Barn nr 2?!

Hur gör man med amningen om pappan går upp varannan natt? Eller om mamman åker bort en natt?

Ett par i min närhet har tre barn och där har mamman i princip aldrig slagit upp ögonen på natten. Pappan var den som vaknade när barnet var hungrigt så han la barnet vid mamman och såg till att barnet kom igång och började äta. Var pappan inte hemma vaknade mamman, skall sägas. :p
 
Men det skulle alltså vara omöjligt att få en anknytning utan att vara föräldraledig? Det tror jag inte alls, däremot kräver det ju såklart ansträngning och eftertanke.

I grova drag kommer kommer jag att vara hemma med vår son i 11-12 månader. Därefter kommer min man att vara hemma i 9-10 månader. Sonen kommer alltså vara ca 21 månader när han börjar på förskolan.

Att det skulle vara bättre för honom att vi är hemma 6 månader var och att han sen börjar på dagis 12 månader gammal tror jag inte alls på.

Sen gäller det såklart att se till att den förälder som inte är föräldraledig får mycket tid med sonen, vilket vi tycker att vi får till så mycket som möjligt.

Ingenting är omöjligt, men ser jag till många i min närhet så jobbar pappan heltid hela första året och spenderar då kanske ett par timmar med barnet under vardagarna och lite mer på helgerna. All annan tid har mamman. Det finns liksom inte en sportmössa att pappans anknytningen kommer ens i närheten av mammans. Den kan bli bra, det tror jag säkert, men det duger inte i mina ögon.

Varför skulle likadelning innebära 6+6 och sen dagis? Man kan ju köra flera perioder, man kan överlappa och jobba deltid båda två etc. Jag och karln kommer "bytas av" ungefär efter två månader (redan gjort), köra dubbelt någon månad, han tar över igen när ongen är drygt fem månader i början av september och kör på fram till mitten av januari, sen blir det jag igen fram till sommaren då vi ska dubbla, maken tar hösten och sedan skolas hon in efter nyår (21 månader gammal).

Nu är det ju extremt hoppigt och det beror på att jag studerar, men man kan ju köra 6+6+6+6, eller 7+7 och resten av tiden jobbar båda halvtid eller något sådant om båda arbetar.
 
Ett par i min närhet har tre barn och där har mamman i princip aldrig slagit upp ögonen på natten. Pappan var den som vaknade när barnet var hungrigt så han la barnet vid mamman och såg till att barnet kom igång och började äta. Var pappan inte hemma vaknade mamman, skall sägas. :p
Skulle varit helt omöjligt för min del. Knappt bebisen fått grepp trots millimeterprecision.
 
Men det skulle alltså vara omöjligt att få en anknytning utan att vara föräldraledig? Det tror jag inte alls, däremot kräver det ju såklart ansträngning och eftertanke.

I grova drag kommer kommer jag att vara hemma med vår son i 11-12 månader. Därefter kommer min man att vara hemma i 9-10 månader. Sonen kommer alltså vara ca 21 månader när han börjar på förskolan.

Att det skulle vara bättre för honom att vi är hemma 6 månader var och att han sen börjar på dagis 12 månader gammal tror jag inte alls på.

Sen gäller det såklart att se till att den förälder som inte är föräldraledig får mycket tid med sonen, vilket vi tycker att vi får till så mycket som möjligt.
Och jag undrar hur man gör för att inte knyta an till barnet trots att man inte är FL. Jag hade aldrig orkat ta hand om en bebis själv utan behöver ju att pappan har barnet så mycket som det bara går direkt han är hemma. Jag skulle aldrig kunnat fixa det själv och knuffa bort honom. Men då är alla våra barn krävande, sover lite och skulle nog behöva en 4-5 föräldrar för att vara nöjda!
 
Jag bara väntade på att den frågan skulle komma. Tänk att Buke är så förutsägbart ;)

Visst är det skönt!

Men jag undrar faktiskt - det lät på dig som om Du skaffade barn för att Du ville vara hemma - och då exkluderar ju det att han är hemma. NU vet jag sedan andra inlägg att ni har delat er ledighet, men jag undrar ändå lite över uttrycket
 
Hur gör man med amningen om pappan går upp varannan natt? Eller om mamman åker bort en natt?

Vi använde både ersättning och amning. Jag var borta ensam i sammanlagt tio dagar på andra sidan jorden när barnet var 8 månader och pumpade ur varje dag. Ammade som vanligt när jag kom tillbaka.
 
Men det skulle alltså vara omöjligt att få en anknytning utan att vara föräldraledig? Det tror jag inte alls, däremot kräver det ju såklart ansträngning och eftertanke.

Nej, men om man lägger ner ansträngning och eftertanke och dessutom är ensam med barnen i långa perioder utan att mamman finns och kan styra upp saker och ting, blir man ju givetvis mycket mer bekväm med rollen än om man inte har lagt ner den tiden. Dessutom lär sig pappan (har jag noterat i vårt fall) hur man gör för att hålla ordning i köket OCH passa barn på samma gång = jag behöver inte städa när jag kommer hem. Underbart! Övning ger färdighet, även när det gäller bebisar. Och färdighet innebär oerhört mycket mer lugn och harmoni för mamman!
 
Visst är det skönt!

Men jag undrar faktiskt - det lät på dig som om Du skaffade barn för att Du ville vara hemma - och då exkluderar ju det att han är hemma. NU vet jag sedan andra inlägg att ni har delat er ledighet, men jag undrar ändå lite över uttrycket
Pappan kan ju mycket väl se andra intressen i barnet, eller hur man uttrycker det. Att vara hemma var definitivt ingen anledning till att jag ville behålla vår "hoppsan". Jag hade ju ingen aning om vad det innebar att ha barn men jag förstod ju att det var speciellt och gav mycket glädje, på vilket sätt var oklart för mig just då. Jag hade sedan många år sagt att jag ville ha barn så tanken på bebis var ju inte främmande. Suget att vara hemma mycket och umgås med barnet kom inte förrän kärleken till barnet väcktes till liv vilket var efter att hon fötts men ändå behövde jag lite lugn och ro på jobbet efter ca 2.5 månad och tog några extrapass.
 
Visst är det skönt!

Men jag undrar faktiskt - det lät på dig som om Du skaffade barn för att Du ville vara hemma - och då exkluderar ju det att han är hemma. NU vet jag sedan andra inlägg att ni har delat er ledighet, men jag undrar ändå lite över uttrycket
Det här är mitt konto. Inte min mans. Jag diskuterar mig ingen annan.

Jag skrev förut vad min man sagt när jag frågade honom hur han ville göra med föräldraledigheten. Hans svar var "Halva tiden. Minst! Vad trodde du?". Det svaret säger mer än tillräckligt.
 
Ingenting är omöjligt, men ser jag till många i min närhet så jobbar pappan heltid hela första året och spenderar då kanske ett par timmar med barnet under vardagarna och lite mer på helgerna. All annan tid har mamman. Det finns liksom inte en sportmössa att pappans anknytningen kommer ens i närheten av mammans. Den kan bli bra, det tror jag säkert, men det duger inte i mina ögon.

Varför skulle likadelning innebära 6+6 och sen dagis? Man kan ju köra flera perioder, man kan överlappa och jobba deltid båda två etc. Jag och karln kommer "bytas av" ungefär efter två månader (redan gjort), köra dubbelt någon månad, han tar över igen när ongen är drygt fem månader i början av september och kör på fram till mitten av januari, sen blir det jag igen fram till sommaren då vi ska dubbla, maken tar hösten och sedan skolas hon in efter nyår (21 månader gammal).

Nu är det ju extremt hoppigt och det beror på att jag studerar, men man kan ju köra 6+6+6+6, eller 7+7 och resten av tiden jobbar båda halvtid eller något sådant om båda arbetar.

Självklart måste det inte betyda 6+6. Men jag har upplevt det i såna här debatter att det viktigaste är att dela lika första året, och dagis vid 12 månader är inga problem så 6+6 skulle vara bättre än 12+12 om man måste väja. (Vet att du inte har uttryckt det så).

6+6+6+6 eller liknande är inget alternativ för oss. Framför allt eftersom det skulle innebära att ge upp amningen vid 6 månader och det är inget vi tänker planera för.

Hur gör ni förresten när ni ska dubbla när dottern är över året?
 
Hoppar in här. Har läst, men ej skrivit i tråden.

Jag vill bara ha en input gällande det där med amningen och att gå tillbaka till jobbet när barnet är 6 månader.
Jag har helammat båda barnen tills de var 4 - 4,5 månader ungefär. Sen delammat tills de var dryga året (13 resp 14, 5 månader gamla). Med äldsta började jag jobba heltid när han var 6,5 månader, med yngsta började jag jobba deltid (6 h/vecka) när hon var 4 månader sedan 50 % när hon var 6 månader och tillbaka på heltid vid ca 9 månader.

Med ett normalt jobb där man inte har en orimligt lång pendling eller orimligt långa skift så är det inga problem alls att deltidsamma sina barn länge (jag hade kunnat fortsätta mycket längre om jag hade velat det).

När vi träffade övriga i vår föräldragrupp när barnen var omkring året verkade det som att i princip nästan alla slutat amma. Trots det var det mamman som var hemma med barnet på heltid; för de flesta tills barnet blev över 1 år.
Som vanligt alltså.... :crazy:

Många var det som påtalade just faktumet "men AMNINGEN då?" när jag redogjorde för vår plan att dela på föräldraledigheten. Jag förstod inte problemet; det fanns inget problem gällande den biten. Alls.
 
Jag vill både vara med barnen och jobba :-D Vi alternerar deltid efter behov och hur det passar in. Det känns helt overkligt att vi båda skulle jobba heltid samtidigt. Måtte det aldrig bli så att vi måste det.

Precis så tycker jag med. Jag skulle inte stå ut med att jobba heltid och vara ifrån min son så mycket tid men jag vill och behöver jobba också. Man måste inte välja antingen eller även om det förstås i vissa yrken är svårt.

Balans i livet liksom!

Självklart får man dra ner på det materiella om man jobbar mindre men tid med barnet är så otroligt viktigt.

Sen vill jag gärna framhålla att jag har eget företag eftersom man ofta får höra att pappor som har eget företag inte kan vara lediga. Bullshit säger jag!

Visst att man kanske inte kan ta helledigt under en längre tid men visst sjutton kan man ha ganska mycket ledigt även som egenföretagare, man får helt enkelt pussla med tid och dela med sin partner.
 
Självklart måste det inte betyda 6+6. Men jag har upplevt det i såna här debatter att det viktigaste är att dela lika första året, och dagis vid 12 månader är inga problem så 6+6 skulle vara bättre än 12+12 om man måste väja. (Vet att du inte har uttryckt det så).

6+6+6+6 eller liknande är inget alternativ för oss. Framför allt eftersom det skulle innebära att ge upp amningen vid 6 månader och det är inget vi tänker planera för.

Hur gör ni förresten när ni ska dubbla när dottern är över året?

Jag är på intet sätt petig med att det måste vara lika första året, men jag tror väldigt mycket på att även pappan ska ha en längre period med barnet även under dess första år.

Vi kommer att vara hemma båda två genom att låta maken vara föräldraledig och jag kör en sommarkurs på distans för att kunna ta CSN och skydda SGI:n.
 
Ingenting är omöjligt, men ser jag till många i min närhet så jobbar pappan heltid hela första året och spenderar då kanske ett par timmar med barnet under vardagarna och lite mer på helgerna. All annan tid har mamman. Det finns liksom inte en sportmössa att pappans anknytningen kommer ens i närheten av mammans. Den kan bli bra, det tror jag säkert, men det duger inte i mina ögon.

Varför skulle likadelning innebära 6+6 och sen dagis? Man kan ju köra flera perioder, man kan överlappa och jobba deltid båda två etc. Jag och karln kommer "bytas av" ungefär efter två månader (redan gjort), köra dubbelt någon månad, han tar över igen när ongen är drygt fem månader i början av september och kör på fram till mitten av januari, sen blir det jag igen fram till sommaren då vi ska dubbla, maken tar hösten och sedan skolas hon in efter nyår (21 månader gammal).

Nu är det ju extremt hoppigt och det beror på att jag studerar, men man kan ju köra 6+6+6+6, eller 7+7 och resten av tiden jobbar båda halvtid eller något sådant om båda arbetar.

Jobba halvtid och omlott på det sättet kräver ett arbete som kan ge den flexibiliteten, det gör långt ifrån alla jobb. tex när du är färdig jurist, om du arbetar på en byrå är 60-70 timmars veckor inte ovanligt. En halvtid är då 30-40 timmar och du kan inte gå hem och stänga av telefonen.
Nu jobbar få yrkesgrupper så mycket men faktum är det är fler och fler som inte kan stänga av mobilen och gå på semester, mail måste läsas och jobb göras även i sommarstugan.

Jag ser många föräldrar vara tokstressade över att göra en heltid på en halvtid och hatta fram och tillbaka. Bättre att vara borta och sen gå tillbaka helt.
 
Jag är på intet sätt petig med att det måste vara lika första året, men jag tror väldigt mycket på att även pappan ska ha en längre period med barnet även under dess första år.

Vi kommer att vara hemma båda två genom att låta maken vara föräldraledig och jag kör en sommarkurs på distans för att kunna ta CSN och skydda SGI:n.

Ok! Tror inte våra arbetsgivare skulle gå med på det :p

Vi kommer dock göra så att maken tar ut sin semester nu en månad, sen tar jag ut semester i höst och maken är föräldraledig så att båda är hemma ett tag då också. Nu finns det säkert någon som tycker att dessa månader inte räknas eftersom jag också kommer vara hemma då och förstöra makens och sonens anknytning tillsammans eller ngt :p

För det är sannerligen inte lätt att göra alla förståsigpåare nöjda och glada. Tur att det är betydligt lättare att göra alla som faktiskt är inblandade nöjda och glada! :)
 
Jobba halvtid och omlott på det sättet kräver ett arbete som kan ge den flexibiliteten, det gör långt ifrån alla jobb. tex när du är färdig jurist, om du arbetar på en byrå är 60-70 timmars veckor inte ovanligt. En halvtid är då 30-40 timmar och du kan inte gå hem och stänga av telefonen.
Nu jobbar få yrkesgrupper så mycket men faktum är det är fler och fler som inte kan stänga av mobilen och gå på semester, mail måste läsas och jobb göras även i sommarstugan.

Jag ser många föräldrar vara tokstressade över att göra en heltid på en halvtid och hatta fram och tillbaka. Bättre att vara borta och sen gå tillbaka helt.

Just därför intresserar inte byrålivet mig.
 
Vi använde både ersättning och amning. Jag var borta ensam i sammanlagt tio dagar på andra sidan jorden när barnet var 8 månader och pumpade ur varje dag. Ammade som vanligt när jag kom tillbaka.
Jag har haft barn som aldrig tagit napp och barn som aldrig tagit flaska. Det verkar inte gå någon nöd på någon av dem. Jag är absolut inte den enda föräldern för dem ändå.

Det där med att pappan inte knyter an tror jag har mer med inställning att göra.

Avsaknad av vissa praktiska saker är nog mer ett symtom än en orsak. Bara något man kan mäta.
 

Liknande trådar

Småbarn Jag är ju föräldraledig med sonen och dottern går på samma förskola som sina kusiner på 1,5 och 3 år. Jag brukar hämta dottern strax...
Svar
19
· Visningar
1 885
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 600
Senast: Liran
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Fortsättning från VGV Kids. Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Svar
12
· Visningar
2 145
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 216

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Secret Santa 2024
  • Black Friday

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Målbilder för trubbnosar.
  • Skällande hundar

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp