har jag hel hög underbara människor som ni, som vet exakt vad jag har tänkt och därmed kan bemöta det på exakt rätt sätt. Det är helt otroligt, och jag känner en fantastisk lättnad och tacksamhet.
Nu blev jag lite översvallande och dramatisk här, men så är det bara.
R
Raderad medlem 6459
@Mineur Jag tycker att det låter som att du har koll på läget trots allt . Du är klok, det kommer man långt på!
Något jag fascineras av är att jag kan känna mig så fin och snygg och bra ibland medan jag andra dagar bara vill skala av mig ansiktet och gå och dö. Har haft en tid nu när jag känt det senare och gud i himmelen vad det tär på psyket alltså. Men men, det är bara att kämpa på. Känner bara att helvete heller att mitt liv till största del ska handla om mitt utseende - hemska tanke.
. Du är klok, det kommer man långt på!Något jag fascineras av är att jag kan känna mig så fin och snygg och bra ibland medan jag andra dagar bara vill skala av mig ansiktet och gå och dö. Har haft en tid nu när jag känt det senare och gud i himmelen vad det tär på psyket alltså. Men men, det är bara att kämpa på. Känner bara att helvete heller att mitt liv till största del ska handla om mitt utseende - hemska tanke.
Mineur
Moderator
@niphredil Jo men det har jag nog faktiskt, det vågar jag säga. I alla fall 90 % av tiden. Jag ska bara lära mig att ta kontroll över de där sista 10 procenten också, för som du säger så är det något helt enormt jobbigt mentalt att gå omkring och vara ledsen, leta fel och tycka illa om sig själv! De senaste veckorna har varit jättejobbiga verkligen - mycket på grund av min hjärnas påhitt.
Och så ska jag lära mig att lägga mindre värde i hur jag ser ut och mer i hur jag är, var man nu kan lära sig sådant för någonstans...
Och så ska jag lära mig att lägga mindre värde i hur jag ser ut och mer i hur jag är, var man nu kan lära sig sådant för någonstans...
R
Raderad medlem 6459
Ja men verkligen! Förstå hur många år som jag lidit och bara gått runt och hatat mig själv istället för att göra roligare saker. Men nu får det vara nog med det!Men eller hur! Vi har viktigare och roligare saker att göra!
Ahh idag gjorde jag dag 2 i armhävningsutmaningen, blää så jobbigt. Sprang först 5km på en bra tid 23min. sen gjorde jag lite olika styrkeövningar bla armhävningarna, men alltså god vad svettig jag var. Trots keps (med disktrasa innanför pannan) så droppade svetten ner i ögonen när jag gjorde armhävningarna. Till slut såg jag inget och det sved som satan. haha What doesn't kill you...
Hej jag har större biceps än din pojkvän...
Hej jag har större biceps än din pojkvän...
*kl*
Har äntligen hittat tillbaka till buke efter ca ett års uppehåll, och är väldigt glad att se Beach-tråden!
Pga min "nygamla" status här får ni en ny presentation:
Jag är 22år och bor utanför Helsingborg, har sedan jag lämnade tråden för ca ett år sedan haft ett otroligt tufft år med dödsfall i släkten och andra motgångar vilket lett till att jag mått psykiskt dåligt och gått upp lite över 10kg utan att jag märkt det.
Min motion består av några gånger i veckan, cyklar/går till stallet (1,5 km) nästan var dag och gör allt annat stallarbete som hör till. Utöver den motionen så försöker jag komma igång med löpningen och styrketräningen (hemma, inte på gym), samt vill börja träna yoga för att få kontroll och lära känna min kropp igen.
Jag tränar först och främst för att må bra. Har en del övervikt att bli av med och vill träna upp min uthållighet. Om det skulle vara så att jag bygger muskler under tiden så är det bara bonus.
Kostmässigt vill jag äta veganskt, helst raw, minst 6 dagar i veckan då det är detta jag mår bäst på. Dock ser det inte ut så i dagsläget då jag har svårt att undvika alla lakto-/ovo-produkter som finns i hemmet (bor hemma hos föräldrar och lillebror under studietiden). Ska försöka bli bättre på detta genom att föra matdagbok.
Hoppas att jag snart ska börja se några resultat
Har inte läst igenom tråden än, utan ska göra det nu innan jag somnar.
Har äntligen hittat tillbaka till buke efter ca ett års uppehåll, och är väldigt glad att se Beach-tråden!
Pga min "nygamla" status här får ni en ny presentation:
Jag är 22år och bor utanför Helsingborg, har sedan jag lämnade tråden för ca ett år sedan haft ett otroligt tufft år med dödsfall i släkten och andra motgångar vilket lett till att jag mått psykiskt dåligt och gått upp lite över 10kg utan att jag märkt det.
Min motion består av några gånger i veckan, cyklar/går till stallet (1,5 km) nästan var dag och gör allt annat stallarbete som hör till. Utöver den motionen så försöker jag komma igång med löpningen och styrketräningen (hemma, inte på gym), samt vill börja träna yoga för att få kontroll och lära känna min kropp igen.
Jag tränar först och främst för att må bra. Har en del övervikt att bli av med och vill träna upp min uthållighet. Om det skulle vara så att jag bygger muskler under tiden så är det bara bonus.
Kostmässigt vill jag äta veganskt, helst raw, minst 6 dagar i veckan då det är detta jag mår bäst på. Dock ser det inte ut så i dagsläget då jag har svårt att undvika alla lakto-/ovo-produkter som finns i hemmet (bor hemma hos föräldrar och lillebror under studietiden). Ska försöka bli bättre på detta genom att föra matdagbok.
Hoppas att jag snart ska börja se några resultat
Har inte läst igenom tråden än, utan ska göra det nu innan jag somnar.
@zassoo snygga armar och rygg!
Godmorgon allihop! Sitter och väntar på pendeln och vaknar till liv... den här veckan är rätt full med jobb, möten och tre tillfällen av hundkurser/tävling. Men men, tänkte att det blir gym tisdag, onsdag och löpning lördag, samt lite cykel och armhävningsutmaning.
Godmorgon allihop! Sitter och väntar på pendeln och vaknar till liv... den här veckan är rätt full med jobb, möten och tre tillfällen av hundkurser/tävling. Men men, tänkte att det blir gym tisdag, onsdag och löpning lördag, samt lite cykel och armhävningsutmaning.
cili - 16 på knä. Klar med vecka 1.
linisen - 8 på tå
Sleepan - 20 på tå
fryckan - 20 på knä
zassoo - 3 på tå. Klar med vecka 1.
jenka- 6 på tå
praeterea - 16 på tå
kolfinnur - 10 på tå
WS6 - 23 på tå
hermulen - 15 på tå
Kiwifrukt - 25 på tå. Klar med vecka 1.
Lillstrumpa- 16 på tå
_Peplis_ 30 på tå
Blueberry - 7 på knä. Har startat vecka 1 i dag, gjorde totalt 14. Kör på nivå 1 och fokuserar på tekniken.
Mammas - 7 på tå
Mineur - 18 på tå
linisen - 8 på tå
Sleepan - 20 på tå
fryckan - 20 på knä
zassoo - 3 på tå. Klar med vecka 1.
jenka- 6 på tå
praeterea - 16 på tå
kolfinnur - 10 på tå
WS6 - 23 på tå
hermulen - 15 på tå
Kiwifrukt - 25 på tå. Klar med vecka 1.
Lillstrumpa- 16 på tå
_Peplis_ 30 på tå
Blueberry - 7 på knä. Har startat vecka 1 i dag, gjorde totalt 14. Kör på nivå 1 och fokuserar på tekniken.
Mammas - 7 på tå
Mineur - 18 på tå
@Mineur Vad skönt att du känner att du kan prata av dig här!!! Och vet du, det hjälper andra att du tar upp såna saker. Jag fick mig en ny tankeställare till att försöka hålla ögonen på målet som iallafall för mig är en stark, frisk och tajt kropp, kommer heller aldrig kunna se ut som min drömkropp, är helt enkelt inte byggd så. Tycker att det är svårt att faktiskt inse att alla inte är stöpta i samma form, alla kan inte få den där kroppen oavsett hur mycket man svettas eller svälter eller dietar. Därför tror jag att det är viktigt att jobba även med det mentala, att vara nöjd med sig själv och inte bara för vad man gör utan för den man är som du sa. Men det är ju lättare sagt än gjort.
Jag var ute och sprang igår men efter ungefär en kilometer började jag känna av en punkt på utsidan knäet, fortsatte en stund till ändå men det blev bara värre och värre, så jag fick gå resten. Sur som ättika och hem för att göra lite styrka istället. Får väl bli mer styrka för knät, jag som kände mig så himla stark i löpningen igår.... hatar när kroppen inte samarbetar med mig! Någon som har tips på hur jag ska gå vidare? Verkar alltid få ont någonstans när jag kommer igång med löpningen....
Jag var ute och sprang igår men efter ungefär en kilometer började jag känna av en punkt på utsidan knäet, fortsatte en stund till ändå men det blev bara värre och värre, så jag fick gå resten. Sur som ättika och hem för att göra lite styrka istället. Får väl bli mer styrka för knät, jag som kände mig så himla stark i löpningen igår.... hatar när kroppen inte samarbetar med mig! Någon som har tips på hur jag ska gå vidare? Verkar alltid få ont någonstans när jag kommer igång med löpningen....
Måste skryta, jag sprang en mil igår för första gången!! Så jäkla stolt över mig själv!
Så jäkla stolt över mig själv!
Måste skryta, jag sprang en mil igår för första gången!!
Bra jobbat!
Jag mer eller mindre död idag. Cyklade LL MTB igår (62 km) och alltså, det var ju en banprofil som i stort sett bestod av backar... Huh! Jag har inte lärt mig äta tillräckligt så när jag vid 40 km pausade för att jag kände mig matt så märkte jag hur benen skakade. DÅ hade jag ändå under de tre första timmarna petat i mig, 2 snickers & 1 banan + en stor frukost innan start. Sen blev det banan, bullar och sportdryck så sista 6 km så hade jag återigen tryck i benen...!
Väl hemma blev det soffläge många timmar!
Nämen oj, @peplis var det ju! Fortfarande snygga muskler (fast det har säkert @zassoo också, haha)Ahh idag gjorde jag dag 2 i armhävningsutmaningen, blää så jobbigt. Sprang först 5km på en bra tid 23min. sen gjorde jag lite olika styrkeövningar bla armhävningarna, men alltså god vad svettig jag var. Trots keps (med disktrasa innanför pannan) så droppade svetten ner i ögonen när jag gjorde armhävningarna. Till slut såg jag inget och det sved som satan. haha What doesn't kill you...
Hej jag har större biceps än din pojkvän...
@Mineur, lite sent kanske, och du har redan fått massor av fina och tänkvärda svar från de andra, men oj vad jag kan känna igen mig i det du skriver. I mitt fall har det blivit mycket bättre det sista året i synnerhet, men jag får fortfarande såna dippar när jag är helt övertygad om att gräset givetvis är grönare på andra sidan, fast jag vet att det förmodligen inte alls är så. För mig bottnade problemen i att under min högstadie- och gymnasietid var så aktiv med ridningen, jag hade två tävlingshästar parallellt, och jag hade nästan hela mitt sociala liv och identitet i stallet. Jag hade aldrig tid att vara "en normal tonåring", och när jag som artonåring var med om en ganska allvarlig ridolycka med flera månaders konvalescens som följd, där jag också "blev av med" den hästen som inte var min egen, kraschade hela min bild av vem jag var. Då började jag jämföra mig med mina kompisar på gymnasiet, vad hade de som jag inte hade i mitt liv? Jo, de hade pojkvänner, och i min hjärna var det lösningen på alla mina problem. Fick jag bara en kille skulle mitt liv vara lika rosa som deras. Ja, givetvis hör det till saken att jag var extremt olyckligt kär i en kille, det bättrade väl inte på det hela. När han sen inte var intresserad kände jag mig ratad, ful, misslyckad och bortvald. Ingenting var jag bra på, inte ens en sån sak som att få en kille lyckades jag med, trots att "alla andra" minsann fick tag i någon.
Jag vet att det inte hade löst någonting om jag hade fått en pojkvän i det läget. Det hade förmodligen bara gett mig ytterligare ett problem, för jag var absolut inte redo för att släppa in en annan människa i mitt liv. Det är jag fortfarande inte, men nu vet jag åtminstone om det. Jag har alldeles för mycket hjärnspöken kopplade till den där ridolyckan att jobba med. Min familj, som finns där dagligen och har gjort under hela den här tiden, vet att jag får såna dippar, när jag ältar allt som har gått snett de sista sex åren, för det är ganska mycket. Man kan se den där olyckan som startskottet på ett enda långt helvete, och när det äntligen började kännas bättre förra hösten gick min gamla tävlingsponny och dog, så då rasade världen igen.
Som nu. Nu är det inte en pojkvän som står överst på min önskelista, utan ett jobb. Jag blev klar med min kandidat i somras, och har sen dess sökt jobb som en gnu, utan framgång. Jo, jag gick på en intervju, jag sommarjobbade hela sommaren på ett sånt där typiskt sommarjobb för ungdomar inom en bransch som jag helt saknar både intresse och kompetens för, och sen pluggade jag på distans hela höstterminen. Såna där bittra dagar har jag väldigt lätt att frossa i hur misslyckad jag är som inte ens klarar av att få ett jobb, när det finns de som inte har gått i skolan en dag mer än till sjunde klass och ändå får jobb. Jag har en bred högskoleutbildning, och får inget jobb ändå. Allt jag vill göra, och finner någon form av intresse i, kostar pengar. Utan jobb, inga pengar. Min stallägare har inte världens bästa lön, men hon har en lön, och hon prioriterar hästarna framför allt annat. Hon tjatar jämnt om att "ska du inte köpa det täcket/tränset/schabraket/hästtransporten?" eller "ska du inte vara med på den träningen/ha det årskortet i den föreningen?", och jag får alltid säga nej, för mina pengar måste gå till det absolut nödvändigaste, foder, hovslagare, hyra. Nu är jag i grund och botten en ganska snål person, så jag vet samtidigt att jag hade inte köpt alla de där dyra grejerna hon vill kränga på mig ens om jag hade tjänat 80 papp i månaden, men när man känner sig helt hopplös så vill man det ändå. Man vill alltid ha det man inte kan få, eller åtminstone vill jag det.
Men precis som flera andra redan har sagt, så tror jag vi är hjälpta av att vi faktiskt inser att det här beteendet är dåligt. Att vi vet att våra hjärnspöken inte har rätt. Skulle jag få ett jobb, skulle det fortfarande finnas andra saker som jag vill, men inte kan. För hjärnspöken hittar tyvärr alltid en anledning. Men vi kan åtminstone bekämpa dem så gott vi kan.
Jag vet att det inte hade löst någonting om jag hade fått en pojkvän i det läget. Det hade förmodligen bara gett mig ytterligare ett problem, för jag var absolut inte redo för att släppa in en annan människa i mitt liv. Det är jag fortfarande inte, men nu vet jag åtminstone om det. Jag har alldeles för mycket hjärnspöken kopplade till den där ridolyckan att jobba med. Min familj, som finns där dagligen och har gjort under hela den här tiden, vet att jag får såna dippar, när jag ältar allt som har gått snett de sista sex åren, för det är ganska mycket. Man kan se den där olyckan som startskottet på ett enda långt helvete, och när det äntligen började kännas bättre förra hösten gick min gamla tävlingsponny och dog, så då rasade världen igen.
Som nu. Nu är det inte en pojkvän som står överst på min önskelista, utan ett jobb. Jag blev klar med min kandidat i somras, och har sen dess sökt jobb som en gnu, utan framgång. Jo, jag gick på en intervju, jag sommarjobbade hela sommaren på ett sånt där typiskt sommarjobb för ungdomar inom en bransch som jag helt saknar både intresse och kompetens för, och sen pluggade jag på distans hela höstterminen. Såna där bittra dagar har jag väldigt lätt att frossa i hur misslyckad jag är som inte ens klarar av att få ett jobb, när det finns de som inte har gått i skolan en dag mer än till sjunde klass och ändå får jobb. Jag har en bred högskoleutbildning, och får inget jobb ändå. Allt jag vill göra, och finner någon form av intresse i, kostar pengar. Utan jobb, inga pengar. Min stallägare har inte världens bästa lön, men hon har en lön, och hon prioriterar hästarna framför allt annat. Hon tjatar jämnt om att "ska du inte köpa det täcket/tränset/schabraket/hästtransporten?" eller "ska du inte vara med på den träningen/ha det årskortet i den föreningen?", och jag får alltid säga nej, för mina pengar måste gå till det absolut nödvändigaste, foder, hovslagare, hyra. Nu är jag i grund och botten en ganska snål person, så jag vet samtidigt att jag hade inte köpt alla de där dyra grejerna hon vill kränga på mig ens om jag hade tjänat 80 papp i månaden, men när man känner sig helt hopplös så vill man det ändå. Man vill alltid ha det man inte kan få, eller åtminstone vill jag det.
Men precis som flera andra redan har sagt, så tror jag vi är hjälpta av att vi faktiskt inser att det här beteendet är dåligt. Att vi vet att våra hjärnspöken inte har rätt. Skulle jag få ett jobb, skulle det fortfarande finnas andra saker som jag vill, men inte kan. För hjärnspöken hittar tyvärr alltid en anledning. Men vi kan åtminstone bekämpa dem så gott vi kan.
- Status
Liknande trådar
Relationer
Eller rättare sagt, var och med vilka? Och hur planeras det? Samma varje år eller olika? Är alla nöjda med upplägget eller kan det...
Senast: Mirre
·
Relationer
Visste inte vad jag skulle döpa tråden till...
Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person.
Kanske...
Senast: gullviva
·
Kropp & Själ
Jag läste tråden där någon efterfrågade tips på en fotobok och då dök denna tanke upp men jag tänkte att den gjorde sig bättre i en egen...
Senast: clusia
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Ta en ridtur utan att bajsa ner, tack!
- Hästnyheter Men det är ju ändå så att katter får skita var de vill. Hästar likaså. Oavsett vad man tycker om det.
- Lingon
- Svar: 29
- Visningar: 1 896
- Hästnyheter
-
150 hästar omhändertagna – uppfödare fortsatte trots förbud- Hästnyheter Det undrade jag med, och kaninerna med 😂. Men boll skulle dom ha! Berikning tyckte inspektören. Jag tyckte grenar var bättre...
- skiesabove
- Svar: 148
- Visningar: 6 525
- Hästnyheter
Hästrelaterat
-
Islandshästtråden 2 - bilder, snack & frågor om isisar!- Islandshäst Livet med extrempälsade djur 😅
- FengurLaugar
- Svar: 887
- Visningar: 53 040
- Grenar
-
Reflexer vs varselfärger och dess användning- Utrustning Ps 2 - router uttalas ”router” i Storbritannien men ”rauter” i USA. Detta beror på att de uttalar ordet ”route” (dvs svenskans ”rutt”)...
- Deck-deck-tiv
- Svar: 12
- Visningar: 290
- Utrustning
-
Stora shoppingtråden III- Utrustning Jag köpte den i grönt men sen har det varit för varmt för att ha den. Köpte dock en annan parkas på Hööks för typ tre år sen. Kära...
- Alexandra_W
- Svar: 215
- Visningar: 10 920
- Utrustning