Barn nr 2?!

[Imogen]

Och till det kan tilläggas att de där 25% tas ut nästan uteslutande efter att barnet fyllt ett, att de till största del består av många, korta ledigheter och att de i stor utsträckning förläggs i anslutning till sommar, semester, lov och högtider.

Skulle det vara negativt att det är efter att barnet har fyllt ett? Att papporna mest tar ut korta perioder är såklart inte lika bra för relationen med barnet. Men att en pappa som har en lång föräldraledighet har den förlagd efter att barnet har fyllt ett kan väl inte vara så dåligt?

 

[Korven]

Citerar dig
"Angående det andra du skrev: Jag har stött på åtskilliga och åter åtskilliga kvinnor som valt att bli gravida och vara hemma länge för att de inte står ut med sina jobb. Men barn är ju ingen lösning på det."

Jag har inte träffat på en enda kvinna som valt att bli gravid för att slippa sitt jobb. Men om man läser det du har skrivit så låter det som om det snarare är regel än undantag.

Och jag har stött på en, så fort det närmade sig att börja jobba var hon gravid och när det barnet kom åkte ettan till dagmamma. Sen när tvåan kom var det samma visa. Och trean och fyran. Sen blev hon skild och fortsatte lika med nästa karl men det blev bara två barn där innan han flyttade ut i egen stuga. Nu är hon tvingad att jobba för samhället ställer inte upp längre.

 

[Pontevecchio]

Jag kan inte se hur jag generaliserar hårt, det är snarare du som inte kan se strukturer, normer, värderingar, och principiella resonemang och det är ju tråkigt men knappast något jag kan göra något åt. Sen så återigen, du har ingen aning om vad jag jobbar med eller vad jag tjänar, och berör det här med kvinnofällor som du ändå kan se att det finns men som på något underligt sätt inte angår dig.

Det finns massor av strukturella problem som jag slåss med dagligen. Vi lever inte traditionellt i vårt förhållande men sånt kan du inte se för du snöar fullkomligen in på en punkt och dömer alla som inte följer din mall.
Därmed lägger jag ned diskussionen med dig, den leder ingenstans när du bara ska slänga fördomar på mig.

 

[Pontevecchio]

Jag blir mer förvånad att man måste pussla ihop fyra veckor med FL under sommaren. Har inte alla lagstadgad semester på fyra veckor under sommaren?

Det finns många lagar, få som är en fördel om du aspirerar på en högre tjänst.
Fyra veckor innebär ett missat bokslut för mig, no can do.

 

[Pontevecchio]

Men den upplevelsen är det många som inte delar. Och när man dessutom blir ålagd att sköta det mesta av städningen, matlagningen, skötseln av huset och gården och samtidigt får höra "maaaaamma, maaaaamma!" så fort man sätter sig ner, ja, då tycker inte jag att föräldraledigheten är så himla mysig längre.

Det kan inte vara någon slump, menar jag, att så många kvinnor går på knäna i hemmalivet och arbetslivet. En mysig bebisstund väger liksom inte upp nackdelarna det för med sig att vara huvudansvarig för barnen.

Kommer inte det problemet ofta med större barn? Som ska hämtas/lämnas och gå på aktiviteter. Det läser man om en del här, att de säljer hästen för att de inte orkar.
Och har dåligt samvete för familjen.

Nån slump är det inte men jag tror tendensen fanns där redan före barnet. Men då var det inte betungande så då funkade det. Det är lätt att hamna i normer man ärvt men aldrig funderat på förräns man lever i ett förhållande. Jag hoppas man pratar och tar tag i sånt före barnet.

 

[stjarnhimmel]

Jag blir mer förvånad att man måste pussla ihop fyra veckor med FL under sommaren. Har inte alla lagstadgad semester på fyra veckor under sommaren?

Fast föräldrar vill väl vara lediga längre än fyra veckor? Eller så vill de vara lediga andra veckor än de beviljas semester och få tar de föräldraledigt istället.

 

[Kattennizze]

Det finns massor av strukturella problem som jag slåss med dagligen. Vi lever inte traditionellt i vårt förhållande men sånt kan du inte se för du snöar fullkomligen in på en punkt och dömer alla som inte följer din mall.
Därmed lägger jag ned diskussionen med dig, den leder ingenstans när du bara ska slänga fördomar på mig.

Ja, det är tråkigt att du inte vill redovisa de strukturella problem som du trots allt verkar se. Jag tycker nog inte att jag snöar in på en grej, jag har tagit upp hela manssamhället så jag skulle nog säga att det inkluderar typ allting...! Diskussioner behöver inte alls leda nånstans, det verkar finnas någon slags lustig inställning att ffa kvinnor ska vara sams och överens om allting för att inte åstadkomma dålig stämning men det här är ju Buke, ett alldeles ypperligt diskussionsforum med massa intressanta människor. Jag diskuterar inte alls för att du ska tycka som jag, utan för att de som läser kanske kan tänka till och klura själva på vad de tycker. Däremot tycker jag att personangrepp som att jag kräks, är bitter, manshatare, snöar in, är fast i en kvinnofälla, gör hårda generaliseringar visar på brist på sakliga argument. Jag tycker att de män som är 75 % cirka, som inte tar ut försäldraledighet utgör ett gigantiskt samhällsproblem, jag tycker också att det är ett problem att kvinnor tar den absoluta största delen av allt hushållsarbete också är ett problem, liksom tusen andra grejer som kvinnor drabbas av. Det är det jag försökt belysa här.

 

[Kattennizze]

Skulle det vara negativt att det är efter att barnet har fyllt ett? Att papporna mest tar ut korta perioder är såklart inte lika bra för relationen med barnet. Men att en pappa som har en lång föräldraledighet har den förlagd efter att barnet har fyllt ett kan väl inte vara så dåligt?

Rätta mig om jag har fel här, men är inte den viktigaste anknytningsprocessen innan barn fyllt 1 år?

 

[Kattennizze]

Jag vet inte vad jag gjort om min karl gjort sådär. Vi stötte och blötte allt runt barn, uppfostran, värderingar osv till förbannelse innan jag ens kunde tänka mig att skaffa barn. Hade han inte stått för vad han sagt när bäbisen väl kom till världen... Ja, jag vet inte vad jag ska säga, det hade varit fruktansvärt.

Ja, eller att båda föräldrar drar när det visar sig att barn inte var sådär himla kul. Har några nära släktingar som gjort så, båda startade egna företag när barnet var litet och jobbade jämt, och lämnade barnet hos farmor, mormor etc. Barnet såg kanske sina föräldrar på helgen typ. Det barnet mår inte så bra idag. Så dumt.

 

[Tora]

Och jag har stött på en, så fort det närmade sig att börja jobba var hon gravid och när det barnet kom åkte ettan till dagmamma. Sen när tvåan kom var det samma visa. Och trean och fyran. Sen blev hon skild och fortsatte lika med nästa karl men det blev bara två barn där innan han flyttade ut i egen stuga. Nu är hon tvingad att jobba för samhället ställer inte upp längre.

Nu blev jag nyfiken. Har hon sagt det själv?

 

[Hiddeous]

Kommer inte det problemet ofta med större barn? Som ska hämtas/lämnas och gå på aktiviteter. Det läser man om en del här, att de säljer hästen för att de inte orkar.
Och har dåligt samvete för familjen.

Nej, jag tycker att det kommer direkt. Den lilla bebisen knyter snabbt an till den person som ägnar mest tid åt den (vanligen mamman) och det kan bli nog så besvärligt att lämna över till den person som stått lite vid sidan av att plötsligt klara nattningar, nattvak, matningar mm på egen hand. Då blir det lätt så att hon går in och tar över och så stärks banden ännu mer. Och så låter det mam-mam-mam så fort man lämnar rummet...

Vi har alltid delat på nätterna från dag 1, vilket har varit oerhört viktigt för barnens trygghet med båda föräldrarna (och väldigt bra för min sömn!). Med det upplägget måste båda klara av att självständigt sköta nattningar, matningar, blöjbyten, lek osv och det blir ingenting konstigt när mamman kanske väljer att sova en natt någon annanstans eller vill ha ett längre break.

Jag har inte haft häst på flera år och jag kommer inte att ha på ett bra tag. Min äldste är 4 år.

 

[Tora]

Ja, jag har träffat många kvinnor som direkt har uttryckt det så. De kanske hade försökt få barn ändå, men väljer mycket medvetet ett tillfälle i karriären där jobbet är mindre utvecklande/väldigt tråkigt/stressigt och det är ju inte så förvånande med tanke på att vi i Sverige ofta är borta 1-2 år. På den tiden hinder det ju hända mycket på arbetsplatsen. Samtliga jag känner som har varit föräldralediga länge har också varit det pga jobbet - helt eller delvis. Och ju längre de har varit borta, desto mindre lockande har det att komma tillbaka. Jag har själv fått uppmaningen från en kollega att bli gravid i samband med att jag klagade över min arbetssituation. Helt ärligt menad dessutom.

Gå in på familjeliv så lär du träffa på ytterligare några tusen med ungefär samma inställning när det gäller jobb och barn. jag har debatterat med fler än jag vill minnas som har valt att vara hemma för att "mitt jobb är så tråkigt" medan mannens jobb "varit mycket mer lönande/han är egen företagare/chef med stort ansvar", etc etc - alltså som ett slags förklaring till varför inte han vill vara hemma och mysa med sin bebis. Du menar på allvar att du inte känner igen detta?

Min erfarenhet är också att kvinnor som har ansvarsfulla positioner eller väldigt roliga jobb också arbetar betydligt mer och tar kortare ledigheter. Själv jobbade jag hemifrån under min föräldraledighet.

Eller så kan man se det att många kvinnor med "fina" och "roliga" jobb tyvärr tvingas gå tillbaka tidigare än vad de egentligen vill för att de har mer eller outsagda krav från jobbet att komma tillbaka så fort som möjligt. Precis som många män har idag. Det är tyvärr min egna erfarenhet.

Förstår inte hur man kan se det dom positivt att ta korta ledigheter och jobba mycket när man har barn. Då är vi där igen. Jag skaffade barn för att vara med dom så mycket som möjligt. Inte för att vara borta på jobbet så mycket som möjligt.

Nej jag kan ärligt säga att ingen kvinna någonsin har sagt till mig att "Jag skaffade barn för att slippa jobba".

 

[Korven]

Nu blev jag nyfiken. Har hon sagt det själv?

Ja , jag känner henne mycket väl och sett allt på nära håll.

 

[Hiddeous]

Förstår inte hur man kan se det dom positivt att ta korta ledigheter och jobba mycket när man har barn. Då är vi där igen. Jag skaffade barn för att vara med dom så mycket som möjligt. Inte för att vara borta på jobbet så mycket som möjligt.

Den sammanlagda ledigheten blir inte kort. Bara kortare per person, för att man delar på den.

 

[Aroma]

Ja , jag känner henne mycket väl och sett allt på nära håll.

Tror inte det är en helt ovanlig tanke.
Jag hade en studiekamrat på högskolan som kom från en mindre ort inne i Småland. Hon fick barn tidigt liksom hennes kompisar. Hon uttryckte det som att jobben som erbjöds på orten var slitiga och tråkiga, barn kom som ett skönt avbrott. Sen var det var dags för barnet att börja förskola - "Då kände jag att jag helt enkelt fick välja, en barn till eller flytta och skaffa mig en utbildning. Jag valde det senare, flera av mina kompisar valde det första."

 

[Brandgul]

Nej, jag tycker att det kommer direkt. Den lilla bebisen knyter snabbt an till den person som ägnar mest tid åt den (vanligen mamman) och det kan bli nog så besvärligt att lämna över till den person som stått lite vid sidan av att plötsligt klara nattningar, nattvak, matningar mm på egen hand. Då blir det lätt så att hon går in och tar över och så stärks banden ännu mer. Och så låter det mam-mam-mam så fort man lämnar rummet...

Vi har alltid delat på nätterna från dag 1, vilket har varit oerhört viktigt för barnens trygghet med båda föräldrarna (och väldigt bra för min sömn!). Med det upplägget måste båda klara av att självständigt sköta nattningar, matningar, blöjbyten, lek osv och det blir ingenting konstigt när mamman kanske väljer att sova en natt någon annanstans eller vill ha ett längre break.

Jag har inte haft häst på flera år och jag kommer inte att ha på ett bra tag. Min äldste är 4 år.

Hur gör man med amningen om pappan går upp varannan natt? Eller om mamman åker bort en natt?

 

[Brandgul]

Eller så kan man se det att många kvinnor med "fina" och "roliga" jobb tyvärr tvingas gå tillbaka tidigare än vad de egentligen vill för att de har mer eller outsagda krav från jobbet att komma tillbaka så fort som möjligt. Precis som många män har idag. Det är tyvärr min egna erfarenhet.

Förstår inte hur man kan se det dom positivt att ta korta ledigheter och jobba mycket när man har barn. Då är vi där igen. Jag skaffade barn för att vara med dom så mycket som möjligt. Inte för att vara borta på jobbet så mycket som möjligt.

Nej jag kan ärligt säga att ingen kvinna någonsin har sagt till mig att "Jag skaffade barn för att slippa jobba".

Jag vill både vara med barnen och jobba :-D Vi alternerar deltid efter behov och hur det passar in. Det känns helt overkligt att vi båda skulle jobba heltid samtidigt. Måtte det aldrig bli så att vi måste det.

 

[Imogen]

Rätta mig om jag har fel här, men är inte den viktigaste anknytningsprocessen innan barn fyllt 1 år?

Men det skulle alltså vara omöjligt att få en anknytning utan att vara föräldraledig? Det tror jag inte alls, däremot kräver det ju såklart ansträngning och eftertanke.

I grova drag kommer kommer jag att vara hemma med vår son i 11-12 månader. Därefter kommer min man att vara hemma i 9-10 månader. Sonen kommer alltså vara ca 21 månader när han börjar på förskolan.

Att det skulle vara bättre för honom att vi är hemma 6 månader var och att han sen börjar på dagis 12 månader gammal tror jag inte alls på.

Sen gäller det såklart att se till att den förälder som inte är föräldraledig får mycket tid med sonen, vilket vi tycker att vi får till så mycket som möjligt.

 

[TinyWiny]

Men det skulle alltså vara omöjligt att få en anknytning utan att vara föräldraledig? Det tror jag inte alls, däremot kräver det ju såklart ansträngning och eftertanke.

I grova drag kommer kommer jag att vara hemma med vår son i 11-12 månader. Därefter kommer min man att vara hemma i 9-10 månader. Sonen kommer alltså vara ca 21 månader när han börjar på förskolan.

Att det skulle vara bättre för honom att vi är hemma 6 månader var och att han sen börjar på dagis 12 månader gammal tror jag inte alls på.

Sen gäller det såklart att se till att den förälder som inte är föräldraledig får mycket tid med sonen, vilket vi tycker att vi får till så mycket som möjligt.

Självklart är det inte omöjligt att knyta an till sitt barn för att man inte är föräldraledig! Jag var inte fl förren min son blev 13 månader men vi hade och har en utomordentligt fin relation och har haft hela hans uppväxt. Allt beror på hur man som förälder är mot sitt barn och hur engagerad man är. Nu hade jag visserligen sommarlov de första tre månaderna i hans liv men även utan det hade jag skapat en nära relation med honom eftersom jag ville det och inget annat ens var tänkbart i min värld. Jag tror snarare att det är viljan det är fel på hos de som inte skapar en relation med sina barn.

Sedan är det tyvärr så att även om en förälder är hemma med sitt barn länge så finns det inget som säger att hen skapar en nära relation med sitt barn eller att hen tar huvudansvaret i hemmet under tiden hen är hemma. Det krävs engagemang ifrån en förälder för att skapa en relation med barnet. Utan det blir det ingen relation oavsett om man är fl eller inte.

 

[cirkus]

Jag skaffade barn för att vara med dom så mycket som möjligt. Inte för att vara borta på jobbet så mycket som möjligt.

Nej jag kan ärligt säga att ingen kvinna någonsin har sagt till mig att "Jag skaffade barn för att slippa jobba".

Och din man skaffade barn för att?